Fredag igen – vardagstankar och en tanke till alla nior

Fredag 13 mars – veckan rundas av och en tanke till alla nior

Så var det fredag igen och ännu en vecka börjar gå mot sitt slut. Ibland känns det nästan som att dagarna bara springer iväg utan att man riktigt hinner med. Vardagen går sin gilla gång och plötsligt är det fredag igen.

Den här veckan har innehållit lite av varje, precis som de flesta veckor gör. Jag har skrivit några inlägg här på bloggen och märkt att det har kommit en del reaktioner och kommentarer. Det är alltid intressant att se hur olika människor tolkar det man skriver. Alla läser ju med sina egna erfarenheter och tankar i bakhuvudet, och därför kan samma text uppfattas på många olika sätt.

För mig handlar bloggen mycket om att få skriva av mig lite och dela tankar från vardagen. Ibland är det små saker som sätter igång funderingar och ibland är det större frågor. Att skriva ner sina tankar kan vara ett sätt att sortera dem och kanske också få nya perspektiv.

Det är också tydligt när man skriver öppet att alla inte alltid håller med. Och det är egentligen helt naturligt. Vi människor är olika och ser på saker ur olika synvinklar. Jag tycker faktiskt att det kan vara intressant när människor tänker olika, så länge samtalet sker på ett respektfullt sätt.

Idag tänker jag också lite extra på alla elever i årskurs 9 som skriver nationella prov. Jag kan tänka mig att många sitter där med både nervositet och förväntan. Nationella prov kan kännas stora och viktiga och det är nog inte ovanligt att känna en viss press.

Samtidigt tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att ett prov inte säger allt om en människa. Vi är alla olika och lär oss på olika sätt. För vissa passar provformen bra, medan andra har lättare att visa sina kunskaper på andra sätt. Skolan kan ibland kännas ganska krävande och därför är det viktigt att också komma ihåg att göra sitt bästa räcker långt.

Så till alla er som sitter med prov idag vill jag bara säga: försök ta det lugnt och gör så gott ni kan. Resultatet är inte hela bilden av vem man är eller vad man kan.

Nu börjar veckan alltså rundas av och helgen ligger framför oss. För min del väntar ett distriktsmöte i morgon som kommer att ta upp en stor del av dagen. Det innebär en ganska tidig morgon, nästan som när man ska upp till jobbet. Men det gör faktiskt ingenting. Jag tycker att det är trevligt att få träffas, diskutera olika frågor och utbyta tankar och idéer med andra.

Sådana möten kan ibland bli långa, men samtidigt kan de också vara givande. Det är alltid intressant att höra hur andra tänker och vilka erfarenheter de har.

Helgen brukar annars vara en tid då man försöker varva ner lite efter veckan som gått. Kanske ta det lite lugnare, fundera över veckan som varit och samla lite ny energi inför den som kommer.

Nu hoppas jag att ni alla får en lugn och fin fredag. Och när helgen väl kommer hoppas jag att den blir bra, oavsett om den fylls med aktiviteter eller bara lite välbehövlig vila.

Tankar kring bloggen och kommentarerna – Josla-Dyslexi

JTankar kring bloggen och kommentarerna – Josla-Dyslexi

Jag känner att jag behöver skriva några rader om kommentarerna som har kommit den senaste tiden här på min blogg Josla-Dyslexi.

Jag har haft den här bloggen i ungefär 20 år. Under de åren har jag skrivit om vardagliga saker, tankar och funderingar kring livet. För mig har bloggen varit en plats där jag kunnat uttrycka mig och dela det jag tänker på.

Den senaste tiden har det dock kommit flera kommentarer med en ganska hård ton. Olika åsikter har jag inget emot – det är helt naturligt att människor tänker olika. Men när kommentarer går över till personliga påhopp känns det förstås inte särskilt roligt.

Jag tycker också att man kan se hur klimatet på internet har förändrats genom åren. Internet har utvecklats mycket och i takt med det har tonen ibland blivit hårdare mellan människor. Det verkar ibland som att det är lättare att skriva hårda ord bakom en skärm än att säga samma sak ansikte mot ansikte.

Ibland känns det faktiskt som att det inte spelar någon roll hur jag formulerar mig eller hur jag försöker skriva – det blir ändå kritik. Samtidigt vill jag säga en sak: ni som läser här känner inte till hela min livshistoria eller hur mycket jag har kämpat genom livet. Precis som alla andra människor bär jag på sina erfarenheter.

Jag vet inte vem eller vilka som skriver kommentarerna. Ibland kan det kännas som att samma person skriver flera gånger, men jag kan förstås inte veta säkert.

När jag ser på kommentarerna verkar många av dem ta upp samma saker om och om igen och de är skrivna i en ganska liknande ton. Därför kan det ibland ge intrycket av att det kanske inte är så många olika personer som skriver, även om jag förstås inte kan veta säkert.

Efter 20 år med bloggen gör det ändå att jag stannar upp och funderar lite över hur jag vill göra framöver.

Bakom den här bloggen finns en människa. Precis som alla andra har jag haft både motgångar och perioder i livet där jag har fått kämpa mer än vad många kanske tror.

Min blogg Josla-Dyslexi har i snart 20 år varit en plats där jag har kunnat dela tankar, funderingar och erfarenheter från livet. Man behöver inte hålla med om allt jag skriver, men jag hoppas ändå att vi kan möta varandra med respekt.

Jag kommer nu att ta lite tid och fundera över hur jag vill fortsätta med bloggen framöver.

Tack till er som har följt och läst bloggen genom åren.

1. ❌ Personliga påhopp → tas bort

2. ❌ Förolämpningar → tas bort

3. ✅ Saklig kritik → kan få vara kvar

#josladyslexi #blogg #reflektioner #internettone #respektpånettet

Reflektioner från veckan

 Reflektioner från veckan

Torsdagmorgon: Reflektioner från veckan

Vardagen går sin gilla gång, och den här veckan har faktiskt gått förvånansvärt snabbt. Den har innehållit lite av varje – sådant som hör livet till. Jag har skrivit några inlägg här på bloggen och märkt att det har kommit in fler kommentarer än vanligt. Det är alltid lite extra intressant att se hur människor reagerar på det man delar.

En del håller med och känner igen sig i det jag skriver. Andra tycker annorlunda eller ställer frågor. Egentligen är det ganska naturligt när man väljer att skriva öppet och personligt. Vi tolkar alla saker utifrån våra egna erfarenheter och perspektiv, och det gör att samma text kan uppfattas på många olika sätt.

För mig handlar bloggen framför allt om att få skriva av mig lite och dela tankar och erfarenheter från livet. Vissa dagar är lätta och fyllda av energi, medan andra dagar kan kännas lite tyngre. Jag tycker att det är viktigt att kunna vara ärlig även med den sidan av livet.

Nu börjar veckan gå mot sitt slut och jag ser fram emot helgen. På lördag väntar ett distriktsmöte som kommer att ta större delen av dagen. Det innebär en tidig morgon, nästan som när man ska upp till jobbet, men det gör faktiskt ingenting. Jag tycker att det är trevligt att få träffas, diskutera olika frågor och umgås med andra människor.

Samtidigt vill jag säga en sak. Jag har inget emot att människor tycker olika eller ställer frågor. Tvärtom kan olika åsikter leda till intressanta samtal och nya perspektiv. Däremot tycker jag inte om när kommentarer går över till personliga påhopp. Bakom den här bloggen finns en människa med känslor, och sådant kan faktiskt göra ont.

Därför hoppas jag att vi kan hålla en respektfull ton här inne. Tänk gärna en extra gång innan ni skriver något och skickar iväg en kommentar.

Jag vill också vara tydlig med en sak: åldersdiskriminering hör inte hemma här. Oavsett vilken ålder man har ska man kunna uttrycka sina tankar och bli bemött med respekt.

Vi är alla olika människor med olika erfarenheter, och just därför borde vi kunna prata med varandra på ett schysst och respektfullt sätt. Här på bloggen får man gärna tycka olika och diskutera – men utan personliga påhopp.

Önskar er alla en fin fortsättning på veckan och en riktigt trevlig helg när den väl kommer.

1. ❌ Personliga påhopp → tas bort

2. ❌ Förolämpningar → tas bort

3. ✅ Saklig kritik → kan få vara kvar

???????,,stopp

 

Jag skriver personligt i min blogg eftersom den handlar om mitt liv, mina erfarenheter och mina tankar. Ibland handlar det om sådant som är tungt eller jobbigt – som att känna sig trött, ha svårt att orka med saker i vardagen eller bli frustrerad över sådant runt omkring. Det är en del av verkligheten, och jag tänker inte låtsas som att allt alltid är perfekt.

Samtidigt skriver jag inte bara för min egen skull. Jag vet att många känner igen sig i det jag beskriver, och jag får ofta höra från människor att de uppskattar att någon faktiskt vågar vara ärlig om sådant som många kämpar med men inte alltid säger högt.

Att du tolkar det som att jag “kräver att allt ska bli bra för mig” säger nog mer om din tolkning än om vad jag faktiskt skriver. Att beskriva sina upplevelser är inte samma sak som att kräva något av andra.

När det gäller kommentarer så är det också min blogg. Det betyder att jag själv väljer vilka diskussioner jag vill ta och vilka jag inte vill lägga energi på. Att jag inte går in i varje ifrågasättande eller kritik betyder inte att läsare inte får tycka något – men jag är inte skyldig att debattera allt jag skriver om.

Om bloggen stör dig eller gör dig irriterad så är det faktiskt helt okej att välja att inte läsa. Bloggen är till för dem som vill ta del av den, inte för att tillfredsställa alla.

1. ❌ Personliga påhopp → tas bort

2. ❌ Förolämpningar → tas bort

3. ✅ Saklig kritik → kan få vara kvar

Åsikter ?

 Respekt kostar ingenting

Efter att ha läst en del kommentarer här känner jag att jag vill vara tydlig.

Jag har arbetat i nästan 46 år i olika yrken och mött många människor genom livet. En sak jag har lärt mig är att respekt och vanligt hyfs betyder mer än många verkar tro.

Den här bloggen är min plats. Här skriver jag när jag vill och om det jag vill dela. Ingen är tvingad att läsa, men väljer man att göra det så förväntar jag mig en respektfull ton.

Kritik och olika åsikter är helt okej. Men personliga påhopp, nedlåtande kommentarer och försök att trycka ner någon hör inte hemma här. Sådant kommer inte att få någon plats.

Vill man kommentera gör man det med respekt. Annars kan man lika gärna låta bli.

Respekt kostar ingenting – men den säger väldigt mycket om en människa.

 

1. ❌ Personliga påhopp → tas bort

2. ❌ Förolämpningar → tas bort

3. ✅ Saklig kritik → kan få vara kvar

Respekt kostar ingenting

Eftersom flera har frågat vad jag gör på jobbet tänkte jag faktiskt berätta mer. Jag har arbetat i kommunen i över tjugo.. år, och det är något jag är stolt över.

👎

Jag satt i flera timmar och skrev ett inlägg där jag skulle berätta mer om mitt arbete. Men efter att ha fått ta emot elaka kommentarer och påhopp känner jag att jag inte vill dela det just nu.

🙏Respekt är något som borde gälla åt båda håll. Jag accepterar inte att bli kallad nedlåtande saker eller behandlad utan respekt.

Därför väljer jag just nu att inte skriva mer om mitt jobb. Kanske en annan gång – men då hoppas jag att tonen är en annan.

Ha en bra tisdag om ni känner

Måndagstankar från en ordförande – ny vecka och nya möjligheter

Ny vecka – nya möjligheter och tankar om möten

Ny vecka och nya möjligheter. Jag tycker faktiskt om känslan av måndag ibland. Det känns lite som att börja på en ny sida. Man kan planera veckan, tänka på vad man vill göra och vad man vill hinna med. Ibland går veckan fort och ibland lite långsammare, men varje vecka har sina små saker som gör den speciell.

Igår fick jag några frågor i kommentarerna här på bloggen om hur jag brukar leda möten och hur vi arbetar i föreningen. Det tyckte jag var en bra fråga, så jag tänkte berätta lite mer om hur vi gör.

När vi arbetar inför möten planerar vi och skapar en tydlig struktur. För mig känns det tryggt att veta vad som ska tas upp och i vilken ordning. Därför brukar jag skriva ner en lista eller dagordning innan mötet. Då vet alla vad mötet ska handla om och det blir lättare att följa med i samtalet.

Jag har också stöd av sekreteraren i arbetet. Tillsammans ser vi till att mötet följer dagordningen och att allt fungerar på ett bra sätt. Under mötet hjälper sekreteraren till med papper och dokument, medan jag läser upp punkterna och frågar om vi kan gå vidare till nästa punkt. Det är viktigt för mig att alla får möjlighet att säga vad de tycker och att alla känner sig lyssnade på.

När vi har årsmöten gör vi det lite mer formellt. Då brukar vi bjuda in en politiker som leder själva mötet. Det ger en bra känsla och gör också att mötet följer rätt regler. På ett årsmöte är det inte så många punkter, men de är viktiga. Mycket av det vi gör följer förbundets riktlinjer, till exempel hur styrelsen ska se ut och hur många personer som ska vara med.

Medlemmar kan också skicka in frågor i förväg om det finns saker de vill ta upp. Då kan vi förbereda oss och se till att viktiga frågor verkligen diskuteras.

Vi har också något som heter funktionsrättsrådet. Där kan frågor som rör oss tas upp, och vi får möjlighet att samarbeta med andra förvaltningar inom området. Det är ett sätt att föra fram våra frågor och arbeta tillsammans för förbättringar.

Om ni är nyfikna på min roll i styrelsen så är jag ordförande i vår lokalförening. Jag har varit det i två år nu och kommer att fortsätta i två år till. Det känns både roligt och hedrande att få förtroendet, men det är också ett ansvar.

Samtidigt är jag inte ensam. I styrelsen finns också en vice ordförande, en sekreterare, en kassör och ledamöter. Vi hjälper varandra och samarbetar. Det tycker jag är en av de bästa sakerna med styrelsearbete – att man gör det tillsammans.

För mig handlar styrelsearbete inte bara om möten och papper. Det handlar också om människor, gemenskap och att försöka göra något bra tillsammans.

Nu börjar en ny vecka och jag ser fram emot vad den kan ge. Kanske blir det nya idéer, nya möten och nya samtal. Det är det som gör varje vecka lite spännande.. 🌿

Söndag med årsmöte, bakning och gemenskap

Blogg söndag

Idag var det årsmöte. Jag gick upp tidigt i morse för att hinna förbereda mig i lugn och ro innan dagen började på riktigt. Det var fortfarande mörkt och tyst i huset när jag kom ut i köket. Jag satte på kaffet och började baka en kaka till mötet. Det är något speciellt med de där stilla morgontimmarna när man får börja dagen i lugn takt.

Doften av den nybakade kakan spred sig i hela köket medan jag satt vid bordet med datorn och försökte skriva ut alla dokument som behövdes inför mötet. Papper skulle ordnas, saker skulle kontrolleras en sista gång, och jag ville känna att allt var i ordning innan jag skulle iväg.

Det är något särskilt med sådana morgnar – när allt är stilla och man förbereder sig i lugn och ro innan dagen tar fart. Men just i morse ville inte tekniken riktigt samarbeta. Min skrivare började skriva ut en massa konstigt, som om den skrev ut skräp från något gammalt dokument. Jag försökte få ordning på den, men den gick faktiskt inte att fixa just då. Det var lite frustrerande när man bara vill få allt klart.

Till slut fick jag ändå ihop det jag behövde. När allt var klart gjorde jag mig i ordning och tog mig mot mötet. Tur att det finns snälla människor som kan hämta mig. Jag hade dessutom med mig formen med kakan jag hade bakat.

Den här gången gjorde jag en liten förändring i receptet. I stället för kokos använde jag havregryn på kakan. Jag tänkte att det inte är så många som tycker om kokos, så ibland får man tänka lite extra och göra om receptet så att fler kan tycka om det. Receptet jag utgick från finns här:
https://recept.se/recept/havretosca-i-langpanna

Men samtidigt gnager något i mig. Jag har läst kommentarerna och det gör mig faktiskt ledsen. Ibland känns det som om orden som skrivs saknar empati och förståelse, som om det inte finns någon känsla bakom dem alls. Ord kan göra mer än man tror – de kan såra, särskilt när man själv försöker vara öppen och dela med sig.

Jag önskar ibland att människor stannade upp en liten stund innan de skriver. Att de tänker på att det finns en människa på andra sidan som faktiskt läser orden. Empati och omtanke kostar så lite, men betyder så mycket.

Årsmötet gick bra och vi gick igenom alla punkter. Jag blev kvar i styrelsen i ytterligare två år, vilket känns både fint och lite hedrande att få fortsatt förtroende.

Kakorna jag hade bakat blev verkligen uppskattade. De tyckte att de var jättegoda och flera tog en bit till. Det är alltid lika roligt när något man har bakat uppskattas.

Efter mötet gick vi ut och åt tillsammans. Det blev en trevlig stund där vi kunde prata lite mer avslappnat efter allt som hade gåtts igenom under mötet. Jag åt en ciabatta med pulled pork och det smakade riktigt bra.

När jag tänker tillbaka på dagen känns det ändå fint – en tidig morgon i ett stilla kök, ett möte som gick bra, uppskattade kakor och en trevlig stund tillsammans efteråt.

Nu får kvällen bli lugn och stillsam hemma, och jag känner mig tacksam över dagen som varit.