Tänk dig att jag har jobbat på ett kontor som assistent och behövt skriva olika saker. Det var en tuff tid, och jag kämpade med tron på att jag kunde skriva på en skrivmaskin – där fanns ju ingen rättstavning att få hjälp av. Jag har arbetat hela mitt yrkesverksamma liv med olika jobb, och ibland har det känts som att jag hoppat in i en galen tunna, full av utmaningar. De har gjort mig tuff, men de har också berikat mig och format mig till den person jag är idag. Jag känner att jag kan vara ödmjuk inför att inte alltid stava eller skriva helt rätt. Jag är stolt över att våga stå för mina handlingar och att ha vågat vara mig själv.
Strategier och verktyg
Det var en vän som sa till mig på 90-talet att jag borde köpa en dator. På den tiden kunde man till och med få internet som ett erbjudande där man köpte tre ostar och fick tillgång till nätet. Från den stunden var jag fast och upptäckte många bra hjälpmedel. Jag insåg att en Android-mobil kunde vara användbar eftersom det fanns appar för olika stöd. En annan vän rekommenderade mig att köpa en iOS-telefon. Där behövde jag inte köpa några appar, eftersom iOS hade inbyggda hjälpmedel. Jag kunde tala in min text och skicka SMS, och jag var så lycklig över den möjligheten. Det väckte min nyfikenhet för nya tekniska hjälpmedel.
Jag fick också vara med i ett projekt som hette "Låna, Ladda och Lyssna," som numera kallas Legimus. Där slukade jag många kriminalromaner med hjälp av ljudböcker.
Att reflektera över detta har fått mig att våga börja skriva på min blogg. Jag skriver från hjärtat om samhällsfrågor och orättvisa saker som berör mig. Det är mitt sätt att dela med mig av mina tankar och kämpa för det jag tror på.
Många gånger har jag varit så tacksam över det stöd jag fått från Dyslexiförbundet. De har verkligen hjälpt mig att förstå mina svårigheter och våga tro på mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar