Tisdag – att uppskatta det som betyder mest

Igår eftermiddag kom jag hem efter en fin helg. Det första jag gjorde var att laga en god purjolökssoppa. Som ett litet tack bjöd jag även den som hade kört hem mig på en tallrik. Det känns viktigt att visa uppskattning när någon ställer upp.

Vi satte oss sedan en stund på min balkong. Faktum är att jag inte har suttit där en enda gång i år. Det var riktigt skönt att sitta ute i sommarvärmen, dricka en kopp kaffe och prata en stund innan det var dags att säga hej då. Ibland är det de enkla stunderna som betyder allra mest.

Efteråt packade jag upp mina saker och lät helgens alla intryck sjunka in. Det har varit några intensiva dagar, så det känns skönt att vara hemma igen. Man kan inte fly från sorgen. Den finns där och följer med, men jag har också lärt mig att det är viktigt att fortsätta ta hand om sig själv och sitt hem. Att laga mat, packa upp sina saker och skapa ordning omkring sig är små steg som hjälper en att gå vidare, även när hjärtat känns tungt.

I dag är det tisdag. Jag väntar på att hantverkare ska komma under dagen. Senare ska jag träffa en god vän och ta en fika. Om orken finns kanske jag åker förbi en bilträff i kväll, men just nu känner jag mig ganska trött och energin är inte riktigt där. Då gäller det att lyssna på kroppen och ge sig själv den återhämtning man behöver.

Den senaste tiden har också fått mig att tänka på hur värdefulla våra möten med andra människor är. Vi lever ofta som om det alltid kommer en ny dag och ett nytt tillfälle att ses. Men livet ser inte alltid ut så.

Därför vill jag skicka med en tanke: Ta hand om dem ni tycker om. Ring den där vännen, ta den där fikan och säg de ord som ibland får vänta. Nästa gång ni tänker att “vi ses en annan dag” kanske den möjligheten inte längre finns.

Livet är skört, men vänskap, omtanke och tid tillsammans är bland det finaste vi kan ge varandra.

Önskar er alla en fin tisdag. Ta hand om er – och framför allt, ta hand om varandra.

Måndag – Att våga är ingen svaghet

Att vara stark handlar inte om att aldrig känna sig ledsen eller rädd. För mig handlar styrka om att våga, även när det gör ont.

I fredags gjorde jag en resa som jag egentligen inte ville göra – en resa för att ta farväl av en barndomsvän. Det var en tung dag, men jag klarade den. När jag tänker tillbaka känner jag mig faktiskt stark inombords.

Redan vid det första bytet hände något oväntat. I busskuren mötte jag en person som kände igen mig från min ungdom. Det väckte många minnen. Senare berättade chauffören att det skulle komma ytterligare en person som skulle till kyrkan.

När vi steg av vid kyrkan frågade hon om hon fick följa mig. Jag kände mig egentligen ganska svag just då, men hon sa något som stannade kvar hos mig: hon upplevde mig som en stark person.

Vi gick tillsammans hela vägen fram till min väns grav. Det betydde mer än hon kanske förstod. Att slippa gå den sista biten ensam gav mig ett lugn och en trygghet mitt i sorgen.

Efter den här dagen har jag också förstått lite mer om min egen barndom och hur den har format mig. Vissa sår bär vi med oss länge, men de behöver inte hindra oss från att gå vidare.

Att våga be om stöd, att ta emot omtanke och att fortsätta gå – även när stegen känns tunga – det är inte ett tecken på svaghet.

Det är styrka.

#

Söndag – de enkla stunderna betyder mest

I dag vaknade vi upp tillsammans och började dagen med en god frukost. Det är något särskilt med lugna morgnar när man bara får sitta ner, prata och njuta av att dagen ligger framför en.

Efter frukosten tog vi en sväng till köpcentret och handlade det vi behövde. När vi kom hem blev det en skål med färska jordgubbar, glass och en skvätt Baileys. Medan vi satt där och njöt hann jag fundera en del över livet. Ibland behöver man stanna upp och uppskatta de små stunderna – de betyder ofta mer än man tror.

På kvällen tände vi grillen och avslutade dagen med god mat och ett glas i den ljumma sommarkvällen. Vädret har verkligen varit fantastiskt, och det finns verkligen inget att klaga på.

I morgon är det dags att åka hem igen. En ny vecka väntar med lite att göra hemma. Bland annat kommer några hantverkare, så det blir en vecka med både praktiska saker och vardag igen efter en skön helg.

Men just i kväll väljer jag att njuta av lugnet, sommaren och tacksamheten över en fin dag.

Nya förväntansdokument i skolan – vad innebär det?

Från och med den 1 augusti 2026 införs ett nytt förväntansdokument i den svenska skolan. Jag tycker att det är en intressant förändring som kan bidra till ett bättre samarbete mellan skolan, eleverna och vårdnadshavarna.

Ett förväntansdokument handlar om att tydliggöra vad vi kan förvänta oss av varandra. Skolan ska erbjuda en trygg miljö, undervisning av hög kvalitet och ge det stöd som eleverna behöver. Eleverna förväntas delta i undervisningen, visa respekt och göra sitt bästa. Vårdnadshavarna har en viktig roll genom att stötta sitt barn och samarbeta med skolan.

För mig, som både arbetar i skolan och själv har dyslexi, väcker detta många tankar. Jag vet hur stor betydelse vuxnas förväntningar har. När någon tror på en elev och ser möjligheterna i stället för svårigheterna växer både självförtroendet och motivationen.

Samtidigt tycker jag att ett förväntansdokument måste vara mer än en lista över vad skolan förväntar sig av eleven. Det måste också tydligt beskriva vad eleven och vårdnadshavarna har rätt att förvänta sig av skolan – ett respektfullt bemötande, en trygg skolmiljö, rätt stöd och anpassningar när det behövs.

För mig handlar detta inte bara om regler och dokument. Det handlar om relationer. När skolan, eleven och vårdnadshavarna förstår varandra bättre blir det lättare att skapa trygghet och studiero. Ett förväntansdokument kan därför bli ett bra stöd, om det används på rätt sätt – med respekt, tydlighet och en vilja att samarbeta.

Skolverket betonar också att ett väl fungerande samarbete mellan skolan och vårdnadshavare är en viktig förutsättning för att elever ska utvecklas och trivas. Förtroendefulla relationer, en trygg lärmiljö och en öppen dialog minskar risken för konflikter och gör det lättare att hantera frågor och klagomål när de uppstår. Därför är det viktigt att både elever, vårdnadshavare och skolans personal känner till vilka förväntningar som finns och vilket ansvar var och en har.

När alla tar sitt ansvar skapas de bästa förutsättningarna för att elever ska lyckas. Ett bra samarbete bygger på dialog, förtroende och gemensamma mål – inte bara på regler.

Fakta

Förväntansdokument – Från och med den 1 augusti 2026 ska alla skolor ha ett förväntansdokument. Syftet är att tydliggöra vilka förväntningar som finns mellan skolan, eleverna och vårdnadshavarna. Dokumentet är en del av de nya reglerna för att stärka trygghet, studiero och samarbetet mellan hem och skola. Samtidigt ersätts de tidigare ordningsreglerna med skolregler.

Skolverket betonar att ett gott samarbete mellan hem och skola bygger på tydlig kommunikation, förtroende och gemensamt ansvar. När relationerna fungerar väl skapas bättre förutsättningar för elevernas utveckling och lärande.

Vill du läsa mer finns information hos Skolverket om de nya reglerna och i Skollagen (2010:800), som är grunden för den svenska skolans uppdrag.

Vad tycker du?

Tror du att ett förväntansdokument kan bidra till en bättre skola? Eller finns det något som är viktigt att tänka på när det införs?

Jag ser fram emot att läsa era tankar i kommentarsfältet.

Ett telefonsamtal jag aldrig kommer att glömma

Den 13 december förra året hade jag arbetat hela dagen. Vi hade åkt runt med luciatåget från morgon till kväll, och när jag kom hem var jag både trött och slut.

Då ringde telefonen.

Vi pratade länge. Jag hörde att du hade svårt att prata, och jag förstod att du inte mådde bra. Det var ett samtal jag egentligen inte ville ha. Jag ville inte ens tänka tanken att du var så sjuk.

Men jag valde att vara rak och ärlig mot dig.

Jag sa att om man inte har nära anhöriga som kan hjälpa till, då är det viktigt att själv göra i ordning det som behöver ordnas. Att städa upp efter sig, skriva ner sina önskemål och berätta hur man vill ha det den dag man inte längre finns kvar.

Du berättade aldrig att du bara hade några månader kvar att leva.

Först i går, när jag satt i kyrkan på din begravning, förstod jag. Då såg jag att du hade tagit tag i allt. Allt var ordnat precis som du ville ha det. Det blev en ljus och vacker begravning, och jag kände en värme i att dina önskemål hade blivit verklighet.

Samtidigt bär jag på en sorg. Jag önskar att jag hade åkt upp och hälsat på dig en sista gång. Det är lätt att tro att det finns mer tid, men ibland gör det inte det.

Den här veckan har lärt mig en viktig sak: Vänta inte med det som är viktigt. Säg det du vill säga. Gör det du tänkt göra. Livet kan förändras fortare än vi tror.

Vila i frid, min vän. 🕊️❤️

När orden följer en genom livet

Jag har tänkt mycket den senaste tiden på hur det är att växa upp och känna sig oönskad. Som barn förstår man inte alltid vad orden gör med en. Man försöker bara passa in, göra rätt och bli omtyckt.

Jag minns fortfarande orden:

“Tig, unge! Du begriper ingenting.”

De orden har följt mig genom livet.

När man är barn tror man lätt att de vuxna har rätt. Man börjar tvivla på sig själv och undrar om man verkligen duger. Med tiden blir orden en del av ens självbild.

Först som vuxen har jag förstått hur mycket sådana ord kan påverka en människa. De försvinner inte bara för att man blir äldre. De finns kvar och kan väckas till liv igen när man blir ifrågasatt eller känner att man aldrig räcker till.

I dag har jag insett att det inte längre går att ha en lugn och respektfull dialog med den personen. Varje försök att förklara slutar i stället med hårda ord, avbrott eller att jag inte blir lyssnad på. Det gör ont att behöva acceptera, men ibland måste man inse att man inte kan förändra någon annan.

Det enda jag kan påverka är hur jag själv väljer att gå vidare. Jag väljer att omge mig med människor som visar respekt, lyssnar och behandlar mig med omtanke.

Till alla föräldrar och andra vuxna vill jag säga: Tänk en gång till innan du säger något sårande till ett barn. Ord kan leva kvar långt efter att de uttalats. De kan forma ett barns självkänsla för resten av livet.

Vi kanske glömmer vad vi själva sagt, men barnet glömmer ofta aldrig hur orden fick dem att känna.

Fredagsbloggen:I dag är ingen lätt dag.

detta är mitt minnen från

I dag återvände jag till Värmland. Det har gått 43 år sedan jag lämnade platsen där jag växte upp för att skapa mig ett bättre liv. Där fann jag också den stora kärleken och började ett nytt kapitel i livet.

Den här resan väckte många känslor. Jag har inte träffat många av mina gamla kamrater på alla dessa år, och samtidigt märker jag hur mycket jag själv har förändrats.

Jag har ägnat en hel del tid åt att boka tåg, buss och flexbuss. Det var inte det enklaste när man ska resa på en främmande ort, men till slut fick jag ihop hela resan så att den skulle fungera.

I går var jag nere på stan och köpte begravningsblommor. Jag hoppades att de skulle klara buss- och tågresan. Personalen i blomsterbutiken var väldigt hjälpsam och gav mig råd om hur jag skulle ta hand om blommorna eftersom jag köpte dem redan dagen innan. Nu gällde det bara att inte glömma dem hemma.

Väckarklockan ringde redan klockan fem i morse. Jag åt frukost och gick igenom en sista gång att jag hade med mig allt – biljetter, blommor och det jag behövde för resan.

Att resa själv innebär mycket planering och många uppoffringar. I dag skulle jag byta mellan tre olika färdsätt, och allt behövde klaffa för att jag skulle komma fram i tid. Jag var lite nervös, men jag peppade mig själv och tänkte att det här kommer att gå.

Som ung bar jag på en stor skam. Jag ville inte att någon skulle få veta varför skolan var så svår för mig. Först när jag var omkring 30 år fick jag veta att jag hade dyslexi. Då föll många bitar på plats. Jag förstod att det inte var något fel på mig. Jag hade kämpat i många år utan att förstå varför allt var så svårt.

I dag skäms jag inte längre. Tvärtom står jag stark i den jag är. Dyslexin är en del av mitt liv, men den definierar mig inte. Ingen kan ta ifrån mig den styrka, den erfarenhet och den självkänsla som jag har byggt upp genom åren.

På flexbussen hände något som betydde mycket för mig. Jag träffade en gammal kompis som också var på väg till begravningen. Hon frågade om vi skulle sitta tillsammans under resan, och det kändes som en stor trygghet att slippa åka ensam. Vi gick tillsammans från flexbussen till kyrkan och satte oss bredvid varandra i kyrkbänken. Att få dela den stunden med någon gjorde den tunga dagen lite lättare. Jag är verkligen tacksam över att flexbussen finns. Utan den hade det varit betydligt svårare att ta sig till kyrkan.

Sedan var det dags att ta farväl.

I dag tog vi farväl av en fin vän. 🕊️

Begravningen var ljus, vacker och speglade verkligen den person hon var – en människa som var mycket omtyckt. Det blev en fin stund fylld av både sorg, värme och tacksamhet över att ha fått lära känna henne.

Att förlora en vän som har funnits vid ens sida i så många år är svårt att sätta ord på. En vän som man delade hemligheter med, som alltid lyssnade, stöttade och vågade säga ifrån när det behövdes.

Ibland kunde du säga till mig:

"Gullan, det där kommer aldrig att gå. Du är helt galen."

Ändå gjorde jag det, och många gånger visade det sig att det faktiskt gick. Det blev en del av våra samtal, våra skratt och våra olika sätt att se på livet.

Det är just de där vardagliga stunderna jag kommer att sakna mest. Att inte längre kunna lyfta telefonen, skicka ett sms eller höra din röst. Den möjligheten finns inte längre.

Saknaden handlar inte bara om en vän som har gått bort. Den handlar om alla de samtal, skratten och minnena som aldrig kan skapas igen. Det är det som gör mest ont.

Efter begravningen satte jag mig på stationen för att resa hem. Dagen hade varit lång och fylld av känslor. Jag vill också rikta ett varmt tack till de omtänksamma chaufförerna som visade vänlighet och hjälpsamhet. Små handlingar kan betyda oerhört mycket när man går igenom en tung dag.

Nu väntar hemresan till Trollhättan. Jag är trött efter en lång och känslosam dag, men samtidigt tacksam över att jag fick möjlighet att ta ett sista farväl.

Livet påminner oss ibland om hur skört allting är. Ta vara på människorna omkring dig. Ring det där samtalet, skicka det där sms:et eller hälsa på medan möjligheten finns. Det är de små vardagliga stunderna som blir de största minnena.

Vila i frid, min vän. Du kommer alltid att finnas kvar i mina minnen. ❤️. ❤️❤️🕊️

Torsdag – när enkla saker blir krångliga

Texten är bra. Jag skulle bara göra några små språkliga justeringar för bättre flyt:

I dag vaknade jag till ännu en semesterdag. Efter gårdagens sjukhusbesök känns det skönt att laserbehandlingen av ögat kunde göras direkt. Det var inte riktigt vad jag hade räknat med när jag åkte dit för en vanlig kontroll, men nu är det gjort och det känns bra att ha det avklarat.

Däremot blev gårdagen betydligt längre än jag hade tänkt mig. Efter sjukhusbesöket behövde jag hämta ut medicin, men det visade sig inte vara helt enkelt. Jag fick åka runt mellan flera olika apotek innan jag till slut lyckades få tag på det jag behövde.

När jag kom hem var klockan nästan 21.00 på kvällen. Då hade en stor del av dagen gått åt till resor, väntan och att försöka få tag på medicin.

Ibland funderar jag på hur samhället har blivit. Något som borde vara ganska enkelt kan plötsligt ta flera timmar och kräva både tålamod och många bussresor. För den som är äldre, sjuk eller har svårt att ta sig fram måste sådana situationer vara ännu mer besvärliga.

I dag väntar en annan uppgift. Jag ska åka till blomsteraffären för att köpa något till morgondagens avsked. Det är aldrig lätt att ta farväl av människor som har funnits med under många år, men ibland är det viktigt att stanna upp och visa sin respekt och uppskattning.

Som om inte det vore nog har det dessutom varit inställda bussturer från Västtrafik. Det gör resandet ännu mer krångligt och innebär ofta längre väntetider och fler byten. Ibland känns det som att en enkel resa kan bli ett helt projekt.

Trots allt är jag tacksam över att jag till slut fick tag på medicinen. Det är det viktigaste. Nu hoppas jag på en lugnare dag och lite tid för eftertanke inför morgondagen.

Ha en fin torsdag.

🌻🚌💐💊☕🕊️

.