Torsdagar har alltid varit en märklig dag för mig. Det är som att man kan ana helgen, men den är fortfarande lite utom räckhåll. Veckan har redan hunnit trötta ut en, men det är ännu lite kvar att göra innan man får vila. Det är en dag som ofta känns seg, men samtidigt kan jag ibland känna ett lugn i att vara så nära målet.
Torsdagar betyder ofta att jag får bocka av det sista på listan på jobbet innan fredagens mer avslappnade stämning infinner sig. På jobbet brukar vi alla vara lite trötta, men det finns också en gemenskap i det. Någon kanske har med sig lite fika, och vi ser fram emot helgens planer.
Jag brukar se till att göra något litet för mig själv på torsdagskvällen. Det kan vara så enkelt som att göra en extra god middag eller sjunka ner i soffan med en film eller serie jag längtat efter. Små saker som känns som en belöning för att ha tagit sig igenom veckan. Just nu håller jag på att läsa med öron boken "Isguden" av Mons Kallentoft, och det har blivit mitt sätt att koppla av på torsdagskvällar. Det är något med spänningen i boken som hjälper mig att släppa vardagen en stund. Jag fastnar lätt i handlingen och ibland läser jag långt in på natten trots att jag vet att jag borde sova.
När jag tänker på torsdagar i barndomen så var det kvällar då min mamma ibland kom hem med något gott från mormor. Det var en enkel sak, men det kändes som ren lyx. Jag tror att det är därifrån jag fått vanan att unna mig något på just torsdagar. En liten paus, ett litet andrum.
Min mamma bor 15 mil från mig nu, så vi ses inte så ofta som jag kanske skulle vilja. Men vi hörs av regelbundet, och ibland skickar hon en bild på något gott hon bakat eller lagat. De där små stunderna påminner mig om torsdagskvällarna från förr och värmen i hennes omsorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar