🌿 Du ser en del – men inte hela min vardag
🌿 Sammanfattning
En lugn söndag med tid för återhämtning, eftertanke och förberedelser inför veckan. Jag delar också hur min vardag faktiskt ser ut – där stöd ibland behövs. Inte för att jag inte kan, utan för att få det att fungera.
Jag vill också förklara att min dyslexi gör vissa saker svårare, särskilt när det gäller ord och siffror. Därför tar saker ibland mer tid och energi.
Bakom varje människa finns en hel bild som inte alltid syns. Jag önskar mer förståelse, mindre dömande – och att vi möter varandra med respekt.
Vi tar en dag i taget 🌿
Söndag – sista dagen på helgen.
Det har varit mysigt att få vara tillsammans. Samtidigt finns det mycket i livet som andra inte alltid ser eller förstår, även om de ibland tror det.
Morgonen fick vara lugn och utan stress. Jag stannade kvar hos min vän en stund till. Vi satt och pratade, tog det lugnt och bara var. Sådana stunder betyder mycket. Det är då man får landa och hämta ny energi.
Senare åkte jag hem igen. Det är alltid lite vemodigt att åka, men också skönt att komma hem till sitt eget. Jag plockade i ordning i lugn takt och gjorde det som behövdes inför veckan.
Jag passade på att fixa matlådor. Det blev fyra stycken, och det känns alltid skönt att ha det klart. Jag började även tänka på nästa helg och packade ihop lite saker inför motorfestivalen. Det är skönt att vara ute i god tid.
Kvällen blev lugn. Jag varvade ner, tänkte igenom veckan som varit och försökte samla energi inför det som kommer.
Samtidigt finns det tankar som stannar kvar.
Jag blir ibland ledsen över hur vi människor kan vara mot varandra. Ord kan göra ont, mer än man tror. Bakom varje människa finns så mycket som inte syns – ändå är det lätt att döma.
Jag förstår inte riktigt varför vissa drar slutsatser om mitt liv utifrån det jag skriver här. Min blogg visar bara en del av min vardag och min helg, inte hela bilden. Det finns mycket jag inte delar, och det betyder inte att det inte finns.
Ibland får jag kommentarer om att jag verkar få hjälp med allt fysiskt arbete. För mig handlar det om att använda det stöd jag behöver i min vardag. Det gör att jag kan fungera och vara delaktig. Att ta emot hjälp gör mig inte mindre – det gör att jag klarar mer.
När jag skriver om hur det faktiskt ser ut, till exempel med fakturor och andra vardagliga saker, är det viktigt att förstå att jag inte är ensam. Många behöver stöd i vardagen av olika anledningar. Samhället är inte alltid enkelt att navigera i, och ibland behövs hjälp för att få det att fungera.
Jag vill också förklara för er som är nya här: jag klarar mig själv i grunden. Men jag har dyslexi, och det gör vissa saker svårare – särskilt på iPhone, där appar och funktioner ibland kan kännas röriga.
Jag kämpar varje dag med ord och siffror. Det kan handla om att läsa, skriva eller förstå information. Sådant som är enkelt för andra kan ta mer tid och energi för mig.
Ibland blir det fel, och ibland missförstår jag saker. Det är en del av min vardag. Jag gör alltid mitt bästa, men allt blir inte perfekt.
Därför kan det också kännas jobbigt när kommentarer blir dömande eller när någon drar slutsatser utan att förstå hela bilden.
Det handlar alltså inte om att jag inte kan, utan om att jag gör saker på mitt sätt och i min takt. Med rätt stöd fungerar det – och jag klarar mer än många kanske tror.
Och det är helt okej.
Jag önskar att vi kunde visa varandra mer omtanke och respekt. Att tänka efter innan man säger eller skriver något kan göra stor skillnad.
Vi vet aldrig hela bilden av någon annans liv.
Jag gör så gott jag kan, på mitt sätt och i min takt. Och det får vara nog.
Söndagar för mig handlar om att landa, ta hand om sig själv och bara vara.
Det är okej att ta det lugnt.
Det är okej att vila.
Vi är inte ensamma. Det finns många som kämpar med fakturor och olika betalningar varje månad.
Alla har sin egen vardag och sina egna utmaningar, även om det inte alltid syns.
Vi gör så gott vi kan – och det är tillräckligt.
Vi tar en dag i taget 🌿
