Tisdag – när myndighetsspråket blir ett hinder

God morgon tisdag!

Det är fullt upp även idag. Jag har fått papper från en myndighet som jag behöver ta tag i, och bara det kan ta mycket energi.

Det handlar inte om att jag har gjort något fel. Det finns andra som är skyldiga mig saker, och nu behöver jag försöka förstå vad myndigheten vill att jag ska skicka in och komplettera med.

För många kanske ett myndighetsbrev bara är några sidor att läsa igenom. För oss som har läs- och skrivsvårigheter kan det däremot bli betydligt mer komplicerat. Långa meningar, svåra ord och formella formuleringar kan göra att man får läsa samma stycke flera gånger och ändå fundera över vad som egentligen menas.

Det är precis i sådana situationer som mina svårigheter blir extra tydliga. Jag vet vad mitt ärende handlar om, men när informationen presenteras på ett svårt sätt skapas ett hinder som egentligen inte skulle behöva finnas.

Så idag får jag helt enkelt ringa myndigheten och fråga vad de faktiskt behöver från mig. Jag vill vara säker på att jag har förstått brevet rätt innan jag skickar in någonting.

Det märkliga är att det faktiskt har tagit tre år innan jag fått svar i det här ärendet. Tre år är en väldigt lång tid att vänta, så nu hoppas jag att det äntligen går att komma vidare.

När läsförståelsen blir allt viktigare

Samtidigt läser jag om resultaten från Pisa, där 15-åringars kunskaper i bland annat läsning, matematik och naturvetenskap jämförs. Resultaten visar på stora utmaningar för svenska elever, inte minst när det gäller läsförståelse.

Det får mig att fundera.

Vi lever i ett samhälle där vi förväntas kunna läsa och förstå allt från myndighetsbrev och avtal till information från skolan, vården och andra delar av samhället. Om språket samtidigt blir så komplicerat att människor har svårt att förstå vad som faktiskt står, då har vi ett problem.

Det här handlar inte bara om personer med dyslexi. Tydligt och begripligt språk är viktigt för alla.

Vi behöver arbeta mer med läsning och läsförståelse redan i skolan, men myndigheter och andra verksamheter har också ett ansvar för hur de kommunicerar. Information ska inte behöva vara svår bara för att den är formell.

Jag vet själv hur mycket energi det kan ta när några sidor papper slutar med att man måste lyfta telefonen och ringa för att över huvud taget förstå vad som efterfrågas.

Och så till något betydligt enklare – dagens lunch 😋

Idag tänker jag faktiskt ”synda” lite.

Till lunch blir det kålpudding och potatis från en av matlådorna som jag gjorde i ordning tidigare. Och det ska bli riktigt gott!

Myndighetspapper och allvarliga funderingar får helt enkelt vänta en stund när det är dags för lunch. 😉

Nu tar vi oss an den här tisdagen, en sak i taget.

Ni får ha en riktigt fin tisdag!

Måndag – död eller levande när väckarklockan ringer 😴

God morgon!

Död eller levande? Det är nästan den första frågan man ställer sig när väckarklockan ringer och man inser att det är måndag igen. 😂 Helgen gick alldeles för fort och nu är vardagen tillbaka.

Framför mig väntar en hel arbetsvecka och nästa helg blir det återigen full fart, för då är det dags för Motorfestivalen. Efter det hoppas jag faktiskt på en lite lugnare helg. Jag tycker om när det händer saker, men ibland är det också skönt att inte ha kalendern fullbokad.

En helg jag längtar efter varje år ❤️

Skördefesten på Värmlandsnäs är en av de helger som jag verkligen ser fram emot. Under två dagar finns 15 olika stationer att besöka, och en stor del av upplevelsen är just att åka runt mellan dem, stanna där man känner för det och upptäcka vad som finns.

De här trakterna betyder mycket för mig. Jag har vistats här sedan jag var tre år gammal, och skördefesten har jag besökt till och från under ungefär 20 års tid. Därför finns det både gamla minnen och en stark känsla av igenkänning när jag kommer tillbaka.

Helgen bjöd på trevligt sällskap, härlig atmosfär och förstås en hel del gott att äta.

En av våra traditioner är att äta på skördefesten. I år blev det kålsoppa med nötkött och en god smörgås. Varmt och riktigt gott när hösten börjar kännas i luften.

På kvällen plockade vi fram det vi hade köpt hos Mor-Carin – ostkaka med hjortronsylt. Det blev ett mysigt och gott avslut efter en dag ute bland stationerna.

Det är egentligen de här ganska enkla stunderna jag uppskattar mest. Man behöver inte alltid göra något stort eller märkvärdigt. Att komma bort några dagar, träffa människor man tycker om och få njuta av en miljö som betyder mycket kan räcka långt.

Och så var det kommentarerna...

Mitt bland allt det trevliga dök det förstås upp några anonyma kommentarer igen.

Den här gången handlade frågorna om min plånbok, mina räkningar och om jag hade tagit ledigt från jobbet.

Jag blir faktiskt förvånad över hur intresserade vissa människor är av sådant som inte har någonting med blogginlägget att göra.

Min ekonomi sköter jag själv och mitt arbetsschema är min sak.

När jag väljer att dela med mig av en trevlig helg, en utflykt eller en god måltid betyder det inte att resten av mitt privatliv automatiskt blir allmän egendom.

Jag kommer fortsätta skriva om det jag tycker om och det som händer i min vardag. Den som vill följa med på den resan är varmt välkommen. Men någon ekonomisk redovisning eller rapport över mitt arbetsschema kommer det inte att bli. 😉

Nu lägger jag skördefesten bakom mig för den här gången och tar med mig de fina minnena från helgen.

Men först ska den här arbetsveckan klaras av – och sedan väntar Motorfestivalen nästa helg.

Därefter hoppas jag faktiskt på lite lugn och ro.

Men nu är det måndag och väckarklockan har redan sagt sitt.

Död eller levande – upp ska man tydligen ändå! 😂

Ha en riktigt fin måndag!

Trevlig helg med god mat

God söndag på er!

Då har vi kommit fram till sista dagen på vår lilla weekend och skördefesten på Värmlandsnäs.

Idag började vi med att packa ihop våra saker. Men innan det var dags att åka hem skulle vi självklart ge oss ut på vägarna en sista gång och besöka ytterligare några av de 15 stationerna på skördefesten.

Det känns verkligen att hösten är på väg. Luften känns frisk och god och det är riktigt höstväder ute. Det passar så bra till en sådan här dag, när man åker runt på Värmlandsnäs och stannar till på olika platser.

På ett av stoppen passade jag på att köpa med mig lite grönsaker. När jag såg allt gott blev jag väldigt sugen på rotmos, så en kålrot fick självklart följa med hem. Jag köpte även rödbetor och lök.

Det är något speciellt med att handla grönsaker så här på hösten. Nu får vi se om det blir ett gott rotmos av det jag fick med mig hem. 😋

Och man kan ju inte vara på skördefest utan att unna sig något sött också. Lite marknadsgodis fick följa med i påsen!

Vi har haft en härlig helg och hunnit med flera av stationerna under de här två dagarna. Det har varit god mat, fina miljöer och riktig höstkänsla.

Och innan den här helgen är helt över väntar även grillbuffé. Det ska bli väldigt gott efter ännu en dag ute på vägarna.

Efter att ha besökt skördefesten till och från under ungefär 20 års tid är det fortfarande lika trevligt att komma tillbaka. Det är något speciellt med hela känslan här på Värmlandsnäs.

Snart går färden hemåt igen med lite godsaker och grönsaker i bagaget – och många fina minnen från årets skördefest. ❤️🍂

Kram
Gullan

Lördag – efter 20 år längtar jag fortfarande tillbaka till skördefesten

God kväll på er!

Den här helgen gjorde vi oss en liten weekend till Värmland, och självklart blev det ett besök på den fina skördefesten på Värmlandsnäs.

I ungefär 20 år har jag, till och från, besökt den här skördefesten. Det har blivit lite av en tradition för mig genom åren, och det är alltid lika mysigt att komma tillbaka.

Vi kom dit redan på fredagen och jag hade med mig en tacogratäng som jag hade gjort hemma. Till den blev det så klart avokadoröra. Det smakade väldigt gott och blev en trevlig start på vår weekend.

Lördag – ut på vägarna igen

Efter en god natts sömn gjorde jag i ordning lite frukost och sedan gav vi oss iväg.

Skördefesten pågår under två dagar och det finns 15 olika stationer att åka runt till. Det är en del av charmen med hela skördefesten. Man åker från plats till plats, stannar där man känner för det och upptäcker olika saker längs vägen.

Man behöver inte stressa för att hinna med allt på samma dag. Vi har ju morgondagen också!

En sak som jag tycker är väldigt rolig är potatistavlorna. Jag fick se potatistavlor från olika år och det var roligt att se hur de har förändrats genom åren. Här visar jag bara en liten snutt på film – allt behöver man faktiskt inte visa.

Det är något speciellt med att åka runt på Värmlandsnäs bland gårdarna, naturen och alla de olika stationerna. För mig, som har återvänt hit till och från under ungefär 20 års tid, finns det också många minnen längs vägen.

När det var dags för lunch blev det kålsoppa med kött och en god smörgås till. Det var riktigt gott!

Och naturligtvis kunde jag inte åka därifrån utan något mer gott. Ostkaka och kaffe fick följa med. Det hör nästan till när man är på skördefest.

Nu är vi tillbaka efter en härlig första dag, men helgen är långt ifrån slut.

Imorgon sätter vi oss i bilen igen och fortsätter vår tur bland de 15 stationerna. Vi får se vilka vi besöker och vad söndagen har att bjuda på.

Det är nog just detta som gör att jag fortfarande tycker om att komma tillbaka efter alla dessa år. Man vet ungefär vad som väntar, samtidigt som varje skördefest blir lite annorlunda.

20 år senare åker jag fortfarande gärna tillbaka. ❤️

Ha en riktigt fin lördagskväll!

Fredag – ibland får man bara gå vidare

God morgon fredag!

Så var vi framme vid fredag igen. Veckorna går fort och ibland känns det som att man knappt hinner med innan helgen står för dörren.

Det har varit en vecka med arbete, vardag och många tankar. Ibland behöver man faktiskt inte analysera allting så mycket. Vissa saker får man helt enkelt lägga bakom sig och gå vidare från.

Jag har också funderat mycket på hur lätt det är att människor på nätet bildar sig en uppfattning om någon utifrån några rader på en blogg. Men en blogg visar naturligtvis inte varje minut av ett liv. Jag skriver om det jag själv väljer att dela med mig av – resten är mitt privatliv.

Och så ska det få vara.

För mig är bloggen fortfarande en plats där jag kan skriva om vardagen, sådant som händer omkring mig och frågor som engagerar mig. Ibland blir det allvar, ibland blir det debatt och ibland handlar det bara om helt vanliga saker.

Det är faktiskt det som är livet. En blandning av stort och smått, arbete och ledighet, skratt och irritation.

Nu tänker jag i alla fall sätta punkt för den här arbetsveckan och blicka framåt. Helgen väntar och det ska bli skönt att få byta tempo lite.

Man behöver inte alltid titta bakåt. Ibland är det mycket bättre att säga: det där var den veckan – nu går vi vidare.

Ha en riktigt fin fredag och en trevlig helg!

#

Torsdag – nu sätter jag ner foten

 

God morgon torsdag!

Idag känner jag att jag faktiskt måste sätta ner foten efter ännu en kommentar här på bloggen:

”Tror inte på några promenader hem efter jobbet. AI-trams och påhitt för att det ska se bra ut i dina texter.”

Nu får det faktiskt räcka. Om jag skriver att jag promenerar hem från jobbet så är det precis vad jag har gjort. Jag förstår inte varför en främmande människa bakom en skärm känner ett sådant behov av att ifrågasätta små saker i min vardag. Jag tänker inte börja bevisa var jag går, vad jag gör eller hur jag väljer att leva mitt liv bara för att några personer har bestämt sig för att leta fel i allt jag skriver.

Det som gör mig ännu mer irriterad är att AI hela tiden används som ett argument för att försöka förminska mina texter. Ja, jag använder AI och andra tekniska hjälpmedel. Jag har dyslexi och har svårt med både stavning och läsning. För mig har den nya tekniken öppnat en värld som tidigare varit betydligt svårare att ta del av. Jag kan få hjälp med stavning, grammatik och att göra mina texter tydligare och mer lättlästa. Det är något positivt, inte något jag ska behöva skämmas för.

Tankarna är fortfarande mina, åsikterna är mina och erfarenheterna jag berättar om är mina. AI går inte till jobbet åt mig, promenerar inte hem åt mig, lagar inte min mat, träffar inte människorna i min vardag och lever definitivt inte mitt liv. Tekniken hjälper mig att sätta ord på det jag själv vill berätta.

Jag tycker faktiskt att människor borde fundera över vad de signalerar när de hånar personer som använder sådana hjälpmedel. Vi som har svårt att läsa och skriva har under många år mött hinder i samhället. Nu har vi äntligen fått teknik som gör det lättare att skriva, kommunicera och delta i samhällsdebatten. Då borde vi uppmuntras att använda den i stället för att mötas av kommentarer om ”AI-trams”.

Kanske är det provocerande för vissa att människor som tidigare hade svårt att uttrycka sig skriftligt idag kan göra sina röster hörda. Men den utvecklingen tänker jag inte be om ursäkt för. Jag tycker tvärtom att det är fantastiskt att fler människor får möjlighet att delta. Man ska inte behöva vara perfekt på stavning och grammatik för att ha en åsikt, berätta om sitt liv eller delta i samhällsdebatten.

Därför vill jag också vara väldigt tydlig med vad som gäller här på min blogg. Ni får gärna tycka annorlunda än jag. Ni får argumentera emot mina åsikter och diskutera det jag faktiskt skriver om. Det är en del av en öppen debatt och det har jag inga problem med. Men det är stor skillnad mellan att diskutera en sakfråga och att gång på gång ifrågasätta mitt privatliv, kalla det jag berättar för påhitt eller håna de hjälpmedel jag använder på grund av min dyslexi.

Det är inte en vettig debatt. Det är bara respektlöst.

Jag har bloggat i många år och tänker fortsätta skriva om både min vardag och sådant som händer i samhället. Jag tänker fortsätta använda talsyntes, tal-till-text, AI och andra hjälpmedel som gör det möjligt för mig att uttrycka det jag vill säga. Min dyslexi ska inte tysta mig, och några anonyma kommentarer på internet kommer definitivt inte att göra det heller.

Och till sist vill jag säga en sak till alla dessa anonyma tangentbordsspöken: dra åt skogen!

Nu tänker jag inte lägga mer tid och energi på att bemöta dumma kommentarer som inte ens handlar om det aktuella blogginlägget. Min blogg är ingen plats där ni fritt kan sitta och granska, misstänkliggöra och kommentera varenda liten detalj i mitt privatliv.

Från och med nu kommer jag därför att radera kommentarer som inte hör till inläggets ämne. Vill ni diskutera det jag skriver om är ni välkomna att göra det, även om ni tycker helt annorlunda än jag. Men personliga påhopp, hån, misstänkliggöranden och kommentarer som bara verkar vara skrivna för att provocera kommer inte längre att få något utrymme här.

Det här är min blogg, och jag bestämmer vilka gränser som gäller här.

Så till er tangentbordsspöken som bara är ute efter att provocera: ni får hitta någon annanstans att lägga er energi. Här är det färdigdiskuterat.

Jag tänker fortsätta skriva, fortsätta debattera och fortsätta göra min röst hörd. Den rätten har jag precis lika mycket som alla andra.

Efter att ha sagt det tänker jag släppa de här kommentarerna och gå vidare med min torsdag. Jag har betydligt bättre saker att lägga min energi på än människor som sitter bakom ett tangentbord och försöker provocera.

Nu väntar en vanlig arbetsdag, och sedan får vi se vad resten av dagen har att bjuda på. Vardagen består trots allt av så mycket mer än kommentarer på en blogg. Jobbet, hemmet, katten, maten och allt det där vanliga som ska hinnas med.

Jag tänker fortsätta vara den jag är, leva mitt liv på mitt sätt och skriva om både vardagen och de samhällsfrågor som engagerar mig. Alla behöver inte hålla med mig, men jag tänker inte låta några tangentbordsspöken förstöra min dag.

Nu stänger jag dörren till den här diskussionen och går vidare med min torsdag.

Ha en fin torsdag, ni som faktiskt är här för att läsa, diskutera och bemöta andra människor med respekt!

Onsdag – när kommentarerna börjar kännas sega

God morgon onsdag!

En ny onsdag är här. I morse gick jag upp och gjorde en omelett som jag tog med mig till jobbet. Innan det var dags att ge sig iväg tog jag förstås också hand om min lilla katt. Hon ska ha sitt på morgonen och få lite kärlek och omsorg innan arbetsdagen börjar.

Idag känner jag faktiskt att det börjar bli lite segt med vissa kommentarer här på bloggen.

Jag har inga problem med att människor tycker olika. Tvärtom kan det vara både intressant och givande med olika åsikter. Men det är skillnad på att diskutera det jag skriver och att gång på gång granska och ifrågasätta hur jag lever mitt liv.

Nu har det bland annat kommit kommentarer om att jag återigen skulle ha skjutit upp mina sysslor hemma. Det har också ifrågasatts varför jag gör flera matlådor när jag bor ensam, med jämförelsen att stora familjer har betydligt mer att göra.

Men att jag bor ensam betyder inte att jag behöver laga en portion mat åt gången. När jag ändå står i köket gör jag gärna ett ordentligt storkok som räcker länge. Ibland delar jag dessutom maten med min vän. För mig är det både praktiskt och ekonomiskt.

Jag tycker också att det är bättre att använda spis och ugn ordentligt vid ett tillfälle än att stå och laga små mängder mat flera dagar i veckan. Jag sparar tid och min egen ork, och förhoppningsvis blir även energiförbrukningen lite lägre.

Sedan ifrågasattes även min promenad hem från jobbet. Personen skrev helt enkelt att hen inte tror på att jag promenerar hem. Där någonstans undrar jag faktiskt varför en helt vanlig promenad behöver ifrågasättas. Jag vet själv vad jag gör och behöver inte bevisa det för någon annan.

Det kom även kommentarer om att mina texter skulle vara ”AI-trams och påhitt” för att få dem att se bättre ut.

Jag har varit öppen med att jag använder hjälpmedel för att få ett tydligare och mer korrekt språk. För mig är det ett stöd i skrivandet. Men det betyder naturligtvis inte att någon annan hittar på mitt liv åt mig. Händelserna, erfarenheterna, tankarna och åsikterna är mina. Hjälpen handlar om att formulera dem så att det jag vill säga blir tydligt för den som läser.

Jag tänker inte heller skämmas för att använda de hjälpmedel som finns. Tvärtom tycker jag att människor ska använda de verktyg som hjälper dem att uttrycka sig och vara delaktiga.

Det som blir tröttsamt är när nästan varje liten detalj i vardagen ska granskas – maten, hemmet, promenaderna och till och med om det jag berättar är sant.

Jag lever mitt liv på det sätt som fungerar för mig. Andra får leva sina liv på sitt sätt. Vi har olika rutiner, olika förutsättningar och olika prioriteringar.

Jag tänker fortsätta skriva om min vardag, mina tankar och sådant som engagerar mig. Men jag behöver inte försvara varje matlåda, promenad eller val jag gör.

Ibland säger en kommentar faktiskt mer om den som skriver den än om personen den riktas till.

Nu lämnar jag detta och går vidare med min onsdag.

Ha en fin onsdag!

Tisdag – att hitta balans i vardagen

 

God morgon tisdag!

Igår blev det en lång arbetsdag eftersom vi hade föräldramöte på kvällen. Allt gick bra, men efter en sådan dag känner man att energin börjar ta slut. När jag väl kom hem fanns det inte mycket ork kvar till något annat, och ibland får det helt enkelt vara så. Hemmet finns kvar och allt behöver inte göras på en gång.

Jag är i alla fall glad över att jag förberedde flera matlådor och gjorde 3-veckorssallad redan i söndags. Att planera maten i förväg gör vardagen betydligt enklare, särskilt under veckor när det är mycket på jobbet och även en hel del annat som ska hinnas med.

Under vardagarna försöker jag undvika potatis och pasta och istället tänka lite mer på vad jag äter. På helgen vill jag däremot kunna unna mig något extra gott. För mig handlar det om att hitta en balans där det finns utrymme både för bra vardagsvanor och för att njuta av maten.

Nu är det tisdag och ännu en arbetsdag väntar. Efter jobbet har jag bestämt mig för att promenera hem. Det tar ungefär 30 minuter, och jag ser faktiskt fram emot den stunden. En promenad efter arbetsdagen kan vara ett bra sätt att få frisk luft, rensa tankarna och låta kroppen varva ner innan man kommer hem.

Jag har också börjat fundera mer på balansen mellan arbete, föreningsliv och privatliv. Jag tycker om att engagera mig och föreningslivet betyder mycket för mig, men det får inte innebära att all min lediga tid försvinner. Det måste också finnas plats för återhämtning, hemmet och sådant som jag själv vill göra.

Det är kanske just de små förändringarna som kan göra skillnad. En promenad hem, färdiga matlådor och lite bättre planering kan skapa mer utrymme och lugn i vardagen.

Man behöver inte hinna med allt. Ibland är det viktigare att stanna upp och fundera över vad man faktiskt vill lägga sin tid och energi på.

Nu kör vi tisdag – med lite mer tid för både vardagen och mig själv!