Olika krav för att få stöttning – Att leva med dyslexi i dagens samhälle

Det är lätt att känna sig ensam när man har dyslexi och möter samhällets krav, som ofta verkar oföränderliga. För oss som lever med läs- och skrivsvårigheter är det inte bara ett hinder i vardagen utan också ett ständigt arbete med att försöka få rätt stöd och förståelse – något som fortfarande är ojämlikt och ibland beroende av tur.

Skolan: En plats för lärande, men inte alltid för alla

För många med dyslexi börjar kampen redan i skolan. Det borde vara en miljö där alla barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar, men ofta saknas resurser och kunskap för att ge rätt hjälp. Olika regler för vad som krävs för att få stöd kan skilja sig markant mellan skolor och kommuner, vilket gör att vissa elever får tillgång till hjälpmedel, som talsyntes eller extra tid på prov, medan andra inte får något alls. Hur ska alla ha samma chans att lyckas när förutsättningarna är så olika?

Arbetslivet: En ny kamp för inkludering

Dyslexi slutar inte att påverka oss när vi lämnar skolan – det följer med in i arbetslivet. Även här ser vi hur olika regler för stöd kan göra det svårare för vissa att trivas och prestera. För de som arbetar på en plats med förstående kollegor och en arbetsgivare som ser värdet i att anpassa arbetsuppgifter, kan livet fungera ganska bra. Men för andra, som möts av oförståelse eller krav som inte tar hänsyn till ens svårigheter, kan det kännas hopplöst.

Samhällets regler och resurser

En annan stor utmaning är att samhället inte alltid är rustat för att möta behoven hos oss med dyslexi. Många hjälpmedel som borde vara tillgängliga, som läs- och skrivprogram, är svåra att få tag på om man inte tillhör en grupp som prioriteras. Att behöva kämpa för varje liten anpassning kan göra att man tappar hoppet, särskilt när man vet att stödet finns – men inte alltid är lätt att nå.

Att tro på sig själv och utveckla egna strategier

Trots de svårigheter vi möter är det viktigt att vi med dyslexi inte bara förlitar oss på yttre stöd utan också lär oss att tro på vår egen förmåga. Varje gång vi stöter på hinder, kan vi använda det som en möjlighet att bli starkare och smartare i hur vi hanterar utmaningar. Att utveckla egna strategier – som att använda visuella hjälpmedel, påminnelsesystem eller talsyntes – är ett sätt att ta kontroll över sin situation och skapa en bättre vardag.

Den här inre tron på sig själv kan göra stor skillnad. Det är inte alltid lätt, men genom att förstå och använda våra styrkor kan vi fortsätta utvecklas och nå våra mål, oavsett vilka hinder som ligger i vägen.

Behöver vi en förändring?

Att leva med dyslexi innebär att hela tiden anpassa sig efter en värld som är byggd för andra. Samhället behöver se till att vi har rätt hjälpmedel och stöd för att kunna fungera som jämlika medborgare. Men det handlar också om att vi själva hittar modet att utveckla och använda de strategier som fungerar bäst för oss. Det handlar inte om att få “gräddfil” eller lättare krav – det handlar om att få en ärlig chans att lyckas och bidra med våra styrkor. Det är något som gynnar alla.