Innan jag la mig såg jag till att ta hand om katten. Jag bytte i lådan och fyllde på mat. Men natten var inte riktigt slut där – för när jag trodde att allt var lugnt, satte hon igång. Hon for runt som en virvelvind, rev ner pennor och smög på julkulorna.
När morgonen kom var det kanske inte så konstigt att jag vaknade lite lättare än vanligt. Det var som att katten hade gjort sitt bästa för att hålla mig i gång, även om jag sov.
Ibland undrar jag om hon planerar det här i förväg – som om hon vet exakt när jag som mest behöver min sömn, och då bestämmer sig för att det är lektid. Men trots allt är det svårt att bli arg. Det är ju ändå en del av charmen med att ha katt, även om det betyder lite mer fart på morgonkvisten.
Nu väntar en blöt och grå morgon. Jag går ut i rusket för att ta bussen till jobbet, lite seg efter nattens "storm" där hemma. Men jag vet att jag tar mig igenom den här tröga onsdagen, precis som alltid. Det är något speciellt med att börja dagen med små kaosartade ögonblick – det sätter ändå lite guldkant på vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar