Helgens reflektioner – möten, föreningsliv och tankar på vägen

Helgens reflektioner – möten, föreningsliv och tankar på vägen

Efter gårdagens möte tog jag tåget hem. Resan gav tid för eftertanke efter ett innehållsrikt distriktsmöte med många diskussioner och olika perspektiv. Det är ofta under sådana resor man hinner reflektera över samtal som förts, beslut som fattats och vad som väntar framöver.

Under hemresan fick jag ett trevligt sms från en vän som bjöd in mig på middag. En sådan inbjudan är svår att tacka nej till, särskilt efter en lång dag fylld av möten. Det finns något fint i de spontana stunder av gemenskap som ibland uppstår mitt i vardagen.

Under kvällen kom också frågan upp om jag har bil. Jag svarade att jag i de flesta fall väljer att resa kollektivt. För mig är det ett medvetet val, både av praktiska skäl och av hänsyn till miljön. Buss och tåg fungerar bra i vardagen och ger dessutom möjlighet till en stunds lugn – tid att läsa, tänka eller bara betrakta omgivningen.

Under kvällen blev jag också bjuden på kyckling och curry. Efter en lång dag fylld av möten var det verkligen skönt att få sätta sig vid ett dukat bord och bara koppla av en stund.

Helgen har också påmint mig om hur mycket arbete och engagemang som ligger bakom ideellt arbete. Bakom varje möte och aktivitet finns planering, ansvar och många människors vilja att bidra.

Söndagen började med gemenskap och en god frukost tillsammans innan arbetet i föreningen tog vid.

Under söndagen fortsatte arbetet inom föreningen på lokal nivå. Vi samlades för att arbeta vidare med föreningens frågor och planera kommande aktiviteter. Föreningslivet bygger i stor utsträckning på gemensamma insatser, och det är inspirerande att se hur människor tillsammans bidrar med tid, energi och idéer.

Dagen i dag har ägnats åt arbete och administrativa uppgifter. Papper har skickats och ett nyhetsbrev håller på att färdigställas. Dessutom behöver flera protokoll justeras efter mötena. I sådana stunder är man extra tacksam för att ha en kompetent sekreterare som håller ordning på dokumentationen.

En del handlingar behöver också skickas till kommunen i samband med en ansökan om bidrag. Det är en viktig del av arbetet för att verksamheten ska kunna fortsätta utvecklas och skapa aktiviteter för medlemmar och omgivning. Även om mycket av arbetet sker bakom kulisserna är det just dessa insatser som gör att föreningslivet kan fortsätta utvecklas.

Kvällen kommer jag att ägna åt att läsa den senaste medlemstidningen Läs & Skriv från Dyslexiförbundet. Tidningen bidrar ofta med både kunskap, aktuella frågor och reflektioner kring läs- och skrivsvårigheter i samhället. Det är värdefullt att få ta del av andra människors erfarenheter och berättelser. Genom sådana texter påminns man om hur viktigt det är att fortsätta arbeta för ökad förståelse, tillgänglighet och bättre stöd för personer med läs- och skrivsvårigheter.

När helgen går mot sitt slut blir det tydligt hur mycket engagemang som finns i föreningslivet. Bakom varje aktivitet finns människor som bidrar med sin tid, sina idéer och sitt engagemang.

Om kommentarer, kritik och varför jag ändå fortsätter skriva

Ibland när man skriver på nätet händer det att kommentarerna inte handlar så mycket om det man faktiskt skrivit, utan om något annat. Den senaste tiden har jag fått några sådana kommentarer.

Det började efter ett inlägg om en tidig lördagsmorgon och en resa till storstaden. Ett ganska vardagligt inlägg egentligen – några reflektioner längs vägen, inget särskilt dramatiskt. Men i kommentarsfältet dök det upp flera anonyma röster som hade helt andra saker att säga.

Jag fick veta att jag “gnäller”, att jag söker bekräftelse, att jag inte klarar att vara ensam och att människor på andra plattformar skrattar åt mig. Någon undrade också varför jag inte har bil och varför jag “måste ha hjälp med allt”.

Jag ska vara ärlig: sådana kommentarer kan först kännas lite märkliga. Inte för att kritik i sig är konstig – kritik kan vara både rimlig och nyttig. Men när kritiken handlar mer om att beskriva vem man är som person än om det man faktiskt har skrivit, blir den svårare att ta till sig på ett meningsfullt sätt.

Samtidigt säger sådana kommentarer också något om hur det är att skriva öppet på nätet. När man delar tankar, även ganska enkla vardagstankar, så kommer människor att reagera. En del känner igen sig, andra tycker annorlunda, och några reagerar väldigt starkt.

När jag läser kommentarerna i efterhand ser jag också ett tydligt mönster. Flera använder liknande formuleringar och fokuserar mer på personen bakom texten än på innehållet i själva inlägget. Det är ett ganska vanligt fenomen i kommentarsfält på internet, där diskussioner ibland glider över från sakfrågor till personliga tolkningar.

Jag försöker därför påminna mig själv om varför jag började skriva här från början. Det var inte för att få bekräftelse eller för att alla skulle tycka likadant. Jag började skriva för att jag tycker om att formulera tankar, dela vardagliga erfarenheter och ibland stanna upp och reflektera.

Bloggen är på sätt och vis en plats där sådana tankar kan samlas. Den behöver inte vara perfekt eller sensationell – ibland räcker det att få sätta ord på det som händer i vardagen.

Den som tycker om att läsa är varmt välkommen att göra det. Den som inte gör det har förstås full frihet att låta bli.

Och jag kommer nog fortsätta skriva ändå. Inte för att alla ska hålla med, utan för att skrivandet i sig är något jag tycker om.

Tankar och reflektioner får gärna mötas här i kommentarsfältet. Sakliga synpunkter och olika perspektiv är alltid välkomna.

Personangrepp och kommentarer som inte handlar om innehållet bidrar däremot sällan till någon meningsfull dialog. Därför väljer jag att lägga min energi på samtal som faktiskt för diskussionen framåt.

#blogg #helgreflektion #föreningsliv #ideelltarbete #gemenskap #reflektion #tankar #minvardag #dyslexi #dyslexiförbundeti✍️

En tidig lördag, en resa till storstaden och några tankar på vägen

Ingen sovmorgon i dag. Klockan ringde alldeles för tidigt och jag kände direkt att kroppen inte riktigt höll med om planen. Jag låg kvar några minuter och funderade på livet, täcket och varför lördagar ibland kan kännas som en måndag. Till slut var det dock bara att acceptera situationen och stiga upp.

Det var mörkt och tyst i huset. Jag gick runt lite halvsömnig och försökte vakna till. Först blev det kaffe – utan kaffe fungerar jag ungefär som en mobiltelefon med två procent batteri. Sakta men säkert började jag vakna och hjärnan kom också igång, om än i lugn takt. För säkerhets skull tog jag dessutom med mig en kopp kaffe på resan.

Anledningen till den tidiga morgonen var att jag skulle åka in till storstaden för ett möte. Bara ordet möte på en lördag kan få vem som helst att sucka lite. Samtidigt kan det vara skönt att komma iväg och göra något annat än att bara sitta hemma.

När jag väl kom ut och började resan in mot staden kändes det faktiskt ganska bra. Luften var frisk och morgonen hade den där speciella känslan som bara finns tidigt på dagen, när nästan alla andra fortfarande sover. Vägarna var lugna och allt kändes stilla.

På vägen hann jag tänka på lite av varje: vad dagen skulle bjuda på, hur mötet skulle gå och om jag skulle vara tillräckligt vaken för att säga något klokt. Ibland känns det nästan som om hjärnan vaknar först när man är på väg någonstans.

När jag kom fram var storstaden redan i full gång. Människor överallt, bilar, ljud och ett högre tempo. Kontrasten mot lugnet hemma är tydlig. Ibland känns det nästan som att kliva in i en helt annan värld där allt går lite snabbare.

Nu återstår mötet och jag hoppas att allt går bra. Förhoppningsvis flyter det på utan krångel. När det är över tänker jag nog ta en liten paus – kanske köpa något gott eller bara sätta mig en stund och ta det lugnt innan jag åker hem igen.

En sak är i alla fall säker: när jag kommer hem senare tänker jag njuta av resten av lördagen. Kanske tar jag det lugnt, kanske hittar jag på något roligt, eller så slappnar jag helt enkelt av.

Det är ibland märkligt hur vissa saker skrivs på olika platser. Jag märker till exempel att en del skriver om TikTok i kommentarerna här på bloggen. Här finns ju möjligheten att vara anonym, vilket kanske gör att vissa vågar uttrycka sig mer öppet. På TikTok är det däremot inte anonymt på samma sätt, eftersom man är inloggad med sitt konto. Kanske är det därför vissa väljer att skriva sina tankar här i kommentarerna i stället för där. Det är intressant hur människor ibland väljer olika platser för vad de vill säga och dela.

Vi får se vad dagen har att bjuda på. Lördagar kan ju ibland överraska.

Avslutningsvis vill jag också uppmana alla att visa hänsyn och respekt här på bloggen. Var vänliga mot varandra.

---

Fredag igen – vardagstankar och en tanke till alla nior

Fredag 13 mars – veckan rundas av och en tanke till alla nior

Så var det fredag igen och ännu en vecka börjar gå mot sitt slut. Ibland känns det nästan som att dagarna bara springer iväg utan att man riktigt hinner med. Vardagen går sin gilla gång och plötsligt är det fredag igen.

Den här veckan har innehållit lite av varje, precis som de flesta veckor gör. Jag har skrivit några inlägg här på bloggen och märkt att det har kommit en del reaktioner och kommentarer. Det är alltid intressant att se hur olika människor tolkar det man skriver. Alla läser ju med sina egna erfarenheter och tankar i bakhuvudet, och därför kan samma text uppfattas på många olika sätt.

För mig handlar bloggen mycket om att få skriva av mig lite och dela tankar från vardagen. Ibland är det små saker som sätter igång funderingar och ibland är det större frågor. Att skriva ner sina tankar kan vara ett sätt att sortera dem och kanske också få nya perspektiv.

Det är också tydligt när man skriver öppet att alla inte alltid håller med. Och det är egentligen helt naturligt. Vi människor är olika och ser på saker ur olika synvinklar. Jag tycker faktiskt att det kan vara intressant när människor tänker olika, så länge samtalet sker på ett respektfullt sätt.

Idag tänker jag också lite extra på alla elever i årskurs 9 som skriver nationella prov. Jag kan tänka mig att många sitter där med både nervositet och förväntan. Nationella prov kan kännas stora och viktiga och det är nog inte ovanligt att känna en viss press.

Samtidigt tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att ett prov inte säger allt om en människa. Vi är alla olika och lär oss på olika sätt. För vissa passar provformen bra, medan andra har lättare att visa sina kunskaper på andra sätt. Skolan kan ibland kännas ganska krävande och därför är det viktigt att också komma ihåg att göra sitt bästa räcker långt.

Så till alla er som sitter med prov idag vill jag bara säga: försök ta det lugnt och gör så gott ni kan. Resultatet är inte hela bilden av vem man är eller vad man kan.

Nu börjar veckan alltså rundas av och helgen ligger framför oss. För min del väntar ett distriktsmöte i morgon som kommer att ta upp en stor del av dagen. Det innebär en ganska tidig morgon, nästan som när man ska upp till jobbet. Men det gör faktiskt ingenting. Jag tycker att det är trevligt att få träffas, diskutera olika frågor och utbyta tankar och idéer med andra.

Sådana möten kan ibland bli långa, men samtidigt kan de också vara givande. Det är alltid intressant att höra hur andra tänker och vilka erfarenheter de har.

Helgen brukar annars vara en tid då man försöker varva ner lite efter veckan som gått. Kanske ta det lite lugnare, fundera över veckan som varit och samla lite ny energi inför den som kommer.

Nu hoppas jag att ni alla får en lugn och fin fredag. Och när helgen väl kommer hoppas jag att den blir bra, oavsett om den fylls med aktiviteter eller bara lite välbehövlig vila.

Tankar kring bloggen och kommentarerna – Josla-Dyslexi

JTankar kring bloggen och kommentarerna – Josla-Dyslexi

Jag känner att jag behöver skriva några rader om kommentarerna som har kommit den senaste tiden här på min blogg Josla-Dyslexi.

Jag har haft den här bloggen i ungefär 20 år. Under de åren har jag skrivit om vardagliga saker, tankar och funderingar kring livet. För mig har bloggen varit en plats där jag kunnat uttrycka mig och dela det jag tänker på.

Den senaste tiden har det dock kommit flera kommentarer med en ganska hård ton. Olika åsikter har jag inget emot – det är helt naturligt att människor tänker olika. Men när kommentarer går över till personliga påhopp känns det förstås inte särskilt roligt.

Jag tycker också att man kan se hur klimatet på internet har förändrats genom åren. Internet har utvecklats mycket och i takt med det har tonen ibland blivit hårdare mellan människor. Det verkar ibland som att det är lättare att skriva hårda ord bakom en skärm än att säga samma sak ansikte mot ansikte.

Ibland känns det faktiskt som att det inte spelar någon roll hur jag formulerar mig eller hur jag försöker skriva – det blir ändå kritik. Samtidigt vill jag säga en sak: ni som läser här känner inte till hela min livshistoria eller hur mycket jag har kämpat genom livet. Precis som alla andra människor bär jag på sina erfarenheter.

Jag vet inte vem eller vilka som skriver kommentarerna. Ibland kan det kännas som att samma person skriver flera gånger, men jag kan förstås inte veta säkert.

När jag ser på kommentarerna verkar många av dem ta upp samma saker om och om igen och de är skrivna i en ganska liknande ton. Därför kan det ibland ge intrycket av att det kanske inte är så många olika personer som skriver, även om jag förstås inte kan veta säkert.

Efter 20 år med bloggen gör det ändå att jag stannar upp och funderar lite över hur jag vill göra framöver.

Bakom den här bloggen finns en människa. Precis som alla andra har jag haft både motgångar och perioder i livet där jag har fått kämpa mer än vad många kanske tror.

Min blogg Josla-Dyslexi har i snart 20 år varit en plats där jag har kunnat dela tankar, funderingar och erfarenheter från livet. Man behöver inte hålla med om allt jag skriver, men jag hoppas ändå att vi kan möta varandra med respekt.

Jag kommer nu att ta lite tid och fundera över hur jag vill fortsätta med bloggen framöver.

Tack till er som har följt och läst bloggen genom åren.

1. ❌ Personliga påhopp → tas bort

2. ❌ Förolämpningar → tas bort

3. ✅ Saklig kritik → kan få vara kvar

#josladyslexi #blogg #reflektioner #internettone #respektpånettet

Reflektioner från veckan

 Reflektioner från veckan

Torsdagmorgon: Reflektioner från veckan

Vardagen går sin gilla gång, och den här veckan har faktiskt gått förvånansvärt snabbt. Den har innehållit lite av varje – sådant som hör livet till. Jag har skrivit några inlägg här på bloggen och märkt att det har kommit in fler kommentarer än vanligt. Det är alltid lite extra intressant att se hur människor reagerar på det man delar.

En del håller med och känner igen sig i det jag skriver. Andra tycker annorlunda eller ställer frågor. Egentligen är det ganska naturligt när man väljer att skriva öppet och personligt. Vi tolkar alla saker utifrån våra egna erfarenheter och perspektiv, och det gör att samma text kan uppfattas på många olika sätt.

För mig handlar bloggen framför allt om att få skriva av mig lite och dela tankar och erfarenheter från livet. Vissa dagar är lätta och fyllda av energi, medan andra dagar kan kännas lite tyngre. Jag tycker att det är viktigt att kunna vara ärlig även med den sidan av livet.

Nu börjar veckan gå mot sitt slut och jag ser fram emot helgen. På lördag väntar ett distriktsmöte som kommer att ta större delen av dagen. Det innebär en tidig morgon, nästan som när man ska upp till jobbet, men det gör faktiskt ingenting. Jag tycker att det är trevligt att få träffas, diskutera olika frågor och umgås med andra människor.

Samtidigt vill jag säga en sak. Jag har inget emot att människor tycker olika eller ställer frågor. Tvärtom kan olika åsikter leda till intressanta samtal och nya perspektiv. Däremot tycker jag inte om när kommentarer går över till personliga påhopp. Bakom den här bloggen finns en människa med känslor, och sådant kan faktiskt göra ont.

Därför hoppas jag att vi kan hålla en respektfull ton här inne. Tänk gärna en extra gång innan ni skriver något och skickar iväg en kommentar.

Jag vill också vara tydlig med en sak: åldersdiskriminering hör inte hemma här. Oavsett vilken ålder man har ska man kunna uttrycka sina tankar och bli bemött med respekt.

Vi är alla olika människor med olika erfarenheter, och just därför borde vi kunna prata med varandra på ett schysst och respektfullt sätt. Här på bloggen får man gärna tycka olika och diskutera – men utan personliga påhopp.

Önskar er alla en fin fortsättning på veckan och en riktigt trevlig helg när den väl kommer.

1. ❌ Personliga påhopp → tas bort

2. ❌ Förolämpningar → tas bort

3. ✅ Saklig kritik → kan få vara kvar

???????,,stopp

 

Jag skriver personligt i min blogg eftersom den handlar om mitt liv, mina erfarenheter och mina tankar. Ibland handlar det om sådant som är tungt eller jobbigt – som att känna sig trött, ha svårt att orka med saker i vardagen eller bli frustrerad över sådant runt omkring. Det är en del av verkligheten, och jag tänker inte låtsas som att allt alltid är perfekt.

Samtidigt skriver jag inte bara för min egen skull. Jag vet att många känner igen sig i det jag beskriver, och jag får ofta höra från människor att de uppskattar att någon faktiskt vågar vara ärlig om sådant som många kämpar med men inte alltid säger högt.

Att du tolkar det som att jag “kräver att allt ska bli bra för mig” säger nog mer om din tolkning än om vad jag faktiskt skriver. Att beskriva sina upplevelser är inte samma sak som att kräva något av andra.

När det gäller kommentarer så är det också min blogg. Det betyder att jag själv väljer vilka diskussioner jag vill ta och vilka jag inte vill lägga energi på. Att jag inte går in i varje ifrågasättande eller kritik betyder inte att läsare inte får tycka något – men jag är inte skyldig att debattera allt jag skriver om.

Om bloggen stör dig eller gör dig irriterad så är det faktiskt helt okej att välja att inte läsa. Bloggen är till för dem som vill ta del av den, inte för att tillfredsställa alla.

1. ❌ Personliga påhopp → tas bort

2. ❌ Förolämpningar → tas bort

3. ✅ Saklig kritik → kan få vara kvar

Åsikter ?

 Respekt kostar ingenting

Efter att ha läst en del kommentarer här känner jag att jag vill vara tydlig.

Jag har arbetat i nästan 46 år i olika yrken och mött många människor genom livet. En sak jag har lärt mig är att respekt och vanligt hyfs betyder mer än många verkar tro.

Den här bloggen är min plats. Här skriver jag när jag vill och om det jag vill dela. Ingen är tvingad att läsa, men väljer man att göra det så förväntar jag mig en respektfull ton.

Kritik och olika åsikter är helt okej. Men personliga påhopp, nedlåtande kommentarer och försök att trycka ner någon hör inte hemma här. Sådant kommer inte att få någon plats.

Vill man kommentera gör man det med respekt. Annars kan man lika gärna låta bli.

Respekt kostar ingenting – men den säger väldigt mycket om en människa.

 

1. ❌ Personliga påhopp → tas bort

2. ❌ Förolämpningar → tas bort

3. ✅ Saklig kritik → kan få vara kvar

Respekt kostar ingenting

Eftersom flera har frågat vad jag gör på jobbet tänkte jag faktiskt berätta mer. Jag har arbetat i kommunen i över tjugo.. år, och det är något jag är stolt över.

👎

Jag satt i flera timmar och skrev ett inlägg där jag skulle berätta mer om mitt arbete. Men efter att ha fått ta emot elaka kommentarer och påhopp känner jag att jag inte vill dela det just nu.

🙏Respekt är något som borde gälla åt båda håll. Jag accepterar inte att bli kallad nedlåtande saker eller behandlad utan respekt.

Därför väljer jag just nu att inte skriva mer om mitt jobb. Kanske en annan gång – men då hoppas jag att tonen är en annan.

Ha en bra tisdag om ni känner