Redan snart helg igen

Det känns som att dagarna bara flyger förbi. Redan snart helg igen, och jag undrar var veckan egentligen tog vägen. Ibland känns det som om man bara springer runt i samma cirkel – jobb, hem, sova – och så börjar allt om igen. Men idag gjorde jag något annorlunda.

Jag tog med mig en väninna och vi bestämde oss för att bara ta det lugnt och njuta av dagen. Vi strosade runt i köpcentrumet, gick från butik till butik utan något egentligt mål. Ibland är det skönt att inte ha någon plan, bara låta sig själv följa med i stunden.

Efter en stund slog vi oss ner på ett café. Det blev en lång fika, där kaffet var varmt och samtalen ännu varmare. Vi pratade om allt – gamla minnen, saker vi oroat oss för och sånt vi ser fram emot. Det är märkligt hur ett enkelt samtal kan få det att kännas som att världen stannar upp lite.

Det var som om alla bekymmer som funnits i bakhuvudet plötsligt inte kändes lika tunga längre. Ibland behöver man verkligen påminnas om hur viktigt det är att stanna upp och ta hand om sig själv.

När vi satt där och skrattade kände jag hur skönt det var att bara få vara i nuet. Det är så lätt att fastna i tankar om det som varit eller stressa över det som ska komma, men just idag släppte jag taget om allt det där. Jag tror att vi alla behöver fler sådana här stunder – små pauser från vardagen som får oss att må lite bättre.

När vi gick därifrån kände jag mig lättare i hjärtat. Livet är inte alltid enkelt, men det finns ljusglimtar som gör att man orkar lite mer.

Nu ser jag fram emot helgen. Kanske blir det fler fikastunder eller något annat som får mig att må bra. Just nu känns det i alla fall som att jag har hittat en liten bit av lugnet – och det är mer än nog. 💛

En tyst morgon och en stökig jul

 En sådan där morgon man önskar att man kunde spara och ta fram när livet känns rörigt. Jag gick upp tidigt, kokade kaffe och satte igång med frukosten. Stekte potatis, bacon och värmde vita bönor – en riktig helgfrukost som fick köket att dofta hemtrevligt.

När frukosten var klar kände jag för att baka något. En mjuk chokladkaka. Jag tog med mig kakan när jag hälsade på vännerna. Det blev en sådan där kaka som smälter i munnen och ger en känsla av lugn. Det var precis vad jag behövde. Vi satte oss ner tillsammans, åt frukost i tystnad och njöt av att bara vara. Efter det åkte vi och hälsade på några vänner. Att få skratta och umgås med människor som betyder något – det är sådana stunder som gör att man orkar fortsätta när det känns tungt.

Men så finns det andra saker som stör.

Trots att det var jul, och trots att jag försökte koppla bort all stress, kom det där mejlet. Igen. Personen som inte verkar förstå gränser, som fortsätter att skicka meddelanden och påstå saker. Hen tror att jag köpt saker åt hen, fast jag inte har det. Det är frustrerande, och jag kan inte låta bli att känna mig både arg och trött. Julafton av alla dagar. Varför kan folk inte bara låta en vara ifred?

Det är en konstig känsla, det där. Hur någon annans handlingar kan påverka en så mycket, fast man försöker låta bli att bry sig. Jag har börjat inse att det inte alltid handlar om vad som händer runt omkring, utan om hur man hanterar det. Men vissa dagar, som på julafton, orkar jag bara inte vara den där starka och förstående personen. Då vill jag bara skrika rakt ut eller slänga datorn i väggen.

Jag har funderat mycket på att sälja allt, flytta till en liten etta och bara strunta i allt som har med företaget att göra. Det känns ibland som att jag bär på för mycket, och det börjar kännas i både kropp och själ. Men samtidigt vet jag inte om jag skulle klara av att släppa taget. Det finns ju ändå en glädje i det jag gör, även om den känns långt borta just nu.

Det är lite som att stå på en bro och titta ner i vattnet. Ena delen av mig vill hoppa, lämna allt bakom mig och börja om på nytt. Den andra delen håller mig kvar, påminner mig om varför jag började, varför jag kämpat så hårt för att få ihop allt.

Trots allt elände blev julen ändå fin. Några kära vänner kom över, vi åt gott och skrattade. De där små stunderna med människor jag tycker om är ovärderliga. Det är som att de suddar ut det jobbiga, åtminstone för en liten stund.

Vi satt länge vid bordet, tände ljus och pratade om året som gått. Alla hade sina egna bekymmer, men det var något fint i att kunna dela dem. Det fick mig att inse att jag inte är ensam. Vi bär alla på våra egna strider, även om de ser olika ut.

Jag hoppas att nästa år blir annorlunda. Jag hoppas att det blir ett år med mer lugn och färre störande mejl. Ett år där jag kan fortsätta baka chokladkakor och skratta med vänner utan att känna att jag måste fly från allt.

✨ Tända ljus och nya tankar – att skapa lugn när livet stormar

 ✨

✨ Att driva en enskild firma är verkligen ingen lätt uppgift. Idag har jag suttit i flera timmar med olika myndigheter. Jag har dessutom tvingats göra en anmälan om ofredande mot mig. Det känns som om det alltid är något nytt att hantera – nya regler, nya krav och fler papper att fylla i.

Ibland undrar jag vad som händer i världen. Det finns så många olika människor – vissa visar empati och stöd, medan andra verkar göra allt för att ställa till det för andra. Jag känner mig helt dränerad på energi. I sådana stunder är jag otroligt tacksam för de vänner jag har, de som alltid finns där och hjälper mig att tolka texter eller bara lyssnar när jag behöver ventilera.

Idag bestämde jag mig för att släppa taget om allt som drar ner mig. Jag sopar bort både negativa tankar och människor som inte vill mig väl. Det känns som ett steg i rätt riktning – att rensa ut och ge plats åt det som faktiskt betyder något.

Det är inte alltid lätt att hålla huvudet högt när motgångarna kommer, men jag påminner mig själv om varför jag började. Jag valde det här för att jag tror på det jag gör. Och även om vägen ibland känns lång och krokig, vet jag att jag inte är ensam. Jag har mina vänner, och jag har min styrka.

Imorgon är en ny dag, och jag tänker ta mig an den med ny kraft. Tills dess ska jag unna mig något gott, tända ett ljus och njuta av en lugn kväll. De små stunderna gör livet lite lättare – och just nu känns det faktiskt ganska bra.

God jul

Önskar alla en riktigt god jul!
   

 

Julen är inte alltid som på reklamen

Julen närmar sig, och för många betyder det gemenskap, skratt och familjesammankomster. Men för andra kan det vara en tid som framkallar ensamhet, oro eller känslor av otillräcklighet. Det är lätt att känna sig som den där personen som inte riktigt passar in, särskilt när släktfejder blossar upp eller när gamla sår rivs upp.

Jag vet att det finns fler som känner som jag – att det ibland känns lättare att bara dra täcket över huvudet och låta julen passera i tystnad. Det är svårt att möta människor när man bär på känslan av att inte räcka till, när man får höra att någon annan är "bättre" eller "duktigare". Sådana ord kan etsa sig fast och göra det svårt att hitta glädje i det som egentligen borde vara en fin stund.

Men kanske behöver julen inte vara allt det där storslagna som vi ser på film eller i sociala medier. Kanske är det okej att julen i år får vara lugn, enkel och fri från krav. Det är ingen skam i att vilja vara ensam om det är det som känns bäst.

För dig som känner dig ensam, vet att du inte är det. Det finns fler som sitter i samma båt. Och för dig som kanske tänkt att någon i din närhet alltid har det bra – tänk igen. Ett litet sms, ett telefonsamtal eller en inbjudan till en kopp glögg kan betyda mer än du tror.

Jag försöker själv påminna mig om att jag är värdefull, oavsett vad någon annan säger. Och du är också värdefull. Kanske är det viktigaste denna jul att ge oss själva lite extra snällhet och tillåta oss att känna det vi känner, utan att döma oss själva för det.

Om julen känns tung, kom ihåg – den är bara några dagar lång. Och efter det kommer ett nytt år med nya möjligheter. Kanske, bara kanske, känns nästa jul annorlunda.

Varför är risgröt dyrare i närbutiken?

Ibland känner jag mig verkligen fundersam över hur priserna kan skilja sig så mycket mellan olika butiker. Häromdagen var jag i min närbutik för att köpa ICAs risgröt och koka – . 38 kronor skulle de ha för den. Jag stannade upp en stund vid hyllan och tänkte: “Det här kan ju inte stämma?”

Det kändes dyrt, nästan löjligt. Men jag behövde ju gröten, så jag köpte den ändå.

Igår var jag ute och åkte och svängde in på en annan ICA-butik, en större en bit bort. Där såg jag samma risgröt. Men priset? 25 kronor. Jag stirrade på förpackningen och kände hur irritationen växte. Samma produkt, men 13 kronor billigare.

Varför är närbutikerna dyrare?

Jag förstår att mindre butiker kanske har högre omkostnader, men 13 kronor är mycket pengar – speciellt om man handlar flera gånger i veckan. Det blir snabbt en extra hundralapp eller två i månaden bara för att man inte alltid har möjlighet att ta sig till en större butik.

Jag kan inte låta bli att känna att ICAs egna produkter borde ha samma pris överallt. Det är ju deras eget märke! Vi ska inte behöva betala mer bara för att vi bor nära en mindre butik.

Alla kronor räknas

I dessa tider, när det mesta blivit dyrare – el, mat, bränsle – så känns det extra surt att se sådana prisskillnader. För mig är det inte bara en fråga om risgröt, utan om rättvisa och tillgänglighet.

Jag vet inte om jag kan göra något åt det, men jag kommer i alla fall att hålla extra koll på priserna framöver. Och kanske ta den där extra turen till en större butik när det går.

Har ni märkt samma sak? Hur tänker ni när priserna skiljer sig så här mycket mellan olika butiker?

En lugn och mysig morgon

God förmiddag

Inatt sov jag inte så gott, men jag vaknade ändå vid 9-tiden. Det var skönt att få börja dagen i lugn och ro. Igår kokade jag tomtegröt, så till frukost idag blev det en skål av den – toppad med lite kanel och socker. Jag kompletterade med en knäckemacka med kavringsylta och en kopp kaffe.

Det är något speciellt med sådana frukostar, särskilt när man kan sitta länge och bara njuta av stunden. Mörkret låg fortfarande kvar utanför fönstret, och det var sådär ruggigt och kyligt i luften som det ofta är den här tiden på året. Att sitta med en varm frukost i händerna gör verkligen att man känner tacksamhet över de små sakerna i vardagen.

Att ha sällskap vid frukosten gjorde det ännu bättre. Det behöver inte alltid vara ett stort sällskap – ibland räcker det med att katten hoppar upp på stolen bredvid och kikar nyfiket, eller att man delar måltiden med någon man tycker om.

Resten av dagen flöt på i ett behagligt tempo. Det blev lite småfix här hemma, sådant där som man skjutit upp men som ändå behövde bli gjort. Sedan tog vi en tur till Göteborg. Det var skönt att komma iväg en stund, byta miljö och kanske få lite ny energi.

När vi kom hem kände vi oss lite trötta, så det fick bli en enkel men god middag. Tjockkorv med pommes frites och gurksallad stod på menyn. Ibland behöver det inte vara mer komplicerat än så. Det är något med den typen av mat som väcker barndomsminnen – kanske är det doften av nygrillad korv eller bara enkelheten i det hela.

Efter maten blev det en lugn kväll i soffan. Vi slog oss ner framför tv:n, slötittade på något program och bara njöt av att vara tillsammans. Dagar som dessa, när inget särskilt händer men allt känns rätt, är de som lämnar ett varmt spår i hjärtat.

Sista klockan ringer

Nu är det äntligen slut för terminen! Sista klockan ringer inte förrän den 7 januari, och jag ska erkänna att det ska bli skönt att slippa höra den där ringen ett tag.

Den här dagen har verkligen varit en berg-och-dal-bana. Stressen inför julfirandet på jobbet var nästan outhärdlig. Ni vet hur det är – allt ska fixas, pyntas och organiseras. Och mitt i allt lyckades vi såklart ta med fel piano till uppträdandet! Roland och Roland, två likadana, men inte riktigt samma... Det känns nästan komiskt nu, men där och då kändes det allt annat än roligt.

Jag tror inte att jag riktigt var vaken i morse. Stressen gjorde att tankarna flög åt alla håll och kanter, och jag var bara tvungen att köra på. När ungdomarna väl kom och allt sattes igång, så föll bitarna ändå på plats till slut.

Efter allt ståhej unnade jag mig en snabb lunch på stan – bara jag och mina tankar för en stund. Nu sitter jag här och väntar på att min kära vän ska komma förbi. Det ska bli skönt att få prata av sig och kanske skratta åt dagens kaos.

Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig helg! Själv ska jag bara vila och låta kroppen återhämta sig efter allt jag gjort på jobbet. Det är verkligen dags att ladda batterierna.

Ta hand om er!