Måndag med mjukstart, vardagsfix och mys 🧡

---

God morgon och hej ny vecka! ☀️

Igår kväll förberedde jag veckans matlåda – blandfärs med potatis, lök, ärtor och en skvätt grädde, som fick gå klart i ugnen. En enkel rätt, men både god och praktisk att ha redo inför veckan.

Den här måndagen började med en känsla av nystart. Samtidigt känns det extra motiverande att veta att det bara är två arbetsveckor kvar innan lite ledighet under påskhelgen väntar. Att ha något att se fram emot gör mycket för energin i vardagen.

Morgonen såg lite annorlunda ut än vanligt. Jag var ledig eftersom fastighetsägaren skulle komma och kontrollera ventilationen i lägenheten mellan klockan 08 och 11. Som första person på listan hoppades jag på ett smidigt besök.

Jag började dagen tidigt, tog en dusch och lät morgonen få vara lugn. Det är något särskilt med de tidiga timmarna – tystnaden och möjligheten att starta dagen i egen takt.

Hantverkarna dök upp strax efter klockan nio och åtgärdade ventilationen utan problem. Det var skönt att få det gjort och kunna gå vidare med dagen.

Efteråt tog jag bussen till jobbet och fortsatte dagen som vanligt. Trots en annorlunda start blev det ändå en bra början på veckan.

Kvällen blev lugn. Jag var trött efter jobbet, så det fick bli en stillsam stund hemma med lite vardagssysslor som att vika tvätt. Resten av kvällen ägnades åt att bara ta det lugnt och landa efter dagen.

Nu ser jag fram emot resten av veckan.

Önskar er en fin start på veckan! 🌿

---

Lugn söndag med film och föreningsliv 🎬☕

Lugn söndag med vänskap, film och föreningsliv

Söndag morgon. Vi vaknar långsamt och känner hur lugnet fyller rummet. Det är något speciellt med söndagar – ingen stress, inga måsten, bara tid att vara och njuta av stunden. Ljuset smyger sig in genom fönstret och allt känns stilla på ett behagligt sätt. Vi går upp, fixar en enkel men god frukost och sätter oss ner med en kopp kaffe. Det är en sådan morgon där allt känns lite extra mjukt och harmoniskt.

Att vakna tillsammans ger en särskild känsla av trygghet och närhet. Vi tar dagen i vår egen takt, utan att behöva skynda någonstans. Samtalen flyter på naturligt, ibland med ord och ibland i en tystnad som ändå känns full av innehåll. Det är i de här enkla stunderna, när vi bara är tillsammans, som helgen känns som allra mest värdefull.

Helgen har varit extra fin eftersom vi har fått tillbringa den tillsammans. Att vara med en vän över en helg ger något mer än bara sällskap – det ger skratt, gemenskap och en känsla av att tiden får sakta ner.

Igår kväll såg vi Beck – Skuggan (54). Vi satt i soffan med filtar och en lugn känsla omkring oss. Att se film tillsammans blir något mer än bara en film – det blir en upplevelse man delar. Små kommentarer, blickar och reaktioner som kommer samtidigt skapar en särskild närhet.

Filmen var mörk och intensiv, med en spänning som byggdes upp steg för steg. Handlingen drog in oss direkt och höll kvar oss hela vägen. Karaktärerna kändes levande och trovärdiga, och samspelet mellan dem gav filmen ett djup som stannade kvar även efteråt. Vi satt en stund efter filmen och pratade om det vi sett – om detaljer, känslor och tolkningar. Det är just de där stunderna som gör filmupplevelsen ännu starkare.

Samtidigt har helgen också handlat om föreningsliv. Det finns mycket att göra just nu, särskilt med ansökningar om bidrag från kommunen. Det kräver planering, tid och engagemang, men det känns viktigt. Föreningen betyder mycket, och stödet från kommunen är en viktig del för att kunna fortsätta verksamheten.

Men mitt i allt detta är det också viktigt att tillåta sig att vara lite lat ibland. Att inte alltid behöva prestera eller göra något nyttigt, utan bara vila, ligga kvar lite längre i soffan och låta tiden gå. De stunderna ger energi och gör att man orkar med allt annat.

Nu sitter vi här på söndagen och låter allt landa. En helg med både vila, vänskap, film och ansvar. En balans mellan det lugna och det meningsfulla.

Det är sådana här stunder man vill bära med sig. Söndag, frukost, film, lite lathet och engagemang – ibland behövs det faktiskt inte mer än så.

Lördag med hjärta, vänskap och små äventyr 🤍✨

 Godmorgon lördag 🤍

Vilken fin dag det blev. Jag vaknade med energi, fick undan tvätten och gav mig iväg för att möta en fin vän – och resten av dagen bara föll på plats.

Vi tog oss en tur till PMU, strosade runt bland saker med historia och själ, och landade sedan i en fika som fick ta sin tid. Såna stunder betyder mer än man tror – när samtalen får flyta, skratten kommer spontant och man till och med hinner möta nya, trevliga människor längs vägen.

Vänskap i sin enklaste form. Inget märkvärdigt, men ändå allt. 🤍

Och hemma fortsätter min robotdammsugare sitt eget lilla äventyr utan fungerande app – den susar runt som den vill, lite som vi gjort idag. Kanske är det så det ska vara ibland… inte helt planerat, men ändå helt rätt.

Tack livet för de små, fina stunderna ✨

Kvällen landar lugnt 🤍
Nu blir det att krypa upp i soffan, se en ny Beckfilm, äta något riktigt gott och njuta av ett glas vin.

Från en dag fylld av energi, vänskap och små äventyr – till en stilla, mysig avslutning. Precis så som en lördag får vara ✨

Där veckan får rinna av

 Fredag – helgen närmar sig

Nu återstår bara några timmar av arbetsveckan innan helgen tar vid. Det finns en särskild känsla i fredagar – en stillsam blandning av trötthet och förväntan. Tankarna börjar redan röra sig mot lugnet som väntar, bort från vardagens måsten och in i en mer kravlös tid.

Efter jobbet ska jag träffa en nära vän som kommer och hämtar mig. Att få slå sig ner tillsammans över en kopp kaffe och samtala en stund är något jag verkligen värdesätter. De där enkla stunderna – fyllda av skratt, reflektioner och närvaro – ger en sorts energi som inget annat riktigt kan ersätta.

Samtidigt har jag satt upp ett litet mål för mig själv: efter fikan väntar städning hemma. Det kanske inte känns särskilt lockande just då, men jag vet hur stor skillnad det gör. När hemmet är i ordning infinner sig ett lugn som är svårt att slå. Med lite musik i bakgrunden och i min egen takt brukar det ändå bli en ganska trivsam stund. Och känslan efteråt – när allt är klart – är värd ansträngningen.

Därtill väntar en rejäl tvätthög. Inte det mest inspirerande, kanske, men det finns något nästan meditativt i det också. Att sortera, starta maskiner och känna doften av nytvättat skapar en känsla av struktur och nystart. Som om man tvättar bort veckan som gått och gör plats för det som kommer. När allt sedan är klart – rent, vikt och på sin plats – infinner sig en särskild tillfredsställelse.

Kanske unnar jag mig också något gott senare under kvällen, som en stillsam markering av att helgen har börjat. Att tända ett ljus, slå sig ner i soffan och bara vara en stund – det är en enkel men värdefull lyx.

Imorgon väntar en liten loppisrunda tillsammans med min vän. Det ska bli fint att strosa runt, titta och kanske hitta något oväntat. Just det oförutsägbara är en del av charmen – att aldrig riktigt veta vad som väntar runt nästa hörn.

Dessutom känns det extra rogivande att redan ha planerat sommarens semestervecka. Bara tanken på ledighet, ljusa dagar och vila ger energi redan nu. Att ha något att se fram emot gör stor skillnad i vardagen.

Nu gäller det bara att ta sig igenom de sista timmarna – snart är helgen här.

44 år i samma stad – och fortfarande hemma 🌿

---

Torsdag – att hinna ikapp sig själv

Det är något med torsdagar – som att livet saktar ner en aning.
God morgon torsdag.

Det känns som att jag hinner ikapp mig själv igen.

Veckan har gått i sitt tempo, med allt som ska göras och hinnas med. Dagarna har avlöst varandra, och plötsligt är det torsdag. Det är inte riktigt lugnt än, men något har förändrats. Tempot känns mjukare, som att pressen inte är lika tung längre.

Morgonen började som den brukar. Jag vaknade, följde mina rutiner och lät kroppen göra det den är van vid. Det finns en trygghet i det invanda. I det som inte kräver så mycket tanke. Särskilt de morgnar när huvudet fortfarande är lite trött, men kroppen redan vet vägen framåt.

Igår gjorde jag mig själv en liten tjänst. I frysen fanns korvstroganoff och ris, färdigt att bara ta fram och värma. Det är en enkel sak, men det gör stor skillnad. Det kändes nästan som omtanke från mig själv, fast i efterhand. Som att jag hade förberett för en dag då orken inte riktigt skulle räcka till.

Samtidigt finns det en längtan efter något annat. Jag vill läsa, eller kanske lyssna på en bok. Få försvinna in i en annan värld en stund. Jag vet hur mycket det ger, men ändå skjuter jag ofta upp det. Kanske är det just på torsdagar den längtan blir tydligare, när tempot börjar släppa och tankarna får mer plats.

Och så de där små sakerna i vardagen. Mina hörlurar är borta. Det är en sådan där sak som först känns obetydlig, men som ändå stör mer än man vill erkänna. De är alltid där – tills de plötsligt inte är det.

Mitt i allt detta kommer tankarna på tiden.

I år har jag bott här i 44 år. Det är länge. Fyrtiofyra år av liv, av vardag, av små och stora händelser. Årstider som har kommit och gått, om och om igen. Och ändå känns det inte som en så lång tid. Mer som en stilla rörelse framåt.

Jag flyttade hit från Värmland en gång i tiden. Det var ett stort steg, även om jag inte riktigt förstod det då. Jag lämnade något tryggt och välbekant bakom mig och började något nytt. I början var det ovant. Jag behövde hitta min plats, lära mig nya vägar och skapa en ny vardag.

Men med tiden förändrades det.

Det som en gång kändes främmande blev bekant. Jag hittade mina rutiner, mina platser, mitt sätt att leva här. Och utan att jag riktigt märkte när det hände, blev det här mitt hem.

Jag tänker ibland på Värmland. På hur livet såg ut då. På hur det hade kunnat bli om jag stannat kvar. Men det är inga tunga tankar. De är stilla och passerar, utan att stanna kvar som saknad.

För det är här mitt liv finns.

Det är här åren har lagts på varandra, lager för lager. Här minnena har vuxit fram, både de stora och de små som nästan går obemärkta förbi men ändå betyder något.

44 år.

Det är en lång tid. Och samtidigt bara ett liv.

Ändå känns det idag som att något har släppt.

Jag andas lite lugnare. Jag behöver inte skynda lika mycket.

Torsdagen gör så med mig.

Den påminner mig om att veckan snart är slut.
Att vilan är nära.
Och att jag redan är där jag hör hemma.

---

Hashtags

#torsdag #torsdagsblogg #vardagsreflektion #livsresa
#44år #hemma #värmland #minnen
#lugnochro #vardagsliv #personligblogg #reflektioner

---

 🌿🌿

Att börja om i det lilla

 Onsdag, 18 mars 2026 – Att börja om i det lilla

Efter en natt med bristande sömn var morgonen tung, och det krävdes ansträngning att ta sig upp efter gårdagens intryck. Trots det valde jag att börja dagen i det lilla – jag gick upp och kokade ris till köttgrytan som skulle bli min lunch. Det enkla blev en startpunkt.

En ny dag innebär inte alltid en ny känsla, men den rymmer ändå en möjlighet att börja om. Efter en lång och tankefylld gårdag väcks ett behov av lugn och struktur.

Vardagen fortsätter, oavsett hur mycket tankarna rör sig. Det finns en trygghet i det – i rutinerna, i det som ska göras och i det som förväntas. Samtidigt dröjer sig gårdagen kvar, särskilt i de frågor som ännu saknar tydliga svar.

Idag försöker jag i stället rikta fokus mot nuet. Att ta en sak i taget och inte låta allt växa till något större än det behöver vara. Det är inte alltid enkelt, men det är en nödvändig hållning.

Det jag tar med mig är vikten av tydlighet – både i kommunikationen från andra och i mig själv. Att våga ställa frågor, be om stöd och stå upp för det som gör vardagen mer hanterbar är avgörande.

Samtidigt blir det tydligt att återhämtning inte är något som kan skjutas upp hur länge som helst. Att stanna upp, även för en kort stund, kan göra stor skillnad för både kropp och tanke.

Idag handlar inte om att prestera eller göra allt perfekt, utan om att göra det som är möjligt. Och ibland är det fullt tillräckligt.

När arbetsdagen är slut får kvällen handla om något annat – att ta det lugnt, landa och bara vara.

En lång men meningsfull tisdag i föreningslivet

 

Tisdag, 17 mars 2026 – En lång men meningsfull dag i föreningslivet

God morgon tisdag!

I ett samhälle där engagemang, tillgänglighet och delaktighet ständigt lyfts som centrala värden, blir det tydligt hur vardagliga erfarenheter kan spegla större strukturella utmaningar. Denna dag, präglad av både föreningsarbete och personliga reflektioner, synliggör samspelet mellan individens förutsättningar och samhällets ansvar.

Dagen inleddes tidigt med arbete mellan klockan 07:00 och 16:00. Efter arbetsdagen fortsatte kvällen i föreningslivets tecken, då jag tog mig vidare till ett möte i staden. Trots att dagen blev lång präglades den av ett tydligt syfte och engagemang.

Mötet inleddes med en informell samling, där deltagarna gavs möjlighet att samtala och utbyta erfarenheter. I detta sammanhang fick jag även träffa en person som ska bistå mig i skrivprocesser genom Taltjänst. Detta stöd är av stor betydelse för mitt fortsatta arbete, då det skapar bättre förutsättningar för delaktighet och kommunikation inom föreningen.

En central del av mötet utgjordes av information från kommunen gällande föreningsbidrag för perioden 2026–2027. Denna typ av ekonomiskt stöd är avgörande för många föreningar, inte enbart ur ett finansiellt perspektiv, utan även för deras möjligheter att upprätthålla verksamhet, skapa gemenskap och bidra till samhällsutveckling. Samtidigt framkom ett behov av ökad tydlighet i hur bidragen fördelas och vilka riktlinjer som gäller framåt.

Samtalen som fördes i grupp visade på en stor variation i förutsättningar mellan olika föreningar. Det som fungerar väl i en verksamhet är inte nödvändigtvis överförbart till en annan. Detta understryker vikten av ett flexibelt och inkluderande synsätt i beslutsprocesser som rör civilsamhället.

Mitt engagemang i Dyslexiförbundet och Funktionsrättrådet är av särskild betydelse i detta sammanhang. Genom dessa forum ges möjlighet att lyfta frågor om tillgänglighet, delaktighet och rättigheter. Det handlar om att synliggöra behov som annars riskerar att förbises, samt att verka för ett samhälle där fler ges möjlighet att delta på lika villkor.

Efter hemkomsten uppstod en ny situation som krävde uppmärksamhet. Ett brev från bostadsföreningen informerade om planerad rengöring av imkanaler. Informationen var dock otydlig, vilket skapade osäkerhet och stress. För att få klarhet behövde jag själv ta initiativ till kontakt via e-post. Först efter ytterligare efterforskning framkom att åtgärden skulle genomföras fram till klockan 11.

Denna händelse belyser en återkommande problematik kring informationshantering. Trots tidigare önskemål om digital kommunikation skickas viktig information fortfarande i pappersformat. Detta kan innebära hinder för tillgänglighet och förståelse, särskilt när alternativa sätt att ta till sig information – såsom uppläsning – kräver extra tid och resurser.

Vidare väcker situationen frågor om framförhållning och planering. Kort varsel i samband med åtgärder som påverkar den privata boendemiljön kan skapa oro och svårigheter att anpassa vardagen. Att behöva ta emot okända personer i hemmet upplevs dessutom som energikrävande och påverkar känslan av trygghet.

Trots trötthet efter en lång dag kvarstod vardagliga uppgifter som behövde genomföras. Genom att stegvis ta itu med dessa blev det möjligt att avsluta dagen på ett fungerande sätt. Detta kan ses som ett uttryck för en mer vardaglig form av handlingskraft – där kontinuitet och ansvarstagande får företräde framför återhämtning i stunden.

Avslutningsvis visar dagen hur viktigt det är med tydlig kommunikation, god framförhållning och tillgängliga informationskanaler. Små brister i dessa avseenden kan få stor påverkan på individens vardag. Samtidigt framträder styrkan i att fortsätta vara delaktig och engagerad, trots utmaningar. Det är i detta samspel mellan individ och samhälle som verklig förändring blir möjlig.

Ha en fin tisdag! 🌿

Hjälpmedel är en styrka, inte en svaghet

 

Jag kan arbeta, delta i möten och ta ansvar. Jag gör det bara på mitt sätt.

Många tror att man måste läsa och skriva på ett visst sätt för att kunna arbeta och vara delaktig. Jag vill visa att det inte stämmer. Med hjälpmedel kan jag ta del av information, delta i möten och ta ansvar i föreningsarbete.

Ibland händer det att människor påstår att jag inte kan läsa eller skriva. Det stämmer inte. Jag använder hjälpmedel som gör att jag kan ta del av texter och arbeta med dokument. I dag finns det många verktyg som gör det möjligt att arbeta på olika sätt. Det viktigaste är att arbetet blir gjort och att man kan vara delaktig.

Jag använder till exempel talsyntes för att lyssna på texter, dokument och andra papper. Ibland kan någon också läsa upp innehållet. På möten läser sekreteraren upp handlingarna så att alla kan följa med i det som diskuteras.

Jag är engagerad och deltar aktivt i arbetet i föreningen. Till exempel var jag med och fick ordning på protokollen från årsmötet, och de skickades sedan ut för justering. Det finns också protokolljusterare som läser igenom protokollet efter mötet och kontrollerar att det stämmer innan det godkänns. Det känns alltid bra när sådant arbete är klart.

Efter en söndagseftermiddag kan det vara skönt att koppla av. En dag åt jag korvstroganoff med ris tillsammans med en vän, och efteråt åkte jag hem. Väl hemma tog jag det lugnt en stund, läste tidningen och passade också på att tvätta, städa lite och plocka fram kläder inför nästa dag. Det blev en lugn och behaglig avslutning på dagen.

Den nya veckan börjar ganska lugnt. Jag och kassören ska gå på ett möte om bidrag till föreningen. På sådana möten använder jag taltjänst. Det innebär att någon skriver ner det som sägs under mötet, så att jag kan ta del av texten efteråt. Sedan kan jag lyssna på texten med hjälp av talsyntes och ta med mig informationen vidare till våra egna möten.

Taltjänst är ett stöd för personer som har svårt att tala, höra eller kommunicera. En taltjänsttolk kan skriva ner det som sägs under ett möte så att jag kan följa vad som har sagts och ta del av informationen.

Nästa morgon börjar en ny dag. Det känns bra att stiga upp i lugn och ro, äta frukost och veta att det är studiedag i skolan. Jag tog bussen och träffade en bekant som körde bussen, och det gav dagen en fin start.

Min dag består av några möten, och jag passar också på att plocka i ordning och rensa lite. Senare under dagen åkte vi ut och åt lunch. Jag valde hemlagad köttfärslimpa med krämig champinjonsås och kokt potatis. Det smakade väldigt gott och blev ett trevligt avbrott i dagen.

När veckan går mot sitt slut försöker jag ta det lite lugnare och samla energi inför nästa vecka.

För mig handlar arbete inte om att göra allt på exakt samma sätt som alla andra. Det handlar om att hitta lösningar, använda de hjälpmedel som finns och ta ansvar för sina uppgifter. Med rätt stöd och rätt verktyg kan jag följa möten, ta del av information och vara delaktig i beslut och arbete.

Alla människor arbetar på olika sätt, och med hjälpmedel kan fler vara delaktiga och göra ett bra arbete.

Jag hittar lösningar, tar ansvar och gör mitt arbete – och det är det som räknas.