Konferens, tandläkare och gratis snöblandad dusch

 Igår var vi på biblioteket och hade en trevlig stund. På kvällen promenerade jag hem, men regnet gjorde promenaden blötare än jag hade tänkt mig. Paraplyet hade tydligen tagit ledigt!

I dag har det varit full fart med jobb och konferens. Jag hann ta en liten lunchpaus och fylla på med energi innan eftermiddagen fortsatte.

Sedan var det dags för tandläkarbesöket, som jag varit lite nervös inför. Som om det inte räckte med tandläkarstolen började det dessutom snöregna. Jag fick gå genom det blöta vädret till tandläkaren – en liten extra utmaning innan jag ens hunnit sätta mig i stolen.

Nu är dagen snart över. Det känns skönt att ha tagit mig igenom både konferens och tandläkarbesök. Efter en sådan torsdag tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av att komma hem och torka upp!

Tisdag – morgontrött, men full fart hela dagen!

 

Väckarklockan ringde obarmhärtigt redan klockan 05.00 i morse. Jag kan väl erkänna att jag inte direkt studsade ur sängen av glädje. Snarare låg jag där och funderade på om det verkligen var nödvändigt att gå upp just i dag. Kunde inte någon ha uppfunnit en extra veckodag som bara var till för att sova?

Täcket var varmt och skönt, kudden låg perfekt och kroppen hade tydligen bestämt sig för att den inte alls var färdigsoven. Hjärnan verkade dessutom ha tagit sovmorgon utan att meddela resten av kroppen!

Jag försökte förhandla lite med mig själv om att ligga kvar fem minuter till, men vi vet ju alla hur det brukar sluta. Fem minuter blir lätt tio, och plötsligt får man springa runt som en yr höna för att hinna med bussen.

Till slut var det bara att kasta av sig täcket och sätta fötterna på golvet. Jag tror faktiskt att kroppen gick upp före hjärnan, för det tog en bra stund innan alla delar började samarbeta.

Jag gjorde snabbt i ordning en proteindrink att ta med mig för att hålla energin uppe under förmiddagen. Sedan var det dags att göra mig klar och ge mig iväg mot bussen för att ta mig till jobbet.

Det är något speciellt med de här tidiga morgnarna. Medan många fortfarande ligger och sover är jag redan på väg till jobbet. Ibland undrar jag om det verkligen är människor som är skapta för att gå upp klockan fem, eller om vi bara har lärt oss att stå ut med det!

Och Habibi då? Hon verkade inte alls förstå varför jag skulle kliva upp så tidigt. Själv hade hon säkert gärna legat kvar och sovit några timmar till. Ibland tycker jag faktiskt att katten har ordnat sitt liv betydligt bättre än jag. Hon äter, sover och blir ompysslad, medan jag får passa tider och springa till bussen!

När arbetsdagen är slut väntar nästa uppdrag, och då är det dags att byta fokus från skolan till föreningslivet.

I eftermiddag kommer vi från Dyslexiförbundets lokalförening Fyrstad att finnas på plats på Sylte bibliotek mellan klockan 16.00 och 19.00. Vi har ett eget informationsbord där vi berättar om vår verksamhet, dyslexi och dyskalkyli samt vilka möjligheter till stöd och gemenskap som finns.

Har ni vägarna förbi får ni gärna komma fram och prata en stund med oss. Det behöver inte vara några stora frågor. Ibland räcker det med ett trevligt samtal, och kanske kan vi dela med oss av erfarenheter och tips till varandra.

För mig betyder föreningslivet mycket. Det är både givande och roligt att få träffa människor, sprida kunskap och arbeta för frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Även om dagarna ibland blir långa känns det meningsfullt att kunna bidra.

Det är också något som jag tycker är viktigt. Att vi vågar prata öppet om våra svårigheter, delar med oss av våra erfarenheter och visar att det finns både kunskap och hjälp att få. Ingen ska behöva känna sig ensam med sina funderingar.

Det blir alltså en intensiv dag från tidig morgon till kväll. Jag misstänker att soffan kommer att kännas extra skön när jag väl kommer hem. Då lär det inte behövas någon större övertalning för att få mig att sätta mig ner.

Och så har jag förstås Habibi som väntar hemma. Hon lär säkert ha en hel del synpunkter på att jag varit borta så länge. Förmodligen börjar hon med att tala om att matskålen behöver fyllas på, innan jag ens hunnit ta av mig skorna!

Men först väntar en arbetsdag och sedan några trevliga timmar på biblioteket. Förhoppningsvis har även hjärnan vaknat ordentligt tills dess!

Önskar er alla en riktigt fin tisdag! Och till er som också är morgontrötta – vi får väl trösta oss med att sängen står kvar när vi kommer hem!

Hemmet, orden och bokstäverna som gör lite som de vill

Det där med att skriva är ganska lustigt när man har dyslexi. Vissa dagar flyter orden på precis som de ska. Andra dagar känns det som om bokstäverna har bestämt sig för att möblera om fullständigt – ungefär som om de haft personalfest i huvudet under natten.

Men vet ni vad? Det gör absolut ingenting.

Min blogg har alltid handlat om mitt hem, min vardag och livet så som det faktiskt är. Här behöver jag inte ha några filter eller låtsas vara någon annan. Mitt hem är min trygghet. Det är här jag landar, skapar och får vara precis den jag är, med alla mina styrkor och tillkortakommanden. Precis så vill jag också att det ska vara här på bloggen.

Att leva med dyslexi betyder inte att man inte har något att berätta. Tvärtom! Vi som ser världen lite från sidan har ofta roliga, oväntade och väldigt mänskliga perspektiv på tillvaron. Om en mening blir lite sned eller ett ord får en egen stavning, då bjuder vi på det. Det är den personliga rösten som räknas, inte att varje kommatecken sitter på precis rätt plats enligt skolbokens alla regler.

Hemma hos mig handlar både inredning och vardag mycket om att skala bort måsten. På samma sätt tänker jag kring skrivandet. Det behöver inte vara perfekt för att vara äkta. Huvudsaken är att värmen finns där, att dörren står öppen och att vi kan skratta lite när livet krånglar till sig.

Hur har din dag varit? Har bokstäverna varit på din sida i dag, eller har de också flyttat runt lite på möblerna? Lämna gärna en rad i kommentarerna!

Måndag morgon – en lång dag väntar och viktiga frågor att lyfta

God morgon på er alla!

Då var det måndag igen och en ny arbetsvecka har börjat. Helgen har gått fort, som den brukar göra, men jag har ändå hunnit med en hel del. Nu är det dags att ta tag i vardagen igen, med både arbete, möten och andra uppdrag som väntar under veckan.

Igår blev jag bjuden på en god thaibuffé. Det blev en riktigt trevlig och mysig stund tillsammans, med god mat och härligt sällskap. Ibland behöver man inte göra något särskilt märkvärdigt för att få en fin dag. Det räcker gott med att umgås, prata och njuta av stunden. Sådana tillfällen betyder mycket, särskilt när vardagen annars är fylld av arbete och olika engagemang.

När jag kom hem fortsatte jag med lite förberedelser inför veckan. Jag bakade en chokladkaka som jag ska ta med mig till kvällens styrelsemöte. Det är alltid trevligt att kunna bjuda på något hembakat när vi träffas. Lite kaffe och kaka brukar göra mötena extra trivsamma, även när vi har viktiga och ibland svåra frågor att diskutera.

En lång arbetsdag framför mig

Nu på morgonen har väckarklockan ringt och det är dags att komma igång. Först ska jag äta en ordentlig frukost och sedan göra mig i ordning för att åka till jobbet.

Det ser ut att bli en lång måndag. Förutom mina vanliga arbetsuppgifter väntar konferenser under eftermiddagen, och efter arbetsdagen fortsätter jag med styrelsemötet. Det innebär att jag inte kommer hem förrän sent ikväll.

Innan jag åker hemifrån ska jag förstås se till att Habibi har det bra. Hon ska få lite extra god mat och jag ska kontrollera att hon har allt hon behöver medan jag är borta. Hon är ju van vid sina rutiner och tycker allra bäst om när jag finns hemma hos henne. Jag misstänker att hon kommer att ha en hel del att berätta när jag väl kommer hem igen. Hon är verkligen en liten pratkvarn!

Viktiga frågor om elevernas skolfrånvaro

På kvällens styrelsemöte ska vi bland annat diskutera frågan om elever med problematisk skolfrånvaro. Det är en fråga som engagerar mig mycket och som jag tycker behöver få större uppmärksamhet.

Det finns elever som av olika anledningar har svårt att komma till skolan. Bakom frånvaron kan det finnas många olika orsaker, exempelvis psykisk ohälsa, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bristande anpassningar eller en skolmiljö som inte fungerar för den enskilda eleven.

Jag tycker att det är viktigt att vi försöker förstå varför en elev inte klarar av att vara i skolan, i stället för att enbart fokusera på själva frånvaron. Varje elev har rätt till utbildning och möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

Jag har tidigare lyft tankar om att kommunen skulle kunna arbeta mer samordnat med elever som har omfattande skolfrånvaro. Kanske skulle särskilda undervisningsgrupper, digital undervisning eller andra individuellt anpassade lösningar kunna vara ett stöd för vissa elever.

Det handlar inte om att ersätta den vanliga skolan, utan om att hitta vägar tillbaka till undervisning, gemenskap och trygghet. Ingen elev ska behöva hamna mellan stolarna.

Under mötet ska vi därför diskutera vilka frågor vi vill ta vidare till Funktionsrättsrådet. Hur arbetar kommunen med dessa elever idag? Vilket stöd erbjuds familjerna? Finns det tillräckligt med resurser och hur kan vi arbeta mer förebyggande?

Det är viktiga frågor som kräver både eftertanke och samarbete.

Hjälpmedel och stöd gör skillnad

En annan sak som jag ofta tänker på är hur viktigt det är att människor får tillgång till rätt hjälpmedel och stöd.

Ibland blir saker och ting inte riktigt som man har tänkt sig. Man kan behöva ändra sina planer, hitta andra lösningar eller be någon om hjälp. Det är inget konstigt med det.

Jag vet själv hur stor betydelse hjälpmedel kan ha i vardagen. De kan skapa självständighet, göra information mer tillgänglig och ge människor bättre möjligheter att delta på lika villkor.

Men hjälpmedel löser inte allt. Det behövs också förståelse, kunskap och människor som är beredda att lyssna.

Det är en av anledningarna till att jag fortsätter att engagera mig i föreningslivet och i frågor som handlar om tillgänglighet och delaktighet. Förändringar sker inte alltid snabbt, men genom att lyfta frågor, föra dialog och samarbeta kan vi förhoppningsvis påverka utvecklingen i rätt riktning.

En ny vecka med nya möjligheter

Även om det blir en lång dag idag ser jag fram emot våra diskussioner. Det känns meningsfullt att få vara med och påverka frågor som faktiskt kan göra skillnad för andra människor.

När jag kommer hem ikväll lär jag nog vara ganska trött. Då ska jag ta hand om Habibi, varva ner en stund och förhoppningsvis få en god natts sömn innan nästa arbetsdag börjar.

Nu väntar frukosten, kaffet och alla morgonens vanliga bestyr. Chokladkakan ska packas ner och sedan är det bara att ge sig iväg.

Jag hoppas att ni alla har haft en fin helg och att ni får en bra start på den nya veckan.

Hur ser er måndag ut? Har ni en lugn start på veckan eller är kalendern redan fullbokad?

Ta hand om er och glöm inte att även små insatser kan göra stor skillnad för någon annan.

Önskar er alla en riktigt fin måndag! ❤️

Söndagstankar om skolan och elevernas behov

 Godmorgon på er! Då var det söndag igen.

Jag har sett att många undrar över olika saker i kommentarerna efter mitt inlägg. Jag förstår att förslaget kan väcka frågor och vill gärna förtydliga vad jag menar. Stödet ska vara individuellt och ha eleven i fokus. Det kan till exempel innebära undervisning på en annan plats än i skolan eller digital undervisning, beroende på vad som passar eleven bäst.

Idag har jag förberett mig inför styrelsemötet på måndag och funderat på vad jag vill ta upp. Det blir en lång dag med konferenser på eftermiddagen innan mitt eget möte, så det känns bra att ha börjat förbereda mig redan nu.

Jag tittade också på Principal Persson på TikTok och tyckte att det hon sa var mycket bra. Hon tar upp många olika frågor som rör skolan och har stor erfarenhet från skolans värld. Föräldrar och vårdnadshavare ansvarar för barnens fostran. Lärarnas uppgift är att undervisa och ge eleverna en bra grund för fortsatt utbildning. Hon lyfte också att det kan behövas mer personal som hjälper eleverna på rasterna. Skolan behöver vara beredd att möta dagens barn och deras olika behov.

Nu ska jag fortsätta ta dagen i lugn takt och göra mig redo för veckan. Hoppas att ni får en fin söndag!

Lördag med viktiga frågor om ungdomars framtid

Godmorgon på er! Det är lördag, men jag glömde stänga av väckarklockan. När den ringde blev jag alldeles förvirrad och undrade: ”Vad är det för dag i dag?” Sedan kom jag på att det var lördag och att jag kunde somna om.

När jag öppnade mejlen blev jag så glad. Vi har fått en kallelse till Funktionsrådet, och det finns många viktiga punkter på dagordningen. Bland annat ska vi få information från Framtidscentrum och arbetsmarknadsenheten. Frågor om en tillgänglig livsmiljö, kommunens lokalbehov, hörslingor i allmänna lokaler, mål- och resursplanen och sammanträdestiderna för 2027 ska också tas upp.

En punkt handlar om uppföljning av problematisk skolfrånvaro. Det känns särskilt viktigt för oss eftersom vi tidigare har lämnat ett förslag om hur elever med hög frånvaro kan få stöd. Om en elev har 30 procent frånvaro eller mer skulle en specialgrupp kunna hjälpa till. En eller flera lärare skulle kunna undervisa eleverna digitalt och/eller i grupper. Då kan elever som inte kommer till den vanliga undervisningen få utbildning som passar deras behov, samtidigt som lärarna får möjlighet att fokusera på eleverna som är på plats.

Jag läste också om Kärnan, en verksamhet för ungdomar inom det kommunala aktivitetsansvaret. Många i målgruppen har haft långvarig skolfrånvaro eller avbrutit gymnasiestudierna. För ungdomar under 20 år kan det vara svårt att hitta ett bra alternativ innan de kan börja på Komvux. Kärnan erbjuder stöd för att slutföra grundskole- och gymnasiestudier och komma vidare till arbete eller fortsatta studier. Artikeln berättar att flera ungdomar har gått från total frånvaro till nästan full närvaro.

Det här glappet har vi uppmärksammat tidigare. Vi har också lyft behovet av bättre stöd för ungdomar som inte klarar den vanliga skolmiljön. Det visar att rätt stöd och en trygg miljö kan hjälpa elever att komma tillbaka till skolan och studierna.

Det är mycket arbete i en förening. Det handlar inte bara om att åka på möten – mycket arbete sker bakom kulisserna. Flera av oss i styrelsen har själva svårt att läsa och skriva, men vi kämpar tillsammans och försöker göra våra röster hörda. Ungdomarnas framtid är viktig. Alla ska få möjlighet till utbildning, arbete och en egen ekonomi. Utan rätt stöd riskerar fler unga att hamna i utanförskap.

På måndag har vi styrelsemöte i lokalföreningen. Då ska vi förbereda frågor till personen som kommer till Funktionsrådet. Jag har bett Funktionsrådet att bjuda in ytterligare en person som kan delta när frågan om skolfrånvaro tas upp. Det känns bra att frågan nu ska följas upp.

Men först väntar lördagsbestyren: städning och tvätt. Jag ska också fundera på vad jag vill säga när frågan tas upp.

Fredag med jobb, Vinted och en tur till Överby

 Ibland mår man inte riktigt bra, och då räcker orken inte alltid till. Igår hade jag inte energi nog att skriva något på bloggen, så det fick vänta.

Idag är jag på jobbet, även om jag inte känner mig helt på topp. Jag tycker väldigt mycket om mitt arbete och trivs med det jag gör. Samtidigt försöker jag lyssna på kroppen och ta dagen i den takt jag orkar.

Det är superenkelt och roligt att både köpa och sälja saker på Vinted. Jag har gått ner ett par storlekar, så många av mina kläder passar inte längre. Då känns det bra att sälja dem vidare så att någon annan kan få glädje av dem, och själv köpa kläder som passar mig nu.

Eftersom det inte finns så många inlämningsställen i närheten fick jag ta bussen till Överby. På hemvägen träffade jag en trevlig chaufför. Det är alltid roligt att träffa chaufförer man känner igen.

Nu är det fredag och snart väntar helgen. Jag hoppas att ni får en fin dag och en skön start på helgen!

En idé om bussen

Onsdag och halva veckan har redan gått. Ibland är det svårt att veta hur jag ska börja skriva, så jag börjar med att berätta om min dag.

Jag fick en härlig promenad och tog både influensavaccinet och pneumokockvaccinet. Vaccinationerna erbjöds till oss med underliggande sjukdomar, och det känns bra att ha fått dem.

Besöket på vårdcentralen fick mig också att fundera på resan dit. Jag tycker att det är omständligt att behöva åka genom halva stan. Det finns en buss som kanske skulle kunna köra upp hit och vända vid ändhållplatsen. Det hade gjort resan mycket smidigare. Jag klagar inte, utan vill bara dela med mig av en idé.

Idag började kommentarerna om mig igen. En person skrev att mitt arbete verkar tråkigt och att jag är negativ inför arbetsdagarna. En annan tyckte att jag inte skulle skylla på vintertiden när jag känner mig seg. Kommentarerna var tråkiga att läsa, men jag väljer att inte gå in i någon diskussion. Jag vill ändå säga att vi gärna får tänka efter innan vi skriver om varandra.

Nu är onsdagen snart slut. Hoppas att ni har haft en fin dag!