Fredag kväll med sorg i hjärtat och tankar som aldrig riktigt vill stillna 💔

Den här fredagskvällen blev inte alls som jag hade tänkt mig.
I dag nåddes jag av det tunga beskedet att en kär och älskad vän, som funnits i mitt liv sedan barndomen, har gått bort.

Det är svårt att ta in.
Så många minnen kommer tillbaka — skratt, samtal och alla stunder genom livet som man trodde skulle finnas kvar för alltid. När någon som stått en nära under så många år försvinner känns det som att en bit av ens egen historia försvinner samtidigt.

Sorgen är stor i dag och tankarna snurrar hela tiden.
Ibland finns det inga ord som räcker till när hjärtat gör ont.

För att försöka skingra tankarna lite följer jag ändå med ner till Classic Car i Göteborg under helgen. Ibland behöver man få komma bort en stund, träffa människor och försöka låta tankarna vila, även om sorgen fortfarande finns kvar inom en.

Vissa dagar påminns man extra mycket om hur skört livet är och hur viktigt det är att ta vara på människorna omkring oss medan vi kan.

I kväll går alla mina tankar till familjen och alla som saknar dig. ❤️

Fredag med sommarkänsla och planer inför helgen 🌿

I dag är det fredag och jag får erkänna att natten inte bjöd på många timmars sömn. Ibland snurrar tankarna lite för mycket och då blir det svårt att komma till ro. Men trots tröttheten känns det ändå som att sommaren börjar göra sig påmind på riktigt.

För första gången i år blev det både sandaler och kjol. Det är något speciellt med den känslan när man äntligen kan lägga undan de tjocka kläderna och känna den varma luften mot benen igen. Små saker i vardagen kan faktiskt göra mycket för humöret.

Först väntar en arbetsdag som ska göras klart innan helgen kan börja på riktigt. Efter jobbet ska jag träffa min väninna för en fika och lite pratstund. Det är sådana där enkla stunder som betyder mycket — att få sätta sig ner med en kopp kaffe, prata om livet och bara få landa en stund.

Jag fick också en fråga om jag är med barnen i skolan och hjälper dem eftersom jag är dyslexikonsulent. Jag försöker stötta och hjälpa till där jag kan, särskilt kring läsning, språk och förståelse. För mig är det viktigt att barn och ungdomar känner att de duger som de är och att man kan hitta olika vägar att lära sig på. Alla människor fungerar olika och ibland behövs bara lite extra förståelse och rätt stöd för att självförtroendet ska växa.

Ibland blir det nästan lite ironiskt också. Jag brukar skämta om att barnen ibland får hjälpa mig att hitta rätt bland böckerna eftersom alfabetet inte alltid är min starkaste sida. Men kanske är det just därför jag också förstår känslan av att kämpa lite extra. Dyslexi handlar inte om att vara mindre intelligent — det handlar bara om att hjärnan arbetar på ett annat sätt. Och ibland kan det faktiskt skapa både förståelse, tålamod och många skratt tillsammans.

I dagens samhälle ställs det ofta höga krav redan från tidig ålder. Alla ska läsa snabbt, skriva rätt och hinna med i samma tempo. Men alla barn fungerar inte likadant och därför behövs också olika sätt att lära ut. För många barn med dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter kan rätt hjälp göra enorm skillnad — både för skolgången och för självkänslan.

Sedan blir det hem för att fixa det sista inför morgondagen. Då väntar en tidig morgon när jag och min vän ska åka på Classic Car Weekend. Det ska bli roligt att komma iväg lite, träffa människor och få uppleva gemenskapen kring motorintresset. För många handlar sådana här träffar inte bara om bilar, utan också om möten, glädje och att få känna lite frihet i vardagen.

Ibland kan man fråga sig varför man väljer att gå upp tidigt och åka iväg när man egentligen hade kunnat sova länge och ta det lugnt hemma. Men samtidigt handlar livet också om att skapa minnen och göra sådant som ger energi tillbaka. Att få komma bort en stund från vardagens stress, se fina bilar, höra motorljuden och känna atmosfären runt människor med samma intresse betyder mer än man kanske tror.

Det är också värdefullt att få göra sådana här saker tillsammans med någon man tycker om. Vissa stunder behöver inte vara märkvärdiga för att bli fina minnen. Ibland räcker det med en bilresa, lite kaffe, många skratt och känslan av att bara få vara i nuet.

Nu hoppas jag bara på fint väder, trevliga människor och en lugn och fin helg för alla. 🌸

När inkludering blir exkludering

Detta såg jag igår:

Den 3 juni röstar riksdagen om förändringar som kan få stora konsekvenser för elever med funktionsnedsättning. Dyslexiförbundet ställer sig bakom Funktionsrätt Sveriges uppmaning att säga nej till förslagen – och det är lätt att förstå varför.

Det är djupt bekymmersamt att ta del av de förslag som för närvarande diskuteras avseende stödet till elever med funktionsnedsättning. I stället för att stärka skolans förmåga att möta behoven hos de elever som är i störst behov av stöd, finns en påtaglig risk att utvecklingen går i motsatt riktning.

Som dyslexikonsulent möter jag regelbundet barn och unga som redan idag kämpar för att bli förstådda och få det stöd de har rätt till i skolan. Många förlorar sitt självförtroende långt innan adekvata stödinsatser sätts in. Mot denna bakgrund är det särskilt oroande att förändringar nu föreslås som riskerar att försvaga stödet och bidra till en mer segregerad skola.

En välfungerande skola måste vara genuint inkluderande. Elever med dyslexi och andra funktionsnedsättningar ska inte behöva kämpa oproportionerligt mycket för att ges samma möjligheter som andra elever. Tidiga insatser, tydlig dokumentation och ändamålsenligt stöd är avgörande – inte enbart för skolresultaten utan även för elevens självkänsla och framtida möjligheter.

Vi behöver en skola som förmår att se varje elevs styrkor och individuella behov, inte en skola som försvårar möjligheten att få rätt stöd.

Lite uppdatering på bloggen

 Den senaste tiden har varit tung – både privat och arbetsmässigt – och det har känts som att luften omkring mig blivit tyngre att andas i.

Därför är det svårt att veta hur jag ska börja på dagens bloggskrivande.

Men jag vill ändå uppmuntra er att läsa en bok eller lyssna på en ljudbok.
Orden vi möter hjälper oss att utveckla vår språkförståelse och vårt ordförråd, ofta utan att vi ens tänker på det. När vi läser eller lyssnar tränar vi hjärnan att förstå nya uttryck, känslor och sätt att beskriva livet på.

För mig kan en bok också bli en liten paus från vardagens stress och alla måsten. En stund där tankarna får vila och där man får följa med in i någon annans värld för en stund. Ibland kan en berättelse ge tröst, igenkänning eller till och med få oss att känna oss mindre ensamma.

Det spelar egentligen ingen roll om man läser några sidor i en bok, lyssnar på en ljudbok på väg till jobbet eller sitter med en kopp kaffe och bläddrar i en tidning. Det viktiga är att ge sig själv tid för orden och berättelserna.

Jag tycker att vi behöver mer sådant idag – mer lugn, fler berättelser och fler stunder där vi får andas och bara vara.

Imorse gick jag upp och fixade min lunchlåda. Jag kokade potatis, stekte korv och tog fram vita bönor. Det är skönt när maten redan är klar inför arbetsdagen. Ibland är det de små sakerna som gör att man orkar ta sig igenom dagen lite lättare.

När jag kommer hem från jobbet ska jag veckostäda. Det behövs verkligen, även om energin inte alltid finns där. Men ibland känns det bättre efteråt när hemmet blir lite fräschare och man får ordning omkring sig.

Jag måste också komma ihåg att gå till postfacket och hämta ut posten. Det är typiskt för mig att tänka på det flera gånger under dagen och ändå nästan glömma bort det.

Imorgon är det studiedag och eleverna är lediga, men vi som arbetar ska ändå vara på plats. Det brukar vara en annorlunda dag när skolan är tystare än vanligt. Ofta får vi gå på lite lunchen, och det brukar verkligen uppskattas. Det känns som ett litet andrum mitt i allt arbete och alla måsten.

Nu hoppas jag att denna onsdag blir lugn och att resten av veckan känns lite lättare att ta sig igenom.
Ta hand om er och glöm inte att vila mellan alla måsten.

Ha en bra måndag

Sommarkvällar, grillmys och nedräkning till semestern

 

Nu är den här fina helgen snart över och det är dags att packa ihop och åka hem igen. Det känns alltid lite vemodigt när en riktigt bra helg tar slut, särskilt när man fått njuta av lugnet, värmen och tiden tillsammans.

Helger går alldeles för fort när man verkligen får möjlighet att koppla av och bara vara i nuet. Den här helgen har verkligen handlat om återhämtning, god mat och att uppskatta de små stunderna i livet.

Vi har haft det så mysigt med grillkväll, fina samtal och många lugna stunder ute i solen. Sol i ansiktet och en kall Grosshandlarens i glaset – svensk sommar när den är som bäst. Det är något speciellt med svenska sommarkvällar när allt känns lite lugnare och tiden nästan står stilla.

Premiär för grillen blev det också och det smakade verkligen gott. På tallriken låg fläskfilé, krispiga klyftpotatisar, bearnaisesås, grillad paprika och majs. Enkel sommarmat som smakar extra bra när man får sitta ute och njuta av värmen och sällskapet.

Änklingen fick äntligen möjlighet att bara luta sig tillbaka och ta det lugnt utan några större måsten. Det betyder mycket att få se någon man tycker om verkligen kunna slappna av och bara njuta av stunden.

Nu väntar snart vardagen igen med jobb, tidiga morgnar och försöken att få ihop lunchlådor inför veckan. Men samtidigt känns det ändå lättare när man fått fylla på hjärtat med lugn, värme och fina minnen.

Och mitt i allt finns också längtan efter semestern. Nu är det bara fyra veckor kvar och man börjar verkligen räkna ner. Tanken på lediga dagar, sena sommarkvällar och dagar utan stress känns väldigt lockande just nu.

Dessutom har vi något extra roligt att se fram emot redan nästa helg då vi ska åka på Gothenburg Classic Car Weekend. Årets tema är Volvo 100 år eftersom den första bilen registrerades den 31 augusti 1926. Det ska bli så roligt att få se alla fina bilar och njuta av ännu en sommarhelg tillsammans.

Det är verkligen de små stunderna som betyder mest. Ett skratt, en god middag, kvällssolen och känslan av att få vara precis där man vill vara.

Så tacksam för den här helgen och allt den gav. Nu tar vi med oss lugnet och de fina minnena in i en ny vecka.

Ibland hänger inte hjärtat med livet

 Lördag morgon och för första gången på länge känns det som att jag faktiskt kan andas ut lite. Ingen väckarklocka som ringer vid fem och ingen stress att kasta sig upp direkt ur sängen. Det är något speciellt med helgmorgnar när man får vakna i lugn och ro och bara lyssna på tystnaden en stund.

Veckan har varit väldigt intensiv med jobb, ansvar, känslor och mycket tankar i huvudet. Ibland känns det som att livet går i full fart utan att man riktigt hinner stanna upp och känna efter. Därför känns det extra viktigt att ta vara på de små stunderna när man faktiskt får möjlighet att vila både kroppen och hjärtat.

Idag ska jag åka till en vän och det känns skönt att få komma bort lite från vardagen. Ibland behöver man miljöombyte, få prata, skratta och tänka på annat för en stund. Samtidigt finns sorgen och saknaden kvar inom mig över människor som betyder mycket i livet. Vissa relationer förändras och ibland måste man acceptera saker man egentligen inte vill förstå. Det gör ont, men livet fortsätter ändå framåt även när hjärtat inte riktigt hänger med.

Det har också fått mig att tänka mycket på hur människor behandlar varandra. Bakom varje människa finns en historia, känslor och saker som ingen annan ser. Därför önskar jag att fler kunde visa lite mer empati istället för att döma så snabbt. Det kostar faktiskt ingenting att vara vänlig.

Nu försöker jag istället fokusera på det som ger energi, lugn och trygghet. En kopp kaffe, en resa till en vän och en lördag där jag bara försöker vara i nuet lite mer än vanligt.

Livet förändras fortare än hjärtat hinner med

 Det är fredag och det känns väldigt skönt att få ligga kvar en stund i sängen innan dagen börjar. Samtidigt vet man att klockan snart ringer igen och att det är dags att gå upp vid fem för ännu en arbetsdag. Efter jobbet väntar veckostädning hemma och samtidigt ska jag packa weekendväskan, för imorgon åker jag till en vän. Det ska faktiskt bli skönt att komma iväg lite och få tänka på annat.

Samtidigt bär jag på mycket känslor just nu. Jag känner att jag snart håller på att förlora en barndomsvän som jag känt i nästan 48 år. Vi har pratat och skrivit sms och det känns tungt i hjärtat att relationen har blivit så långt ifrån varandra. Vissa människor har funnits med nästan hela livet och tanken på att förlora den kontakten gör väldigt ont. Ibland känns livet verkligen orättvist och jag förstår inte varför vissa relationer förändras trots alla år och alla minnen man delat tillsammans.

Samtidigt måste jag försöka leva vidare och acceptera att livet förändras. Jag hoppas att hen får det fint i himlen och jag kommer alltid att sakna våra stunder tillsammans, alla minnen, samtal och skratt genom åren. Vissa människor lämnar avtryck i hjärtat för resten av livet.

Igår hände också en sak som gjorde både mig och mina anhöriga rädda. Min iPhone råkade aktivera SOS-larmet när jag kom åt sidoknappen. Telefonen började tjuta, skickade sms till mina nödkontakter och låste sig. Jag stod mitt i affären och fattade först inte vad som hände. Mina anhöriga blev oroliga när de fick meddelandet.

Det har faktiskt skrivits mycket om att Apples mobilfunktion lett till många onödiga samtal till SOS Alarm eftersom man lätt kan råka aktivera nödläget utan att mena det. Så nej, det handlar inte om “strul runt mig” utan om en funktion som många människor reagerat på genom åren.

Det som känns mest tröttsamt är egentligen hur människor beter sig bakom skärmar. Vissa tror att de vet allt och ska rätta andra hela tiden. Det ironiska är att några försökte rätta mina texter men själva skrev fel. Det heter god man eller gode man och båda skrivs som två separata ord, inte “godman”. Lite komiskt ändå när människor försöker vara besserwissrar utan att själva ha koll.

Lite mer respekt, empati och mogenhet hade gjort väldigt stor skillnad i dagens samhälle. Det kostar faktiskt ingenting att vara vänlig mot andra människor, för man vet aldrig vad någon annan går igenom bakom fasaden.