Lördagen började efter en natt med alldeles för lite sömn. Det är svårt att sova borta ibland, även om hotellrummet är bra. När jag vaknade var jag både trött och hängig, men det var bara att komma upp och göra sig i ordning. En lång dag på Vallåkra väntade.
Det var tur att jag var inne i en mataffär igår och köpte yoghurt. Det blev nämligen lite missförstånd kring frukosten på hotellet i morse. Men det löste sig och vi fick kaffe, smörgås och lite melon. Det fick bli en enklare start på dagen och sedan fick vi äta något mer ordentligt till lunchen.
Redan vid sjutiden var dagen igång på Vallåkra. Att stå på en sådan här utställning innebär många timmar – från ungefär klockan 7 till 17. Efter ett tag känns det i kroppen. Det blir ganska segt att både sitta och gå runt under en hel dag.
Vädret har också gjort sitt. Det blåser en hel del ute på området och ibland får man snabbt resa sig för att hålla koll på tältet och beachflaggorna så att ingenting blåser iväg. När man står ute hela dagen märker man verkligen hur mycket vädret påverkar.
Men trots tröttheten har jag väldigt roligt här. Många kommer fram till mig under dagen för att prata och ställa frågor. En del ser lite förvånade ut när de upptäcker att Dyslexiförbundet står på en bilträff. Men det är ju precis här vi ska vara!
Dyslexi finns överallt i samhället och bland människor med alla möjliga intressen. Alla kommer inte till en föreläsning eller ett föreningsmöte, så genom att finnas på en stor bilträff kan vi möta människor på ett helt annat sätt. Det öppnar för många spontana, intressanta och trevliga samtal. ❤️🚗📚
Det är just mötena med människor som gör föreningslivet så givande. Vi får möjlighet att sprida kunskap, svara på frågor och kanske hjälpa någon som själv har dyslexi eller har någon i sin närhet som har det.
Det är också mycket som besökarna aldrig ser. Bakom en sådan här helg ligger många timmars ideellt arbete. Det börjar med styrelsemöten och planering. Vi kontaktar arrangören för att höra om vi får ställa ut och sedan ska tält, broschyrer, beachflaggor och annat material plockas fram, kontrolleras och packas.
När vi kommer fram ska allt ur bilen och byggas upp. När dagen eller helgen är slut ska allting plockas ner och packas igen. Föreningsliv är alltså betydligt mer än de timmar man ser oss stå i montern.
Så visst är jag trött efter en lång dag, men jag har också haft roligt. Alla samtal och möten med människor gör att timmarna känns värda arbetet.
Nu väntar något riktigt trevligt. Vi ska gå ut och äta middag på restaurang och ikväll ska vi prova grekisk mat. 🇬🇷🍽️ Efter alla timmar ute på Vallåkra ska det bli väldigt gott med en ordentlig middag och något kallt att dricka.
Sedan blir det tillbaka till hotellrummet för en lugn kväll. Förhoppningsvis blir det några fler timmars sömn i natt, för imorgon väntar ännu en dag på Vallåkra.
Men först – grekisk middag och lite välförtjänt avkoppling! ❤️
#