Jag fick jobb genom att kontakta sociala medier, och en arbetsgivare ville anställa mig. Innan dess blev jag uppsagd eftersom jag inte var på plats vid maskinen. Jag hade svårt att hantera detaljer, som att avgöra hur många "p" det skulle vara i ett ord. Det är tur att Dyslexiförbundet finns, så att man kan tro på sig själv och våga säga ifrån när något är svårt – oavsett om det handlar om stavning eller skrivande.
Dyslexi är något som många lever med, men att prata öppet om det på jobbet kan vara en utmaning. Jag har själv funderat mycket på hur mycket man egentligen ska dela om sina svårigheter, särskilt när det gäller arbetslivet. För mig har det ibland känts som en risk att avslöja att jag har dyslexi, men det kan vara ännu svårare att försöka dölja det.
En Riskfylld Balansgång
Att inte berätta för sin arbetsgivare om dyslexin kan kännas som en lättnad i början, men det kan skapa problem längre fram. Tänk dig att kämpa med uppgifter som kräver extra noggrannhet eller att snabbt läsa och bearbeta information. I sådana situationer skulle talsyntes eller andra hjälpmedel kunna vara ovärderliga. Men hur förklarar man varför man behöver den hjälpen om man inte har sagt något?
Att Göra Sitt Bästa Men Inte Räcka Till
Jag vet hur det är att lägga ner extra mycket tid och energi för att klara av uppgifter som för andra verkar enkla. Rädslan för att bli dömd som mindre kompetent finns alltid där, vilket gör att man ofta kämpar i det tysta. Men när dyslexin påverkar ens prestation eller det blir tydligt att man kämpar, kan det leda till missförstånd och ännu större stress.
Samtal Om Anpassningar
Jag tror att det är viktigt att våga prata om sina behov, även om det känns svårt. Om man förklarar sina utmaningar och visar att man är öppen för lösningar, kan arbetsgivaren ofta förstå och erbjuda stöd, som talsyntes eller extra tid för att slutföra uppgifter. Men jag vet att det inte alltid är enkelt att ta det samtalet, särskilt om man är rädd för att bli missförstådd eller diskriminerad.
Vad Är Rätt För Just Dig?
För vissa kan det vara rätt att berätta direkt, medan andra vill vänta tills de känner sig tryggare på arbetsplatsen. Vad som fungerar beror på arbetsmiljön och relationen till kollegor och chefer. Oavsett vad man väljer handlar det om att känna efter vad som är bäst för en själv och att våga stå upp för sina behov när det känns rätt.
Att dela med sig av sina svårigheter är inte alltid enkelt, men det kan vara en styrka. Oavsett hur du väljer att hantera din situation, kom ihåg: Du är inte ensam, och det finns alltid stöd att få om du vågar be om det.
Har du också stått inför valet att berätta om din dyslexi på jobbet? Dela gärna med dig av dina tankar. Det är viktigt att vi lyfter sådana här ämnen och visar att vi inte är ensamma i våra utmaningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar