Måndag – en dag med lite vardagslyx

Så var det måndag igen och en ny vecka har börjat. Tiden går verkligen fort, och nu är det inte många dagar kvar av ledigheten.

Min morgon började redan klockan sex när Habibi tyckte att det var dags för mig att vakna. Men det gjorde faktiskt ingenting, för hon skulle ändå ha sin medicin vid den tiden. Hon har fått penicillin som hon ska ta i sju dagar, så just nu gäller det att hålla ordning på tiderna och se till att hon får sin medicin som hon ska.

När Habibi var omhändertagen gick jag upp och började dagen i lugn och ro. Det blev lite fil och en kopp kaffe. Kaffet på morgonen vill jag gärna ha innan dagen kan börja på riktigt.

Efter frukosten gjorde jag mig i ordning och tog sedan bussen ner till stan. Dagens plan var ett besök hos frissan för att klippa mig och få ordning på håret.

Och jag blev verkligen helnöjd! Min frisör är jättebra och jag känner mig alltid trygg när jag går dit. Hon vet vad hon gör och det är så skönt att kunna sätta sig i frisörstolen och bara låta någon annan ta hand om en för en stund.

När jag gick därifrån med nyklippt och fint hår kändes det riktigt bra. Det behöver inte alltid vara något stort för att göra en dag lite extra trevlig. Ibland räcker det med en stund hos frissan och känslan av att vara lite ny och fräsch i håret.

Imorgon väntar ännu en trevlig dag. Då ska jag träffa en god vän och vi ska gå ut och äta lunch tillsammans. Det ser jag fram emot. Det ska bli mysigt att få sitta ner, äta något gott och framför allt få tid att prata och umgås.

Nu tänker jag njuta av resten av den här måndagen och ta vara på de sista dagarna av ledigheten. Snart är det dags att återgå till jobbet och vardagens rutiner igen.

Men först ska jag njuta lite till. ❤️

Söndagsblogg ☀️

Vilken härlig helg det har varit! Jag stannade kvar hos min vän och vi hade en riktigt mysig lördagskväll. Vi satt länge ute på altanen, pratade och bara njöt av den fina sommarkvällen.

I morse började vi dagen med en kopp kaffe och mina hembakade frallor. Det är något speciellt med nybakat till frukost.

Sedan var det dags att kavla upp ärmarna. Nästa helg åker vi till Vallåkra, där vi ska stå tillsammans med Svenska Volvoklubben. Samtidigt kommer jag att finnas på plats för att sprida kunskap om dyslexi och berätta om Dyslexiförbundets viktiga arbete.

Att packa inför en sådan helg är verkligen en utmaning. Det känns nästan som att packa för två föreningar samtidigt. Bilmaterial, informationsmaterial, broschyrer, rollup, banderoller och allt annat som ska med – ibland undrar man faktiskt hur allt ska få plats i bilen! 😄 Men med lite planering brukar det lösa sig.

Nu är det bara två dagar kvar av semestern innan vardagen och jobbet börjar igen. Tiden har verkligen gått fort, men jag känner mig tacksam för alla fina sommarminnen. Samtidigt ser jag fram emot en spännande höst med arbete, föreningsliv och många roliga aktiviteter.

Nu önskar jag er en riktigt fin söndagskväll och en bra start på den nya veckan! 🌸

Lördag – Sommaren går fort

 

God morgon!

Tiden går verkligen fort. Nu är det inte många dagar kvar av semestern, och snart är det dags att återgå till vardagen. Samtidigt känns det viktigt att ta vara på de sista lediga dagarna.

I dag gick jag upp tidigt, gjorde mig i ordning och packade väskan innan jag åkte till min vän. Senare träffade vi några vänner och gav oss ut på en loppisrunda i Skaraborgsslätten. Det blev en riktigt trevlig dag tillsammans.

Jag hittade inte det jag hade tänkt köpa, men jag gjorde ändå ett litet fynd – en plastburk med olika fack som säkert kommer till användning hemma.

Under dagen stannade vi också för att fika. Jag och min vän delade på en smörgås och satt en stund och pratade. Det är ofta de enkla stunderna som blir de allra bästa.

Samtidigt har tankarna redan börjat gå till nästa helg. Då ska jag stå på Vallåkra och sprida kunskap om dyslexi. Det känns både roligt och meningsfullt att få träffa människor, berätta om dyslexi och visa att rätt stöd och hjälpmedel kan göra stor skillnad.

Därför har jag redan börjat packa väskan inför nästa helg. Jag vill vara ute i god tid så att allt är klart. Det är alltid mycket att tänka på när man ska representera föreningen, men jag ser verkligen fram emot dagarna.

Nu är det dags för mig att säga god natt. Efter en härlig dag med loppisrunda, fika och trevligt sällskap känner jag mig nöjd och tacksam.

Ibland är det inte det man köper som gör dagen speciell, utan människorna man delar den med och alla små ögonblick längs vägen.

Nu ska jag krypa ner i sängen, tänka tillbaka på dagens fina stunder och ladda batterierna inför en ny dag.

God natt och sov gott!

Kram från Gullan

Fredag – Ta reda på fakta innan ni drar slutsatser

God morgon!

Ibland blir jag verkligen fundersam över hur vi människor fungerar.

Jag begriper inte varför så många drar slutsatser om andra utan att först ta reda på fakta. Man läser ett inlägg på sociala medier eller en blogg och tror sig veta hur en annan människa lever, mår eller har det.

Vi ser bara en liten del av varandras liv.

Jag önskar att fler stannade upp och tänkte efter innan de skrev. Ord har betydelse. Det är så lätt att skriva något bakom ett tangentbord, men betydligt svårare att sätta sig in i hur det känns för den som tar emot orden.

I går var jag hos veterinären med min 16-åriga katt, Habibi. Hon hade gått ner i vikt och jag blev förstås orolig. Som tur var visade undersökningen och blodproverna inget allvarligt. Veterinären tror att det handlar om en infektion, så nu blir det medicin och jag hoppas att hon snart är sitt vanliga jag igen.

Det jag däremot inte var beredd på var kostnaden.

Undersökningen och blodproverna gick på nästan 3 900 kronor. Jag har haft Agria som försäkringsbolag i 15 år och betalat en hög premie varje år för att känna mig trygg om något skulle hända Habibi.

Jag blev därför väldigt förvånad när jag upptäckte att min försäkring har flera undantag. Efter ersättningen från försäkringen fick jag tillbaka ungefär 1 900 kronor, och dessutom ska jag hämta ut medicin för omkring 500 kronor.

Det som gör mig mest fundersam är att en vän till mig betalar mindre för sin djurförsäkring och har betydligt färre undantag än vad jag har.

Det är det jag inte förstår.

Varför ser min försäkring ut så här efter 15 år? Är det för att den är gammal? Har villkoren ändrats genom åren? Eller har jag missat något? Jag vet faktiskt inte.

Det här har också fått mig att fundera över försäkringar för äldre djur. När jag ser hur många undantag min försäkring har i dag undrar jag faktiskt vilken nytta den gör för Habibi längre. Jag har betalat min premie år efter år för att känna mig trygg, men nu känner jag mig inte lika säker på att försäkringen ger det skydd jag trodde att den gjorde.

Jag tänker kontakta Agria och be dem gå igenom min försäkring tillsammans med mig. Jag vill förstå vad jag egentligen betalar för. När man har varit kund i så många år tycker jag att det är en rimlig fråga att ställa.

Det här fick mig också att tänka på alla djurägare som kanske inte har möjlighet att betala flera tusen kronor när deras hund eller katt blir sjuk. Vad gör de? För många är ett husdjur en familjemedlem, och då vill man kunna ge den den vård den behöver.

Jag tycker att kostnaderna för djursjukvård har blivit väldigt höga. Ibland önskar jag att det fanns ett system som mer liknar vården för människor, där kostnaderna inte blir så stora för den enskilde. Ingen ska behöva välja mellan sin ekonomi och att ge sitt djur den vård det behöver.

Det allra viktigaste är ändå att Habibi verkar ha goda chanser att bli bättre. Nu hoppas jag att medicinen hjälper och att hon snart är pigg igen.

Livet lär oss gång på gång att inget är självklart. Därför vill jag skicka med en tanke denna fredag:

Ta reda på fakta innan ni dömer en annan människa. Och läs alltid igenom villkoren i era försäkringar, så att ni vet vilket skydd ni faktiskt har den dag ni behöver använda det.

Önskar er alla en riktigt fin fredag.

Kram från Gullan

Torsdag – Njut av de små stunderna

God morgon!

Jag vaknade tidigt och gick upp för att göra mig i ordning. Redan i går kväll rörde jag ihop en deg till frasiga kalljästa rågfrallor. Det är ett så enkelt recept – degen får jäsa i kylen över natten och på morgonen är det bara att grädda bröden. Hela hemmet fylls av doften av nybakat, och det är en härlig start på dagen. Receptet kommer från Salt som Socker – Frasiga kalljästa rågfrallor⁠. (Salt som Socker⁠)

Snart kommer en god vän över på en kopp kaffe och nybakade rågfrallor. Jag tycker om att bjuda på hembakat och sitta ner i lugn och ro och prata. Det är de små stunderna i vardagen som betyder allra mest.

Samtidigt känner jag mig lite orolig i dag.

Senare ska jag åka till veterinären med min 16-åriga katt, Habibi. Hon har inte mått riktigt bra den senaste tiden och har gått ner i vikt. Därför ska veterinären ta prover för att försöka ta reda på vad som har hänt.

Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt. Tankarna går tillbaka till min förra katt, Whisky. Han började också gå ner i vikt, och då visade det sig att han hade njursvikt. Till slut fick vi ta det svåra beslutet att låta honom somna in. Det är ett minne som fortfarande gör ont.

Nu försöker jag tänka positivt och inte ta ut något i förskott. Först vill jag höra vad veterinären säger. Habibi betyder väldigt mycket för mig, och jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kan få den hjälp hon behöver.

Livet påminner oss ibland om hur glädje och oro kan finnas sida vid sida. I dag börjar dagen med nybakat bröd, kaffe och en god vän, och senare hoppas jag på positiva besked hos veterinären.

Ta hand om er och era nära – både människor och djur. De betyder mer för oss än vi ibland hinner tänka på.

Önskar er alla en fin torsdag.

Kram från Gullan

När går gränsen?

När går gränsen?

Jag har funderat länge innan jag skrev det här.

Sedan 2007 har jag bloggat om mitt liv, mina erfarenheter och mina tankar. Under åren har jag fått många fina kommentarer och mött människor som stöttat och uppmuntrat mig. Men den senaste tiden har något förändrats.

Jag får återkommande kommentarer där jag kallas lat och bekväm. Det skrivs om min hälsa, mitt arbete, mina vänner och hur jag lever mitt liv. Kommentarerna handlar inte längre om det jag skriver – de handlar om att förminska mig som person.

Nu räcker det.

Ni känner inte mig. Ni ser några minuter av mitt liv genom en blogg eller ett inlägg på sociala medier. Ni ser inte allt arbete jag lägger ner, de motgångar jag tagit mig igenom eller de framsteg jag gjort. Ändå väljer en del att döma, håna och skriva nedvärderande kommentarer.

Det är inte kritik. Det är personangrepp.

Jag har funderat länge på om jag ska kopiera och skriva ut alla kommentarer och lämna dem till polisen för att få en bedömning av var gränsen går. Det är något jag överväger på allvar, eftersom ingen människa ska behöva vänja sig vid att bli hånad eller förminskad för att man väljer att skriva en blogg.

Att ha en annan åsikt är helt okej. Jag välkomnar sakliga kommentarer och diskussioner. Men att kalla människor lata, bekväma eller göra narr av deras hälsa, vänskap eller liv hör inte hemma i ett respektfullt samtal.

Jag tänker inte längre lägga tid på att svara på sådana kommentarer. De kommer inte att publiceras på min blogg. Det handlar inte om att jag inte tål kritik. Det handlar om att jag vill ha ett kommentarsfält där människor bemöter varandra med respekt.

Vi pratar ofta om yttrandefrihet. Ja, vi har rätt att uttrycka våra åsikter. Men vi har också ett ansvar för hur vi använder våra ord. Yttrandefrihet är inte en ursäkt för att förnedra eller förminska andra människor.

Min blogg kommer att fortsätta handla om mitt liv, mina erfarenheter och mina tankar. Den som vill läsa är varmt välkommen. Den som inte tycker om innehållet har också friheten att välja att inte läsa.

Jag kommer inte att låta människor som gömmer sig bakom anonyma kommentarer bestämma vad jag ska skriva eller hur jag ska leva mitt liv.

Från och med nu gäller en enkel regel här:

Olika åsikter är välkomna. Personangrepp är det inte.

Det är den nivån jag vill ha på min blogg.

Kram från Gullan

Kommentarspolicy

Kommentarspolicy

Jag välkomnar olika åsikter och sakliga diskussioner. Däremot godkänns inte personangrepp, hånfulla kommentarer eller inlägg som syftar till att förminska eller kränka andra. Jag vill att min blogg ska vara en plats där vi bemöter varandra med respekt.

En sådan policy gör det tydligt varför vissa kommentarer inte publiceras, utan att du behöver motivera varje enskilt beslut.

Onsdag – En vecka kvar av semestern

God morgon!

Innan ni läser dagens blogg vill jag säga några ord.

Den senaste tiden har jag fått lägga väldigt mycket energi på att sätta ner foten. Det är egentligen inte så jag vill använda min tid, men ibland måste man sätta tydliga gränser.

Jag hoppas att budskapet nu har gått fram och att ni förstår vad som gäller här på min blogg. Jag välkomnar olika åsikter och sakliga diskussioner, men jag accepterar inte personangrepp eller nedvärderande kommentarer.

Jag funderade faktiskt på att inte lägga ut dagens onsdagsblogg. Men efter en stunds eftertanke bestämde jag mig för att göra det ändå. Jag tänker inte låta några få elaka kommentarer ta ifrån mig skrivglädjen eller tysta min röst.

Nu går vi vidare.

Klockan ringde 09.00 och jag gick upp för att göra frukost. Habibi kom som vanligt och höll mig sällskap. Vi satt en stund tillsammans medan jag drack mitt kaffe och funderade över livet.

Nu är det bara en vecka kvar av semestern. Tänk vad fort tiden har gått. Det känns nästan svårt att förstå hur snabbt veckorna har sprungit iväg.

När jag ser tillbaka på sommaren känner jag mig faktiskt stolt över mig själv. Jag har följt läkarens ordination och tagit hand om min hälsa. Det har gett resultat. Min diabetes är mycket bättre och jag slipper ta sprutor varje kväll. Mina blodsockervärden är betydligt jämnare och jag mår mycket bättre än jag gjorde tidigare.

Snart ska jag till distriktssköterskan för att ta ett långtidsblodsockerprov. Det ska bli spännande att se resultatet, men framför allt känner jag själv att kroppen mår bättre. Det är en skön känsla och något jag är väldigt tacksam för.

I dag träffade jag en god väninna. Vi åkte iväg för att leta efter en ny jobbväska och passade förstås också på att fika tillsammans.

Jag valde en Budapestbakelse, men den levde tyvärr inte riktigt upp till mina förväntningar. Det var lite väl mycket grädde i den för min smak. Jag funderade en stund på att säga till, men valde att låta det vara.

Dagens bästa köp blev i stället en ny jobbväska. Jag hittade precis den jag letade efter, och dessutom till halva priset. Det känns riktigt bra inför att jobbet snart börjar igen. Jag hoppas också att den kommer att vara skönare för ryggen än den förra väskan.

När jag kom hem väntade lite vardagssysslor. Jag har fortfarande två rum kvar att städa och fixa innan jag känner mig klar. Det känns skönt att få ordning hemma innan semestern är slut.

Jag försöker njuta av den sista semesterveckan och ta vara på varje dag. Snart är det dags att börja arbeta igen, och det känns faktiskt bra att gå tillbaka med ny energi och bättre hälsa.

Jag önskar er alla en riktigt fin onsdag. Ta hand om er och glöm inte att vara stolta över era egna framsteg – stora som små.

Kram från Gullan