kattvaktslogistiken

Det finns vissa förändringar som kanske inte märks så mycket utåt, men som känns djupt inuti. För mig har en sån förändring varit att börja säga nej. Inte på ett kallt eller avvisande sätt, utan för att ge plats åt det som faktiskt spelar roll. Jag har länge varit den som försöker få ihop allt – jobbet, relationer, hemmet, sociala sammanhang – och har ofta sagt ja av vana, ibland på bekostnad av min egen energi. Men det funkar inte i längden.

Så nu har jag börjat välja medvetet. Jag säger nej oftare – till sånt som stressar, dränerar eller bara inte passar just nu. Och kanske viktigast av allt: jag säger ja till det som får mig att må bra. Som att åka bort några dagar.

Vi har länge pratat om att komma iväg en sväng, och nu är det äntligen dags – nästa vecka ska vi resa bort några dagar. Ingen lång resa, inget märkvärdigt. Men bara att byta miljö, få andas annan luft och pausa vardagen känns som en riktig vinst. Det vill säga… om vi lyckas få allt på plats.

För den som har husdjur vet att det där med spontanitet är ett minne blott. Och vi har inte bara en katt. Vi har tre. Tre underbara, egenkärleksfulla, ganska krävande pälsklingar som inte direkt klarar sig själva. Så innan vi kunde boka något överhuvudtaget behövde vi lösa den stora frågan: vem ska ta hand om katterna?

Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Vi hörde runt bland vänner och familj, skickade meddelanden, bollade datum, tider, önskemål, matvanor och lådrutiner. Det blev snabbt tydligt att vi inte bara planerade vår resa – vi planerade också en hel liten minivardag för tre katter. Flera gånger fick vi flytta resedatum för att försöka anpassa oss efter när någon kunde ställa upp. Det kändes nästan som att hela kalendern snurrade kring tre små bossar med morrhår och tydliga preferenser.

Men nu verkar det som att det faktiskt kommer att gå ihop. Kattvakt är ordnad (halleluja!), vi har ett datum som funkar för både oss och våra fyrbenta familjemedlemmar, och jag har börjat tillåta mig själv att se fram emot resan. Det känns som en liten seger. Inte bara för att vi får komma iväg – utan för att jag tagit mig själv och mina behov på lite större allvar den här gången.

Katterna kommer såklart få det bra hemma, med mat, gos och ordnade rutiner. Och jag hoppas få komma hem med lite mer lugn i kroppen, kanske till och med ny inspiration. För ibland räcker det med ett litet avbrott för att hitta tillbaka till sig själv.

Till dig som läser – jag hoppas att du också hittar ditt sätt att skapa andrum. Kanske handlar det om att resa bort, kanske om något helt annat. Men vad det än är: våga säga ja till det du längtar efter. Och nej

 till sånt som tar mer än det ger. Du förtjänar det!

.