En lugn morgon med gröt, kaffe och lite sällskap

Att starta morgonen med en skål havregrynsgröt och en kopp kaffe är något som ger en speciell känsla av lugn. Det är nästan en ritual för mig att sätta mig ner vid frukosten och slå på något lättsamt på YouTube. Just idag tittade jag på Helene Torsgården, och det blev extra underhållande när min katt, Habibi, började spetsa öronen och försöka “prata” med hennes katter på skärmen. Det såg så roligt ut, och jag kunde inte låta bli att skratta mellan skedarna med gröt. Habibi var verkligen fascinerad!

Jag måste säga att jag är väldigt glad över att vår förening har investerat i ett riktigt bra fiberbredband, 1000 Mbit. Tack vare det fungerar tv:n och alla appar utan problem, och det är så enkelt att titta via Google-kontot. En bra tv-dongel och en stabil uppkoppling gör verkligen mycket för en lugn frukoststund.

Efter att ha njutit av morgonlugnet kändes det som att jag behövde ta tag i hemmet. Jag röjde lite här och där, men ändå märkte jag att en känsla av ensamhet smög sig på. Det är inte alltid lätt att känna sig energisk och motiverad, men jag försöker samla kraft. Kanske kan jag få lite extra energi till att fixa upp hemmet och göra det mysigt igen. Det är ju de små sakerna som kan göra stor skillnad, eller hur?

Att våga kämpa för sitt stöd trots ifrågasättanden

Att känna sig utanför är något jag är alltför bekant med. Jag minns tydligt hur det kändes att inte tillhöra någon i klassen. En av de mest smärtsamma upplevelserna var under en valideringskurs på 1990-talet. Jag kämpade hårt för att få den hjälp jag behövde, men istället för att få förståelse möttes jag av ifrågasättanden. "Har du verkligen dyslexi?" fick jag höra, som om mina svårigheter inte var tillräckligt verkliga för dem. Att ha den känslan av att inte bli trodd var oerhört tungt. Tur att jag fick en logoped som gjorde min dyslexiutredning – utan henne vet jag inte vad jag hade gjort. Kanske slutade mina kurskamrater till slut att prata illa om mig, men skadan var redan skedd.

Det kändes orättvist att bli ifrågasatt för att jag fick det stöd jag behövde. Den specialpedagog som hjälpte mig var så snäll och gav mig verktygen att kunna studera bättre, till och med med hjälp av kassetläromedel. Men trots detta ledde det till mobbning. En lärare gick så långt som att påstå att jag inte hade gjort ett prov själv. Jag kan fortfarande känna den skammen och ilskan. Hur kunde min kamp för att klara mig på lika villkor förvandlas till en anledning för andra att döma mig?

Den här erfarenheten har lämnat spår, men den har också gett mig en insikt: Alla har rätt till en rättvis och inkluderande utbildning, oavsett vilka svårigheter de har. Ingen ska behöva känna sig utanför eller skämmas för att de behöver stöd.

"Att Bemästra Utmaningar: En Kvinna med Dyslexi i Arbetslivet

 

Fredagen blev en stund för reflektion och tacksamhet. Du stannade upp för att verkligen uppskatta hur långt du har kommit. Trots alla hinder och ögonblick av osäkerhet valde du att fokusera på det positiva: de små framgångarna och stunderna där du faktiskt kände dig stolt. Du tänkte på de relationer som ger dig styrka – kollegor, vänner och de människor som verkligen förstår och stöttar dig. Det gav en känsla av inre tillfredsställelse att ha vågat öppna upp och dela dina erfarenheter.

 

Med helgen framför dig kunde du släppa lite av veckans stress och påminna dig själv om att din röst är viktig och att dina ord faktiskt kan göra skillnad. Du avslutade dagen med en känsla av förväntan inför vad som kommer härnäst, fylld av hopp om att fortsätta inspirera andra och kämpa för de anpassningar som krävs för ett mer inkluderande samhälle.

 

Under veckan har du skrivit inlägg med djup förståelse för livet med dyslexi och hur det påverkar både arbetslivet och vardagen. Du har beskrivit de ständiga utmaningarna och behovet av att anpassa sig till en värld som inte alltid erbjuder tillräckligt stöd. Genom att dela dina personliga erfarenheter har du visat hur viktigt det är att prata öppet om sina behov och att våga söka de anpassningar som behövs, som talsyntes och extra tid.

 

Du har också lyft fram samhällets brist på jämlikhet när det gäller stöd för personer med dyslexi, och påpekat att dessa svårigheter inte försvinner efter skolan utan följer med in i arbetslivet. Trots hinder har du bett om hjälp när det behövts och använt tekniska hjälpmedel för att finna balans och styrka.

 

Avslutningsvis har du reflekterat över hur stödet från Dyslexiförbundet**, tillsammans med din egen vilja att hitta lösningar, har gjort det möjligt för dig att utvecklas. Du har till och med börjat njuta av att skriva blogginlägg för att inspirera andra. Du har visat på vikten av att vara stolt över sina framsteg och att våga stå upp för sig själv.

 

Födelsedagsfika: Stress och Glädje i en Tårta

Att bjuda på något i kafferummet är mer än bara en tradition – det känns som ett sätt att ge tillbaka till de kollegor som man spenderar så mycket tid med varje dag. För mig, med en nybakt sockerkaka och en hemlagad gräddtårta som väntade, var det både ett stressmoment och något att se fram emot. Att få ihop tårtan kvällen innan, när energin var på sparlåga, krävde lite vilja. Men ibland gör man sådant för gemenskapens skull.

När fredagen väl kom och jag lade fram tårtan kändes stressen som bortblåst. Leenden, spontana gratulationer och hur kollegorna samlades med kaffekoppar i händerna för att njuta av något jag hade skapat, gjorde det helt klart värt det. Det blev en stund fylld av uppskattning och värme – ett tillfälle där vi alla fick pausa och njuta tillsammans. 

Men det är också så att intensiva dagar tar ut sin rätt. Efter att ha klivit upp tidigt och haft en dag fylld av energi och möten, kändes det helt rätt att avrunda med något som ger mig glädje och lite lugn. Med kyckling och potatissallad från ICA, en vän vid min sida, och det inspirerande programmet “Så mycket bättre” på skärmen, hittade jag den där välförtjänta balansen. Alba Augusts röst och musiken blev en påminnelse om att det är okej att bara vara – att låta sig ryckas med och känna något större än dagens slit. 

För i slutändan är det just det livet handlar om. Att sätta värde på de små stunderna, att låta sig själv få njuta av ögonblicken, även när man är trött. Det är där jag hittar kraft att fortsätta, i stunderna där ansträngning och återhämtning går hand i hand.

Hur snäll ska man vara som hyresvärd?

Jag driver en liten uthyrning vid sidan av mitt ordinarie jobb och har varit med om en del lärorika (och ibland tuffa) upplevelser. En situation som jag tänkt på mycket inträffade för två år sedan, när en ny hyresgäst skulle flytta in.

Allt var förberett och i ordning, och enligt avtalet skulle personen betala en deponeringsavgift innan inflytt. Men veckorna gick, och trots påminnelser såg jag inte röken av några pengar. Dagarna kröp närmare den första i månaden, då inflyttningen skulle ske, och där stod jag utan betalning, hyresgäst eller inkomst.

Tillslut fick jag ta ärendet vidare till Kronofogden. Det visade sig att hyresgästen helt enkelt inte hade några pengar. Det var en tung insikt, och jag lärde mig mycket om vikten av att hålla fast vid regler och avtal, men också om den svåra balansen mellan att vara snäll och att skydda sin egen ekonomi.

Vad är dina tankar? Har du varit med om något liknande, och hur hanterade du det? Som hyresvärd är det ibland en balansgång mellan att visa förståelse och att ta ansvar för sin egen försörjning.

---

Utbildningens värde idag: Från antipluggkultur till framgång

 

Atipluggkultur är avgörande för att ge våra unga en bättre framtid. Antipluggkultur, där det anses “mesigt” att anstränga sig i skolan, har tyvärr blivit ett hinder för många elever, särskilt pojkar, som riskerar att halka efter i sina studier. Den sociala statusen, där det ses som coolt att inte plugga, påverkar både självförtroendet och studieresultaten negativt.

På 80-talet såg arbetsmarknaden annorlunda ut. Det gick ofta att få ett jobb utan gymnasieexamen. Idag är verkligheten en helt annan. En gymnasieutbildning är inte bara en fördel – det är nästan en förutsättning. Arbetsmarknaden har hårdnat, och konkurrensen om jobben är tuffare än någonsin. Vi måste göra något för att förbereda våra ungdomar bättre.

Hur kan vi vända trenden?

Nyckeln är att skapa en skolkultur där det är okej att vara ambitiös och att vilja lyckas. Det börjar med att ge eleverna verktygen för att lyckas, och det behöver inte handla om att studera med “svett och tårar”. Istället kan vi lära ut effektiva studietekniker: att bryta ner stora uppgifter i mindre, mer hanterbara delar, använda tydliga checklistor och jobba med kortare, fokuserade studiestunder. På så sätt blir lärandet mer strukturerat och mindre överväldigande.

Vi behöver också lyfta fram positiva förebilder i skolan – elever som vågar satsa och jobba för sina mål. Misslyckanden ska inte ses som nederlag utan som naturliga steg i lärprocessen. Om vi kan skapa ett klassrumsklimat där elever vågar försöka, vågar fråga och vågar drömma, så har vi kommit en lång bit på vägen.

Föräldrar spelar en viktig roll

För föräldrar, oavsett utbildningsbakgrund, handlar det om att skapa en miljö hemma där lärande uppmuntras. Hjälp till med läxorna, visa intresse och uppmuntra läsning. Att läsa skönlitterära böcker stärker läsförståelsen och öppnar dörrar till nya världar. Små insatser kan göra stor skillnad.

En forskare som inspirerar

Fredrik Zimmerman, forskare vid Högskolan i Borås, har belyst just detta fenomen. Han menar att antipluggkulturen går ut på att det ger låg social status bland pojkar att vara duktiga i skolan, vilket gör att de väljer att inte anstränga sig. Den insikten kan hjälpa oss att förstå problemet bättre och arbeta aktivt för förändring.

Slutord

För att få bort antipluggkultur behöver vi börja i skolan, men vi måste också få med oss hemmen, vännerna och samhället. Sök extra hjälp om det behövs, be om stöd från en släkting eller vän, och var inte rädd för att prata om framtidens krav och möjligheter. Tillsammans kan vi skapa bättre förutsättningar för alla elever – för deras framtid och för samhället i stort.

Låt oss kämpa för en skola där kunskap är något att vara stolt över och där drömmar får ta plats.

Starka Grunder: Alfabetets Kraft i Tidig Läsinlärning

 

Genom att satsa på tidig undervisning i ljud och bokstäver kan vi lägga en solid grund för elevernas språkutveckling. Det är viktigt att undervisningen fokuserar på att eleverna får lära sig att känna igen bokstäver och förstå hur dessa sätts samman till ord, något som stärker deras förmåga att avkoda och läsa självständigt. Denna metod skapar inte bara ett bättre läsflyt, utan bidrar också till en djupare förståelse för språkets struktur.

 

När barn i tidig ålder får möjlighet att öva på traditionell läsning, snarare än att enbart lyssna på inlästa texter, utvecklas deras koncentrationsförmåga, ordförråd och minne. Lyssneläsning kan fungera som ett komplement för de som verkligen behöver det, men det bör inte ersätta traditionell läsning för hela elevgruppen. Om vi konsekvent arbetar med att stärka grunderna i alfabetisk och fonemisk medvetenhet, kan vi undvika att fördjupa läskrisen och istället ge alla elever bättre förutsättningar för framtiden.

För att svenska elever ska lära sig läsa och förstå skrivna texter i olika ämnesområden måste tidig läsundervisning prioritera grundläggande kunskaper, som avkodningsförmåga och läsförståelse. Dessa områden bör också vara centrala i lärarutbildningen för att ge lärare de verktyg och den kunskap som krävs för att hjälpa eleverna. Att bygga en stark läskultur i skolan och uppmuntra eleverna att läsa själva är en långsiktig lösning som ger dem de nödvändiga verktygen för ett framgångsrikt liv både i och utanför skolan.

Sammanfattningsvis pekar granskningen på en oroande trend där lyssneläsning ersätter traditionell läsning, vilket kan fördjupa den pågående läskrisen bland svenska elever, som det skrivs i: [Källa](https://www.vilarare.se/amneslararen-svenska-sprak/fokus/larmet-sa-fordjupar-lyssnelasning-laskrisen/).

Att Hitta Styrka i Utmaningarna och Våga Tro på Sig Själv

Tänk dig att jag har jobbat på ett kontor som assistent och behövt skriva olika saker. Det var en tuff tid, och jag kämpade med tron på att jag kunde skriva på en skrivmaskin – där fanns ju ingen rättstavning att få hjälp av. Jag har arbetat hela mitt yrkesverksamma liv med olika jobb, och ibland har det känts som att jag hoppat in i en galen tunna, full av utmaningar. De har gjort mig tuff, men de har också berikat mig och format mig till den person jag är idag. Jag känner att jag kan vara ödmjuk inför att inte alltid stava eller skriva helt rätt. Jag är stolt över att våga stå för mina handlingar och att ha vågat vara mig själv.

Strategier och verktyg

Det var en vän som sa till mig på 90-talet att jag borde köpa en dator. På den tiden kunde man till och med få internet som ett erbjudande där man köpte tre ostar och fick tillgång till nätet. Från den stunden var jag fast och upptäckte många bra hjälpmedel. Jag insåg att en Android-mobil kunde vara användbar eftersom det fanns appar för olika stöd. En annan vän rekommenderade mig att köpa en iOS-telefon. Där behövde jag inte köpa några appar, eftersom iOS hade inbyggda hjälpmedel. Jag kunde tala in min text och skicka SMS, och jag var så lycklig över den möjligheten. Det väckte min nyfikenhet för nya tekniska hjälpmedel.

Jag fick också vara med i ett projekt som hette "Låna, Ladda och Lyssna," som numera kallas Legimus. Där slukade jag många kriminalromaner med hjälp av ljudböcker.

Att reflektera över detta har fått mig att våga börja skriva på min blogg. Jag skriver från hjärtat om samhällsfrågor och orättvisa saker som berör mig. Det är mitt sätt att dela med mig av mina tankar och kämpa för det jag tror på.

Många gånger har jag varit så tacksam över det stöd jag fått från Dyslexiförbundet. De har verkligen hjälpt mig att förstå mina svårigheter och våga tro på mig själv.