Två steg framåt och ett steg bakåt

God morgon tisdag! ☕🍂

Då är det tisdag och en ny dag har börjat.

Två steg framåt och ett steg bakåt – ungefär så känner jag mig i dag.

Ibland känns det som att man kommer framåt, får saker gjorda och ser resultatet av allt arbete. Sedan kommer något som gör att man får ta ett steg tillbaka, tänka om och försöka igen. Men det viktiga är att fortsätta framåt, även när vägen inte är spikrak.

Under helgen har jag skrivit en hel del om dyslexi och försökt lyfta olika situationer som många av oss kan känna igen oss i. Jag har bland annat skrivit om hur det kan kännas när man fastnar på ett ord, inte får fram rätt stavning eller vet vad man vill säga men har svårt att få ner det i skrift.

Jag har också lyft hur dyslexi kan följa med från skolan och vidare in i vuxenlivet och arbetslivet. Svårigheterna ser inte likadana ut för alla. Vi är olika personer, med olika erfarenheter och olika förutsättningar.

Det är också en viktig del av Dyslexiveckan – att våga berätta hur det faktiskt kan vara och samtidigt visa att dyslexi handlar om mycket mer än att bara stava fel.

Nu fortsätter veckan och i dag väntar först jobbet som vanligt. Efter arbetsdagen fortsätter arbetet med förberedelserna inför vår föreläsning under Dyslexiveckan.

I dag ska vi bland annat hämta material och köra ner det till Kulturhuset. Allt ska finnas på plats och vara förberett inför föreläsningen. Det är mycket praktiskt som ska fungera och många små detaljer som behöver ordnas.

Ibland kanske människor tror att man ligger på latsidan när det inte syns så mycket utåt. Men bakom en föreläsning ligger många timmars ideellt arbete.

För oss började planeringen redan vid vårt årsmöte. Då bestämde vi att Dyslexiförbundet Fyrstad skulle göra något under Dyslexiveckan.

Det första steget blev att kontakta föreläsaren och fråga om hon ville komma hit till vår kommun och föreläsa. När det var klart började nästa del av arbetet – att göra reklam och försöka nå ut till människor.

Vi har skickat inbjudningar via våra organisationsmejl, kontaktat olika verksamheter och försökt nå ut till skolor och andra som kan vara intresserade. Vi har också sökt sponsorer för att kunna genomföra arrangemanget.

Vi har dessutom skickat ut pressmeddelanden till tidningar och radio om vår föreläsning. Det är ytterligare ett sätt att försöka nå ut till fler människor och samtidigt uppmärksamma Dyslexiveckan. Förhoppningen är förstås att medierna vill hjälpa till att sprida informationen och lyfta frågor om dyslexi.

Sociala medier har också varit en stor del av arbetet. Facebook, Instagram och TikTok är viktiga kanaler för att sprida information, väcka intresse och påminna om föreläsningen.

Dyslexiveckan är viktig – våra röster behöver höras ❤️

För mig är Dyslexiveckan mycket mer än bara en vecka i kalendern. Det är en viktig vecka då vi kan lyfta dyslexi och låta våra röster höras.

Vi behöver berätta om våra erfarenheter. Vi behöver prata om både svårigheterna och möjligheterna. Barn, ungdomar och vuxna med dyslexi ska få känna att deras erfarenheter tas på allvar.

Ju mer vi pratar om dyslexi, desto större blir kunskapen och förståelsen i samhället.

Det är lätt att bara se själva föreläsningen när den väl börjar. Men bakom några timmars föreläsning kan det ligga flera månaders arbete: mejl, kontakter, planering, reklam, pressmeddelanden, sponsorer, material, lokal och teknik.

Mycket av det arbetet syns aldrig utåt.

Nu är vi snart framme vid själva föreläsningen. Det som började som ett beslut på vårt årsmöte ska nu bli verklighet.

Kanske är det precis så föreningslivet och livet i stort fungerar ibland: två steg framåt och ett steg bakåt. Men så länge vi fortsätter ta nya steg kommer vi ändå framåt.

Under Dyslexiveckan höjer vi våra röster – för kunskap, förståelse och rätten att få rätt stöd. ❤️

Ha en fin tisdag! 🍂❤️

Måndag – ny vecka och Dyslexiveckan börjar 💙

God morgon måndag!

Väckarklockan ringer och jag hör den. Det är bara att gå upp och börja en ny vecka.

Det första jag hör är Habibi som jamar. Hon är minsann vaken och tycker säkert att jag också ska vara det. 🐱❤️

Själv känner jag mig helt slut efter helgen. Det har varit mycket med flytten av förrådet, och det känns i kroppen i dag. Det blev inte riktigt den där lugna och lediga helgen som man ibland behöver. Men nu är det måndag igen, kaffet ska fram och en ny arbetsvecka väntar. ☕️

Den här veckan är dessutom lite extra viktig. Nu går vi in i Dyslexiveckan, vecka 41.

Under veckan kommer jag att lyfta olika situationer som barn, ungdomar och vuxna med dyslexi kan möta i vardagen.

När jag tänker tillbaka på min egen skoltid känner jag igen mig i mycket som ungdomar berättar om även i dag. När något blev svårt kunde jag skoja bort situationen. Ibland försökte jag göra mig osynlig och ibland gömde jag mig på toaletten för att slippa en situation som kändes jobbig.

Det är lätt att tro att en elev som skojar eller försöker komma undan inte bryr sig. Men bakom beteendet kan det finnas en elev som faktiskt kämpar väldigt mycket.

Alla med dyslexi är olika. Varje elev har sina egna förutsättningar och behov. Det som fungerar för en person behöver inte fungera för någon annan. Därför är det viktigt att lyssna på eleven och hitta det stöd och de hjälpmedel som fungerar för just den personen.

I dag finns det många möjligheter. Att få lyssna på en text, använda talsyntes, få mer tid eller få information presenterad på ett annat sätt kan göra stor skillnad.

Dyslexiveckan handlar därför inte bara om svårigheter. För mig handlar den lika mycket om kunskap, förståelse och möjligheter.

Runt om i landet händer det olika saker under vecka 41, med bland annat föreläsningar och aktiviteter om dyslexi. Passa gärna på att se vad som händer där du bor.

Själv börjar jag den här måndagen lite trött efter helgen, med en jamande Habibi vid min sida och förhoppningsvis en kopp kaffe i handen.

Nu kör vi igång en ny vecka!

Två steg framåt – ett steg bakåt. Men vi fortsätter framåt. 💙

Ha en riktigt fin måndag!

/Gullan

God morgon söndag – när bokstäverna inte gör som man vill

God morgon söndag! ☕🍂

Igår skrev jag om dyslexi i arbetslivet. Idag vill jag fortsätta på samma tema, men gå lite djupare. Hur känns det egentligen att leva med läs- och skrivsvårigheter när man under många år inte förstår varför vissa saker är så svåra?

Det har funnits många tillfällen i mitt liv då jag har försökt gömma mina svårigheter. Jag vågade inte alltid säga att jag inte förstod eller be om hjälp. Istället försökte jag hitta olika sätt att klara mig och hoppas att ingen skulle märka något.

När man ser andra läsa en text utan problem och själv kämpar med samma text är det lätt att börja tvivla på sig själv.

Varför klarar de det, men inte jag? Vad är det för fel?

Under många år visste jag inte varför jag hade så svårt med läsning och skrivning. Jag kunde inte förklara vad som hände. Under en period trodde jag till och med att jag kanske hade en intellektuell funktionsnedsättning, eftersom jag själv inte hade någon annan förklaring.

När jag senare fick veta att jag hade dyslexi och läs- och skrivsvårigheter började många pusselbitar falla på plats. Jag kunde börja förstå varför orden och bokstäverna hade varit en sådan kamp.

När ett långt ord blir ett hinder

Dyslexi handlar för mig inte bara om att stava fel. Bokstäverna kan kännas som att de hoppar och det kan vara svårt att koppla ihop bokstäverna med rätt ljud. Framför allt kan långa ord ställa till det.

Jag minns en gång när jag och en elev satt tillsammans och läste en barnbok.

Då kom vi fram till ordet:

”söndagförstöraren”

När jag såg hela ordet framför mig fick jag inte ihop det direkt.

Men när man delar upp det blir det förstås tydligare:

söndag + förstöraren.

Någon eller något som förstör en söndag.

Det här är ett bra exempel på vad som kan hända för mig. Jag kan förstå vad orden betyder, men när de sätts ihop till ett långt ord kan själva avkodningen bli svår. Jag behöver stanna upp, dela ordet och ta en bit i taget.

För någon annan kanske ”söndagförstöraren” bara är ett vanligt ord i en barnbok. För mig blev det ett ord som fick mig att stanna upp.

Det säger ingenting om min kunskap eller min förmåga att förstå innehållet. Det är själva vägen från bokstäverna på sidan till att få ihop ordet som kan bli besvärlig.

Det är inte alltid lätt för anhöriga heller

Jag tänker också på alla som är anhöriga till någon med dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter.

Det är inte alltid lätt att förstå vad problemet är när man själv aldrig har upplevt det.

Varför tar det så lång tid att läsa ett brev? Varför vill personen inte läsa högt? Varför blir ett långt ord så besvärligt? Varför kan en blankett skapa frustration?

Det är lätt att säga: ”Men det står ju där.”

Ja, det gör det. Men det betyder inte att alla kan ta till sig texten på samma sätt eller lika snabbt.

Därför är det viktigt att fråga personen vad som är svårt och om det finns något man kan göra för att underlätta. Hjälp inte automatiskt – fråga först.

Ibland behövs hjälp. Ibland behövs mer tid. Ibland behövs talsyntes eller något annat hjälpmedel. Och ibland behöver man bara någon som förstår.

Idag vågar jag prata om det

Idag gömmer jag inte mina svårigheter på samma sätt.

Visst kan jag fortfarande bli frustrerad. Jag kan läsa fel, skriva fel eller fastna på ett ord som jag inte får ihop. Skillnaden är att jag idag förstår varför.

Jag vågar säga att jag inte förstår. Jag vågar fråga. Jag använder hjälpmedel när jag behöver dem. Och ibland kan jag faktiskt skratta åt de tokigheter som uppstår.

Det är en stor skillnad mot att gå omkring och tro att man inte är tillräckligt kunnig.

Nu när Dyslexiveckan närmar sig tycker jag att vi behöver prata ännu mer om detta. Kunskap skapar förståelse – både för oss som själva har dyslexi och för människorna omkring oss.

Att ha svårt med bokstäver och ord betyder inte att man har svårt att tänka, förstå eller ha kunskap. Vi behöver bara ibland ta en annan väg till texten.

En fråga till dig

Har du någon gång försökt gömma dina läs- och skrivsvårigheter?

Eller är du anhörig till någon med dyslexi och har funderat över varför vissa saker blir så svåra?

Berätta gärna om dina erfarenheter. Ju mer vi vågar prata om dyslexi, desto större förståelse kan vi skapa. ❤️

 Nu önskar jag er en riktigt fin söndag – och förhoppningsvis slipper vi alla en ”söndagförstörare” idag. 😄☕🍂

#

Lördagstankar – låt inte dyslexin få dig att tvivla på din kompetens

God morgon lördag! ☕🍂

Idag vill jag skriva om något som ligger mig varmt om hjärtat – dyslexi i arbetslivet. Nu när Dyslexiveckan närmar sig tycker jag att det är extra viktigt att prata om hur det faktiskt kan vara att ha dyslexi på jobbet.

Att ha dyslexi i arbetslivet kan se väldigt olika ut. Jag vet av egen erfarenhet att man kan vara trygg i sitt arbete och veta vad man kan, men ändå hamna i situationer där läsning, skrivning och språk skapar stress och osäkerhet.

Ibland kan man börja tvivla på sig själv och tänka: Gör jag verkligen ett bra jobb?

Jag har många gånger varit osäker på hur ett ord ska uttalas eller skrivas. Ibland vet jag precis vad jag vill säga, men får inte ner det rätt i text. Då kan jag bli frustrerad och orden kan hamna lite tokigt.

Efter många år tillsammans med mina kollegor känner de mig och vet hur jag fungerar. De märker när jag börjar tveka eller blir frustrerad. Förr kunde sådana situationer göra mig mycket mer osäker. Idag vet jag vad jag kan och vad jag är bra på. Blir ett ord fel eller en mening lite tokig, så får det vara så.

Och ibland blir det faktiskt riktigt roligt!

En gång skulle jag skriva till mina kollegor i vår chatt att det skulle vara ”peppkväll”. Men istället lyckades jag skriva ”pipkväll”.

Det fick vi oss ett gott skratt åt dagen efter! 😄

Förr kanske jag hade blivit generad över ett sådant misstag. Idag kan jag skratta åt det. Mina kollegor förstod vad jag menade och vi fick något roligt att skratta åt tillsammans. Allt behöver inte alltid vara så allvarligt.

Min dyslexi är en del av mig, men den avgör inte hur bra jag är på mitt arbete.

Du ska inte tvivla på din kompetens bara för att du har dyslexi eller ibland har svårt att hitta rätt ord, uttala något eller uttrycka dig i skrift. Ett stavfel eller en mening som blir fel tar inte bort din kunskap och erfarenhet.

Det kan också uppstå situationer på arbetsplatsen som blir extra utmanande. På ett möte kanske flera sidor text delas ut och alla förväntas läsa igenom dem på några minuter. För mig fungerar det inte alltid så. Jag kan behöva mer tid för att läsa och få en helhetsbild.

Det betyder inte att jag inte förstår eller inte har något att bidra med. Jag behöver bara få informationen på ett sätt som fungerar för mig.

Det kan även vara när någon räcker fram sin mobil och säger: ”Läs det här!” och väntar på en snabb reaktion. Eller när jag har skickat ett mejl och efteråt funderar på om jag verkligen fick fram det jag ville säga.

Jag fick min dyslexidiagnos som vuxen och har genom åren lärt mig mycket om hur jag fungerar. Hjälpmedel som talsyntes och tal-till-text har blivit viktiga för mig. De gör att jag kan lägga mer energi på innehållet istället för att fastna i läsning och stavning.

Tillgänglighet på arbetsplatsen

Små förändringar kan göra stor skillnad. Kan material inför ett möte skickas ut i förväg? Finns texten digitalt så att den går att lyssna på med talsyntes? Kan viktig information också ges muntligt?

Det handlar inte om att någon ska göra jobbet åt oss. Det handlar om att skapa förutsättningar för människor att använda sin kompetens.

Tänk på din kollega

Har du en kollega med dyslexi? Utgå inte från att du vet vad personen behöver. Fråga istället:

”Finns det något jag kan göra för att underlätta för dig?”

Alla med dyslexi är olika och behöver inte samma stöd. Våga prata om dyslexi och berätta att det finns hjälpmedel, kunskap och föreningar där man kan få information och stöd.

Nu går vi snart in i Dyslexiveckan, och därför tycker jag att det här är extra viktigt att lyfta. Människor med dyslexi finns på arbetsplatser över hela Sverige – som anställda, chefer, företagare och inom många olika yrken.

Vi behöver inte göra allting på samma sätt för att göra ett bra jobb.

Fråga istället för att anta. Lyssna på personen och se kompetensen – inte bara svårigheterna.

En fråga till dig som läser

Har du någon gång tvivlat på dig själv eller känt dig osäker i olika situationer på jobbet på grund av din dyslexi?

Kanske har du varit rädd för att skriva fel, uttala ett ord fel eller inte hinna läsa en text lika snabbt som andra. Hur har du hanterat det?

Berätta gärna om dina erfarenheter i kommentarsfältet. Vi kan lära oss mycket av varandra. ❤️

Och till dig som själv har dyslexi vill jag säga:

Tvivla inte på vad du kan bara för att orden ibland blir fel. Du är så mycket mer än dina stavfel. ❤️

Ha en riktigt fin lördag och var rädda om varandra! 🍂☕

Fredag – äntligen en ledig helg efter fem fullbokade helger 🍂❤️

God morgon fredag! ☕☔

Då var fredagen här igen och ännu en arbetsvecka börjar gå mot sitt slut.

I morse när jag gav mig iväg regnade det. En riktig höstmorgon med grå himmel, regn och kyligare luft. Nu märks det verkligen att oktober har gjort entré. ☔🍂

Det börjar också bli mörkare på morgnarna, så nu har reflexbandet åkt på. Det är en enkel sak, men ack så viktig. Att synas ordentligt i mörkret kan göra stor skillnad, särskilt när vädret är grått och regnigt.

Äntligen en ledig helg 🌸

Den här helgen känns faktiskt lite extra efterlängtad. Jag har varit upptagen fem helger i rad, så nu ser jag fram emot en helg utan en massa tider att passa eller saker som måste göras.

Det ska bli skönt att vakna på morgonen och känna att dagen får komma lite som den kommer. Ibland behöver man en helg där kalendern inte styr allt.

Helt sysslolös blir jag förstås inte. Jag har samlat ihop en del skräp hemma, så det blir en tur till återvinningen. Det är alltid skönt att rensa och bli av med sådant som bara står och tar plats.

Men i övrigt tänker jag inte ställa några stora krav på helgen. Jag vill ta det lugnt, göra det jag känner för och njuta av att faktiskt vara ledig.

Och Habibi lär förstås se till att jag inte glömmer hennes viktigaste punkt på helgens schema – mjukmaten! 😻

Efter fem fullbokade helger känns det väldigt välkommet med lite lugn och ro.

Ibland är det bästa man kan ha i kalendern faktiskt ingenting alls. ❤️

Jag önskar er en riktigt fin fredag och en härlig helg! ☕🍂🌸

God morgon torsdag och välkommen oktober! ☕🍂

Då har vi vänt blad i kalendern igen. Det är torsdag och den 1 oktober. En ny månad har börjat och hösten är verkligen här.

September har varit en intensiv månad för mig, fylld av jobb, föreningsliv, möten och Bokmässan. Det har varit mycket roligt, men samtidigt många intryck och långa dagar.

Bakom bloggen finns också sådant ni inte ser

Innan jag berättar vidare vill jag be om en sak: snälla, försök att inte döma mig utifrån några få rader på bloggen.

Ni som läser får ta del av vissa delar av mitt liv, men långt ifrån allt. Bakom det jag skriver finns också sådant som jag inte alltid väljer att berätta om.

Under den senaste månaden har jag till exempel haft problem med hörseln. Jag har tappat hörseln på ena örat och försöker fortfarande få reda på vad som har hänt.

Jag har varit hos läkaren och även hos tandläkaren, men än så länge har jag inte fått något tydligt svar på vad problemet beror på eller vilken hjälp jag behöver.

Det är frustrerande att känna att något inte står rätt till och samtidigt inte veta varför. När hörseln inte fungerar som vanligt blir man också påmind om hur viktig den är i vardagen.

Jag hoppas att jag snart kan komma vidare, få rätt hjälp och framför allt få veta vad som orsakar problemet.

Så nästa gång någon snabbt dömer mig för något jag skriver, tänk gärna på att vi aldrig vet allt om vad en annan människa går igenom.

Hemma väntade Habibi ❤️

Efter en hel arbetsdag kom jag hem till en glad Habibi som mötte mig med sitt jamande. Naturligtvis var det mjukmat hon ville ha! Det är härligt att bli välkomnad på det sättet när man kommer hem efter en lång dag.

Nu är det också dags för veckostädningen här hemma. Jag får se hur mycket energi som finns kvar efter arbetsdagen, men förhoppningsvis orkar jag få gjort lite i alla fall. Allt behöver faktiskt inte göras på en gång.

Snart väntar höstlovet 🍁

På jobbet rullar vardagen vidare. Nu är det ungefär tre veckor kvar för eleverna innan det är dags för höstlov.

Tiden går verkligen fort. Det känns nästan som om höstterminen precis började och nu närmar vi oss redan lovet.

En viktig vecka väntar

Mitt i allt finns det också mycket positivt att se fram emot.

Nästa vecka är det Europeiska Dyslexiveckan, en viktig vecka då vi får möjlighet att sprida kunskap och öka förståelsen för dyslexi.

För oss i Dyslexiförbundet Fyrstad närmar sig också vår föreläsning den 7 oktober med Inger Rålenius. Det ska bli väldigt roligt och jag hoppas på en fin och givande dag.

Så jag går in i oktober med blandade känslor. Jag är bekymrad över hörseln och hoppas få svar, men samtidigt har jag mycket positivt framför mig.

Livet är sådant ibland. Det som syns utåt är bara en liten del av allt en människa bär med sig.

Därför tror jag att vi alla kan bli lite bättre på att inte döma varandra så snabbt. Vi vet faktiskt inte vad personen på andra sidan går igenom.

Ha en riktigt fin torsdag och en bra start på oktober! ☕🍂🌸

Onsdag – när våra röster blir hörda och gör skillnad ❤️

God morgon onsdag! ☕🌸

I dag vill jag börja med något positivt.

Jag har inte berättat så mycket här på bloggen om mitt arbete i Funktionsrättsrådet, men förra veckan hade vi ett möte som jag gick ifrån med en väldigt bra känsla.

För mig är Funktionsrättsrådet viktigt eftersom vi från funktionsrättsföreningarna får möjlighet att föra fram våra erfarenheter och synpunkter till både tjänstepersoner och politiker. Våra röster behöver finnas med när beslut fattas som påverkar människors vardag.

På mötet fick vi bland annat återkoppling på frågor som vi tidigare hade lyft om kollektivtrafiken.

Vi pratade om tillgängligheten vid busshållplatser och hur viktigt det är att hela vägen fram till hållplatsen fungerar. Det spelar ingen roll hur tillgänglig själva bussen är om en person inte kan ta sig fram till hållplatsen på ett tryggt och säkert sätt.

Ett konkret exempel som diskuterades var Bergsliden. Hållplatsen är inte ansluten till gång- och cykelvägen, vilket har lyfts som ett problem. Synpunkten ska tas vidare i dialogen med Vägtrafik.

Vi pratade även om tillgänglighetsanpassning av hållplatser, framkomlighet och snöröjning. Sådant kanske kan verka som små detaljer för den som inte själv möter hindren, men för en person som exempelvis använder rullstol eller rollator kan det vara helt avgörande för om resan fungerar.

Våra synpunkter har gjort skillnad

Det som gjorde mig extra glad var återkopplingen på kollektivtrafikplanen2050.

Synpunkter från Dyslexiförbundet lokalförening Fyrstad har lett till tillägg i kollektivtrafikplanens2 målområden.

Där lyfts bland annat tryggare, säkrare och mer tillgängliga resecentrum och bytespunkter. Det ska vara tryggt och enkelt att resa och olika gruppers behov och perspektiv ska finnas med i planeringen. Särskild hänsyn ska också tas till människor som inte har tillgång till eller möjlighet att köra bil.

Det känns faktiskt väldigt bra.

Det visar att föreningsarbete och engagemang kan göra skillnad. Vi läser dokument, ställer frågor och lämnar synpunkter – och ibland får vi också svart på vitt att det vi har lyft tas vidare.

Vi pratade dessutom om hur informationen i kollektivtrafiken kan bli tydligare och mer tillgänglig. Det kan handla om skyltar, utrop, displayer och information om biljetter och zoner.

Tillgänglighet handlar nämligen inte bara om ramper, rullstolar och den fysiska miljön.

Det handlar också om att kunna hitta, läsa, förstå och känna sig trygg.

Därför behövs våra röster

Jag gick från mötet med en positiv känsla. Vi fick svar på våra frågor, hade bra diskussioner och fick möjlighet att lyfta konkreta problem.

Det är precis så jag tycker att Funktionsrättsrådet ska fungera.

Våra erfarenheter behöver nå fram till både tjänstepersoner och politiker. Helst ska våra perspektiv finnas med redan från början när något planeras – inte först när allt redan är bestämt.

När människor med olika erfarenheter får komma till tals kan vi också skapa ett samhälle som fungerar bättre för fler. ❤️

Det är därför jag fortsätter engagera mig.

Ha en riktigt fin onsdag! ☕🌸

För den som vill läsa mer finns protokollet från Funktionsrättsrådet på Trollhättans Stads webbplats.