Söndag – många timmars arbete bakom föreningslivet 🌷

 God morgon söndag!

Jag var kvar hos min kära vän och vi började dagen med att äta frukost tillsammans. Därefter var det dags för oss att sätta igång med det administrativa arbetet för föreningen.

Det är mycket som ska planeras och förberedas just nu. Vi arbetar bland annat med att sprida information om Motorfestivalen, Dyslexiveckan och våra kommande aktiviteter.

Vi satt i flera timmar och försökte hitta kontaktuppgifter till kommuner och skolor. Vi turades om att leta efter rätt mejladresser och hjälptes åt med arbetet. Det var betydligt svårare än vi hade trott att hitta rätt kontaktuppgifter, men vi gav oss inte.

Efter flera timmars letande och arbete lyckades vi till slut skicka iväg 45 mejl. Det kändes riktigt bra när de äntligen var skickade!

När man sitter flera timmar en söndag och arbetar med sådant här börjar man också fundera på varför det ibland kan vara svårt att få människor att engagera sig aktivt i föreningslivet. Jag tror att en anledning är att föreningsarbete tar betydligt mer tid än vad många ser utifrån.

Det handlar inte bara om att delta på aktiviteter och möten. Bakom varje föreläsning, träff eller arrangemang finns många timmars arbete med planering, mejl, telefonsamtal, information, bokningar och praktiska förberedelser.

Många arbetar och har dessutom familj, hem och annat som behöver hinnas med. Då kan det vara svårt att hitta både tid och ork för ett aktivt föreningsengagemang.

Samtidigt är föreningslivet viktigt. Utan människor som är beredda att lägga ner en del av sin fritid skulle många aktiviteter aldrig bli av. Därför behöver vi bli bättre på att hjälpas åt och dela på arbetsuppgifterna. Ingen ska behöva göra allting själv.

För mig känns det ändå meningsfullt när arbetet ger resultat. Idag blev det 45 mejl som förhoppningsvis gör att fler får information om Dyslexiveckan och våra aktiviteter.

Det som syns utåt kanske bara är själva aktiviteten – men bakom kulisserna kan det ligga många timmars ideellt arbete.

Nu får föreningsarbetet vila en stund. Vi får se vad resten av söndagen har att bjuda på.

Ha en riktigt fin söndag och ta hand om er! 🌷

Lördag – alla kan göra fel, men respekt kostar ingenting ❤️

 Det var riktigt segt att komma upp i morse. Väckarklockan ringde och jag hade gärna legat kvar en stund till. Men jag tog mig upp, åt lite frukost, gjorde mig i ordning och gav mig sedan iväg till tåget för att åka ner till Göteborg.

Idag stod styrelsemöte på programmet. Trots att det var en tidig lördagsmorgon kändes det bra när jag väl var på väg. Det är alltid trevligt att träffa de andra, diskutera det vi arbetar med och planera framåt tillsammans.

Jag fick också en kommentar på bloggen som löd:

”Du har väl med dig någon så att du hittar hem idag.”

Jag måste säga att jag tycker att den typen av kommentar känns både onödig och förnedrande. Jag förstår inte varför man behöver uttrycka sig så mot en annan människa.

Jag klarar att resa på egen hand. När jag åker till platser som jag känner till är det inga problem. Visst har jag åkt fel någon gång. En gång när jag skulle till Gamlestaden hamnade jag på fel tåg. Men vet ni vad? Sådant händer. Alla människor kan göra fel.

För mig handlar det om att lära mig av det som händer. Gör jag ett misstag försöker jag komma ihåg det till nästa gång och göra rätt då. Man behöver inte vara perfekt för att vara självständig.

Jag önskar att vi kunde visa lite mer förståelse för varandra. Vi är olika, vi har olika styrkor och svårigheter och vi gör alla misstag ibland. Det borde inte vara en anledning till att göra sig lustig över någon annan.

Det som kanske inte alla tänker på är att jag använder talsyntes. Jag får alltså text och kommentarer upplästa för mig. När någon skriver en elak eller nedlåtande kommentar behöver jag därför också lyssna på orden som personen har valt att skriva.

Man får absolut tycka olika om det jag skriver. Diskussioner och olika åsikter är en del av livet. Men det är stor skillnad mellan att ha en annan åsikt och att försöka trycka ner en annan människa.

Efter styrelsemötet tog jag tåget tillbaka. När jag kom fram blev jag hämtad och åkte vidare hem till min kära vän. ❤️ Där kunde vi sitta en stund på altanen, prata och ha det trevligt. Jag passade också på att hämta kattmat till katterna.

Nu blir det en lugn lördagskväll. Efter en tidig morgon, resa och styrelsemöte känns det skönt att bara ta det lugnt.

Dagens tanke får därför bli: Vi kan alla göra fel, men vi kan också lära oss och göra rätt nästa gång. Ingen är perfekt. Försök att möta människor med respekt och vänlighet i stället för att döma.

Bakom varje blogg och varje skärm finns en riktig människa. Tänk på det innan du trycker på ”skicka”.

Ta hand om er och ha en fortsatt fin lördag. 🌷❤️

Äntligen fredag – en vecka med skratt, tårar och eftertanke

Oj, vad den här veckan har gått fort! Nu är det äntligen fredag igen.

Som vanligt är det dags att göra sig i ordning och åka till jobbet. Det är faktiskt roligt att vara tillbaka i vardagen, träffa kollegorna och eleverna och få ordning på allt som ska göras.

Idag blir det en enkel lunch. Jag tar med mig en färdigrätt från Dafgårds. Jag har inte riktigt kommit igång med att förbereda lunchlådor ännu, men på söndag tänker jag fixa det så att jag har mat färdig inför nästa arbetsvecka. Ibland får det helt enkelt vara enkelt och smidigt.

Någon sovmorgon blir det inte i morgon heller. Då ska jag upp tidigt och iväg på styrelsemöte. Därför blir fredagskvällen lugn och jag tänker lägga mig tidigt så att jag orkar med morgondagen. Jag ska även göra i ordning en liten frukostpåse att ta med och äta på tåget ner.

Det har varit en händelserik vecka med både många skratt och några tårar. Livet och vardagen innehåller lite av varje.

Jag vill också avsluta med några ord om kommentarerna jag får. Jag blir faktiskt besviken när människor skriver dömande kommentarer om någon de egentligen inte känner. Bakom varje blogg, mobil och tangentbord finns en riktig människa med känslor och ett liv som ni bara får se en liten del av.

Tänk gärna en extra gång innan du trycker på knappen och skickar iväg en kommentar. Fråga dig själv: Skulle jag säga samma sak om personen stod framför mig?

Vi behöver inte alltid tycka lika, men vi kan visa hänsyn och behandla varandra med respekt. Lite vänlighet kostar faktiskt ingenting.

Tack på förhand, och jag hoppas att ni alla får en riktigt fin fredag och en bra start på helgen! 🌷

Vardagen är tillbaka – och det går bättre för varje dag 🌷

 Jag har gjort texten mer flytande, mogen och tydlig, och samtidigt fått med ditt svar på kommentaren om att du skulle vara orolig för att åka till jobbet.

God morgon! En ny dag är här och jag gör mig redo för ännu en arbetsdag.

Det är faktiskt väldigt roligt att vara tillbaka på jobbet och träffa eleverna igen. Nu börjar det bli mer fart och vardagen kommer sakta men säkert tillbaka.

Jag fick en kommentar på ett tidigare inlägg:

”Oro för att gå till skolan. Du verkar själv ha mest oro för att åka och jobba.”

Ibland undrar jag om alla verkligen läser hela inlägget och inte bara rubriken. Jag har aldrig skrivit att jag är orolig för att åka till jobbet. Det jag skrev om var att jag var trött och att det kändes segt att komma upp på morgonen.

Efter ungefär åtta veckors ledighet, då väckarklockan knappt har behövt göra sig hörd, är det väl inte så konstigt att kroppen behöver några dagar för att vänja sig vid de tidiga morgnarna igen? Hur känner du själv när väckarklockan börjar ringa efter en lång ledighet?

För varje dag går det bättre och bättre. Nu är det bara två arbetsdagar kvar innan helgen.

Men helgen blir inte helt lugn den heller. På lördag ska jag iväg på styrelsemöte och på söndag tänker jag försöka röja och fixa lite här hemma. Det har blivit lite eftersatt eftersom jag helt enkelt inte har orkat när jag kommit hem. Det har varit fullt upp med annat också.

Man får helt enkelt göra det man hinner och orkar. Allt behöver inte bli färdigt på en gång.

Nu kör vi igång den här dagen. Hoppas att ni allihopa får en riktigt fin torsdag! 🌷

En varm tanke inför morgondagen ❤️

 Tisdag och vardagen rullar vidare. Det är som vanligt bara att gå upp, göra sig i ordning och åka iväg till jobbet. Efter arbetsdagen väntar hemmet och allt det vanliga som behöver tas om hand. Rutinerna är tillbaka igen.

Idag blev det också lite extra trevligt på jobbet när vi gick ut och åt lunch tillsammans. Vi gick till Hojums Taverna, som är en av mina favoriter. Jag åt grekiska biffar med fetaost, ugnsrostad potatis, tzatziki och blandsallad. Det smakade riktigt gott, och det är alltid trevligt att komma ut en stund tillsammans med arbetskamraterna mitt under arbetsdagen.

Så här i början av en ny termin tänker jag lite extra på alla som ska börja skolan, en utbildning eller kanske komma till en helt ny plats. För många innebär den här tiden på året en nystart med nya människor, nya lokaler, nya rutiner och mycket nytt att lära sig.

Jag tänker särskilt på alla barn och ungdomar som kanske känner oro inför morgondagen. Tankarna kan vara många: Kommer jag att hitta rätt? Kommer jag att få några vänner? Kommer jag att klara skolarbetet? Kommer någon att förstå mig och det stöd jag behöver?

Jag tänker också på alla föräldrar som kanske känner samma oro. Som förälder vill man att ens barn ska känna sig tryggt, bli sett och få det stöd som behövs. Det kan säkert kännas i hjärtat när ens barn är nervöst eller oroligt inför en ny skolstart.

Att börja något nytt kan vara både spännande och nervöst. Alla människor är olika och vi lär oss på olika sätt och i olika takt. Ingen ska behöva känna sig mindre värd för att något tar längre tid eller för att man behöver extra hjälp.

Till er som känner oro inför morgondagen vill jag säga: ta en dag i taget. Våga fråga när ni inte förstår, våga berätta när något känns svårt och våga be om hjälp. Förhoppningsvis finns det vuxna omkring er som ser, lyssnar och tar er på allvar.

Jag hoppas att morgondagen blir en fin start och att alla barn och ungdomar får känna sig välkomna och trygga. Och till alla föräldrar som kanske ligger vakna och funderar lite extra ikväll skickar jag också en varm tanke.

Lycka till med den nya terminen och allt det nya som väntar. ❤️

Måndag – vardagen knackade på igen ⏰

I morse undrade jag först vad det var som tjöt runt omkring mig. Jo, det var förstås väckarklockan! Jag stängde av den flera gånger och tänkte att jag kunde ligga kvar en liten stund till. Men till slut var det bara att inse att helgen var över och att vardagen hade hunnit ikapp mig.

Det var bara att komma upp ur sängen, göra sig i ordning, få i sig lite frukost och sedan ge sig ut till bussen för att åka till jobbet. Jag var ganska seg efter helgen, men när man väl har kommit iväg brukar det kännas bättre.

Efter en intensiv och rolig helg på Vallåkra, med många människor, samtal och intryck, känns det nästan lite märkligt att vara tillbaka i de vanliga rutinerna igen. Det har varit en händelserik helg och jag har många fina minnen med mig hem.

Idag väntar en hel arbetsdag och sedan blir det bussen hem igen. Där hemma finns det också en del att ta tag i. Alla saker från Vallåkra ska packas upp och komma tillbaka på sina platser. Väskor ska tömmas, kläder ska tas om hand och resten av packningen ska sorteras.

Det är alltid roligt att åka iväg och hitta på saker, men det är också skönt när man kommer hem och vardagen börjar rulla på igen. Nu är en ny arbetsvecka igång, väckarklockan är tillbaka och rutinerna har gjort sig påminda.

Måndagen är här – nu kör vi en ny vecka!

En givande helg på Vallåkra – nu väntar vardagen

Väckarklockan ringde och jag tryckte på snooze. Jag hade gärna legat kvar en stund till, men jag visste att det var dags att gå upp, göra mig i ordning och packa ner allting. Det var sista morgonen på hotellet efter en intensiv helg.

Personalen på hotellet har varit väldigt trevlig och hjälpsam. Eftersom vi behövde åka tidigt till Vallåkra ordnade de frukost som vi kunde ta med oss. Det uppskattade vi verkligen och det blev en bra start på dagen.

Sedan bar det av mot Vallåkra för den andra och sista dagen på träffen. Det blåste något otroligt, så Felicia-jackan, vindjackan och resten av de varma kläderna fick åka på.

När vi kom fram var det dags att plocka fram beachflaggorna och allt annat material till vår monter. I den kraftiga blåsten fick vi hålla ett extra öga på allting så att inget blåste iväg. Till slut var allt på plats och vi var redo att möta dagens besökare.

Och besökare blev det! Det var mycket folk och många kom förbi oss. Jag gick också runt med Dyslexiförbundets flagga för att synas lite extra. Många tittade, tog kort på våra skyltar och flera stannade för att prata med oss. Jag passade även på att berätta om lägret som vi ska ha framöver.

Det känns väldigt roligt att vi har fått möjlighet att vara på Vallåkra och sprida kunskap om dyslexi. En del kanske tycker att Dyslexiförbundet och en stor motorträff är en ovanlig kombination, men för mig känns det helt rätt.

Det finns många människor som är otroligt händiga och duktiga på att meka, reparera och arbeta med sina bilar, men som samtidigt kan ha svårt att läsa verkstadshandböcker, instruktioner och annan skriftlig information. Att vara praktiskt kunnig betyder inte automatiskt att det är lätt att läsa och ta till sig en skriven text.

Det är en av anledningarna till att jag under många år har tyckt att det är viktigt att Dyslexiförbundet finns på olika platser och i olika sammanhang. Vi behöver synas även där människor kanske inte förväntar sig att möta oss. På en motorträff kan vi nå personer som kanske aldrig själva skulle söka upp Dyslexiförbundet.

När vi står där med våra skyltar, beachflaggor och informationsmaterial får människor möjlighet att stanna till, ställa frågor och få veta vilka vi är och vad vi arbetar för. För mig är det en viktig del av föreningsarbetet – vi behöver möta människor där de faktiskt finns.

När dagen började gå mot sitt slut var det dags att plocka ihop beachflaggor, skyltar och allt annat material. Efter två intensiva dagar var vi trötta, men samtidigt väldigt nöjda med helgen och alla möten.

Sedan började resan hemåt. På vägen stannade vi vid Hallåsen för att rasta och få något ordentligt att äta. Det blev schnitzel med stekt potatis, och det satt verkligen perfekt efter en lång och intensiv dag.

Mätta och belåtna fortsatte vi sedan hemåt. Det har varit en rolig och givande helg med mycket gemenskap, många skratt och fina möten. Vi har fått göra något tillsammans och samtidigt sprida kunskap om något som betyder mycket för oss.

Hur trevligt det än har varit ska det bli skönt att komma hem igen, packa upp och framför allt få träffa våra katter. ❤️

Nu är Vallåkrahelgen över för den här gången och det är dags att ladda om. Imorgon börjar en ny arbetsvecka och vardagen tar vid igen.

Tack Vallåkra för den här gången! Vi åker hem trötta men nöjda och med många fina minnen i bagaget.

🚗 Dyslexi på en bilträff – ja, varför inte? ❤️

 Lördagen började efter en natt med alldeles för lite sömn. Det är svårt att sova borta ibland, även om hotellrummet är bra. När jag vaknade var jag både trött och hängig, men det var bara att komma upp och göra sig i ordning. En lång dag på Vallåkra väntade.

Det var tur att jag var inne i en mataffär igår och köpte yoghurt. Det blev nämligen lite missförstånd kring frukosten på hotellet i morse. Men det löste sig och vi fick kaffe, smörgås och lite melon. Det fick bli en enklare start på dagen och sedan fick vi äta något mer ordentligt till lunchen.

Redan vid sjutiden var dagen igång på Vallåkra. Att stå på en sådan här utställning innebär många timmar – från ungefär klockan 7 till 17. Efter ett tag känns det i kroppen. Det blir ganska segt att både sitta och gå runt under en hel dag.

Vädret har också gjort sitt. Det blåser en hel del ute på området och ibland får man snabbt resa sig för att hålla koll på tältet och beachflaggorna så att ingenting blåser iväg. När man står ute hela dagen märker man verkligen hur mycket vädret påverkar.

Men trots tröttheten har jag väldigt roligt här. Många kommer fram till mig under dagen för att prata och ställa frågor. En del ser lite förvånade ut när de upptäcker att Dyslexiförbundet står på en bilträff. Men det är ju precis här vi ska vara!

Dyslexi finns överallt i samhället och bland människor med alla möjliga intressen. Alla kommer inte till en föreläsning eller ett föreningsmöte, så genom att finnas på en stor bilträff kan vi möta människor på ett helt annat sätt. Det öppnar för många spontana, intressanta och trevliga samtal. ❤️🚗📚

Det är just mötena med människor som gör föreningslivet så givande. Vi får möjlighet att sprida kunskap, svara på frågor och kanske hjälpa någon som själv har dyslexi eller har någon i sin närhet som har det.

Det är också mycket som besökarna aldrig ser. Bakom en sådan här helg ligger många timmars ideellt arbete. Det börjar med styrelsemöten och planering. Vi kontaktar arrangören för att höra om vi får ställa ut och sedan ska tält, broschyrer, beachflaggor och annat material plockas fram, kontrolleras och packas.

När vi kommer fram ska allt ur bilen och byggas upp. När dagen eller helgen är slut ska allting plockas ner och packas igen. Föreningsliv är alltså betydligt mer än de timmar man ser oss stå i montern.

Så visst är jag trött efter en lång dag, men jag har också haft roligt. Alla samtal och möten med människor gör att timmarna känns värda arbetet.

Nu väntar något riktigt trevligt. Vi ska gå ut och äta middag på restaurang och ikväll ska vi prova grekisk mat. 🇬🇷🍽️ Efter alla timmar ute på Vallåkra ska det bli väldigt gott med en ordentlig middag och något kallt att dricka.

Sedan blir det tillbaka till hotellrummet för en lugn kväll. Förhoppningsvis blir det några fler timmars sömn i natt, för imorgon väntar ännu en dag på Vallåkra.

Men först – grekisk middag och lite välförtjänt avkoppling! ❤️

#