Lite uppdatering på bloggen

 Den senaste tiden har varit tung – både privat och arbetsmässigt – och det har känts som att luften omkring mig blivit tyngre att andas i.

Därför är det svårt att veta hur jag ska börja på dagens bloggskrivande.

Men jag vill ändå uppmuntra er att läsa en bok eller lyssna på en ljudbok.
Orden vi möter hjälper oss att utveckla vår språkförståelse och vårt ordförråd, ofta utan att vi ens tänker på det. När vi läser eller lyssnar tränar vi hjärnan att förstå nya uttryck, känslor och sätt att beskriva livet på.

För mig kan en bok också bli en liten paus från vardagens stress och alla måsten. En stund där tankarna får vila och där man får följa med in i någon annans värld för en stund. Ibland kan en berättelse ge tröst, igenkänning eller till och med få oss att känna oss mindre ensamma.

Det spelar egentligen ingen roll om man läser några sidor i en bok, lyssnar på en ljudbok på väg till jobbet eller sitter med en kopp kaffe och bläddrar i en tidning. Det viktiga är att ge sig själv tid för orden och berättelserna.

Jag tycker att vi behöver mer sådant idag – mer lugn, fler berättelser och fler stunder där vi får andas och bara vara.

Imorse gick jag upp och fixade min lunchlåda. Jag kokade potatis, stekte korv och tog fram vita bönor. Det är skönt när maten redan är klar inför arbetsdagen. Ibland är det de små sakerna som gör att man orkar ta sig igenom dagen lite lättare.

När jag kommer hem från jobbet ska jag veckostäda. Det behövs verkligen, även om energin inte alltid finns där. Men ibland känns det bättre efteråt när hemmet blir lite fräschare och man får ordning omkring sig.

Jag måste också komma ihåg att gå till postfacket och hämta ut posten. Det är typiskt för mig att tänka på det flera gånger under dagen och ändå nästan glömma bort det.

Imorgon är det studiedag och eleverna är lediga, men vi som arbetar ska ändå vara på plats. Det brukar vara en annorlunda dag när skolan är tystare än vanligt. Ofta får vi gå på lite lunchen, och det brukar verkligen uppskattas. Det känns som ett litet andrum mitt i allt arbete och alla måsten.

Nu hoppas jag att denna onsdag blir lugn och att resten av veckan känns lite lättare att ta sig igenom.
Ta hand om er och glöm inte att vila mellan alla måsten.

Ha en bra måndag

Sommarkvällar, grillmys och nedräkning till semestern

 

Nu är den här fina helgen snart över och det är dags att packa ihop och åka hem igen. Det känns alltid lite vemodigt när en riktigt bra helg tar slut, särskilt när man fått njuta av lugnet, värmen och tiden tillsammans.

Helger går alldeles för fort när man verkligen får möjlighet att koppla av och bara vara i nuet. Den här helgen har verkligen handlat om återhämtning, god mat och att uppskatta de små stunderna i livet.

Vi har haft det så mysigt med grillkväll, fina samtal och många lugna stunder ute i solen. Sol i ansiktet och en kall Grosshandlarens i glaset – svensk sommar när den är som bäst. Det är något speciellt med svenska sommarkvällar när allt känns lite lugnare och tiden nästan står stilla.

Premiär för grillen blev det också och det smakade verkligen gott. På tallriken låg fläskfilé, krispiga klyftpotatisar, bearnaisesås, grillad paprika och majs. Enkel sommarmat som smakar extra bra när man får sitta ute och njuta av värmen och sällskapet.

Änklingen fick äntligen möjlighet att bara luta sig tillbaka och ta det lugnt utan några större måsten. Det betyder mycket att få se någon man tycker om verkligen kunna slappna av och bara njuta av stunden.

Nu väntar snart vardagen igen med jobb, tidiga morgnar och försöken att få ihop lunchlådor inför veckan. Men samtidigt känns det ändå lättare när man fått fylla på hjärtat med lugn, värme och fina minnen.

Och mitt i allt finns också längtan efter semestern. Nu är det bara fyra veckor kvar och man börjar verkligen räkna ner. Tanken på lediga dagar, sena sommarkvällar och dagar utan stress känns väldigt lockande just nu.

Dessutom har vi något extra roligt att se fram emot redan nästa helg då vi ska åka på Gothenburg Classic Car Weekend. Årets tema är Volvo 100 år eftersom den första bilen registrerades den 31 augusti 1926. Det ska bli så roligt att få se alla fina bilar och njuta av ännu en sommarhelg tillsammans.

Det är verkligen de små stunderna som betyder mest. Ett skratt, en god middag, kvällssolen och känslan av att få vara precis där man vill vara.

Så tacksam för den här helgen och allt den gav. Nu tar vi med oss lugnet och de fina minnena in i en ny vecka.

Ibland hänger inte hjärtat med livet

 Lördag morgon och för första gången på länge känns det som att jag faktiskt kan andas ut lite. Ingen väckarklocka som ringer vid fem och ingen stress att kasta sig upp direkt ur sängen. Det är något speciellt med helgmorgnar när man får vakna i lugn och ro och bara lyssna på tystnaden en stund.

Veckan har varit väldigt intensiv med jobb, ansvar, känslor och mycket tankar i huvudet. Ibland känns det som att livet går i full fart utan att man riktigt hinner stanna upp och känna efter. Därför känns det extra viktigt att ta vara på de små stunderna när man faktiskt får möjlighet att vila både kroppen och hjärtat.

Idag ska jag åka till en vän och det känns skönt att få komma bort lite från vardagen. Ibland behöver man miljöombyte, få prata, skratta och tänka på annat för en stund. Samtidigt finns sorgen och saknaden kvar inom mig över människor som betyder mycket i livet. Vissa relationer förändras och ibland måste man acceptera saker man egentligen inte vill förstå. Det gör ont, men livet fortsätter ändå framåt även när hjärtat inte riktigt hänger med.

Det har också fått mig att tänka mycket på hur människor behandlar varandra. Bakom varje människa finns en historia, känslor och saker som ingen annan ser. Därför önskar jag att fler kunde visa lite mer empati istället för att döma så snabbt. Det kostar faktiskt ingenting att vara vänlig.

Nu försöker jag istället fokusera på det som ger energi, lugn och trygghet. En kopp kaffe, en resa till en vän och en lördag där jag bara försöker vara i nuet lite mer än vanligt.

Livet förändras fortare än hjärtat hinner med

 Det är fredag och det känns väldigt skönt att få ligga kvar en stund i sängen innan dagen börjar. Samtidigt vet man att klockan snart ringer igen och att det är dags att gå upp vid fem för ännu en arbetsdag. Efter jobbet väntar veckostädning hemma och samtidigt ska jag packa weekendväskan, för imorgon åker jag till en vän. Det ska faktiskt bli skönt att komma iväg lite och få tänka på annat.

Samtidigt bär jag på mycket känslor just nu. Jag känner att jag snart håller på att förlora en barndomsvän som jag känt i nästan 48 år. Vi har pratat och skrivit sms och det känns tungt i hjärtat att relationen har blivit så långt ifrån varandra. Vissa människor har funnits med nästan hela livet och tanken på att förlora den kontakten gör väldigt ont. Ibland känns livet verkligen orättvist och jag förstår inte varför vissa relationer förändras trots alla år och alla minnen man delat tillsammans.

Samtidigt måste jag försöka leva vidare och acceptera att livet förändras. Jag hoppas att hen får det fint i himlen och jag kommer alltid att sakna våra stunder tillsammans, alla minnen, samtal och skratt genom åren. Vissa människor lämnar avtryck i hjärtat för resten av livet.

Igår hände också en sak som gjorde både mig och mina anhöriga rädda. Min iPhone råkade aktivera SOS-larmet när jag kom åt sidoknappen. Telefonen började tjuta, skickade sms till mina nödkontakter och låste sig. Jag stod mitt i affären och fattade först inte vad som hände. Mina anhöriga blev oroliga när de fick meddelandet.

Det har faktiskt skrivits mycket om att Apples mobilfunktion lett till många onödiga samtal till SOS Alarm eftersom man lätt kan råka aktivera nödläget utan att mena det. Så nej, det handlar inte om “strul runt mig” utan om en funktion som många människor reagerat på genom åren.

Det som känns mest tröttsamt är egentligen hur människor beter sig bakom skärmar. Vissa tror att de vet allt och ska rätta andra hela tiden. Det ironiska är att några försökte rätta mina texter men själva skrev fel. Det heter god man eller gode man och båda skrivs som två separata ord, inte “godman”. Lite komiskt ändå när människor försöker vara besserwissrar utan att själva ha koll.

Lite mer respekt, empati och mogenhet hade gjort väldigt stor skillnad i dagens samhälle. Det kostar faktiskt ingenting att vara vänlig mot andra människor, för man vet aldrig vad någon annan går igenom bakom fasaden.

