Genom att satsa på tidig undervisning i ljud och bokstäver
kan vi lägga en solid grund för elevernas språkutveckling. Det är viktigt att
undervisningen fokuserar på att eleverna får lära sig att känna igen bokstäver
och förstå hur dessa sätts samman till ord, något som stärker deras förmåga att
avkoda och läsa självständigt. Denna metod skapar inte bara ett bättre läsflyt,
utan bidrar också till en djupare förståelse för språkets struktur.
När barn i tidig ålder får möjlighet att öva på traditionell läsning, snarare än att enbart lyssna på inlästa texter, utvecklas deras koncentrationsförmåga, ordförråd och minne. Lyssneläsning kan fungera som ett komplement för de som verkligen behöver det, men det bör inte ersätta traditionell läsning för hela elevgruppen. Om vi konsekvent arbetar med att stärka grunderna i alfabetisk och fonemisk medvetenhet, kan vi undvika att fördjupa läskrisen och istället ge alla elever bättre förutsättningar för framtiden.
För att svenska elever ska lära sig läsa och förstå skrivna texter i olika ämnesområden måste tidig läsundervisning prioritera grundläggande kunskaper, som avkodningsförmåga och läsförståelse. Dessa områden bör också vara centrala i lärarutbildningen för att ge lärare de verktyg och den kunskap som krävs för att hjälpa eleverna. Att bygga en stark läskultur i skolan och uppmuntra eleverna att läsa själva är en långsiktig lösning som ger dem de nödvändiga verktygen för ett framgångsrikt liv både i och utanför skolan.
Sammanfattningsvis pekar granskningen på en oroande trend
där lyssneläsning ersätter traditionell läsning, vilket kan fördjupa den
pågående läskrisen bland svenska elever, som det skrivs i:
[Källa](https://www.vilarare.se/amneslararen-svenska-sprak/fokus/larmet-sa-fordjupar-lyssnelasning-laskrisen/).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar