Vardagsliv med mina tankar 🌷

---

Tisdag i min takt ☕🌿

Jag vaknar till ett härligt vårväder och känner att luften är lite lättare i dag. Först ger jag Habibi lite kärlek och sedan fixar jag frukost. Vi tar morgonen i lugn takt, utan stress, och låter dagen få börja mjukt.

Jag gör mig i ordning och tar med min lunchlåda. Det är en liten sak, men det gör stor skillnad eftersom det sparar både tid och energi.

Jag åker i väg med bussen till jobbet och sätter mig ner en stund. Jag försöker vara i stunden och låter tankarna komma och gå. När jag tittar ut genom fönstret och ser landskapet passera, känner jag hur kroppen får varva ner lite. Det blir en stilla stund innan dagen börjar, där jag bara får vara och samla tankarna. Ibland tar jag ett djupt andetag och påminner mig själv om att ta allt i min egen takt.

Arbetsdagen går upp och ner, med både lugna och intensiva stunder. Jag gör så gott jag kan och försöker att inte ställa för höga krav på mig själv, vilket är något jag fortfarande lär mig.

Efter jobbet åker jag hem. När jag kommer hem möts jag av Habibi, så glad och full av energi. Det känns som att hela dagen släpper lite i den stunden. Han vill ha sin mat – tonfisk och räkor i mjukmaten – och jag fixar det medan vi är nära varandra en stund. Det blir en fin övergång från dagen till kvällen, innan jag försöker landa i lugnet och bara vara.

En sak som ofta tar mer energi än man tror är att hålla koll på fakturor. De finns överallt – i appar, i mejl och på olika webbsidor. Det gör det svårt att få en tydlig överblick.

Jag har ofta tankar om hur personer som lever själva gör och hur man får ihop livet runt omkring, särskilt i slutet av månaden när alla fakturor ska betalas.

Förr kom mycket via brev och då visste man var man skulle titta. I dag är det mesta digitalt, och dessutom kostar det ofta extra att få fakturor på papper. Det gör att allt sprids ut ännu mer.

Jag tänker ofta på hur andra gör med sina digitala fakturor. Hur får de koll när allt finns på olika ställen?

Jag tänker också på hur många som blir lurade av falska fakturor. Det kan vara svårt att se vad som är äkta och vad som inte är det, särskilt när allt ser så likt ut. Det gör att man måste vara extra försiktig, och det tar ännu mer energi.

För mig, som har dyslexi, blir det här extra krävande. Det tar längre tid att läsa, förstå och hålla ordning på informationen. Ibland skjuter jag upp det, inte för att jag vill, utan för att det känns för mycket just då.

Jag försöker hitta sätt som fungerar för mig. Jag samlar så mycket som möjligt på ett ställe, tar en sak i taget och ber om hjälp när det behövs. Små steg gör ändå skillnad.

Jag delar detta för att visa hur min vardag ser ut och kanske skapa igenkänning hos någon annan. Här inne vill jag ha en vänlig och respektfull ton. Vi lever olika liv och har olika förutsättningar – och det behöver få vara okej 🌷

Kanske kan någon känna igen sig i det jag skriver. Ibland räcker det att veta att man inte är ensam.

Nu ska jag ta det lugnt resten av kvällen, kanske med en kopp kaffe eller te, och bara varva ner.

Vi tar en dag i taget – i vår egen takt 🌿

---

☕🌿 Måndag – tillbaka i rutinerna och en lugn start på veckan

---

Måndag – en ny vecka börjar ☕🌿

I dag är det måndag och en ny vecka har börjat. Jag vaknade hemma, och det kändes skönt att vara tillbaka i rutinerna igen. Habibi var som vanligt uppe tidigt och ville ha uppmärksamhet, så det blev en lugn start på dagen – precis som det brukar vara.

Jag tog fram min lunchlåda som jag förberedde igår: potatismos, köttbullar och gräddsås. Det är något särskilt med att ha maten klar – man känner sig lite duktig och framför allt blir morgonen mycket lugnare. Jag packade ner ryggsäcken och gjorde mig redo för en ny dag.

Sedan satt jag på bussen till jobbet och tittade ut genom fönstret. Tankarna började snurra lite kring veckan som kommer. Det är två möten jag behöver gå på, och så är det föreningslivet med olika uppdrag i styrelsen. Ibland kan det kännas lite mycket, men samtidigt är det fint att få vara med och bidra.

Senare tog jag en liten tur utomhus. Det var skönt att komma ut i friska luften och röra på sig lite. Jag gick i lugn takt, tittade runt och bara var i stunden. Det är sådana små stunder som gör mer än man tror – man landar lite i sig själv. Efter det var det dags att börja arbeta.

På min blogg berättar jag om min historia och delar med mig av tips i vardagen. Jag har levt med dyslexi och andra sjukdomar under lång tid, och det har format mig mer än man kanske tänker på. Det har inte alltid varit lätt, och det har funnits mycket okunskap genom åren.

Jag minns särskilt hur det var när jag var yngre. Det var inte många som förstod vad dyslexi innebar, och man fick kämpa lite extra – både i skolan och i livet. Ibland kände man sig annorlunda, och det sätter sina spår, även långt senare.

Samtidigt har jag lärt mig mycket på vägen. Jag har hittat sätt som fungerar för mig, och det är just sådant jag vill dela med mig av här. Små tips och tankar från vardagen som kanske kan hjälpa någon annan – eller bara få någon att känna sig mindre ensam.

Det är också därför jag tycker att det är så viktigt att prata om saker som dyslexi och dyskalkyli. Ju mer vi pratar om det, desto mer förståelse kan vi skapa.

Jag är tacksam att Dyslexiförbundet finns. De gör ett viktigt arbete och sprider kunskap som verkligen behövs.

Den här veckan är det en del planerat, men jag försöker ta en dag i taget. Det brukar vara det bästa sättet, även om det inte alltid är så lätt.

Nu ska jag ta en kopp kaffe och bara landa lite i dagen – det behövs också.

Jag delar inte detta för att bli ifrågasatt eller granskad, utan för att skriva om min vardag och kanske skapa igenkänning hos någon annan. Här inne vill jag ha en vänlig och respektfull ton. Vi lever olika liv och har olika förutsättningar – och det behöver få vara okej 🌷

---

Söndagsro, vänskap och viktiga tankar

---

Söndag – en lugn och skön dag ☕🌷

Jag vaknade upp hos min vän efter en riktigt trevlig och mysig kväll igår. Det var så skönt att få stanna kvar över natten – det blir liksom en annan ro när man slipper tänka på att åka hem sent. Morgonen var lugn och stilla, precis som jag tycker om.

Vi satt länge vid frukosten och pratade om allt möjligt, så där som man gör när man inte har bråttom någonstans. Sådana stunder är verkligen guld värda. Jag kände mig både utvilad och glad.

Vi gick också ut en sväng och klippte buskar, eftersom en container skulle komma till området. Det var faktiskt skönt att röra på sig lite och få något gjort tillsammans. Luften var frisk och det var en sådan där stund när man bara gör något enkelt, men ändå känner sig nöjd efteråt. Vi småpratade lite samtidigt och tog det i vår egen takt – inget stress, bara göra det som behövdes. Det är konstigt egentligen hur sådana små saker kan kännas så bra i kroppen efteråt.

Lite senare begav jag mig hem igen. Det är ändå något alldeles särskilt med att komma hem till sitt eget, sätta ifrån sig väskan och bara landa lite. Och såklart stod min lilla Habibi där och mötte mig, som om jag hade varit borta i evigheter. Han pratade på som bara den och ville ha uppmärksamhet direkt. Då smälter hjärtat lite extra – det gör det verkligen. Man är rätt rik ändå, som har en sådan liten vän som väntar på en 💛

Väl hemma tog jag tag i min lunchlåda inför måndagen. Jag skalade potatis och gjorde ett riktigt gott potatismos, och så blev det köttbullar och lingon till. Enkel mat, men det är ju ofta det som är allra godast. Det känns tryggt att ha det klart inför veckan.

Jag plockade lite hemma också, i lugn och ro. Det är något speciellt med söndagar – man får göra saker i sin egen takt, utan stress. Bara komma i ordning och landa lite inför veckan som kommer.

Och så fick Habibi lite extra kärlek i dag också – det är han värd 💛

Men jag har också tänkt en del i dag på hur det är i samhället, och hur vissa saker känns igen från förr.

Jag tänker tillbaka – det är nog över 30 år sedan nu – när jag fick veta att jag hade dyslexi. Jag minns hur det kändes: både förvirrande och lite tungt. På den tiden fanns det mycket okunskap, och det var inte alltid så lätt att bli förstådd. Ibland kände man sig nästan lite ensam i det. I dag kan det ibland kännas som att vi är där igen – fast nu handlar det om dyskalkyli.

Dyskalkyli – när svårigheterna inte syns

Just eftersom svårigheterna inte alltid märks, riskerar elever att inte få det stöd de behöver. I stället kan de bli uppfattade som slarviga, omotiverade eller ointresserade. Och det gör ont att tänka på.

Det påverkar inte bara lärandet – utan också självkänslan. Att gång på gång känna att man inte klarar det som andra verkar göra utan problem sätter spår. Jag tror många känner igen sig i det.

Därför känns det så viktigt att sprida kunskap. Jag är glad att Dyslexiförbundet finns för oss. Där finns både stöd och förståelse.

Så nu hoppas jag att vi börjar se en förändring, och att siffror och matematiksvårigheter tas på lika stort allvar. Det här handlar om dyskalkyli – något som finns, även om det inte alltid syns.

Läs gärna vår tidning från Dyslexiförbundet – den tar upp viktiga saker som fler borde få veta.

Jag delar inte detta för att bli ifrågasatt eller granskad, utan för att skriva om min vardag och kanske skapa igenkänning hos någon annan. Här inne vill jag ha en vänlig och respektfull ton. Vi lever olika liv och har olika förutsättningar – och det behöver få vara okej 🌷

Nu ska jag nog sätta mig med en kopp te och bara ta det lugnt resten av kvällen.

---

En dag fylld av små, fina stunder

---

Lördag

I dag satte jag mig vid köksbordet tillsammans med min katt Habibi och åt frukost. Det är något speciellt med lugna morgnar hemma – allt känns lite mjukare och mer harmoniskt. Jag åt ägg, eftersom det hjälper till att hålla blodsockret stabilt, och Habibi satt bredvid och väntade tålmodigt. Självklart fick han smaka lite äggula – det tycker han verkligen om, och det är svårt att säga nej när han tittar så där.

Efter frukosten började jag planera veckans lunchlådor. Det känns alltid så skönt att ha det klart i förväg, nästan som att man ger sitt framtida jag en liten present. Jag hade 500 gram blandfärs hemma, så jag blandade smeten med ägg, havregryn, kryddor, lök och grädde. Sedan rullade jag köttbullar och stekte dem i ugnen. Det blev hela 30 stycken, och jag kände mig faktiskt ganska nöjd när allt var klart.

Jag har även några köttbullar kvar i frysen, så matlådorna räcker hela veckan. Det gör vardagen lite enklare och mindre stressig. Det är bara att koka ris eller potatis till. I morgon tänker jag göra potatismos och ta med lingon till måndagens lunch – det känns som något att se fram emot.

Senare tog jag bussen till en vän och fick en riktigt god middag: fläskfilé med gräddsås, potatis och grönsaker. Det behövde jag verkligen – att få komma iväg lite, äta gott och bara umgås. Maten var jättegod och stämningen varm, och jag kände mig både mätt och glad. Jag blev faktiskt kvar över natten, vilket kändes spontant och mysigt.

Den här veckan är ganska fullbokad. Jag ska åka på ett årsmöte som vår förening har blivit kallad till senare i veckan. Nästa lördag har förbundet också ett möte som vi ska delta i. Det är mycket som händer i föreningen just nu, men samtidigt känns det meningsfullt att vara delaktig och få bidra.

Tips och familjer Dyslexihjälp

 

även är vi också i Trollhättan

🌸 En stilla fredag – jag och Habibi

---

Fredag bloggen #: Fredagslugnet smyger sig på 🌷

Så var det fredag igen, och visst känns det lite speciellt ändå 🌷

Jag vaknade i morse och kände att det var en lite mjukare start på dagen. Samtidigt fanns det en trötthet kvar i kroppen som inte riktigt ville släppa. Det är som att vissa dagar bär man med sig lite mer än vanligt.

Morgonen fick gå i sin stilla takt. Jag satte på kaffe och gjorde i ordning lite enkelt att äta. Det blev inga stora saker, men det behövs inte alltid heller. Ibland är det just det enkla som håller en uppe.

Jag satt en stund och bara var. Tittade ut, lät tankarna komma och gå. Habibi höll mig sällskap – satt i mitt knä en stund, nyfiken som vanligt och ville smaka lite på maten, och senare låg hon bredvid mig i sängen. Det är något väldigt tryggt i det där, att ha den lilla närheten.

Det är skönt att veta att matlådorna fortfarande räcker, det tar bort lite av stressen. Små saker som ger lite lugn i det som annars kan kännas rörigt inuti.

Det blev så att jag inte kom iväg till jobbet idag.

Ibland händer det saker som inte riktigt blir som man tänkt sig, och då mår man inte alltid så bra – och det får också vara okej.

Det är inte alltid kroppen eller orken hänger med, och då får man försöka lyssna istället för att pressa på. Det är lätt att känna att man borde göra mer, vara mer, orka mer… men vissa dagar går inte det.

Så idag får bli en lite lugnare dag här hemma. Inte för att jag planerat det, utan för att det blev så. Och kanske var det precis det som behövdes, även om man inte alltid vill erkänna det för sig själv.

Jag tänker ta det försiktigt idag. Kanske vila lite, kanske bara sitta med en kopp kaffe till och låta tiden gå.  🐾🌿💛 Habibi finns här nära, och det räcker långt sådana här dagar.

Och ikväll får det bli lugnt. Något enkelt att äta, kanske något på tv, eller bara tystnad. Att få landa efter veckan, på riktigt.

Fredagar behöver inte alltid vara fyllda av planer. Ibland handlar de mer om att ta sig igenom veckan och sedan få andas ut.

Jag hoppas att ni också är snälla mot er själva, särskilt de dagar när det känns lite tyngre 💛

Och tack för att ni finns här och läser. Det betyder mer än ni tror 💕

Kram från mig 💗☕🌸
Vi hörs snart igen…

---

Torsdag och lite återkoppling 🌷

En sådan där morgon när tiden inte riktigt vill räcka till – men man gör så gott man kan ändå 🌷

Jag vaknade lite tidigare idag, och det var ändå rätt skönt. Det blir en särskild ro i kroppen när man vet att matlådorna redan är klara för veckan. Det är inte dumt alls. Då räcker det med att koka lite potatis eller kanske lite spaghetti, och så är det ordnat. Lite framförhållning gör verkligen mycket i vardagen.

Morgonen fick gå i lugnt tempo. Jag satte på ägg och gröt och lät det ta den tid det tar. Det finns något fint i de där enkla stunderna.

Idag tog jag faktiskt en tidigare buss till jobbet. Det var lite mindre folk då, och det var riktigt skönt. Man fick sitta i lugn och ro, titta ut en stund och bara vara. Sådant uppskattar man mer och mer.

Jag tänkte också säga några ord om gårdagen. Vaktmästaren var här och tittade på ugnen och brandvarnaren. Det är något med ventilationen som behöver ses över, så de ska återkomma om hur vi ska gå vidare.

Så nu får jag snällt vänta lite till och hoppas att det ordnar upp sig. Det vore verkligen skönt att få det i ordning.

Idag får bli en sådan dag där man inte stressar i onödan, utan tar det lite som det kommer och låter saker falla på plats i sin egen takt 🌸

Och tack snälla ni som tittar in här och lämnar några vänliga ord 💛
Det värmer mer än ni tror. Skriv gärna en rad, det är alltid lika roligt att höra ifrån er 💕

Kram från mig 💗☕🌸
Vi hörs snart igen…

---

Onsdag och lite fix hemma 🌷

En sådan dag när man får vänta in saker – och hoppas att det löser sig 🌷

Onsdag morgon och idag blev det en lite annorlunda start. Jag fick vänta på vaktmästaren som skulle komma och titta på ett problem här hemma.

Varje gång jag använder ugnen sätter brandvarnaren igång, och det är verkligen inte roligt. Man blir både stressad och lite orolig, och jag vill ju inte skrämma livet ur grannarna heller.

De har varit här tidigare och rensat ventilationen, så jag hoppas verkligen att det går att få ordning på det nu. Det skulle vara så skönt att kunna använda ugnen utan att behöva tänka på larmet hela tiden.

Sedan blev det att åka iväg till jobbet och ta tag i dagen där. Lite som vanligt – möten och det som hör till.

Kanske får jag ta en sväng till sköterskan efter jobbet också. Det är sådant man ibland skjuter upp, men som ändå är skönt att få gjort när man väl kommer iväg.

Jag vill också säga något kring kommentarer jag fått.
Alla har rätt till sin åsikt, men det är inte alltid man ser hela bilden av en annan människas liv.

Jag sitter inte stilla hela dagarna. Jag rör på mig och går runt 6000 steg varje dag. Och när det gäller min trötthet så är den verklig för mig. Dyslexi påverkar mer än vad många kanske tror, och det tar energi på ett sätt som inte alltid syns utåt.

Här inne delar jag min vardag som den är – inte för att bli dömd, utan för att vara ärlig och kanske skapa igenkänning hos någon annan 💕

Efter jobbet gick jag till sköterskan, och jag behövde egentligen inte vara så nervös. Allt såg bra ut utifrån mina förutsättningar, och det kändes verkligen skönt att höra.

Jag fick också ett enkelt och bra tips – att äta ett ägg varje morgon innan gröten. Det kändes som ett sådant där litet råd som är lätt att ta till sig och som kan göra skillnad 🌷

Så idag får bli en sådan dag där man tar saker som de kommer och hoppas att allt löser sig på bästa sätt 🌸

Och som alltid – tack till er som tittar in här och lämnar vänlighet efter er 💛

Kommentera gärna, det är så roligt att höra från er 💕

Kram från mig 💗☕🌸

Vi hörs snart igen…

---