Regn, SOS-larm och människor som tror de vet allt

 

Godmorgon torsdag. En dag kvar att jobba innan helgen och idag är man ganska trött. Veckan har varit intensiv och den här dagen blev verkligen händelserik från början till slut.

Jag är ganska trött på personer som särskriver ord och samtidigt kommer med personliga påhopp bakom skärmarna. Till exempel ordet god man, som faktiskt skrivs som två ord när man menar den juridiska rollen och inte “godman” som vissa skriver när de försöker rätta andra. Det blir ganska ironiskt när människor är snabba med att påpeka fel men själva inte har koll.

Det som känns mest tråkigt är hur elaka människor kan vara bakom en skärm. Ibland verkar vissa lägga mer energi på att leta fel och trycka ner andra istället för att försöka förstå personen bakom texten. Ni vet egentligen ingenting om mig, mitt liv eller hur mycket jag kämpar varje dag för att få ihop allt.

Det här är min personliga blogg och min vardag. Här skriver jag om mitt liv precis som det är, med både stress, ansvar, motgångar och fina stunder. Jag delar inte för att vara perfekt utan för att vara mänsklig och äkta.

Jag har ett vanligt jobb, är engagerad i föreningslivet, älskar bilar och andra fordon och driver dessutom eget företag. Många ser bara små detaljer i en text men inte allt arbete, ansvar och all energi som ligger bakom vardagen. Alla människor har sina styrkor och svårigheter och ingen är perfekt hela tiden. Ibland känns det som att vissa människor glömmer bort att det sitter en riktig människa bakom orden på skärmen. Ord kan faktiskt påverka mer än man tror. Lite mer respekt, empati och mogenhet hade gjort väldigt stor skillnad i dagens samhälle. Det kostar faktiskt ingenting att vara vänlig.

Idag har det varit friluftsdag på jobbet och jag hade ansvar för att allt skulle fungera trots att jag själv satt på kurs under dagen, så det var fullt upp hela tiden. Vi var två stycken som körde upp maten till dem och trots ösregnet stod de ute med öppen eld och grillade hamburgare efter orienteringen i skogen. När dagen var slut åkte vi även tillbaka och hämtade alla saker igen. Det blev mycket fram och tillbaka men allt löste sig bra till slut.

Efter jobbet gick jag in i en mataffär och där hände något som verkligen skrämde mig. Vi har larm på arbetstelefonen och när det började tjuta tänkte jag först att något måste ha hänt där uppe trots att ingen personal var kvar. Men det visade sig vara min privata telefon som hade råkat ringa SOS-larmet. Helt plötsligt började telefonen larma, det skickades SMS till nära anhörig om var jag befann mig och telefonen låste sig. Jag stod där mitt i affären och fattade först inte vad som hände. Jag kände mig ganska dum när det tjöt runt omkring mig, men samtidigt är det lite skrämmande hur lätt det är att råka komma åt nödfunktionen utan att mena det.

Samtidigt känns det ändå tryggt att veta att det faktiskt fungerar om något allvarligt skulle hända någon gång. Då finns hjälpen där snabbt och människor får veta var man är.

Så ja, det har varit en väldigt intensiv dag med både stress, ansvar och lite panik på slutet. Nu hoppas jag på en lugnare fredag och att människor kan försöka vara lite snällare mot varandra. Man vet aldrig vad någon annan bär på bakom fasaden.

Att kämpa i det tysta varje dag

 Efter pärsen igår fick jag laga min tand. Tandläkarskräck är verkligen något jag har burit med mig länge, och bara tanken på att sätta sig i tandläkarstolen får kroppen att spänna sig. Samtidigt vet jag att vissa saker i livet inte går att skjuta upp hur länge som helst. Man måste möta det som känns obehagligt, även när det tar mycket energi. När besöket väl var över kände jag mest en lättnad över att ha klarat det ännu en gång.

I morse ringde klockan tidigt. Jag gick upp trött, gjorde frukost och försökte vakna till innan dagen drog igång på riktigt. Sedan tog jag bussen till jobbet och satt mest och tittade ut genom fönstret medan människor skyndade genom morgonen. Det finns något speciellt i de där vardagliga stunderna. Livet fortsätter oavsett hur man känner sig inuti.

På jobbet försökte jag fokusera på det jag skulle göra, även om tankarna ibland vandrade tillbaka till gårdagen. Men kanske är det just det som är vuxenlivet för många människor – att fortsätta framåt trots trötthet, oro eller stress. Dag efter dag bygger man sitt liv genom små rutiner och ansvar. Kaffekoppen på morgonen, bussresan till jobbet och samtalen under dagen blir en del av det som håller vardagen samman.

Efter jobbet ska jag gå på fotvård, och det ska faktiskt bli skönt att få stanna upp en stund och ta hand om kroppen. Ibland glömmer man hur viktigt det är med återhämtning när vardagen hela tiden rullar på.

Efter det åker jag vidare till kommunstyrelsens funktionsrättsråd där jag ska delta under kvällen. Det känns viktigt för mig att få vara med och påverka frågor som handlar om människors vardag och tillgänglighet.

Ikväll ska vi bland annat prata om kollektivtrafik, social hållbarhet och hälsa. Det är stora frågor, men samtidigt väldigt nära människors verklighet. Hur kollektivtrafiken fungerar kan avgöra om någon känner frihet eller begränsning i vardagen. Hur samhället arbetar med social hållbarhet påverkar människors möjlighet att känna trygghet, delaktighet och gemenskap.

För mig blir de här frågorna också personliga. När människor säger att man ”bara ska läsa skyltar och tidtabeller” märks det hur lite kunskap det fortfarande finns om läshinder och dyslexi.

Många tänker inte på hur mycket energi som går åt till att tolka information i stressiga miljöer där allt ska gå snabbt. Små texter, ändrade tider och otydliga besked kan skapa stor osäkerhet för den som har svårt med läsning eller informationsbearbetning.

Det handlar inte om lathet eller brist på vilja. Tvärtom handlar det ofta om att behöva kämpa hårdare för sådant som andra tar för givet. Jag tror att många människor skulle få en större förståelse om de någon gång själva fick uppleva hur det känns att hela tiden behöva anstränga sig lite extra för att hänga med.

Vem ska egentligen säga hur någon annan ska leva sitt liv? Alla människor är olika. En del fryser lätt, andra gör det inte. En del klagar högt direkt när något känns fel, medan andra försöker lösa problemen tyst för sig själva utan att säga så mycket.

Jag tycker inte att det handlar om att klaga. För mig handlar det om rättvisa och om att samhället ska fungera för alla människor, oavsett vilka svårigheter eller behov man har. Alla människor borde ha rätt att leva sina liv på sina egna villkor och känna att de blir respekterade för den de är.

Det är lätt att döma någon utan att förstå hela situationen bakom. Men ingen vet riktigt hur mycket någon annan kämpar varje dag. Därför tror jag att samhället behöver mer förståelse och mindre dömande. Vi kommer aldrig att bli ett rättvist samhälle om människor hela tiden måste försvara sina svårigheter eller bevisa sitt värde för andra.

Samtidigt försöker jag tänka att hårda kommentarer ofta säger mer om den som skriver än om den som blir utsatt. Ingen människa bär hela sin historia synlig på utsidan.

Trots allt fortsätter livet framåt. Man går till jobbet, engagerar sig i samhället, försöker göra skillnad och hittar vägar för att få vardagen att fungera. Det kanske inte alltid syns hur mycket arbete som ligger bakom, men det betyder inte att kampen inte finns där.

Även om dagen kommer bli lång innan jag är hemma ikväll känns det ändå meningsfullt. För ibland börjar förändring i de små samtalen, när människor vågar dela sina erfarenheter och någon annan faktiskt väljer att lyssna.

Tisdag – när rädslan tar över lite för mycket 🌧️

Jag hade egentligen bokat tandläkartiden sedan tidigare, så jag visste att jag skulle dit idag. Ändå blev natten väldigt jobbig. Jag har stark tandläkarskräck och inatt låg jag mest vaken med oro i kroppen samtidigt som jag hade värk i tanden.

Det är märkligt hur mycket tankar och rädsla kan påverka sömnen. Ju mer jag försökte slappna av, desto mer började jag tänka på besöket och på smärtan. Till slut blev det nästan ingen sömn alls.

Därför blev jag hemma från jobbet idag. Ibland behöver kroppen och huvudet få ta en paus när allt känns lite för mycket på en gång.

Nu försöker jag mest samla mod inför eftermiddagen och hoppas att besöket går bra så att värken äntligen kan försvinna. Det är inte alltid lätt att erkänna att man är rädd, men jag vet att många känner likadant inför tandläkarbesök.

Vissa dagar handlar inte om att vara stark hela tiden. Ibland handlar det bara om att våga gå dit ändå. 🌿

: