hem ljuva hem

Hemkommen och alltihopa. Det var så fint hemma, som dom har städat och grejat här, dom som bor extra hos mig! Det var jättekul att komma hem. 

Jag köpte mig en kycklingfilé och körde i Airfryer, och gjorde i ordning med lite kryddor. Så tog jag sista potäterna från mamma, och gjorde direkt i formen som jag ska ha med mig till jobbet.

 Sen tvättade jag och grejade lite, men jag låg och slöade och tittade på en film ”Älska mig” tittade jag på på Viaplay. 

Det blev inte så mycket mer, så förberedde jag mig för måndagen. En ny vecka och nya möjligheter. 

Men det har varit en jädra givande helg, och roligt att komma ut på en resa, tycker jag, jättetrevligt att få vara med goda vänner och så. Men ni får ha det så gott!

Ännu dyslexi

Andra dagen på Dysleximässan. I natt sov jag ganska illa och orkade ingenting över huvud taget. Sov illa, mardrömmar och allt möjligt. Programmet för lördagen var att jag skulle gå på räknesvårigheter och dyskalkuli. Det är tur att jag har haft med mig Taltjänst som har hjälpt mig och skrivit, så jag kan gå tillbaka och såhär. Vi åt lite god hotellfrukost, det är alltid lyx att få lite hotellfrukost. 

Sen gick vi den där goa promenaden på tjugofem minuter till mässan. Jag hjälpte till med inträdet till en början, och gick runt och pratade med olika företag, det kändes jättetrevligt och jättebra. Sen skulle jag gå ner och ta lite ansvar för föreläsarna för räknesvårigheter och dyskalkyli. Han tyckte jag ju var väldigt bra: ”Inga ämnen i skolan sprider så mycket oro i skolan som matematik” säger han. Han hade tio olika myter, och det finns inga myter om räknesvårigheter. Det är ju att de ska få sin hjälp, och man ska inte sitta och traggla. Man ska få hjälp med olika saker. Det var Markus Björnström, specialpedagog som pratade om detta. Jag tyckte han var väldigt trevlig och sakkunnig. Sedan var det ”Människan, tekniken och möjligheten”, Erika som har jobbat som specialpedogog i tjugofem år i friskolor och kommuner. Egenföretagare, och nu jobbar hon som ikt-pedagog på Utbildningskontoret i Södertälje. Jag känner så här: jag har skämts och gått med hörlurar på mig, mina stora hörlurar som jag har, trådlösa, stora vita. Men hon var fräck, att hon vågade gå som en fjortis så ska jag också försöka göra det, använda mina teknikplattformar som jag har. Jag har ju köpt mig en Apple-Watch, jag har en iPhone och jag har en dator. Så nu ska jag försöka använda olika hjälpmedel. Det var en app som hon pratade om som heter Time Timer. Den finns visserligen i iPhone redan. Jag tyckte den var så bra. Det var en rund röd som minskade hela tiden. När den var tom var det slut på tiden. Den var väldigt tydliggörande för barnen i skolan. Det är bra att lägga fram en sån på paddan och visa ”så här lång tid ska du jobba nu”, och så ser dom tiden exakt, hur dom ska göra. Men jag har ju inte så bra erfarenhet av gps, men det får ju gå, jag får försöka övervinna min rädsla igen. Sedan var det Eva Funk som bland annat har gjort Hönapöna-böckerna, och Kristallen fick hon 2008. Hon har varit med i Björnes magasin och andra program. Jag kände att hon har varit med om samma saker som jag, hon har fått lära sig. Jag fick ju läsa upp och ner precis som hon. Men jag tyckte inte att det var så bra. Men för att man har läs- och skrivsvårigheter, dyslexi, så har man inte hål i huvet. Man vet hur man ska göra och så här. Vi satt inte hela tiden och lyssnade på den, för vi skulle med ett tåg. 

Så det var ju tur att en god person hjälpte mig till hotellet. Jag kände mig lite vilsen, jag kände mig inte orienterad i Uppsala, det kändes rörigt. Jag hade inte koll på väderstrecken, jag hade inte koll på nånting. Men det var så gott att den här personen skulle åka samma tåg som mig. Jag känner mig inte säker på i vilken riktning jag skulle gå över huvud taget. Så vi gick ihop till hotellet, och gick till stationen ihop. Det gick vi på trettio minuter, och jag kände att det var tur att hon var med oss så vi kunde hitta rätt spår och så här. För vi skulle byta sen, för stationen i Stockholm var stängd för reparation. Vi skulle gå av vid södra stationen, och jag kände ”Nej, ska vi byta spår där, hur ska jag hitta”, men hon var så snäll och visade mig vägen, och jag kände mig väldigt trygg när personen var med mig. Men sen när vi satt från Stockholm Södra till Göteborg då satt jag själv. Men det var tur att jag hade tagit hem en app som min särbo berättade om: Tågkoll. Man ser vilka spår man kommer in på. Och det gjorde vi när vi kom in på södra stationen, vi kunde titta vart vi skulle gå, vilket spår. Det kändes väldigt bra. Jag ska börja använda min iPhone till mycket saker, och testa och försöka. Sedan tog jag tåget själv från Göteborg hem till mig. 

Där kom min särbo och hämtade mig, och upp till honom och gosa med min Habibi och min Zaffi. Det var lite trevligt. Vi försökte se färdigt på en film, men jag orkade inte se på den, så jag somnade ganska tidigt. Eller tidigt, klockan var halv ett. Men det var en härlig dag, och jag känner tacksamhet till alla som har hjälpt mig, så jag slapp att vara så bekymrad med byten och såhär. Jag hatar det, tidkollen har jag inte alls över huvud taget. 

Men ni får ha det så gott så hörs vi! 

Dysleximässa i Uppsala

God morgon! Mitt uppvaknande på hotellet: Dagen startar med en härlig frukost! Sen ska vi gå till mässan, och hoppas det kommer mycket folk

Jag blev väldigt snopen att jag fick ansvar för föreläsarna och det var helt fantastiska föreläsare, b la Ulrika Wolff som berättade om tidiga insatser för att förebygga dyslexi. Sen tyckte jag att IdorSvensson talar väldigt tydligt om att man ska sluta att träna efter årskurs 4 och istället få kompensationshjälpmedel. Det var väldigt bra och han var tydlig med att man ska använda appar och att det är olika behov till olika elever, så det är inte att samma paket funkar till alla. 

Sen kom Niklas Hyland, som jag har föreläst tillsammans med för 10 år sen. Han har gjort väldigt fina tv-program. Hans tema var ”Jakten på dyslexin i en värld i snabb förändring”. Här kan man se hur tekniken och samhället har blivit förändrad på många sätt, till det bättre många gånger för oss med dyslexi. 

Sen var det en docent från Linnéuniversitetet, som prata om Nycklar till frånvaro i skolan, hon hette Brittan Ekstrand. Hon prata väldigt mycket om att skapa ett förtroende till eleverna, att det finns ett nätverk i skolan som göra att barnen känner sig trygga. Ett nytt ord som jag inte har tänkt på ”pedagogisk frånvaro” – eleverna stannar hemma för att plugga till sina prov. Hela nyckeln är att man ska ha kontroll på eleverna och att man ser och hör dem. T ex uppmärksamma att de har fina kläder, klippt sig och så vidare. 

Det var väldigt många olika föreläsningar, men Elisabeth Marx föreläsningen handlade om hur hennes son hade det i skolan och hon har skapat ett material som man kan använda vid tidig ålder. Nyckeln till detta är att man arbetar i skolan och sen har man en liten läxa med sig hem och upprepar. Det är väldigt pedagogiskt läsmaterial. Jag blev faktiskt rädd därinne, för hon ramlade av podiet. 

Efter denna dagen var vi ganska möra. Vi gick hem till hotellet och tog oss ett glas vin, som vi hade med oss. På kvällen fick vi skaldjursbuffé, så nu är man trött och sliten och måste gå och lägga sig. Det var en trevlig dag.

. Ni får ha det så gott och trevlig helg!

N

Tåg stopp

Vilken dag det blev för mig, det blev ganska jobbigt… Tur i oturen så kände jag att jag måste sticka iväg tidigare, så jag kunde ta det lite lugnt och ta lite kaffe på stationen innan jag åker, ta det lite soft. Så var jag inne och tittade på tavlan: Inställda tåg! Då skulle vi åka med en buss till Göteborg. Det tar ju mer än en timme att åka ner till Göteborg, då hinner vi inte med Stockholmståget. Så jag ringde min särbo och frågade om dom kunde hjälpa oss och köra oss till Göteborg. Tur att han var ledig idag och hade min goa bil, så han körde oss till Göteborg. Vi kom i god tid dit ner, och det kändes lugnt och gott. Så tog vi tåget till Stockholm, så fick vi vänta en stund där, och nu är vi i Uppsala. Och typiskt gps:ensom det blev fel på. Man skulle vänta lite, men det tänkte jag inte på, men sånt kan ju hända. Så fick vi jättegott renskav med rotmos. Så nu ska vi krypa ner i sängen och börja med mässan i morgon.

Detta får inte hända!

Vilken händelserik dag det blev. 

Jag jobbade hela dagen, och sen till frissan. Jag gjorde mig jättefin i håret. De är jättebra på Hårverkstaden i Trollhättan! Det är mycket kunniga frisörer som har den frisörsalongen! 

Jag tyckte det var lite knepigt och konstigt och jag trodde jag hade fått synbortfall och allt möjligt konstigt! Jag gick tillbaka dit, där jag köpte mina glasögon – jag trodde inte min syn – att det skulle vara så! De har skrivit fel på siffror och jag har fått fel glas i mina glasögon – inte kul alls att få det så här, precis innan resan och allting! Plus när jag tvätta glasögonen på morgonen, så fällde de färg! 
Vilken skit det blev för mig! 

Nu, ikväll så har min lilla Habibi åkt upp till min särbo, så nu är det tomt och övergivet här.

 Nu får ni ha en trevlig kväll. Nu ska jag krypa ner. Jag är nästan färdigpackad till mässan imorgon. 

Ha det så gott!

shoppingrunda med lite träninspass

Hej och hå, nu är det tisdag igen, och full fart och full fräs! 

Tur att jag har goda vänner som lockar med mig på vattenjympa, så jag får lifta. Jag orkar inte köra bil på kvällen efter jobbet. Och vilket pass vi kom på! Ojojoj, Anna är ju helt crazy! Hon kör stenhårda pass, så man blir ju helt mör och helt slut. Men det gick ju bra att köra detta. Så det var en timme på vattenjympa, jag känner mig jätteredig, jättenyttig, och alltihopa. Sen tog jag mig en promenad till staden, det är inte långt ifrån, och hämtade ut mina två nya glasögon. Åh vad gott att få nytt, nu ser jag som en prinsessa igen, det är härligt! Så köpte jag mig en ny necessär också, jag var tvungen att shoppa lite grand till resan. Men nu ska jag krypa ner i sängen, nu får tisdagen vara bra, jag känner mig nöjd att jag har varit ute och tränat och gått lite grand.

 Men ni får må så gott ute i världen, hoppas många läser min blogg. 

måndag

Vilken morgon det var jag vaknade till, det var väldigt stressigt och trögt att ta sig upp. Så nu har jag faktiskt kommit igång och börjat jobba. Det gick sin gilla gång på jobbet, och jag känner så här: trägen vinner faktiskt. Nu fick jag sålt mina älskade mattallrikar som jag tycker väldigt mycket om, men man kan inte ha allt i livet. Man kan inte äta på tjugofem olika mattallrikar, men nu känner jag att jag har en bra uppsättning, nu har jag mormors gröna mattallrikar och en matservis, det får räcka. Så köpte jag två Ikea-skålar som jag tycker är goda att äta ur. Men jag funderar på att köpa två till, så jag har fyra. Efter detta så hade föreningen bjudit in ett nytt företag som ska leverera vårt bredband. 1000 Mb för 62 kronor i månaden i 36 månader, men jag undrar – vad blir priset sen efteråt? Det är ett avtal på 36 månader, och man får inte behålla det gamla fibernätet, för det kommer bredbandsbolaget att släcka ner. Bahnhof heter det, företaget. Det var ingen disciplin på mötesfolket, dom satt och pratade fast dom inte hörde, och det var lite rörigt tyckte jag. Jag kände att ”snart går jag härifrån”. Men jag satt kvar som en snäll lydig dam där. Så nu ska jag bara krypa ner i sängen och lägga mig, för jag känner mig trött och seg. Men jag ska faktiskt slå en signal till bredbandsbolaget också. Ha det så gött!

Blogghelg

Undrar hur helgen har varit egentligen. Jag blev faktiskt lite ledsen, sådär, jag trodde att min särbo skulle sova över hos mig på natten, men han ville inte det. Han var här och åt middag hos mig. Då gjorde jag kyckling med ris. Och sen hade jag köpt mango, chili och kokos och gjort en sås. Men jag tyckte chilin tog över faktiskt. Men jag satt och tittade på Tuben och tog det lite lugnt här på lördagen.

 På söndagen gick jag upp och fixade en stor lasagne på fem portioner, så nu har jag det infruset. Sen har jag ju fått rödbetor och potäter från mor, så jag gjorde biff á la Lindström på mitt eget sätt. Jag hade i rödbetor, stekte lite lök och hällde i, och så hade jag i lite persilja och lite kryddor, svartpeppar och salt. Sen hade jag i lite grädde, crème fraiche och ägg. Jag stekte i min Aerofryer, och  i  lugnan ro som jag steker och kokar potäterna så fasen går brandlarmet här. Och min inneboende skulle bli bjuden på mat. Det blev ståhej på grannarna, för det var första gången i mitt liv som grannarna kunde höra detta. Så jag hade inne henne, och det var väldigt trevligt, vi satt och åt och så. Men Aerofryern sprutade ju ut ånga, så det blir ju skit. Jag tycker det är en väldigt konstig anordning på den här Aeorfryern. 

Det har varit lite tråkigt i helgen, man har inte många vänner kvar i livet, så man blir mycket ensam och övergiven. Folk bryr sig inte så mycket idag, känner jag. Men nu ska jag börja arbeta igen, och sen ska jag packa för Uppsalaresan. Jag känner mig lite pirrig för att åka, men det får väl gå. Men ni får ha det så gott!