Regn, SOS-larm och människor som tror de vet allt

 

Godmorgon torsdag. En dag kvar att jobba innan helgen och idag är man ganska trött. Veckan har varit intensiv och den här dagen blev verkligen händelserik från början till slut.

Jag är ganska trött på personer som särskriver ord och samtidigt kommer med personliga påhopp bakom skärmarna. Till exempel ordet god man, som faktiskt skrivs som två ord när man menar den juridiska rollen och inte “godman” som vissa skriver när de försöker rätta andra. Det blir ganska ironiskt när människor är snabba med att påpeka fel men själva inte har koll.

Det som känns mest tråkigt är hur elaka människor kan vara bakom en skärm. Ibland verkar vissa lägga mer energi på att leta fel och trycka ner andra istället för att försöka förstå personen bakom texten. Ni vet egentligen ingenting om mig, mitt liv eller hur mycket jag kämpar varje dag för att få ihop allt.

Det här är min personliga blogg och min vardag. Här skriver jag om mitt liv precis som det är, med både stress, ansvar, motgångar och fina stunder. Jag delar inte för att vara perfekt utan för att vara mänsklig och äkta.

Jag har ett vanligt jobb, är engagerad i föreningslivet, älskar bilar och andra fordon och driver dessutom eget företag. Många ser bara små detaljer i en text men inte allt arbete, ansvar och all energi som ligger bakom vardagen. Alla människor har sina styrkor och svårigheter och ingen är perfekt hela tiden. Ibland känns det som att vissa människor glömmer bort att det sitter en riktig människa bakom orden på skärmen. Ord kan faktiskt påverka mer än man tror. Lite mer respekt, empati och mogenhet hade gjort väldigt stor skillnad i dagens samhälle. Det kostar faktiskt ingenting att vara vänlig.

Idag har det varit friluftsdag på jobbet och jag hade ansvar för att allt skulle fungera trots att jag själv satt på kurs under dagen, så det var fullt upp hela tiden. Vi var två stycken som körde upp maten till dem och trots ösregnet stod de ute med öppen eld och grillade hamburgare efter orienteringen i skogen. När dagen var slut åkte vi även tillbaka och hämtade alla saker igen. Det blev mycket fram och tillbaka men allt löste sig bra till slut.

Efter jobbet gick jag in i en mataffär och där hände något som verkligen skrämde mig. Vi har larm på arbetstelefonen och när det började tjuta tänkte jag först att något måste ha hänt där uppe trots att ingen personal var kvar. Men det visade sig vara min privata telefon som hade råkat ringa SOS-larmet. Helt plötsligt började telefonen larma, det skickades SMS till nära anhörig om var jag befann mig och telefonen låste sig. Jag stod där mitt i affären och fattade först inte vad som hände. Jag kände mig ganska dum när det tjöt runt omkring mig, men samtidigt är det lite skrämmande hur lätt det är att råka komma åt nödfunktionen utan att mena det.

Samtidigt känns det ändå tryggt att veta att det faktiskt fungerar om något allvarligt skulle hända någon gång. Då finns hjälpen där snabbt och människor får veta var man är.

Så ja, det har varit en väldigt intensiv dag med både stress, ansvar och lite panik på slutet. Nu hoppas jag på en lugnare fredag och att människor kan försöka vara lite snällare mot varandra. Man vet aldrig vad någon annan bär på bakom fasaden.

Att kämpa i det tysta varje dag

 Efter pärsen igår fick jag laga min tand. Tandläkarskräck är verkligen något jag har burit med mig länge, och bara tanken på att sätta sig i tandläkarstolen får kroppen att spänna sig. Samtidigt vet jag att vissa saker i livet inte går att skjuta upp hur länge som helst. Man måste möta det som känns obehagligt, även när det tar mycket energi. När besöket väl var över kände jag mest en lättnad över att ha klarat det ännu en gång.

I morse ringde klockan tidigt. Jag gick upp trött, gjorde frukost och försökte vakna till innan dagen drog igång på riktigt. Sedan tog jag bussen till jobbet och satt mest och tittade ut genom fönstret medan människor skyndade genom morgonen. Det finns något speciellt i de där vardagliga stunderna. Livet fortsätter oavsett hur man känner sig inuti.

På jobbet försökte jag fokusera på det jag skulle göra, även om tankarna ibland vandrade tillbaka till gårdagen. Men kanske är det just det som är vuxenlivet för många människor – att fortsätta framåt trots trötthet, oro eller stress. Dag efter dag bygger man sitt liv genom små rutiner och ansvar. Kaffekoppen på morgonen, bussresan till jobbet och samtalen under dagen blir en del av det som håller vardagen samman.

Efter jobbet ska jag gå på fotvård, och det ska faktiskt bli skönt att få stanna upp en stund och ta hand om kroppen. Ibland glömmer man hur viktigt det är med återhämtning när vardagen hela tiden rullar på.

Efter det åker jag vidare till kommunstyrelsens funktionsrättsråd där jag ska delta under kvällen. Det känns viktigt för mig att få vara med och påverka frågor som handlar om människors vardag och tillgänglighet.

Ikväll ska vi bland annat prata om kollektivtrafik, social hållbarhet och hälsa. Det är stora frågor, men samtidigt väldigt nära människors verklighet. Hur kollektivtrafiken fungerar kan avgöra om någon känner frihet eller begränsning i vardagen. Hur samhället arbetar med social hållbarhet påverkar människors möjlighet att känna trygghet, delaktighet och gemenskap.

För mig blir de här frågorna också personliga. När människor säger att man ”bara ska läsa skyltar och tidtabeller” märks det hur lite kunskap det fortfarande finns om läshinder och dyslexi.

Många tänker inte på hur mycket energi som går åt till att tolka information i stressiga miljöer där allt ska gå snabbt. Små texter, ändrade tider och otydliga besked kan skapa stor osäkerhet för den som har svårt med läsning eller informationsbearbetning.

Det handlar inte om lathet eller brist på vilja. Tvärtom handlar det ofta om att behöva kämpa hårdare för sådant som andra tar för givet. Jag tror att många människor skulle få en större förståelse om de någon gång själva fick uppleva hur det känns att hela tiden behöva anstränga sig lite extra för att hänga med.

Vem ska egentligen säga hur någon annan ska leva sitt liv? Alla människor är olika. En del fryser lätt, andra gör det inte. En del klagar högt direkt när något känns fel, medan andra försöker lösa problemen tyst för sig själva utan att säga så mycket.

Jag tycker inte att det handlar om att klaga. För mig handlar det om rättvisa och om att samhället ska fungera för alla människor, oavsett vilka svårigheter eller behov man har. Alla människor borde ha rätt att leva sina liv på sina egna villkor och känna att de blir respekterade för den de är.

Det är lätt att döma någon utan att förstå hela situationen bakom. Men ingen vet riktigt hur mycket någon annan kämpar varje dag. Därför tror jag att samhället behöver mer förståelse och mindre dömande. Vi kommer aldrig att bli ett rättvist samhälle om människor hela tiden måste försvara sina svårigheter eller bevisa sitt värde för andra.

Samtidigt försöker jag tänka att hårda kommentarer ofta säger mer om den som skriver än om den som blir utsatt. Ingen människa bär hela sin historia synlig på utsidan.

Trots allt fortsätter livet framåt. Man går till jobbet, engagerar sig i samhället, försöker göra skillnad och hittar vägar för att få vardagen att fungera. Det kanske inte alltid syns hur mycket arbete som ligger bakom, men det betyder inte att kampen inte finns där.

Även om dagen kommer bli lång innan jag är hemma ikväll känns det ändå meningsfullt. För ibland börjar förändring i de små samtalen, när människor vågar dela sina erfarenheter och någon annan faktiskt väljer att lyssna.

Tisdag – när rädslan tar över lite för mycket 🌧️

Jag hade egentligen bokat tandläkartiden sedan tidigare, så jag visste att jag skulle dit idag. Ändå blev natten väldigt jobbig. Jag har stark tandläkarskräck och inatt låg jag mest vaken med oro i kroppen samtidigt som jag hade värk i tanden.

Det är märkligt hur mycket tankar och rädsla kan påverka sömnen. Ju mer jag försökte slappna av, desto mer började jag tänka på besöket och på smärtan. Till slut blev det nästan ingen sömn alls.

Därför blev jag hemma från jobbet idag. Ibland behöver kroppen och huvudet få ta en paus när allt känns lite för mycket på en gång.

Nu försöker jag mest samla mod inför eftermiddagen och hoppas att besöket går bra så att värken äntligen kan försvinna. Det är inte alltid lätt att erkänna att man är rädd, men jag vet att många känner likadant inför tandläkarbesök.

Vissa dagar handlar inte om att vara stark hela tiden. Ibland handlar det bara om att våga gå dit ändå. 🌿

:

Måndag – en vecka med engagemang och gemenskap 🌿

Ny vecka och nya möten väntar.
Den här veckan har jag föreningsaktivitet och ska delta i Funktionsrättråd. Det känns viktigt att få vara med där frågor om tillgänglighet, förståelse och delaktighet lyfts fram.

För mig betyder sådana möten mer än bara diskussioner. Det handlar om att göra röster hörda och att påminna om att människor behöver olika stöd för att kunna delta på lika villkor. Små förändringar kan göra stor skillnad i vardagen.

Jag hoppas veckan ska ge både bra samtal och nya idéer. När människor möts och delar erfarenheter händer ofta något värdefullt. Vi lär av varandra och hittar vägar framåt tillsammans.

Samtidigt försöker jag komma ihåg att också ge plats för återhämtning. En kopp kaffe, lite frisk luft och några lugna stunder mellan allt som händer.

Önskar er alla en fin måndag och en vecka fylld av gemenskap, respekt och styrka. 🌷

Söndag med vila och härliga minnen från tung rallyhelgen 🌦️🚛

 

https://vm.tiktok.com/ZNRtFh7L5/

Efter en intensiv och trevlig lördag på MHS Tunga Rallyt Väst blev söndagen betydligt lugnare. Regnet fortsatte att komma och gå även i dag, så det blev mest en dag för att ta det lugnt och vila upp sig efter helgens alla intryck.

Trots att man fortfarande känner sig lite frusen och blöt ända in till märgen efter gårdagens väder finns det ändå många fina minnen kvar från rallyt. Det var så roligt att få träffa alla trevliga människor, se de fina veteranlastbilarna och känna den härliga gemenskapen som finns inom motorintresset.

Sådana här helger betyder mycket. Man får komma ut, träffa människor med samma intresse och njuta av både fordonen och gemenskapen. Även om vädret inte alltid är på topp så är stämningen det viktigaste — och den har verkligen varit fantastisk hela helgen. 🚚✨

På lördagskvällen satt vi inne och grillade på elgrill tillsammans med goda vänner. Det blev en mysig kväll med god mat, många skratt och trevligt sällskap medan regnet smattrade utanför.

Vi avslutade sedan helgen med en engelsk frukost och satt och myste tillsammans innan det var dags att packa ihop och åka hem för att börja förbereda inför veckan som kommer.

Nu väntar en lugn söndagskväll innan en ny vecka börjar. 🌸☕

Regn, Gemenskap och Veteranlastbilar på MHS Tunga Rallyt Väst 🚛🌦️

 Lördag på MHS Tunga Rallyt Väst 🚛🇸🇪

I dag gick vi upp tidigt på morgonen för att åka iväg till MHS Tunga Rallyt Väst. Det var en härlig känsla att komma fram och se alla fina veteranlastbilar och fordon samlas inför dagens rally. Det märktes direkt att många hade sett fram emot dagen, och stämningen var mycket trevlig redan från morgonen.

Jag tycker att det är väldigt roligt att vara med och hjälpa till i en ideell förening. Det känns viktigt att sådana här träffar och arrangemang finns kvar, eftersom de skapar gemenskap och håller intresset för veteranfordon och svensk fordonshistoria levande.

Under dagen träffade vi många trevliga människor som delar samma intresse för gamla lastbilar och veteranfordon. Det är alltid roligt att prata med deltagarna och höra historier om deras fordon och renoveringar. Många av fordonen är väldigt välskötta, och det ligger många timmars arbete bakom dem.

Typiskt nog tog vi inte med oss tältet, och då kom regnskurarna. Men precis när de tunga bilarna rullade in sprack himlen upp och solen tittade fram. 🌦️🚛 Vädret har verkligen varit fram och tillbaka hela dagen. När vi sedan skulle packa ihop kom regnet tillbaka igen, så man blev blöt ända in till märgen. Trots vädret har det ändå varit en väldigt trevlig dag med många fina fordon, glada människor och härlig gemenskap.

Samtidigt märks det att många ideella föreningar har det tuffare i dag. Många får själva betala mycket ur egen ficka när kommuner drar in bidrag och stöd till föreningslivet. Trots det fortsätter många eldsjälar att lägga ner tid och engagemang för att hålla verksamheten igång. Det visar hur stark gemenskapen och passionen är inom föreningslivet.

Det har varit en mycket trevlig dag med många fina fordon, glada människor och härlig stämning. 🚚✨ Man blir glad av att se hur människor samlas kring sitt gemensamma intresse och hjälper varandra.

På kvällen efter träffen åkte vi och träffade vänner för att grilla tillsammans. Det blev en mysig och trevlig kväll med god mat, härligt sällskap och många glada skratt. Vi satt ute länge och njöt av den fina vårkvällen och pratade om dagens upplevelser från rallyt.

Det har verkligen varit en rolig helg där man får njuta av våren, gemenskapen och sitt stora motorintresse. Våren känns extra härlig när man får vara ute bland veteranfordon, vänner och trevliga människor. 🌸☀️🚛

Fredag inför MHS Tunga Rallyt Väst

 

I fredags tog jag mig till min vän inför helgens kommande aktiviteter. När jag gick upp och hade ätit frukost började jag packa inför resan. Jag såg fram emot helgen eftersom det skulle bli både trevligt och roligt att få vara med på MHS Tunga Rallyt Väst.

När jag kom fram fick jag en härlig middag – kycklingcurry med ris och grönsaker. Det smakade mycket gott efter resan. Till efterrätt blev det päronglass med choklad från Triumf Glass, och den var verkligen god. Vi satt och pratade länge om veteranfordon, rallyt och allt som väntade under helgen.

Det är alltid speciellt med träffar för veteranbilar och lastbilar. Man träffar många trevliga människor som delar samma intresse, och det brukar finnas mycket fint att titta på. Många fordon är väldigt välbevarade och har en lång historia bakom sig. Det är roligt att höra berättelser om hur lastbilarna och fordonen användes förr i tiden.

Imorgon är det dags för MHS Tunga Rallyt Väst. Vi ska stå på en plats längs vägen och dela ut frågor till deltagarna. Det ska bli väldigt kul att vara med och hjälpa till under dagen. Jag tycker om att vara en del av sådana här arrangemang eftersom det blir en härlig gemenskap och mycket glädje.

Jag hoppas också att vädret blir fint så att många människor kommer för att titta på de gamla lastbilarna och veteranfordonen. Det brukar vara mäktigt att höra motorljuden när korte­gen kommer körande. Många stannar för att fotografera och prata med förarna.

Det känns som att det kommer bli en riktigt bra helg fylld med motorintresse, gemenskap och många fina upplevelser. 🚛✨

När hjärnan låser sig – och tekniken blir mitt stöd

När tekniken blir ett stöd i vardagen

I min vardag använder jag min iPhone som ett viktigt hjälpmedel. Jag tar ofta kort på texter och får dem upplästa. Ibland blir det som ett stopp i huvudet när jag ska läsa eller förstå hur jag ska göra. Då hjälper tekniken mig att få lugn och förstå informationen bättre.

Jag använder också Legimus för att lyssna på böcker med mina öron. Det är en härlig känsla att kunna försvinna in i en berättelse och få ta del av böcker på mitt eget sätt. För mig fungerar öronläsning bäst när det gäller skönlitteratur.

Dessutom tar jag hjälp av Taltjänst i olika situationer i vardagen. Det är ett stöd som gör stor skillnad för mig och hjälper mig att få vardagen att fungera bättre.

Häromdagen var jag på vårdcentralen. Först skulle man betala i en automat. När betalningen var klar kom det ut en lapp där det stod ”Reception 10”. Sedan skulle man gå och sätta sig i väntrummet och vänta.

För många kanske det verkar enkelt, men för mig blev det stressigt. Det finns flera väntrum och inga tydliga skyltar som hjälper en vidare. När man får en lapp i handen och snabbt ska förstå vart man ska gå kan paniken komma direkt.

Just den dagen blev jag helt blockerad. Jag var stressad och tänkte inte på att använda mina tekniska hjälpmedel. I efterhand vet jag att jag hade kunnat ta fram mobilen och få texten uppläst, men när stressen och paniken kommer fungerar inte alltid tankarna som vanligt. Det blir som att allt låser sig.

Jag tror att många inte förstår hur det känns när hjärnan blir överbelastad. Det handlar inte om att man inte vill eller försöker. Ibland tar stressen över och då är det svårt att tänka klart, även när man egentligen har hjälpmedel nära till hands.

Tekniken hjälper mig väldigt mycket i vardagen och gör att jag klarar fler situationer självständigt. Men ibland behöver man också förståelse från omgivningen, tydliga skyltar och lugn information. Det hjälper mer än många tror.

Det här är min vardag. För att min vardag ska fungera behöver jag mina hjälpmedel och mina strategier. Och jag vet att jag inte är ensam om att känna så här.