torsdag, juni 26, 2025

En lugn morgon – och en ilsken trafik!



I morse började jag dagen i lugnt tempo. Jag tog en lång, varm dusch och lät vattnet skölja bort både sömn och stress. Sen satte jag mig på balkongen med frukost i solen – det var riktigt mysigt. Det är i sådana stunder jag känner mig som mest i balans. Lugnet. Enkelheten. Att bara få sitta och vara. Det är något jag uppskattar mer och mer ju äldre jag blir.

Men sen kom verkligheten ikapp – och irritationen. Just nu är jag så trött på trafiken! De har stängt av flera busslinjer och dragit om rutterna helt. Allt det där som brukar gå på rutin, blir nu ett pussel av tider, byten och förflyttningar. Jag blev stressad bara av att försöka få koll. Det där är verkligen min “samsats-sida” – jag gillar när saker är planerade, strukturerade och flyter på som de ska. Jag trivs inte när det blir rörigt, särskilt inte när jag ska iväg och tider är inblandade.

Som tur var lyckades jag ändå få ordning på det. Jag dubbelkollade busstiderna, hittade rätt hållplats och tog mig till slut dit jag skulle. Det var faktiskt längesen jag var i grannkommunen, så när jag väl satt på bussen kunde jag nästan känna att det blev lite som en liten utflykt.

Och dagens höjdpunkt? Att träffa arbetskamrat fika! ❤️ Vi slog oss ner och tog en Pariservåffla och en kopp kaffe. Det finns något speciellt med att bara sitta ner och prata med någon man tycker om. Skönt att få skratta lite, prata om både stort och smått, och bara vara i nuet.

Efter fikan gick vi en sväng i Elins butik. Det är alltid lika mysigt där – ett perfekt ställe att strosa runt på utan att känna någon stress. Vi gick in i en klädaffär, och jag blev nästan full i skratt. Priserna brukar vara skyhöga där, särskilt på märket Laurie Legions, som är danskt och brukar vara alldeles för dyrt för min plånbok. Men idag hade vi tur – de hade 30 procents rabatt på just de kläderna. Vilket kap! Det kändes nästan som en liten seger att kunna unna sig något fint utan att det sved alltför mycket i plånboken.


Reflektion på hemvägen

På vägen hem kände jag mig glad men också trött. Det blev en fin dag – trots den struliga starten. Och jag tänker att det ofta är så: även när saker börjar kaosartat kan det ändå vända och sluta riktigt bra. Det gäller bara att andas, ta en sak i taget och försöka behålla lugnet. Något jag fortfarande övar på, varje dag.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Sluta gnäll på precis allt! Hur liten är din värld egentligen när du hittar fel i allting. Livet är inte en felfri raksträcka, inte för någon!

Gullans svårigheter med Dyslexi sa...





Jag tycker det är viktigt att man får uttrycka sina känslor och upplevelser, även om de inte alltid är positiva. Att ventilera betyder inte att man gnäller – ibland behöver man bara få ur sig saker för att kunna gå vidare. Livet är inte felfritt, precis som du säger, men vi hanterar det på olika sätt. Respekt för varandras perspektiv är också en del av livet.