En sömnlös natt, en grå tisdag och en tomhet som känns extra tydlig efter en helg i sällskap. Men bland tröttheten finns små ljusglimtar – en omtänksam vän, en spinnande katt och något att se fram emot.
Fy vilken natt jag haft. En sån där natt när man ligger vaken, fast kroppen egentligen är helt slut. Jag kunde inte somna, bara vred och vände på mig. Allt kändes tomt och stilla efter helgen – när man har haft sällskap och plötsligt är ensam igen, blir tystnaden nästan öronbedövande.
Men habibi… innan jag gick upp, hade jag en liten stund med dig ändå. Jag låg kvar i sängen och kände hur du låg där nära, precis som du brukar. Jag blundade och tänkte på hur du spinner, hur du sträcker ut dig i sängen, hur du tittar på mig med dina trygga, kloka ögon. Det blev en mysig liten stund i tankarna – en tröst mitt i ensamheten.
Tisdagar har alltid varit lite gråa, men idag känns allt extra tungt. Jag vaknade alldeles för tidigt efter en sömnlös natt och försökte få dagen att rulla igång – satte på en tvättmaskin, började städa lite. Det hjälpte för stunden, men tröttheten ligger kvar som en dimma över hela kroppen.
Jag saknar närheten. Inte bara av en människa, utan just den speciella närheten som bara en katt kan ge. Tyst, självklar, trygg. Bara att höra dig tassa omkring, känna dig kura ihop dig intill – det gör så stor skillnad.
Nu börjar dagen smyga förbi, men något fint väntar i köket – jag fick med mig lunch från helgen, från en vän som verkligen känner mig. Det känns så omtänksamt och tryggt. Ska strax gå och värma den. Ibland räcker det med sådana små saker för att dagen ska kännas lite mjukare.
Jag hoppas också att jag kan komma iväg till vattenträningen på torsdag. Det har varit paus nu eftersom jag haft inflammation i hörselgången. Jag avslutade örondropparna igår, så jag hoppas verkligen att det lugnat sig. Jag saknar känslan av vattnet – den lugnar både kropp och tanke.
Och mitt i allt det här lite tunga finns det ändå något jag ser fram emot – motorfestivalen den 9 augusti! Det ska bli så roligt att få känna energin, ljudet, rörelsen, folket. Något helt annat än dagens tystnad. Och kanske du får följa med på ett hörn också, habibi – på något sätt. Eller så väntar du bara hemma tills jag kommer tillbaka, och spinner när jag öppnar dörren. ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar