Onsdag – mitt i veckan och energin är låg

Mitt i veckan, och även om energin är låg finns det ändå något fint i att bara fortsätta framåt.

Det är onsdag, mitt i veckan, och idag känner jag att energin är lite lägre än vanligt.

Det är en sådan där dag när tempot runt omkring fortsätter som vanligt, men där kroppen och tankarna gärna hade velat röra sig lite långsammare. En dag då allt inte känns tungt på ett dramatiskt sätt, men ändå lite mer dämpat än vanligt.

Onsdagar kan vara lite sådana.

Man är inte längre i början av veckan, men heller inte nära slutet. Man befinner sig mitt i allt – mitt i vardagen, mitt i ansvaret, mitt i allt som behöver fungera. Och ibland är det just där, mitt emellan allting, som man känner efter lite extra.

Under våren tycker jag ofta att det blir mycket att hålla ihop. Det är det privata livet, sådant som rör föreningslivet, vänner, planering och alla de där små och stora sakerna som också måste få plats. Det är mycket som ska fungera samtidigt, och ibland känns det som att listan över allt man behöver tänka på bara fortsätter att växa.

Då är det kanske inte så konstigt att energin ibland känns lite tunnare.

Det är lätt att tänka att man borde vara mer effektiv, mer fokuserad och mer på. Men sanningen är att alla dagar inte är till för att vara starka eller produktiva. Vissa dagar får vara lite mjukare, lite långsammare och lite mer eftertänksamma.

Och kanske behöver man inte alltid kämpa emot det.

Ikväll kommer min vän hem till mig och hjälper mig med deklarationen, och bara det känns som en lättnad. Ibland betyder det mer än man kan förklara när någon bara finns där och stöttar.

När huvudet redan är fullt av vardag, ansvar, planering och allt annat som livet rymmer, kan sådant som deklaration, papper och ekonomi kännas större än det egentligen är. Det handlar inte bara om siffror och blanketter, utan också om den energi det kräver att försöka förstå, hålla fokus och känna att man gör rätt.

Eftersom jag har min enskilda firma blir det dessutom fler delar att hålla reda på. Det är fler papper, fler detaljer och fler saker att tänka på. Och när man redan känner sig lite trött kan sådant lätt kännas större än det egentligen är.

För mig, som har lässvårigheter, blir den typen av saker ofta ännu mer krävande. När texterna är långa, språket svårt och allt känns byråkratiskt och stelt, tar det mycket mer kraft än vad som kanske syns utåt. Därför betyder det också extra mycket att få hjälp.

Det handlar inte bara om den praktiska hjälpen, utan också om känslan av att inte behöva bära allt ensam. När någon sitter med, förklarar, läser tillsammans och hjälper till att reda ut det som känns svårt, blir allt lite lättare.

Och kanske är det just där något viktigt finns.

Ibland påminns man om hur mycket vänskap faktiskt betyder i de mest vanliga stunderna. Inte bara i det stora och märkvärdiga, utan i en vanlig kväll när någon kommer förbi, hjälper till och gör livet lite mindre tungt.

Det finns något väldigt fint i det.

Kanske är det också en påminnelse om att man inte alltid måste vara den som klarar allt själv. Ibland är det minst lika viktigt att våga ta emot hjälpen när den finns.

Och kanske är det just det jag behöver påminna mig själv om idag:
att det är okej att energin inte alltid är på topp,
att det är okej att be om stöd,
och att även de lite tyngre dagarna kan rymma värme, omtanke och tacksamhet.

Kanske är det just i de stilla, vardagliga stunderna som man tydligast påminns om vad det är som faktiskt bär en genom livet.

---

En vanlig tisdag och funderingar på vad som kommer hända

Samtidigt vet man att våren inte bara innebär sol och varmare dagar – för många betyder det också stress och press. Vi tänker särskilt på alla nior som just nu kämpar med sina nationella prov. Det är en period fylld av förväntningar, nervositet och långa dagar, men också en chans att visa vad man faktiskt kan. Och ärligt talat – det är helt okej att känna sig både trött och lite överväldigad mitt i allt.

Själv hade jag en sån där morgon idag. Ni vet när klockan ringer… och ringer… och ringer igen. Jag var så seg att jag knappt visste vad som var upp eller ner. Snooze-knappen blev min bästa vän ett tag, men till slut fanns det inget annat val än att ta sig upp. Sakta men säkert vaknade jag till, fixade mig och försökte samla ihop tankarna inför dagen.

Det är märkligt hur vissa morgnar kan kännas tunga, medan andra bara flyter på. Kanske är det just det som är livet – en blandning av sega starter och bättre stunder. Och mitt i allt fortsätter vi framåt, dag för dag, steg för steg.

Tur i alla fall att det fanns rester kvar till lunch – en sån liten sak som ändå gör stor skillnad när energin inte är på topp. Ibland är det just de där små genvägarna som räddar dagen.

Under våren händer det också mycket inom Dyslexiförbundet i vår lokalavdelning. Det blir flera möten, som distriktets årsmöte, kommunmöten och studieförbundets årsmöte. Det kan vara mycket att hålla reda på, men det är också viktiga tillfällen att träffa andra, utbyta erfarenheter och vara med och påverka.

Under mötena använder jag taltjänst, vilket hjälper mig att skriva och hänga med i det som sägs. Det gör stor skillnad och gör det möjligt att vara delaktig på riktigt. För mig är det viktigt att kunna vara med, säga vad jag tycker och bidra i diskussionerna – precis som alla andra.

Nu börjar man verkligen längta efter våren. Ljuset dröjer sig kvar lite längre för varje dag, och man märker hur energin sakta börjar komma tillbaka efter en lång och mörk vinter. Är det bara jag, eller känner ni också den där spirande känslan av nystart?

Samtidigt vet man att våren inte bara innebär sol och varmare dagar – för många betyder det också stress och press. Vi tänker särskilt på alla nior som just nu kämpar med sina nationella prov. Det är en period fylld av förväntningar, nervositet och långa dagar, men också en chans att visa vad man faktiskt kan. Och ärligt talat – det är helt okej att känna sig både trött och lite överväldigad mitt i allt.

Själv hade jag en sån där morgon idag. Ni vet när klockan ringer… och ringer… och ringer igen. Jag var så seg att jag knappt visste vad som var upp eller ner. Snooze-knappen blev min bästa vän ett tag, men till slut fanns det inget annat val än att ta sig upp. Sakta men säkert vaknade jag till, fixade mig och försökte samla ihop tankarna inför dagen.

Det är märkligt hur vissa morgnar kan kännas tunga, medan andra bara flyter på. Kanske är det just det som är livet – en blandning av sega starter och bättre stunder. Och mitt i allt fortsätter vi framåt, dag för dag, steg för steg.

Tur i alla fall att det fanns rester kvar till lunch – en sån liten sak som ändå gör stor skillnad när energin inte är på topp. Ibland är det just de där små genvägarna som räddar dagen.

Under våren händer det också mycket inom Dyslexiförbundet i vår lokalavdelning. Det blir flera möten, som distriktets årsmöte, kommunmöten och studieförbundets årsmöte. Det kan vara mycket att hålla reda på, men det är också viktiga tillfällen att träffa andra, utbyta erfarenheter och vara med och påverka.

Under mötena använder jag taltjänst, vilket hjälper mig att skriva och hänga med i det som sägs. Det gör stor skillnad och gör det möjligt att vara delaktig på riktigt. För mig är det viktigt att kunna vara med, säga vad jag tycker och bidra i diskussionerna – precis som alla andra.

Det påminner också om hur viktigt det är med rätt stöd och hjälpmedel. Alla ska ha möjlighet att delta på sina egna villkor och få sin röst hörd.

Just nu planerar vi också inför våren i föreningen. Det är både roligt och meningsfullt att vara en del av något större och få bidra till att göra skillnad. Engagemanget ger energi, även de dagar man känner sig trött.

Vi har till exempel planerat att vara med på motormarknaden den 2–3 maj i år igen. Det brukar vara ett trevligt evenemang med mycket folk, och en bra möjlighet att synas och berätta om det vi gör. Förhoppningsvis blir det två dagar fyllda av möten, samtal och kanske en del skratt.

Kanske är det just det som våren handlar om – inte bara att naturen vaknar till liv, utan att vi själva också gör det. Att vi orkar lite mer, vill lite mer och vågar ta oss an nya saker, trots att vi ibland känner oss trötta.

Så om du också känner dig lite trött, lite stressad eller bara längtar efter våren – du är verkligen inte ensam. 🌱

Måndag med mjukstart, vardagsfix och mys 🧡

---

God morgon och hej ny vecka! ☀️

Igår kväll förberedde jag veckans matlåda – blandfärs med potatis, lök, ärtor och en skvätt grädde, som fick gå klart i ugnen. En enkel rätt, men både god och praktisk att ha redo inför veckan.

Den här måndagen började med en känsla av nystart. Samtidigt känns det extra motiverande att veta att det bara är två arbetsveckor kvar innan lite ledighet under påskhelgen väntar. Att ha något att se fram emot gör mycket för energin i vardagen.

Morgonen såg lite annorlunda ut än vanligt. Jag var ledig eftersom fastighetsägaren skulle komma och kontrollera ventilationen i lägenheten mellan klockan 08 och 11. Som första person på listan hoppades jag på ett smidigt besök.

Jag började dagen tidigt, tog en dusch och lät morgonen få vara lugn. Det är något särskilt med de tidiga timmarna – tystnaden och möjligheten att starta dagen i egen takt.

Hantverkarna dök upp strax efter klockan nio och åtgärdade ventilationen utan problem. Det var skönt att få det gjort och kunna gå vidare med dagen.

Efteråt tog jag bussen till jobbet och fortsatte dagen som vanligt. Trots en annorlunda start blev det ändå en bra början på veckan.

Kvällen blev lugn. Jag var trött efter jobbet, så det fick bli en stillsam stund hemma med lite vardagssysslor som att vika tvätt. Resten av kvällen ägnades åt att bara ta det lugnt och landa efter dagen.

Nu ser jag fram emot resten av veckan.

Önskar er en fin start på veckan! 🌿

---

Lugn söndag med film och föreningsliv 🎬☕

Lugn söndag med vänskap, film och föreningsliv

Söndag morgon. Vi vaknar långsamt och känner hur lugnet fyller rummet. Det är något speciellt med söndagar – ingen stress, inga måsten, bara tid att vara och njuta av stunden. Ljuset smyger sig in genom fönstret och allt känns stilla på ett behagligt sätt. Vi går upp, fixar en enkel men god frukost och sätter oss ner med en kopp kaffe. Det är en sådan morgon där allt känns lite extra mjukt och harmoniskt.

Att vakna tillsammans ger en särskild känsla av trygghet och närhet. Vi tar dagen i vår egen takt, utan att behöva skynda någonstans. Samtalen flyter på naturligt, ibland med ord och ibland i en tystnad som ändå känns full av innehåll. Det är i de här enkla stunderna, när vi bara är tillsammans, som helgen känns som allra mest värdefull.

Helgen har varit extra fin eftersom vi har fått tillbringa den tillsammans. Att vara med en vän över en helg ger något mer än bara sällskap – det ger skratt, gemenskap och en känsla av att tiden får sakta ner.

Igår kväll såg vi Beck – Skuggan (54). Vi satt i soffan med filtar och en lugn känsla omkring oss. Att se film tillsammans blir något mer än bara en film – det blir en upplevelse man delar. Små kommentarer, blickar och reaktioner som kommer samtidigt skapar en särskild närhet.

Filmen var mörk och intensiv, med en spänning som byggdes upp steg för steg. Handlingen drog in oss direkt och höll kvar oss hela vägen. Karaktärerna kändes levande och trovärdiga, och samspelet mellan dem gav filmen ett djup som stannade kvar även efteråt. Vi satt en stund efter filmen och pratade om det vi sett – om detaljer, känslor och tolkningar. Det är just de där stunderna som gör filmupplevelsen ännu starkare.

Samtidigt har helgen också handlat om föreningsliv. Det finns mycket att göra just nu, särskilt med ansökningar om bidrag från kommunen. Det kräver planering, tid och engagemang, men det känns viktigt. Föreningen betyder mycket, och stödet från kommunen är en viktig del för att kunna fortsätta verksamheten.

Men mitt i allt detta är det också viktigt att tillåta sig att vara lite lat ibland. Att inte alltid behöva prestera eller göra något nyttigt, utan bara vila, ligga kvar lite längre i soffan och låta tiden gå. De stunderna ger energi och gör att man orkar med allt annat.

Nu sitter vi här på söndagen och låter allt landa. En helg med både vila, vänskap, film och ansvar. En balans mellan det lugna och det meningsfulla.

Det är sådana här stunder man vill bära med sig. Söndag, frukost, film, lite lathet och engagemang – ibland behövs det faktiskt inte mer än så.

Lördag med hjärta, vänskap och små äventyr 🤍✨

 Godmorgon lördag 🤍

Vilken fin dag det blev. Jag vaknade med energi, fick undan tvätten och gav mig iväg för att möta en fin vän – och resten av dagen bara föll på plats.

Vi tog oss en tur till PMU, strosade runt bland saker med historia och själ, och landade sedan i en fika som fick ta sin tid. Såna stunder betyder mer än man tror – när samtalen får flyta, skratten kommer spontant och man till och med hinner möta nya, trevliga människor längs vägen.

Vänskap i sin enklaste form. Inget märkvärdigt, men ändå allt. 🤍

Och hemma fortsätter min robotdammsugare sitt eget lilla äventyr utan fungerande app – den susar runt som den vill, lite som vi gjort idag. Kanske är det så det ska vara ibland… inte helt planerat, men ändå helt rätt.

Tack livet för de små, fina stunderna ✨

Kvällen landar lugnt 🤍
Nu blir det att krypa upp i soffan, se en ny Beckfilm, äta något riktigt gott och njuta av ett glas vin.

Från en dag fylld av energi, vänskap och små äventyr – till en stilla, mysig avslutning. Precis så som en lördag får vara ✨

Där veckan får rinna av

 Fredag – helgen närmar sig

Nu återstår bara några timmar av arbetsveckan innan helgen tar vid. Det finns en särskild känsla i fredagar – en stillsam blandning av trötthet och förväntan. Tankarna börjar redan röra sig mot lugnet som väntar, bort från vardagens måsten och in i en mer kravlös tid.

Efter jobbet ska jag träffa en nära vän som kommer och hämtar mig. Att få slå sig ner tillsammans över en kopp kaffe och samtala en stund är något jag verkligen värdesätter. De där enkla stunderna – fyllda av skratt, reflektioner och närvaro – ger en sorts energi som inget annat riktigt kan ersätta.

Samtidigt har jag satt upp ett litet mål för mig själv: efter fikan väntar städning hemma. Det kanske inte känns särskilt lockande just då, men jag vet hur stor skillnad det gör. När hemmet är i ordning infinner sig ett lugn som är svårt att slå. Med lite musik i bakgrunden och i min egen takt brukar det ändå bli en ganska trivsam stund. Och känslan efteråt – när allt är klart – är värd ansträngningen.

Därtill väntar en rejäl tvätthög. Inte det mest inspirerande, kanske, men det finns något nästan meditativt i det också. Att sortera, starta maskiner och känna doften av nytvättat skapar en känsla av struktur och nystart. Som om man tvättar bort veckan som gått och gör plats för det som kommer. När allt sedan är klart – rent, vikt och på sin plats – infinner sig en särskild tillfredsställelse.

Kanske unnar jag mig också något gott senare under kvällen, som en stillsam markering av att helgen har börjat. Att tända ett ljus, slå sig ner i soffan och bara vara en stund – det är en enkel men värdefull lyx.

Imorgon väntar en liten loppisrunda tillsammans med min vän. Det ska bli fint att strosa runt, titta och kanske hitta något oväntat. Just det oförutsägbara är en del av charmen – att aldrig riktigt veta vad som väntar runt nästa hörn.

Dessutom känns det extra rogivande att redan ha planerat sommarens semestervecka. Bara tanken på ledighet, ljusa dagar och vila ger energi redan nu. Att ha något att se fram emot gör stor skillnad i vardagen.

Nu gäller det bara att ta sig igenom de sista timmarna – snart är helgen här.

44 år i samma stad – och fortfarande hemma 🌿

---

Torsdag – att hinna ikapp sig själv

Det är något med torsdagar – som att livet saktar ner en aning.
God morgon torsdag.

Det känns som att jag hinner ikapp mig själv igen.

Veckan har gått i sitt tempo, med allt som ska göras och hinnas med. Dagarna har avlöst varandra, och plötsligt är det torsdag. Det är inte riktigt lugnt än, men något har förändrats. Tempot känns mjukare, som att pressen inte är lika tung längre.

Morgonen började som den brukar. Jag vaknade, följde mina rutiner och lät kroppen göra det den är van vid. Det finns en trygghet i det invanda. I det som inte kräver så mycket tanke. Särskilt de morgnar när huvudet fortfarande är lite trött, men kroppen redan vet vägen framåt.

Igår gjorde jag mig själv en liten tjänst. I frysen fanns korvstroganoff och ris, färdigt att bara ta fram och värma. Det är en enkel sak, men det gör stor skillnad. Det kändes nästan som omtanke från mig själv, fast i efterhand. Som att jag hade förberett för en dag då orken inte riktigt skulle räcka till.

Samtidigt finns det en längtan efter något annat. Jag vill läsa, eller kanske lyssna på en bok. Få försvinna in i en annan värld en stund. Jag vet hur mycket det ger, men ändå skjuter jag ofta upp det. Kanske är det just på torsdagar den längtan blir tydligare, när tempot börjar släppa och tankarna får mer plats.

Och så de där små sakerna i vardagen. Mina hörlurar är borta. Det är en sådan där sak som först känns obetydlig, men som ändå stör mer än man vill erkänna. De är alltid där – tills de plötsligt inte är det.

Mitt i allt detta kommer tankarna på tiden.

I år har jag bott här i 44 år. Det är länge. Fyrtiofyra år av liv, av vardag, av små och stora händelser. Årstider som har kommit och gått, om och om igen. Och ändå känns det inte som en så lång tid. Mer som en stilla rörelse framåt.

Jag flyttade hit från Värmland en gång i tiden. Det var ett stort steg, även om jag inte riktigt förstod det då. Jag lämnade något tryggt och välbekant bakom mig och började något nytt. I början var det ovant. Jag behövde hitta min plats, lära mig nya vägar och skapa en ny vardag.

Men med tiden förändrades det.

Det som en gång kändes främmande blev bekant. Jag hittade mina rutiner, mina platser, mitt sätt att leva här. Och utan att jag riktigt märkte när det hände, blev det här mitt hem.

Jag tänker ibland på Värmland. På hur livet såg ut då. På hur det hade kunnat bli om jag stannat kvar. Men det är inga tunga tankar. De är stilla och passerar, utan att stanna kvar som saknad.

För det är här mitt liv finns.

Det är här åren har lagts på varandra, lager för lager. Här minnena har vuxit fram, både de stora och de små som nästan går obemärkta förbi men ändå betyder något.

44 år.

Det är en lång tid. Och samtidigt bara ett liv.

Ändå känns det idag som att något har släppt.

Jag andas lite lugnare. Jag behöver inte skynda lika mycket.

Torsdagen gör så med mig.

Den påminner mig om att veckan snart är slut.
Att vilan är nära.
Och att jag redan är där jag hör hemma.

---

Hashtags

#torsdag #torsdagsblogg #vardagsreflektion #livsresa
#44år #hemma #värmland #minnen
#lugnochro #vardagsliv #personligblogg #reflektioner

---

 🌿🌿

Att börja om i det lilla

 Onsdag, 18 mars 2026 – Att börja om i det lilla

Efter en natt med bristande sömn var morgonen tung, och det krävdes ansträngning att ta sig upp efter gårdagens intryck. Trots det valde jag att börja dagen i det lilla – jag gick upp och kokade ris till köttgrytan som skulle bli min lunch. Det enkla blev en startpunkt.

En ny dag innebär inte alltid en ny känsla, men den rymmer ändå en möjlighet att börja om. Efter en lång och tankefylld gårdag väcks ett behov av lugn och struktur.

Vardagen fortsätter, oavsett hur mycket tankarna rör sig. Det finns en trygghet i det – i rutinerna, i det som ska göras och i det som förväntas. Samtidigt dröjer sig gårdagen kvar, särskilt i de frågor som ännu saknar tydliga svar.

Idag försöker jag i stället rikta fokus mot nuet. Att ta en sak i taget och inte låta allt växa till något större än det behöver vara. Det är inte alltid enkelt, men det är en nödvändig hållning.

Det jag tar med mig är vikten av tydlighet – både i kommunikationen från andra och i mig själv. Att våga ställa frågor, be om stöd och stå upp för det som gör vardagen mer hanterbar är avgörande.

Samtidigt blir det tydligt att återhämtning inte är något som kan skjutas upp hur länge som helst. Att stanna upp, även för en kort stund, kan göra stor skillnad för både kropp och tanke.

Idag handlar inte om att prestera eller göra allt perfekt, utan om att göra det som är möjligt. Och ibland är det fullt tillräckligt.

När arbetsdagen är slut får kvällen handla om något annat – att ta det lugnt, landa och bara vara.