Onsdag – när våra röster blir hörda och gör skillnad ❤️

God morgon onsdag! ☕🌸

I dag vill jag börja med något positivt.

Jag har inte berättat så mycket här på bloggen om mitt arbete i Funktionsrättsrådet, men förra veckan hade vi ett möte som jag gick ifrån med en väldigt bra känsla.

För mig är Funktionsrättsrådet viktigt eftersom vi från funktionsrättsföreningarna får möjlighet att föra fram våra erfarenheter och synpunkter till både tjänstepersoner och politiker. Våra röster behöver finnas med när beslut fattas som påverkar människors vardag.

På mötet fick vi bland annat återkoppling på frågor som vi tidigare hade lyft om kollektivtrafiken.

Vi pratade om tillgängligheten vid busshållplatser och hur viktigt det är att hela vägen fram till hållplatsen fungerar. Det spelar ingen roll hur tillgänglig själva bussen är om en person inte kan ta sig fram till hållplatsen på ett tryggt och säkert sätt.

Ett konkret exempel som diskuterades var Bergsliden. Hållplatsen är inte ansluten till gång- och cykelvägen, vilket har lyfts som ett problem. Synpunkten ska tas vidare i dialogen med Vägtrafik.

Vi pratade även om tillgänglighetsanpassning av hållplatser, framkomlighet och snöröjning. Sådant kanske kan verka som små detaljer för den som inte själv möter hindren, men för en person som exempelvis använder rullstol eller rollator kan det vara helt avgörande för om resan fungerar.

Våra synpunkter har gjort skillnad

Det som gjorde mig extra glad var återkopplingen på kollektivtrafikplanen2050.

Synpunkter från Dyslexiförbundet lokalförening Fyrstad har lett till tillägg i kollektivtrafikplanens2 målområden.

Där lyfts bland annat tryggare, säkrare och mer tillgängliga resecentrum och bytespunkter. Det ska vara tryggt och enkelt att resa och olika gruppers behov och perspektiv ska finnas med i planeringen. Särskild hänsyn ska också tas till människor som inte har tillgång till eller möjlighet att köra bil.

Det känns faktiskt väldigt bra.

Det visar att föreningsarbete och engagemang kan göra skillnad. Vi läser dokument, ställer frågor och lämnar synpunkter – och ibland får vi också svart på vitt att det vi har lyft tas vidare.

Vi pratade dessutom om hur informationen i kollektivtrafiken kan bli tydligare och mer tillgänglig. Det kan handla om skyltar, utrop, displayer och information om biljetter och zoner.

Tillgänglighet handlar nämligen inte bara om ramper, rullstolar och den fysiska miljön.

Det handlar också om att kunna hitta, läsa, förstå och känna sig trygg.

Därför behövs våra röster

Jag gick från mötet med en positiv känsla. Vi fick svar på våra frågor, hade bra diskussioner och fick möjlighet att lyfta konkreta problem.

Det är precis så jag tycker att Funktionsrättsrådet ska fungera.

Våra erfarenheter behöver nå fram till både tjänstepersoner och politiker. Helst ska våra perspektiv finnas med redan från början när något planeras – inte först när allt redan är bestämt.

När människor med olika erfarenheter får komma till tals kan vi också skapa ett samhälle som fungerar bättre för fler. ❤️

Det är därför jag fortsätter engagera mig.

Ha en riktigt fin onsdag! ☕🌸

För den som vill läsa mer finns protokollet från Funktionsrättsrådet på Trollhättans Stads webbplats.

Tisdag – över 15 000 besök, men var är de positiva kommentarerna? 🌸

God morgon tisdag! ☕🌸

Nu är det tisdag morgon och en ny dag börjar.

Jag måste faktiskt säga att jag blev väldigt förvånad när jag tittade på statistiken för bloggen. Över 15 000 besök/visningar den här månaden!

Om det är 15 000 olika personer eller om samma personer går in flera gånger vet jag förstås inte. Men oavsett vilket är det väldigt många som har varit inne och läst det jag skriver.

Det som däremot är lite märkligt är att trots alla dessa besök är det väldigt få som lämnar en positiv kommentar. När någon inte håller med eller vill kritisera verkar det däremot vara betydligt lättare att skriva.

Jag vet att alla inte kommer att hålla med om det jag skriver. Det förväntar jag mig inte heller. Min blogg handlar om min vardag, mina tankar, mitt föreningsliv och sådant som händer runt omkring mig. Ibland skriver jag om roliga saker och ibland om sådant som gör mig irriterad eller fundersam.

Men tänk vad trevligt det skulle vara om vi människor också blev lite bättre på att säga något positivt när vi uppskattar något.

Det är lätt att skriva när man stör sig på något. Det verkar betydligt svårare att skriva: ”Det där var bra”, ”Tack för att du berättade” eller bara ”Ha en fin dag”.

Jag tänker i alla fall fortsätta skriva. Att så många besök görs på bloggen visar åtminstone att det finns ett intresse för det jag delar med mig av.

Så till alla er som läser, även ni som aldrig kommenterar: tack för att ni tittar in här. 🌸

Och kanske kan vi försöka sprida lite mer positivitet omkring oss. Ett vänligt ord kostar faktiskt ingenting, men det kan betyda mycket för den som får det.

Nu tar vi oss an tisdagen! ☕❤️

Måndag – lite hänsyn och respekt kostar faktiskt ingenting ❤️

God morgon måndag! ☕🌸

Då var det måndag igen och en ny vecka börjar.

Efter helgens dagar på Bokmässan är jag både glad och trött. Det har varit mycket människor, många samtal och väldigt många intryck. Men innan jag lämnar helgen bakom mig vill jag förtydliga en sak efter några av kommentarerna som kommit här på bloggen.

Jag har inga problem med att människor tycker annorlunda än jag. Det är helt okej att diskutera det jag skriver. Men det är skillnad på att ha en annan åsikt och att gå till personangrepp.

Vi behöver visa hänsyn till varandra

När vi åker buss, tåg eller spårvagn delar vi utrymmet med många andra människor. Alla har olika behov och vi vet inte hur dagen har sett ut för personen som sitter bredvid oss.

Efter en hel dag på Bokmässan, med mycket människor, samtal och ljud, var jag trött både i kroppen och huvudet. På resan hem ville jag därför kunna sätta mig ner, lyssna på min ljudbok och varva ner.

Jag förväntar mig självklart inte att det ska vara knäpptyst. Människor måste få prata, skratta och umgås. Men det finns en stor skillnad mellan vanliga ljud och att störa andra.

Att spela musik eller filmer högt från mobilen utan hörlurar, blockera gångar eller säten och inte tänka på människorna omkring sig är sådant vi faktiskt kan undvika.

Det handlar om vanlig hänsyn.

Att fråga om hjälp är inget att skämmas för

Det har också kommenterats att jag skulle vara bekväm och att andra människor alltid ser till att jag kommer rätt när jag reser.

Så ser inte min vardag ut.

Jag reser många gånger själv. Är jag på en plats jag inte känner till och blir osäker på vart jag ska gå eller var jag ska byta, då frågar jag någon.

Det tänker jag inte skämmas för.

Att fråga om hjälp är inte bekvämlighet. För mig är det ett sätt att lösa situationen och komma dit jag ska. Hellre frågar jag än chansar och hamnar fel.

Kritik är okej – personangrepp är det inte

Ni får gärna tycka annorlunda om det jag skriver. Ni får diskutera och säga emot mig.

Men att kalla mig egoistisk eller börja kommentera mitt privatliv och ifrågasätta hur någon kan vilja vara tillsammans med mig har ingenting med saken att göra.

Där går min gräns.

Min blogg handlar om mitt liv och mina upplevelser. Ibland skriver jag om sådant som gör mig glad och ibland om sådant som gör mig trött, irriterad eller besviken. Så ser livet ut.

Jag tänker fortsätta berätta om både det positiva och det negativa.

Till sist

Vi behöver inte göra resandet svårare för varandra än det redan är.

Man ska inte behöva känna att man måste resa sig och stå resten av vägen hem för att andra medresenärer stör så mycket att man inte orkar sitta kvar.

Jag begär inte total tystnad. Jag önskar bara vanlig respekt och hänsyn till människorna omkring oss.

Och samma sak gäller här på bloggen.

Ni behöver inte hålla med mig. Men håll er till det jag faktiskt skriver och lämna personangreppen utanför.

Nu lämnar jag den diskussionen bakom mig och börjar en ny vecka. ❤️

Ha en fin måndag! 🌸

Ny dag på bokmässan

God morgon söndag! 🌸

Då var det söndag och dags för den sista dagen på Bokmässan i Göteborg. Det har varit en intensiv helg med tidiga morgnar, långa dagar och mycket resande, men också många fina och betydelsefulla möten.

Igår på hemresan måste jag erkänna att tålamodet sattes på prov. Det var stökigt under resan och barn sprang omkring utan att någon verkade säga ifrån. Efter en lång dag, när man är trött och bara vill få en lugn stund på vägen hem, blir sådant extra påfrestande. Jag trodde nästan att jag skulle få hjärnsläpp innan jag var hemma!

Men mitt i tröttheten kände jag faktiskt också en stor stolthet.

Jag har klarat att åka buss, tåg och spårvagn och dessutom hittat fram till rätt plats och montern på Bokmässan. För många kanske det låter som en självklarhet, men för mig har det inte alltid varit det. Det har tagit många år att känna mig trygg med att hitta, byta mellan olika färdmedel och ta mig fram på egen hand.

Det som är enkelt för en person kan ha krävt många års träning för en annan. Därför är jag stolt över det jag klarar idag.

Idag har jag turen att kunna åka tillsammans med en av mina styrelsekollegor ner till Göteborg. Det blir trevligt med sällskap på vägen innan vi tar oss an den sista dagen på mässan.

Föreningslivet är mer än det som syns

Jag får ibland kommentarer om att jag skulle vara ”lat och bekväm” eller att jag engagerar mig bara för att få synas. Det börjar faktiskt bli ganska tröttsamt.

Föreningsliv handlar om så mycket mer än att stå i en monter på Bokmässan eller delta på olika evenemang. Bakom det som syns finns möten, planering, mejl, telefonsamtal, administration och påverkansarbete.

Alla i en förening behöver inte heller göra samma saker. Någon trivs med att möta människor och representera föreningen utåt, medan någon annan gör ett fantastiskt arbete bakom kulisserna. Alla behövs.

Om ingen engagerar sig och arbetar för våra frågor blir det också svårt att förvänta sig att saker ska förändras. Någon måste uppmärksamma problemen, prata med beslutsfattare, sprida kunskap och försöka få ord att bli till handling.

En viktig fråga just nu

Ett tydligt exempel är en fråga som Dyslexiförbundet arbetar med just nu: långa väntetider på tillgänglig kurslitteratur för studenter med läsnedsättning.

När en student behöver anpassad litteratur ska den studenten inte behöva börja utbildningen på sämre villkor än sina kurskamrater. Om kursen redan har börjat medan studenten fortfarande väntar på att få tillgång till litteraturen finns risken att personen hamnar efter från första början.

Det är just sådana frågor som visar varför organisationer och föreningar behövs. Någon måste lyfta problemen och föra fram erfarenheterna från dem som faktiskt berörs.

För mig är det självklart att människor med dyslexi och andra läsnedsättningar ska kunna studera på så likvärdiga villkor som möjligt.

Det är en av anledningarna till att jag tycker att föreningslivet är så viktigt. Förändring sker inte bara genom att vi konstaterar att något är fel. Någon måste också engagera sig och försöka förändra det.

Så när ni ser oss på Bokmässan är det bara en liten del av arbetet ni ser. Bakom montern finns ett mycket större arbete som pågår året runt. ❤️

Nu väntar den sista dagen på Bokmässan. Sedan blir det hemresa, och jag misstänker att jag kommer att vara både trött och nöjd när jag kommer hem ikväll. 📚

Vilken fråga tycker du att en förening eller organisation borde kämpa mer för?

Önskar er en fin söndag! 🌸

God morgon lördag! 🌸

Klockan ringde tidigt idag. Redan vid femtiden gick jag upp för att göra mig i ordning inför ännu en dag i Göteborg. Nu sitter jag i busskuren och väntar på bussen som ska ta mig vidare. Det är tidigt, men jag ser verkligen fram emot dagen och alla möten som väntar.

Jag älskar föreningslivet och det engagemang som följer med det. För mig handlar det inte bara om att vara med i en förening. Det handlar om att kunna göra skillnad och kanske inspirera någon annan som känner sig utanför på grund av svårigheter med läsning och skrivning.

Därför tycker jag att det är så viktigt att Dyslexiförbundet syns på olika platser runt om i landet. Bokmässan är ett fantastiskt tillfälle för det. Här möter vi många människor som kommer fram till oss, ställer frågor, berättar om sina erfarenheter eller helt enkelt vill veta mer om dyslexi.

Det som berör mig särskilt är när vi träffar vuxna som har kämpat med läsning och skrivning under stora delar av livet, men som kanske inte ens känner till att Dyslexiförbundet finns. En del har gått genom livet utan att riktigt förstå varför vissa saker har varit så svåra.

Då känns vårt arbete extra betydelsefullt.

Jag har själv levt med dyslexi hela mitt liv och vet hur det kan påverka vardagen. Men jag vet också att svårigheter med att läsa och skriva inte behöver hindra en från att vara engagerad, utvecklas och göra sådant man tycker om.

Kan min berättelse och mitt engagemang få någon annan att känna ”jag är inte ensam”, då är det värt mycket för mig. ❤️

Nu väntar en ny dag på Bokmässan. Jag hoppas på många spännande samtal, nya möten och kanske möjligheten att nå någon som behöver veta att det finns både stöd, hjälpmedel och gemenskap.

Nu får bussen gärna komma – Göteborg och Bokmässan väntar! 🚌📚

Kände du till Dyslexiförbundet och vilket stöd och vilken gemenskap som finns för personer med dyslexi?

#

böcker och möten” eller ”Fredag – från fredagsmys till full fart på Bokmässan

God fredag! 🌸

Så var det fredag igen och ännu en arbetsvecka börjar gå mot sitt slut. Det känns skönt att helgen är här, även om den här helgen knappast kommer att innebära vila för min del.

Ikväll ska jag och min vän gå ut och äta thaimat. Det ska bli både gott och mysigt att få sätta sig ner, äta något gott och umgås i lugn och ro. ❤️ Det känns som en fin start på helgen.

Sedan väntar två intensiva dagar. Både lördag och söndag ska jag åka till Bokmässan i Göteborg för att hjälpa till i Dyslexiförbundets monter. Det är ett uppdrag som jag ser fram emot. Att få möta människor, samtala och sprida kunskap om dyslexi känns både viktigt och meningsfullt.

Det blir samtidigt en hel del resande. Jag kommer att åka hemifrån till Göteborg och tillbaka samma dag, både på lördagen och söndagen. Det innebär tidiga morgnar, långa dagar och sena hemkomster.

När söndagskvällen kommer lär jag nog vara ganska trött, men förhoppningsvis också fylld av många nya intryck och trevliga möten. Ibland får återhämtningen helt enkelt vänta tills allt har lugnat ner sig igen.

Men innan helgens alla aktiviteter börjar ska jag njuta av fredagskvällen tillsammans med min vän och äta god thaimat.

Jag önskar er alla en riktigt fin fredag och en trevlig helg! 🌸

Hur ser er helg ut – blir det full fart eller passara ni på att ta det lugnt?

#

Torsdag – en trevlig dag på Bokmässan och en viktig fråga 📚

Idag har det varit en riktigt trevlig dag på Bokmässan i Göteborg tillsammans med några av mina arbetskamrater. Det är alltid roligt att gå runt bland alla montrar, se alla böcker och möta människor.

Det blev förstås också dags för lite mat mitt i allt. Jag tog bakad potatis med skagenröra – himmel så gott det var! 😋🥔 Det satt verkligen fint efter några timmar på mässan.

Efter tiden tillsammans med arbetskamraterna har jag också hjälpt till i Dyslexiförbundets monter. Där får man möjlighet att prata med människor om dyslexi, läsning och vilka hjälpmedel och möjligheter som finns. Det blir många intressanta samtal, och för mig känns det viktigt att kunna vara med och sprida kunskap.

Just idag passar det extra bra att lyfta en viktig fråga som handlar om personer med dyslexi och andra läsnedsättningar.

Jag läste en debattartikel i Göteborgs-Posten med rubriken ”Lång väntan på kurslitteratur slår hårt mot studenter med läsnedsättning”.

För den som har dyslexi kan tillgången till anpassad kurslitteratur vara helt avgörande för att kunna studera på samma villkor som andra. Att kunna lyssna på en bok genom exempelvis Legimus är inte någon genväg. Det är ett hjälpmedel som gör litteraturen tillgänglig.

Att lyssna på en bok är också att läsa – vi tar bara till oss texten på olika sätt.

Studenter ska inte behöva hamna efter sina kurskamrater därför att de måste vänta på att få tillgång till den litteratur de behöver. Kursen fortsätter, uppgifter ska göras och tentamen kommer oavsett om studenten har fått sin anpassade litteratur eller inte.

Tillgänglighet måste finnas från början.

Efter en dag på Bokmässan känns den här frågan extra aktuell. Böcker, kunskap och utbildning ska vara tillgängliga för alla – även när vi behöver olika sätt för att kunna ta till oss texten.

Nu börjar den här dagen gå mot sitt slut. Jag tar med mig många intryck, trevliga möten och samtal från Bokmässan – och känslan av att vårt arbete för ökad kunskap om dyslexi fortfarande är väldigt viktigt. ❤️📚

Vad tycker du – ska en student med dyslexi behöva vänta på sin kurslitteratur medan alla andra redan kan börja läsa?

Skriv gärna vad du tycker i kommentarerna. 💬

Jag tycker den här passar bäst: Onsdag – dyslexi i vardagen, nya kunskaper och viktiga frågor 🌸

God morgon onsdag! 🌸

Då var det onsdag igen och vi är redan mitt i veckan. Det händer mycket just nu, både på jobbet och inom föreningslivet.

Jag upptäckte en sak när jag läste ett sms häromdagen. Jag hade tolkat texten helt fel. Så kan det gå ibland! 😅 Bara några få ord kan göra att jag misstolkar hela sms:et och får en helt annan uppfattning om vad personen egentligen menar.

Det är också en del av min dyslexi. Ibland läser jag orden på ett annat sätt än vad som faktiskt står, och då kan betydelsen bli helt annorlunda. Om jag hade varit mer uppmärksam och använt tal-till-text eller fått texten uppläst, kanske jag hade förstått meddelandet rätt från början. Det visar hur viktiga hjälpmedlen faktiskt är i vardagen. Man har dem där, men ibland glömmer man helt enkelt att använda dem.

Igår eftermiddag deltog jag i ett digitalt webbinarium med Dyslexiförbundet och Logometrica. Det var väldigt intressant och gav mig en hel del nya tankar.

Vi fick bland annat information om Alfa, ett digitalt screeningverktyg som kan användas för att screena elevernas läsfärdigheter. Det fina är att man kan screena alla elever i en klass och på så sätt fånga upp dem som kan behöva extra stöd eller en närmare kartläggning.

De berättade också om Logos. Efter en screening med Alfa kan specialpedagogen använda Logos för att göra en mer fördjupad kartläggning av elevens läsning och eventuella lässvårigheter.

Det här tycker jag är väldigt intressant. Det är viktigt att vi upptäcker elever med svårigheter så tidigt som möjligt. Ingen elev ska behöva kämpa år efter år utan att få rätt stöd.

Idag väntar ett annat viktigt uppdrag. Ikväll är det möte med Funktionsrättsrådet, och jag erkänner att jag är lite nervös. Som tur är har jag skrivtolk med mig på mötet. Det känns tryggt och gör det lättare för mig att följa med i diskussionerna.

En fråga som jag verkligen hoppas att vi får gehör för handlar om kollektivtrafikplanen mot 2050. Från Dyslexiförbundet lokalförening Fyrstad vill vi lyfta att kollektivtrafiken måste vara tillgänglig för alla.

Tillgänglighet handlar inte bara om att kunna ta sig på och av en buss. Informationen måste också vara tydlig och begriplig. Man ska kunna förstå tidtabeller, förändringar, skyltar och information i appar och känna sig trygg när man reser.

Jag är lite nervös inför mötet, men samtidigt är det precis sådana här frågor som gör att jag tycker att föreningslivet är så viktigt. Vi måste våga berätta om våra erfarenheter för att kunna påverka.

Och snart väntar Bokmässan också! 📚 Det blir två besök för min del i år – först med jobbet och sedan genom föreningslivet.

Det är mycket på gång, men jag tar en sak i taget. Nu kör vi onsdag! ❤️

Ha en riktigt fin onsdag och var rädda om varandra! 🌸