Att bjuda på något i kafferummet är mer än bara en tradition – det känns som ett sätt att ge tillbaka till de kollegor som man spenderar så mycket tid med varje dag. För mig, med en nybakt sockerkaka och en hemlagad gräddtårta som väntade, var det både ett stressmoment och något att se fram emot. Att få ihop tårtan kvällen innan, när energin var på sparlåga, krävde lite vilja. Men ibland gör man sådant för gemenskapens skull.
När fredagen väl kom och jag lade fram tårtan kändes stressen som bortblåst. Leenden, spontana gratulationer och hur kollegorna samlades med kaffekoppar i händerna för att njuta av något jag hade skapat, gjorde det helt klart värt det. Det blev en stund fylld av uppskattning och värme – ett tillfälle där vi alla fick pausa och njuta tillsammans.
Men det är också så att intensiva dagar tar ut sin rätt. Efter att ha klivit upp tidigt och haft en dag fylld av energi och möten, kändes det helt rätt att avrunda med något som ger mig glädje och lite lugn. Med kyckling och potatissallad från ICA, en vän vid min sida, och det inspirerande programmet “Så mycket bättre” på skärmen, hittade jag den där välförtjänta balansen. Alba Augusts röst och musiken blev en påminnelse om att det är okej att bara vara – att låta sig ryckas med och känna något större än dagens slit.
För i slutändan är det just det livet handlar om. Att sätta värde på de små stunderna, att låta sig själv få njuta av ögonblicken, även när man är trött. Det är där jag hittar kraft att fortsätta, i stunderna där ansträngning och återhämtning går hand i hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar