Alla bär på något bakom sitt skal

Efter jobbet är man lite järntrött just nu, men det är bara att kämpa vidare efter en hel arbetsdag. När jag väl klev på bussen hem fanns det såklart inga sittplatser, så jag ställde mig i hörnet där barnvagnar och rullstolar brukar stå. Det finns två platser där och två på andra sidan. Platserna för rullstolar har dessutom ofta särskilda ryggstöd och spännanordningar för att kunna säkra rullstolen under färd.

Där stod jag i min lugna ro, scrollade på TikTok och tänkte på vad jag skulle göra när jag kom hem. Helt inne i mina egna tankar och störde inte någon överhuvudtaget.

Sedan kommer en barnfamilj med barnvagn. Jag stod inte i vägen alls, men ändå skulle hon knö sig in exakt där jag stod och blev upprörd över att jag stod där. Det som gjorde mig mest irriterad var inte att behöva flytta på sig — utan sättet det sades på. Direkt tyken ton och irriterad attityd istället för ett vanligt vänligt “ursäkta”.

Förlåt då. Förlåt att jag stod där tyst och försökte ta mig hem efter jobbet precis som alla andra.

Man vet faktiskt aldrig vad någon annan bär på bakom sitt skal. Alla människor har inte lätt för att stå mitt i gången bland mycket folk eller trängas runt andra människor. Lite förståelse och vänlighet hade räckt långt.

Och samtidigt tänker man på äldre människor eller folk med osynliga problem som också har svårt att stå på bussar, medan många ungdomar sitter ner och knappt tittar upp. Det känns som att respekten mellan människor bara blir sämre och sämre ibland.

Att åka kollektivt idag känns nästan livsfarligt ibland med hur människor beter sig mot varandra. Alla är stressade, arga och saknar tålamod. Ett vänligt bemötande kan faktiskt göra någons dag bättre istället för sämre.

Respekt kostar faktiskt ingenting. 🖤🐱

Respekt kostar faktiskt ingenting. 🖤🐱

lite snack fundera på

 Efter jobbet i måndags hade vi ett digitalt styrelsemöte, så det blev sent innan jag kom i säng. Sedan dess har det varit fullt upp, och nu är det redan onsdag. Jag känner verkligen igen känslan av ”två steg framåt och ett steg bakåt” just nu – ibland går det fort och ibland känns det som att man står still en stund innan man hittar rytmen igen.

Idag är det redan onsdag och så är livet ibland – fullt upp från morgon till kväll. Det blir jobb nu i veckan och hemma behöver jag också förbereda och packa inför helgen. Jag tycker dessutom att det är svårt med ytterkläder den här årstiden. Helgen som var kunde man ena dagen gå med bara väst och t-shirt, medan det nästa dag behövdes flera lager och extra kläder för att hålla värmen. Våren kan verkligen bjuda på alla möjliga väder på bara några dagar.

Jag vet också att jag snart måste fixa matlådor inför nästa vecka, men det är tre dagar kvar innan det behöver göras. Just nu är det dessutom mycket fokus på nationella prov för eleverna i grundskolan, så tempot är ganska högt överallt känns det som.

Det finns också en sak jag faktiskt stör mig ganska mycket på just nu, och det är hur krångligt det har blivit att dela reels mellan olika sociala medier. Jag försökte skicka en reel från Facebook till TikTok och trodde först att det skulle gå snabbt och smidigt, men istället blev det flera extra steg och massa strul.

Det känns som att varje app vill hålla kvar användarna i just sin egen plattform istället för att göra det enkelt att dela vidare innehåll. Ibland går det inte ens att spara videon direkt utan man måste använda skärminspelning eller andra omvägar för att få över klippet. Dessutom försvinner ibland ljudet, kvaliteten blir sämre eller så följer vattenstämplar med från den ena appen till den andra.

Förr känns det som att mycket var enklare när det gällde att dela bilder och videor mellan olika tjänster. Nu ska allt låsas till varje enskild plattform och det blir mest frustrerande för vanliga användare som bara vill dela något roligt eller intressant vidare. Det är kanske ett litet vardagsproblem jämfört med mycket annat, men samtidigt är det just sådana små saker som kan irritera mer än man tror när man redan har fullt upp med jobb, planering och allt annat som ska hinnas med under veckorna.

Till helgen blir det föreningsaktiviteter först på lördagen, då det är årsmöte för Diskret. Det ska bli trevligt att träffa folk och prata ikapp lite. Sedan väntar även den stora Volvoträffen i Göteborg under helgen, vilket jag verkligen ser fram emot. Det brukar alltid vara mycket folk, fina bilar och härlig stämning.

På söndag kommer jag dessutom att stå på Stora Holm under trafikövningen, vilket ska bli både roligt och intressant. Det är alltid kul när det händer saker och när man får vara delaktig i olika aktiviteter under helgerna.

Nu hoppas jag bara att resten av veckan flyter på lite lugnare så man hinner landa innan helgen drar igång på riktigt. Ibland behöver man faktiskt några lugna timmar mellan allt som händer för att hinna samla energi igen. Samtidigt är det ändå skönt att ha saker att se fram emot, särskilt när veckorna känns intensiva och dagarna bara springer iväg.

Tidiga insatser vid dyslexi – en fråga om ansvar och likvärdighet

---

En aktuell nyhet lyfter behovet av att barn med dyslexi ska få stöd snabbare i skolan. Det är en utveckling som inte bara är välkommen, utan också nödvändig. Frågan om tidiga insatser handlar i grunden om något större än pedagogik – det handlar om likvärdig utbildning och barns rätt att få förutsättningar att lyckas.

Artikeln från VLT beskriver hur regionen vill ta ett större ansvar för utredningar, vilket kan leda till snabbare stödinsatser.
👉 https://www.vlt.se/nyheter/barn-med-dyslexi-ska-fa-hjalp-snabbare/

På initiativ från den styrande majoriteten i Region Västmanland – Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna – kommer regionen under 2026 att ta ett större ansvar för dyslexiutredningar. Detta är ett konkret steg mot att korta väntetider och säkerställa att barn får det stöd de behöver i ett tidigare skede.

Försenat stöd får konsekvenser

Dyslexi är en välkänd funktionsnedsättning som påverkar läs- och skrivförmågan. Trots detta upptäcks svårigheterna ofta sent. Under tiden riskerar eleven att successivt hamna efter, både kunskapsmässigt och socialt.

Konsekvenserna är inte enbart akademiska. När ett barn gång på gång misslyckas med uppgifter som andra klarar, påverkas självbilden. Det kan leda till minskad motivation, ökad stress och i vissa fall en negativ inställning till skolan som helhet.

Ett system som reagerar för sent

Skolan har ett tydligt uppdrag att anpassa undervisningen efter elevernas behov. I praktiken sker dock stödet ofta först när svårigheterna blivit tydliga och omfattande.

Detta tyder på en reaktiv snarare än proaktiv struktur. Istället för att identifiera riskfaktorer tidigt och agera förebyggande, väntar man tills problemen manifesteras. Denna fördröjning är problematisk – inte minst eftersom tidiga insatser visat sig vara avgörande för elevens fortsatta utveckling.

Vikten av tidig identifiering

Att uppmärksamma tecken på dyslexi i ett tidigt skede ger möjlighet att sätta in riktade stödinsatser. Det kan handla om specialpedagogiskt stöd, anpassade läromedel eller digitala hjälpmedel som underlättar läsning och skrivande.

När stödet ges i tid ökar inte bara elevens kunskapsutveckling, utan också känslan av delaktighet och kompetens. Det bidrar till att bryta den negativa spiral som annars riskerar att uppstå.

En fråga om likvärdighet

I grunden handlar detta om utbildningens likvärdighet. Skolan ska inte vara en plats där vissa elever systematiskt missgynnas på grund av sena insatser.

Att säkerställa att barn med dyslexi får stöd tidigt är därför inte en fråga om välvilja, utan om ansvar. Det är en förutsättning för att utbildningssystemet ska kunna leva upp till sina egna principer om inkludering och rättvisa.

---

Avslutande reflektion

Att förbättra stödet för elever med dyslexi kräver inte nödvändigtvis nya idéer, utan snarare konsekvent tillämpning av den kunskap som redan finns.

Tidiga insatser är inte en extra åtgärd – de är en grundläggande del av en fungerande skola.

Det är positivt att regionen nu tar ett större ansvar och visar att förändring är möjlig. Förhoppningsvis kan detta bli ett exempel för andra delar av landet.

Förhoppningen är att fler regioner följer efter, så att alla barn, oavsett var de bor, får samma möjlighet att få stöd i tid och nå sin fulla potential.

---

Söndag – Motorfestivalen 🌦️🚗

---

Hej!

Jag vill dela med mig av den här helgen på Motorfestivalen. Igår bjöd på fantastiskt väder med strålande sol och en härlig stämning hela dagen. Det var verkligen roligt att få visa upp vår förening och träffa alla som kom förbi vårt tält. Det betyder mycket för mig att få prata med er och höra era tankar.

Bredvid oss stod organisationen Cykling utan ålder, och jag blev djupt berörd av deras arbete. Det är så inspirerande att höra om människor som annars inte kommer ut så ofta, men som får uppleva naturen och känna glädje genom cykelturer. En berättelse som verkligen stannade kvar hos mig handlade om en person som inte kan se – men som under en tur i parken fick känna vinden och uppleva dofter som personen inte hade upplevt på länge. Det gjorde mig både glad och tacksam.

Idag var vädret sämre, och det märktes också på publiken – det var lugnare runt vårt tält. Men trots det kändes det ändå fint att vara på plats. Ibland ger de lugnare stunderna utrymme för andra typer av möten, där samtalen blir mer personliga och betydelsefulla.

Det är också en hel del arbete bakom allt. Det är mycket packa upp och packa ner, och det blir ett extra jobb som kanske inte alltid syns. Men det är en del av helheten, och det känns ändå värt det när man får vara med och skapa något tillsammans.

Jag vill också lyfta att jag inte är ensam här. Vi är flera som hjälps åt i tältet, och det känns väldigt bra att vara ett team. Tillsammans gör vi det här möjligt, oavsett om det är mycket folk eller lite lugnare stunder.

Under helgen har jag även filmat lite för att bevara minnen. Det har varit en innehållsrik och fin helg, och jag känner mig verkligen glad över att få vara en del av detta.

Nästa helg blir också full av aktiviteter. Jag ska delta på årsmötet med Dyslexiförbundet Västra Götaland i Skövde, och därefter åker jag vidare till Göteborg för att träffa en vän. På söndag står jag här igen på Motorfestivalen vid Stora Holm Trafikplats. Det känns fint att få kombinera föreningsliv med att träffa människor jag tycker om.

Jag ser fram emot allt som väntar framöver.

Tack till er som kom förbi – och kom gärna och säg hej nästa gång!
Det skulle göra mig väldigt glad.

Varmt välkommen! 🌟

Lördag och söndag på Motorfestivalen – fullt ös och härlig stämning! 🔥

 Lördag och söndag på Motorfestivalen – fullt ös och härlig stämning! 🔥

Idag är vi på plats på Motorfestivalen i Trollhättan och stämningen är verkligen på topp! Solen kikar fram, motorerna mullrar och folk strömmar förbi vårt tält på Leveransvägen 4.

Vi i Dyslexiförbundet Fyrstad träffar massor av härliga människor – både nyfikna besökare och de som vill veta mer om dyslexi och vårt arbete. Det är så värdefullt att få prata, dela erfarenheter och sprida kunskap i en så levande miljö.

Mellan alla samtal hinner vi också njuta av festivalen – snygga bilar, häftiga uppvisningar och en riktigt go gemenskap. Det är något speciellt med den här typen av event där alla möts kring ett gemensamt intresse.

Har du vägarna förbi – kom gärna och säg hej! Vi finns här hela dagen och ser fram emot fler möten.

Välkommen! 🚗💨

Fredag – från trött till taggad

 Du ska aldrig tro…

Jag måste bara berätta en sak för er. Vet du vad som hände igår? Jag somnade jättetidigt. Alltså verkligen däckade – jag var helt slut. När jag kom hem från jobbet orkade jag ingenting alls. Ibland har man såna dagar, och det får faktiskt vara okej. Helt ärligt… lite humm och bara stänga av världen en stund.

Men idag är en ny dag! Nu har jag gått upp, ätit frukost och försöker samla lite energi igen. Ska dubbelkolla så jag har med mig allt till motorfestivalen – och framför allt varma kläder. Man vet ju hur kyligt det kan bli framåt kvällen.

Nu fortsätter jag packa ihop mina grejer, och snart bär det av till min vän. Vi ska sätta upp tältet tillsammans och bara ha det bra. Känns ändå fint att gå från total trötthet till något kul att se fram emot.

Önskar er en riktigt fin fredag 🤍

Sista april – mellan eftertanke och vårkänsla

 

I dag är det Valborgsafton – och samtidigt sista april. En dag som på många sätt rymmer både stillhet och förväntan. Det finns något särskilt i den kontrasten; hur eftertanke och framtidstro får ta plats sida vid sida.

Morgonen började i ett lugnare tempo. Väckarklockan kändes tyngre än vanligt, och det tog sin tid innan dagen riktigt kom i gång. Trots det kom jag i väg, och med hjälp av en omtänksam busschaufför som valde att vänta en stund, blev starten ändå god. Det är ofta i de små handlingarna som vi påminns om hur mycket omtanke faktiskt betyder.

Veckan har i övrigt präglats av ett stabilt och fokuserat arbete. Frågor som rör barn och unga, skola och kultur kräver både närvaro och uthållighet. Det är inte alltid ett arbete som syns direkt, men det bär på ett värde som sträcker sig längre än det som går att mäta här och nu. Många gånger handlar det om att våga stanna upp, lyssna in och låta tankar mogna innan nästa steg tas.

Just i dag infinner sig en känsla av att flera delar börjar falla på plats. Inte genom stora genombrott, utan genom de små steg som tillsammans skapar riktning. Det är en påminnelse om att utveckling sällan sker över en natt, utan byggs upp över tid – precis som våren som nu sakta men säkert tar mer plats omkring oss.

Ljuset stannar kvar lite längre. Luften känns mildare. Och någonstans i allt detta väcks också en ny energi.

Samtidigt bär denna dag en tydlig förväntan. Valborg är en tid för gemenskap, traditioner och för att välkomna ljusare tider. Eldar som tänds, människor som samlas och samtal som får ta plats skapar en känsla av samhörighet. Det handlar inte bara om att fira in våren, utan också om att få stanna upp tillsammans och dela en stund.

I dag får man också möjlighet att sluta lite tidigare inför Valborg, vilket ger tid att åka hem och göra det sista. Därefter väntar tid tillsammans med en vän, då vi ska gå på motorfestivalen – där vi också kommer att representera Dyslexiförbundets lokalförening i Fyrstad. Det känns meningsfullt att få vara en del av något större, att bidra till att sprida kunskap och skapa möten mellan människor.

Det finns något fint i att låta dagen rymma både ansvar och förväntan. Att först göra det som behöver göras – och sedan få landa i gemenskap och upplevelser.

I dag rör sig tankarna mellan det som varit, det som är och det som väntar.

Mellan eftertanke och framtidstro.
Mellan ansvar och gemenskap.
Mellan vardag och högtid.

Och kanske är det just där, i dessa övergångar, som livet känns som mest närvarande.

Jag önskar er en fin, varm och ljus Valborg 🌿

titta in här:

Motorfestivaler

Snart i mål – men först en sista kraftansträngning

:

---

Onsdagskänsla: En dag kvar

Onsdagen är här, och det känns i hela kroppen att veckan börjar runda av. Det är något särskilt med just den här dagen – känslan av att ha tagit sig igenom det mesta, samtidigt som man fortfarande har lite kvar att ge.

I dag är en sådan dag då det gäller att hålla i. Energin är kanske inte på topp, men stegen framåt fortsätter ändå. Möten ska tas, uppgifter ska slutföras och tankar ska landa. Och någonstans i allt det där finns också en rytm – ett lugn i att bara göra det som behöver göras.

På jobbet rör sig dagarna kring frågor som handlar om barn och unga, skola och kultur. Det är ett arbete som kräver både närvaro och tålamod – och som ibland växer fram i det lilla. Vissa dagar går allt snabbt, andra dagar handlar mer om att reflektera, följa upp och låta idéer mogna.

Efter de senaste dagarnas möten känns det som att mycket börjar falla på plats. Inte med stora, tydliga kliv – utan snarare genom små bitar som sakta fogas samman till något större. Det är ofta där det verkliga arbetet sker.

Och just i dag är en sådan dag. En dag att knyta ihop, reflektera och ta de sista stegen innan veckan landar.

Tankarna börjar såklart redan vandra mot ledighet och vila. Men det finns också något fint i att avsluta veckan med omsorg – att ge det där lilla extra, även när målet är nära.

Så jag fortsätter framåt, i samma anda. Ett steg i taget.

I dag ska jag också börja packa inför vår motorfestival. Det är mycket att tänka på inför ett så stort arrangemang, men också något jag verkligen ser fram emot. I helgen väntar arbete tillsammans med engagerade föreningsaktiva – och det ger energi. Att få vara med och skapa, bidra och bygga något inkluderande känns både viktigt och meningsfullt.

Snart är vi där.

Ha en riktigt fin onsdag ✨

---