En krispig vintermorgon och en intensiv vecka

Vintern biter fortfarande kvar, och den här morgonen var en sådan där riktig krispig start på dagen. Det är något speciellt med att dra på sig jackan, känna den kyliga luften bita i kinderna och se frosten som gnistrar i solskenet. Det är som om naturen påminner oss om att pausa, andas och reflektera – något jag verkligen behöver den här veckan.

Just nu är det mycket på gång. I vår lokalförening väntar ett styrelsemöte där vi ska ta itu med viktiga beslut. Det känns alltid givande att få vara en del av något större och att kunna påverka, men jag ska inte sticka under stol med att det också kräver sin planering. Förberedelserna inför mötet snurrar i bakhuvudet, samtidigt som vardagen rullar på i sitt eget tempo.

När det blir så här fullt upp försöker jag hitta små stunder för att återhämta mig. I morse, efter en snabb frukost med kaffe och gröt, satt jag bara en liten stund och tittade ut genom fönstret. Frosten på grenarna såg ut som små gnistrande kristaller – nästan som naturens eget konstverk. De där små ögonblicken gör verkligen skillnad.

Idag är det också dagen då julen ska städas ut. Det är dags att plocka ner pyntet och packa undan det för den här gången. Det känns alltid lite vemodigt att säga hej då till julens mys, men samtidigt blir det skönt att få ordning igen och blicka framåt mot nya rutiner.

Så nu laddar jag om, med både energi och fokus, inför resten av veckan. Förutom styrelsemötet ser jag fram emot att träffa kollegorna och bolla idéer. Att ha ett gott samarbete gör att man orkar lite mer, även under de mest hektiska perioderna.

Hur ser din vecka ut? Har du också mycket på gång, eller hinner du njuta av vinterns sista dagar?

När enkelhet blir magiskt

Vilken härlig helg!

Den här helgen har verkligen varit något extra. Min vän kom redan i fredags, och vi inledde kvällen med en mysig stund över en kopp te och rostat bröd. Det är fantastiskt hur något så enkelt kan kännas så speciellt när man delar det med någon man tycker om. Vi satt länge och pratade om allt mellan himmel och jord – timmarna bara flög förbi.

På lördagsmorgonen njöt vi av en lyxig frukost med gröt, ägg och kaffe. Jag älskar att starta dagen lugnt, särskilt när jag har någon att dela den med. Det finns något magiskt med att sitta vid frukostbordet och känna att tiden står stilla en stund.

Efter frukosten tog vi en promenad, trots att vädret var lite grått. Den krispiga januarluften fyllde oss med energi, och det är alltid uppfriskande att röra på sig, även om det är kallt. När vi kom hem igen tände vi ljus och värmde oss med en kopp kaffe – den perfekta pausen innan kvällen tog vid.

Lördagskvällen spenderades hos vänner, och det blev en riktig fest för smaklökarna! Hemlagad mat, skratt och härliga samtal fyllde rummet med värme. Jag uppskattar verkligen de där stunderna när gemenskapen känns så självklar och glädjen är på topp.

En söndag i lugnets tecken

Söndagen började stillsamt, precis som jag tycker att den ska. Efter en enkel frukost vid köksbordet tog vi en promenad runt området. Det var iskallt, men den friska luften gjorde underverk för både kropp och själ. Jag tycker alltid att det känns skönt att få röra på sig lite innan man fortsätter dagen.

Till lunch lagade jag potatismos och julköttbullar – en riktig favorit! Jag har en liten tradition när jag gör potatismos: jag kokar alltid en lök tillsammans med potatisen. Det är en sådan enkel detalj, men den gör en otrolig skillnad för smaken. Att sedan få dela måltiden med någon annan gjorde det ännu bättre, precis som alltid.

Efter lunch blev det en stunds avkoppling med en bok och katten spinnande i mitt knä. Jag läser just nu Isguden av Mons Kallentoft, och jag är helt fast i historien. Det är den perfekta boken för en stilla och kall söndag.

Nu är det dags att plocka ihop och förbereda mig för en ny arbetsvecka. Även om helgerna ibland känns för korta, är jag så tacksam för allt fint som den här helgen har bjudit på. Små stunder av glädje, gemenskap och lugn gör verkligen livet rikare.

Hoppas att ni också har haft en fin helg och fått tid att njuta av det som gör er glada. ❤️

Dyslexi och högskolestudier – varför måste det vara så svårt?

 

God morgon lördag 🌞

Jag tänkte dela några tankar kring dyslexi och högre studier, något som jag själv reflekterat över många gånger.

För oss som har läs- och skrivsvårigheter, eller dyslexi, är det viktigt att förstå att svårigheterna inte försvinner – de är bestående. Det betyder inte att vi är mindre kapabla, utan att vi behöver anpassningar och verktyg för att lyckas. Själv har jag gått hela grundskolan och gymnasiet och klarat mig rätt bra, men när det kommer till högskolan dyker nya utmaningar upp.

En sak som jag verkligen ifrågasätter är kravet på en logopedutredning som inte får vara äldre än fem år för att få rätt till stöd. Det är både kostsamt och tidskrävande att göra en ny utredning, särskilt för en student som redan kämpar med ekonomin och studielånen. Varför räcker det inte att dyslexin redan är dokumenterad? Dyslexi är ju inte något man "växer ifrån" eller kan "reparera".

Men även om svårigheterna är bestående, så finns det mycket vi kan göra för att förbättra våra möjligheter att lyckas. Jag brukar tänka att vi har en verktygslåda som vi fyller med det vi behöver för att klara vardagen och studierna. Verktygen kan vara hjälpmedel som läs- och skrivappar, talsyntes, talböcker och till och med stöd från Taltjänst.

Det är viktigt att inte känna sig ensam i detta. Att våga prata med högskolan och andra myndigheter om vad man behöver kan göra stor skillnad. Men samtidigt tycker jag att systemet borde bli mer flexibelt och stödjande. Vi ska inte behöva betala dyra pengar för en ny utredning bara för att bevisa något vi redan vet.

Jag hoppas att högskolor och andra utbildningsinstanser snart inser vikten av att göra det lättare för alla, oavsett bakgrund eller förutsättningar, att lyckas i sina studier. Det borde vara en självklarhet!

Vad tycker du? Har du egna erfarenheter eller tips på verktyg som hjälpt dig? Dela gärna med dig – vi kan alla lära av varandra!

Trevlig lördag! ☀️

Svårt att Komma Igång efter Ledigheten

 

Att börja om efter ledigheten har varit riktigt svårt. Det känns som om hjärnan fortfarande är på "semesterläge", och det är svårt att fokusera. Idag är sista arbetsdagen innan helgen, och jag ser fram emot att få besök av en vän som kommer och hälsar på. Det ska bli riktigt mysigt!

En sak som verkligen hjälper mig att koppla av är att försvinna in i en bra bok. Just nu lyssnar jag på Isguden av Mons Kallentoft, och jag måste säga att den har fångat mig totalt! Boken är en del av serien om Malin Fors, en kriminalinspektör med både styrkor och svagheter som gör henne otroligt intressant att följa. Den här gången handlar det om ett mord som verkar kopplat till nordisk mytologi, och Kallentoft bygger skickligt upp spänningen med kalla, råa miljöer och komplexa karaktärer.

Det är något speciellt med hans sätt att skriva – orden känns nästan poetiska, samtidigt som de bär på en mörk underton. Man kan nästan känna kylan, både i vädret och i människors handlingar. Jag uppskattar också att han går på djupet med karaktärernas psykologiska utveckling, vilket gör historien ännu mer fängslande.

En stor del av upplevelsen är också tack vare uppläsaren, Mallika Giarimi. Hon har en sådan fängslande röst, och sättet hon läser på gör varje scen levande. Jag tycker det är så mycket mer givande att lyssna på en bok med en mänsklig uppläsare – det ger något extra som en digital röst aldrig kan ersätta.

Jag märker att jag har svårt att släppa boken. Jag vill hela tiden veta vad som händer härnäst och hur mysteriet ska lösas. Är det bara jag som fastnar så här i en bok ibland?

Vad Händer Egentligen?

Nu är det fredag, och helgen närmar sig. Jag måste ändå ta reda på vad habibi höll på med häromnatten. Ibland blir jag så nyfiken på hans små äventyr, och det kanske blir en del av våra samtal i helgen.

Vad läser eller lyssnar du på just nu? Har du någon bok som gripit tag i dig på samma sätt?

Torsdagsfunderingar – snart helg, men inte riktigt där

Torsdagar har alltid varit en märklig dag för mig. Det är som att man kan ana helgen, men den är fortfarande lite utom räckhåll. Veckan har redan hunnit trötta ut en, men det är ännu lite kvar att göra innan man får vila. Det är en dag som ofta känns seg, men samtidigt kan jag ibland känna ett lugn i att vara så nära målet.

Torsdagar betyder ofta att jag får bocka av det sista på listan på jobbet innan fredagens mer avslappnade stämning infinner sig. På jobbet brukar vi alla vara lite trötta, men det finns också en gemenskap i det. Någon kanske har med sig lite fika, och vi ser fram emot helgens planer.

Jag brukar se till att göra något litet för mig själv på torsdagskvällen. Det kan vara så enkelt som att göra en extra god middag eller sjunka ner i soffan med en film eller serie jag längtat efter. Små saker som känns som en belöning för att ha tagit sig igenom veckan. Just nu håller jag på att läsa med öron boken "Isguden" av Mons Kallentoft, och det har blivit mitt sätt att koppla av på torsdagskvällar. Det är något med spänningen i boken som hjälper mig att släppa vardagen en stund. Jag fastnar lätt i handlingen och ibland läser jag långt in på natten trots att jag vet att jag borde sova.

När jag tänker på torsdagar i barndomen så var det kvällar då min mamma ibland kom hem med något gott från mormor. Det var en enkel sak, men det kändes som ren lyx. Jag tror att det är därifrån jag fått vanan att unna mig något på just torsdagar. En liten paus, ett litet andrum.

Min mamma bor 15 mil från mig nu, så vi ses inte så ofta som jag kanske skulle vilja. Men vi hörs av regelbundet, och ibland skickar hon en bild på något gott hon bakat eller lagat. De där små stunderna påminner mig om torsdagskvällarna från förr och värmen i hennes omsorg.

En natt med katten och en rivstart på morgonen

Innan jag la mig såg jag till att ta hand om katten. Jag bytte i lådan och fyllde på mat. Men natten var inte riktigt slut där – för när jag trodde att allt var lugnt, satte hon igång. Hon for runt som en virvelvind, rev ner pennor och smög på julkulorna.

När morgonen kom var det kanske inte så konstigt att jag vaknade lite lättare än vanligt. Det var som att katten hade gjort sitt bästa för att hålla mig i gång, även om jag sov.

Ibland undrar jag om hon planerar det här i förväg – som om hon vet exakt när jag som mest behöver min sömn, och då bestämmer sig för att det är lektid. Men trots allt är det svårt att bli arg. Det är ju ändå en del av charmen med att ha katt, även om det betyder lite mer fart på morgonkvisten.

Nu väntar en blöt och grå morgon. Jag går ut i rusket för att ta bussen till jobbet, lite seg efter nattens "storm" där hemma. Men jag vet att jag tar mig igenom den här tröga onsdagen, precis som alltid. Det är något speciellt med att börja dagen med små kaosartade ögonblick – det sätter ändå lite guldkant på vardagen.

Nu är det dags igen

Klockan ska ringa klockan fem. Morgonens tunga tystnad väntar på att spricka när alarmet ljuder och dagen startar. Tillbaka till jobbet efter 14 dagars ledighet. Ledig, ledig – men nu är det slut på det.

Det är alltid lite motigt att komma upp efter en lång paus. Kroppen vill ligga kvar under täcket, men hjärnan vet att det bara är att rulla igång. Gröt på spisen, en snabb dusch, lite rufs i håret – och sen iväg.

Januari har sin egen tyngd. Många kallar den för den fattiga månaden, och det är inte svårt att förstå varför. Ekonomin får kämpa för att sträcka sig fram till nästa lön. Det är samma visa för så många. Men vi tar oss igenom det, som vi alltid gör.

Och som om det inte vore nog, höjer Västtrafik sina priser igen – 25 kronor extra på månadskortet. Det känns i plånboken. Jag tycker det är väldigt dyrt att åka inom stan med busskortet som det är. Det blir inte bättre av att bussarna ibland inte håller tiderna. Inget är värre än att stå och frysa i 30 minuter när bussen borde ha kommit efter 10. Jag har skrivit till Västtrafik förr, och jag kommer inte tveka att göra det igen.

Det får faktiskt vara nog snart. Vem har råd att åka buss längre? Och bilen ska vi inte tala om – bensinpriserna fortsätter att skena. Vi som inte kan cykla eller gå har det inte lätt. Ibland känns det som att det inte finns några bra alternativ kvar.

Men vad gör man? Man tar sin mugg kaffe, slevar i sig lite gröt och ger sig ut i kylan. Dags att möta dagen, en timme i taget.

Fokusera på skolan och framtiden – även med dyslexi

Det är inte alltid lätt att hänga med i skolan. För många ungdomar känns det som om framtiden är långt borta, och skolarbetet kan kännas tungt och ibland meningslöst. Men sanningen är att det du gör idag kan påverka ditt liv på så många sätt i framtiden.

Jag vet hur det känns att kämpa i skolan. Jag har själv dyslexi, och det har inte alltid varit enkelt att hänga med. Bokstäverna kunde dansa runt på sidan, och ibland kändes det som om jag aldrig skulle klara av vissa uppgifter. Men en sak som hjälpte mig var att inse att jag inte var ensam. Det finns så många andra som delar samma utmaningar.

Att ha dyslexi betyder inte att man är dum eller mindre kapabel än andra. Det betyder bara att hjärnan fungerar lite annorlunda. Och det finns verktyg och strategier som kan hjälpa. Jag har lärt mig att ta hjälp av tekniska hjälpmedel, som röst-till-text-program och läsappar. Dessutom har stödet från vänner, familj och lärare gjort en stor skillnad.

När jag ser tillbaka på min skoltid önskar jag att jag hade vågat be om hjälp tidigare och inte skämts för att jag behövde extra stöd. Jag hoppas att du som läser detta kan ta med dig något från mina erfarenheter. Din framtid är viktig, och du har potential att nå dit du vill.

Det finns också föreningar som kan hjälpa ungdomar och föräldrar. Dyslexiförbundet är en av dessa föreningar som arbetar för att stötta människor med dyslexi. De erbjuder råd, verktyg och möjligheter att träffa andra i samma situation. Tveka inte att ta kontakt med dem – de kan göra stor skillnad.

Så till alla ungdomar där ute: fokusera på skolan och det som ligger framför er. Även om det kan kännas tufft ibland, kom ihåg att varje steg ni tar för er närmare era drömmar. Med lite envishet och stöd kan ni åstadkomma så mycket mer än ni tror.