Nu har det redan gått en hel vecka av semestern – det känns nästan overkligt. Tiden rusar, men ändå har det varit skönt att få landa lite. Jag hade tänkt ta en snabbtur till köpcentrumet idag för att handla lite småsaker, men såklart... direktbussen dit ut var inställd. Sommarens specialslingor och tillfälliga tidtabeller alltså – varför ska det alltid bli krångel när man faktiskt har tid att göra ärenden? Nu blir det en omväg via stan och byte av buss. Inget stort egentligen, men ändå sådär irriterande när man redan har planerat sin dag.
Jag började morgonen i lugn takt. Fixade lite frukost, både till mig och till habibi. Inget märkvärdigt – bara en mysig start på dagen. Det där lilla, enkla som gör så mycket. Vi ska ju bort i helgen, på kalas, så jag tänkte passa på att köpa något till presentkorgen. Något litet men omtänksamt. Kanske någon fin tvål, lite choklad eller ett doftljus. Vi får se vad jag hittar.
Har inte kollat vädret än. Det har ju varit så nyckfullt den senaste tiden. Ena stunden stekhett, andra stunden ösregn. Typisk svensk sommar. Tänker att jag packar både klänning och regnjacka så är man safe.
Idag har jag också bokat in lite egen tid – ska fixa naglarna och göra pedikyr. Det är något med att få naglarna i ordning som gör att hela kroppen känns lite mer samlad, som att man plötsligt orkar lite mer. Och så är det skönt att bara sitta ner, få bli ompysslad och inte tänka på något särskilt. Det är den där lilla lyxen mitt i vardagen jag försöker unna mig nu under ledigheten.
Resten av veckan är ganska öppen. Jag försöker att inte planera för mycket, men ändå ha några små saker att se fram emot. Kanske en tur till stugan om vädret håller i sig. Eller bara ligga hemma och kolla serier i soffan med katten i knät och något kallt att dricka. Det är ju ändå semester – och jag försöker verkligen att inte känna någon press.
"Det lilla lugnet i vardagen kan vara semester nog"
4 kommentarer:
Viktigt att inte pressa andra också att dom ska fixa, skjutsa osv. Det finns andra som också behöver sin vila på sin semester.
Att uttrycka frustration är ibland ett sätt att försöka göra sig hörd, särskilt om man har erfarenheter av att inte bli förstådd eller tagen på allvar. Det handlar inte alltid om att peka ut syndabockar, utan om att våga visa en sårbarhet som många kanske försöker dölja.
Samtidigt är det helt sant att många personer med dyslexi är positiva, drivna och fulla av värme – det ena utesluter inte det andra. Vi är alla olika, med olika sätt att hantera svårigheter och olika sätt att uttrycka oss.
Det du skriver väcker en viktig poäng: att hitta balansen mellan att dela sina utmaningar och att också lyfta det som fungerar och känns bra. Båda delarna behövs. Tack igen för att du tog dig tid att säga vad du tycker – det är en del av en öppen och ärlig dialog.
Texten har inget med inlägget jag skrev. Det är viktigt att du också respekterar att andra behöver sin vila. Vad jag har förstått och vet så kör du med folk, kräver, pekar och ställer krav utan att hjälpa till själv.
Andra får slita ut sig och lösa dina problem. Det märks i bloggen att fler verkar känna dig och delar samma bild av dig. Då kanske man får ta till sig det istället för att stänga av kommentarer vilket är otroligt barnsligt.
Klagar på busslinjer igen. Du orkar inte byta buss för det är besvärligt för dig.
Skicka en kommentar