onsdag, november 18, 2026

Onsdag med läsning, framsteg och efterlängtad fotvård

 Onsdag – mitt i veckan

God morgon! I morse gick jag upp och gjorde mig i ordning. Ute föll snöblandat regn och dagen började med riktigt ruskväder. Nu är vi mitt i veckan, och det finns flera saker att tänka på i dag.

Jag tänker bland annat på hur viktigt det är att läsa och utveckla sitt ordförråd. När vi möter nya ord blir det lättare att förstå texter och viktig information, till exempel sådant som kommer från myndigheter. Att läsa skönlitteratur kan ge oss nya ord och öppna dörren till andra berättelser och världar.

För mig, som har dyslexi, kan läsning ibland kräva extra tid och energi. Men det finns olika sätt att ta del av böcker. Talböcker kan vara ett bra alternativ, och på biblioteket kan man fråga om Legimus och vilket stöd som finns. Det viktiga är att fler får möjlighet att läsa på ett sätt som fungerar för dem.

Det känns också väldigt bra att prata med min läkare och se tillbaka på de senaste nio månaderna. Jag har arbetat för att få min diabetes typ 2 under kontroll, och mina förändringar i kosten har hjälpt mig. Jag känner mig glad över det jag har åstadkommit och över att kunna prata om mina framsteg med läkaren.

Efter jobbet väntar efterlängtad fotvård. Det ser jag fram emot – en stund att koppla av och ta hand om fötterna efter arbetsdagen.

Jag hoppas att ni får en fin onsdag, trots det blöta vädret!

måndag, november 16, 2026

Lyssna med öronen

 



Måndag med öppet hus och ett lästips

God morgon! Då var det måndag igen och dags att starta en ny vecka. Helgen gick fort, men det var skönt att få umgås med min vän och ta det lite lugnare.

I dag är det öppet hus på jobbet, så det blir en härlig dag att arbeta. Det känns roligt att dagen bjuder på lite extra liv och rörelse.

Jag vill också dela med mig av ett lästips. Om du tycker att det är svårt att läsa skönlitterära böcker eller att komma ihåg det du har läst, kan du kontakta biblioteket och boka en tid. Fråga om Legimus och hur du kan få tillgång till talböcker. Att lyssna på en bok kan vara ett bra sätt att följa med i berättelsen och njuta av litteraturen.

Nu ska jag komma i gång med dagen och ta en sak i taget. Jag önskar er alla en fin måndag och en bra start på veckan!


söndag, november 15, 2026

Söndag – en stund att ta vara på



Helgen går fort, och plötsligt är det söndag igen. Nästa vecka har jag några roliga saker att se fram emot, så det känns fint att ha något trevligt på gång.

Den här veckan har jag skrivit om långvarig skolfrånvaro. Jag vill sätta ner foten i den frågan: frånvaro under lång tid är ett allvarligt problem, och jag önskar att fler ville försöka förstå hur svårt det kan vara för både eleven och familjen. Det handlar inte alltid om att någon inte vill eller inte försöker. Ofta behövs stöd och lösningar som passar elevens situation.

Jag har fått några bryska kommentarer, och det gör mig ledsen och fundersam. Jag förstår inte varför ni väljer att gå till angrepp mot mig när jag försöker lyfta en fråga som jag tycker är viktig. Vi behöver inte vara överens, men jag vill att kommentarerna på min blogg ska vara respektfulla. Nu sätter jag punkt för den här diskussionen här på bloggen.

Nu sitter jag och skriver söndagsbloggen. Snart ska jag äta frukost med min vän och försöka göra morgonen mysig. När jag kommer hem till min lägenhet blir det nog tyst och lite tomt efter helgen tillsammans, men det finns också sådant som behöver göras. Jag ska ordna lite hemma och planera lunch till jobbet.

Jag vill ta vara på den sista lediga dagen innan vardagen börjar igen. Ha en fin söndag allihop!

lördag, november 14, 2026

Att engagera sig och lyfta viktiga frågor


Äntligen helg – tankar om engagemang och återhämtning

Äntligen är helgen här! I dag ska jag vara hos min vän och ser fram emot att få umgås och ta dagen i ett lugnare tempo.

I går var jag på sjukhusets ögonmottagning för en kontroll av mitt glaukom. Nu hoppas jag att trycket i ögonen inte har blivit för högt. Det känns tryggt att få komma på kontroller och följa upp hur det går.

Den här veckan har jag skrivit om skolfrånvaro. Ämnet väckte starka reaktioner, och jag fick kommentarer som kändes kränkande. Vi behöver inte tycka lika, men jag vill att samtalen här på bloggen ska vara respektfulla. Jag vill inte ha fler kränkande kommentarer riktade mot mig.

Jag är engagerad i Dyslexiförbundet Lokalföreningen Fyrstad för att vara med och lyfta frågor som är viktiga i samhället. När vi får kännedom om något som berör elever och familjer vill vi bidra till att frågan uppmärksammas. Därför har vi skrivit till Funktionsrättsrådet om skolfrånvaro.

När frågan tas upp kommer kommunens tjänstepersoner till rådet. Då får vi möjlighet att ställa frågor och höra mer om hur kommunen arbetar. Vi har också tidigare lämnat ett förslag om att elever med omfattande frånvaro ska kunna få anpassat stöd och undervisning, till exempel i mindre grupper eller digitalt.

Jag har också läst en artikel om Eskilstuna, där distansundervisning ska erbjudas för elever i årskurs 6–9 med hög frånvaro. Enligt artikeln används det som en möjlighet först när andra stödinsatser har prövats. Elever från andra kommuner kan också söka undervisningen.

En kommentar jag fick var att mindre grupper och digital undervisning aldrig kommer att genomföras eftersom det saknas lärare. Jag förstår att tillgången på lärare är en viktig utmaning. Samtidigt visar artikeln att det finns kommuner som har fått tillstånd att ordna distansundervisning. Därför tycker jag att det är viktigt att fortsätta diskutera vad som krävs för att ge elever som behöver det stöd och undervisning med god kvalitet.

Jag vet att jag inte kan lösa allt själv. Men jag tror på att engagera sig, ställa frågor och försöka påverka där man kan. Jag vill inte stå vid sidan av när viktiga frågor behöver lyftas.


Nu ska jag lägga undan en del av veckans tankar och njuta av lördagen hos min vän. Jag önskar er en fin helg!



Källa: Artikeln ”Fler hemmasittare får hjälp när Eskilstuna inför distansundervisning”, publicerad 6 juli 2026. fin helg!





fredag, november 13, 2026

Fredagstankar om skolfrånvaro

Förra lördagen skrev jag om ungdomars framtid och om frågan om problematisk skolfrånvaro, som ska följas upp i Funktionsrådet. Jag berättade också om vårt förslag att elever med hög frånvaro ska kunna få stöd och undervisning på ett sätt som passar deras behov.

Nu har jag hittat en artikel från Stadsmissionens Skolstiftelse om skolfrånvaro och närvarofrämjande insatser. Den tar upp forskning som visar att frånvaro sällan handlar om att eleven inte vill gå till skolan. Ofta handlar det om att förutsättningarna inte finns där.

Artikeln lyfter hur viktiga relationer, tydlighet och trygghet är. Den betonar också att frånvaro behöver följas upp tidigt och att eleverna själva ska få vara delaktiga. Det tycker jag är viktigt. Vi behöver lyssna på ungdomarna och fråga vad de behöver för att kunna närma sig skolan och studierna igen.

När jag läser artikeln tänker jag på det jag skrev om Kärnan och om ungdomar som behöver stöd för att hitta vidare efter en lång period av frånvaro. Rätt stöd och en trygg miljö kan göra stor skillnad. Därför känns det bra att frågan ska följas upp i Funktionsrådet.

Det var en tanke jag ville dela med mig av så här på fredagen. Ha en fin fredag allihop, och ta hand om er!

Här är artikeln jag hittade: Skolfrånvaro och närvarofrämjande insatser⁠

Gullans svårigheter med dyslexi


torsdag, november 12, 2026

Konferens, tandläkare och gratis snöblandad dusch

 Igår var vi på biblioteket och hade en trevlig stund. På kvällen promenerade jag hem, men regnet gjorde promenaden blötare än jag hade tänkt mig. Paraplyet hade tydligen tagit ledigt!

I dag har det varit full fart med jobb och konferens. Jag hann ta en liten lunchpaus och fylla på med energi innan eftermiddagen fortsatte.

Sedan var det dags för tandläkarbesöket, som jag varit lite nervös inför. Som om det inte räckte med tandläkarstolen började det dessutom snöregna. Jag fick gå genom det blöta vädret till tandläkaren – en liten extra utmaning innan jag ens hunnit sätta mig i stolen.

Nu är dagen snart över. Det känns skönt att ha tagit mig igenom både konferens och tandläkarbesök. Efter en sådan torsdag tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av att komma hem och torka upp!


onsdag, november 11, 2026

Tisdag – morgontrött, men full fart hela dagen!

 


Väckarklockan ringde obarmhärtigt redan klockan 05.00 i morse. Jag kan väl erkänna att jag inte direkt studsade ur sängen av glädje. Snarare låg jag där och funderade på om det verkligen var nödvändigt att gå upp just i dag. Kunde inte någon ha uppfunnit en extra veckodag som bara var till för att sova?

Täcket var varmt och skönt, kudden låg perfekt och kroppen hade tydligen bestämt sig för att den inte alls var färdigsoven. Hjärnan verkade dessutom ha tagit sovmorgon utan att meddela resten av kroppen!

Jag försökte förhandla lite med mig själv om att ligga kvar fem minuter till, men vi vet ju alla hur det brukar sluta. Fem minuter blir lätt tio, och plötsligt får man springa runt som en yr höna för att hinna med bussen.

Till slut var det bara att kasta av sig täcket och sätta fötterna på golvet. Jag tror faktiskt att kroppen gick upp före hjärnan, för det tog en bra stund innan alla delar började samarbeta.

Jag gjorde snabbt i ordning en proteindrink att ta med mig för att hålla energin uppe under förmiddagen. Sedan var det dags att göra mig klar och ge mig iväg mot bussen för att ta mig till jobbet.

Det är något speciellt med de här tidiga morgnarna. Medan många fortfarande ligger och sover är jag redan på väg till jobbet. Ibland undrar jag om det verkligen är människor som är skapta för att gå upp klockan fem, eller om vi bara har lärt oss att stå ut med det!

Och Habibi då? Hon verkade inte alls förstå varför jag skulle kliva upp så tidigt. Själv hade hon säkert gärna legat kvar och sovit några timmar till. Ibland tycker jag faktiskt att katten har ordnat sitt liv betydligt bättre än jag. Hon äter, sover och blir ompysslad, medan jag får passa tider och springa till bussen!

När arbetsdagen är slut väntar nästa uppdrag, och då är det dags att byta fokus från skolan till föreningslivet.

I eftermiddag kommer vi från Dyslexiförbundets lokalförening Fyrstad att finnas på plats på Sylte bibliotek mellan klockan 16.00 och 19.00. Vi har ett eget informationsbord där vi berättar om vår verksamhet, dyslexi och dyskalkyli samt vilka möjligheter till stöd och gemenskap som finns.

Har ni vägarna förbi får ni gärna komma fram och prata en stund med oss. Det behöver inte vara några stora frågor. Ibland räcker det med ett trevligt samtal, och kanske kan vi dela med oss av erfarenheter och tips till varandra.

För mig betyder föreningslivet mycket. Det är både givande och roligt att få träffa människor, sprida kunskap och arbeta för frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Även om dagarna ibland blir långa känns det meningsfullt att kunna bidra.

Det är också något som jag tycker är viktigt. Att vi vågar prata öppet om våra svårigheter, delar med oss av våra erfarenheter och visar att det finns både kunskap och hjälp att få. Ingen ska behöva känna sig ensam med sina funderingar.

Det blir alltså en intensiv dag från tidig morgon till kväll. Jag misstänker att soffan kommer att kännas extra skön när jag väl kommer hem. Då lär det inte behövas någon större övertalning för att få mig att sätta mig ner.

Och så har jag förstås Habibi som väntar hemma. Hon lär säkert ha en hel del synpunkter på att jag varit borta så länge. Förmodligen börjar hon med att tala om att matskålen behöver fyllas på, innan jag ens hunnit ta av mig skorna!

Men först väntar en arbetsdag och sedan några trevliga timmar på biblioteket. Förhoppningsvis har även hjärnan vaknat ordentligt tills dess!


Önskar er alla en riktigt fin tisdag! Och till er som också är morgontrötta – vi får väl trösta oss med att sängen står kvar när vi kommer hem!


tisdag, november 10, 2026

Hemmet, orden och bokstäverna som gör lite som de vill


Det där med att skriva är ganska lustigt när man har dyslexi. Vissa dagar flyter orden på precis som de ska. Andra dagar känns det som om bokstäverna har bestämt sig för att möblera om fullständigt – ungefär som om de haft personalfest i huvudet under natten.

Men vet ni vad? Det gör absolut ingenting.

Min blogg har alltid handlat om mitt hem, min vardag och livet så som det faktiskt är. Här behöver jag inte ha några filter eller låtsas vara någon annan. Mitt hem är min trygghet. Det är här jag landar, skapar och får vara precis den jag är, med alla mina styrkor och tillkortakommanden. Precis så vill jag också att det ska vara här på bloggen.

Att leva med dyslexi betyder inte att man inte har något att berätta. Tvärtom! Vi som ser världen lite från sidan har ofta roliga, oväntade och väldigt mänskliga perspektiv på tillvaron. Om en mening blir lite sned eller ett ord får en egen stavning, då bjuder vi på det. Det är den personliga rösten som räknas, inte att varje kommatecken sitter på precis rätt plats enligt skolbokens alla regler.

Hemma hos mig handlar både inredning och vardag mycket om att skala bort måsten. På samma sätt tänker jag kring skrivandet. Det behöver inte vara perfekt för att vara äkta. Huvudsaken är att värmen finns där, att dörren står öppen och att vi kan skratta lite när livet krånglar till sig.

Hur har din dag varit? Har bokstäverna varit på din sida i dag, eller har de också flyttat runt lite på möblerna? Lämna gärna en rad i kommentarerna!