Veckan som gick
Nu väntar helgen, och med den ett lite lugnare tempo. Förhoppningen är att få ladda batterierna, hämta inspiration och kanske bara få vara en stund – utan krav, utan måsten. Ibland är det precis det man behöver för att orka vidare.
Den här veckan har jag reflekterat mycket över orättvisor i samhället. Tack vare att jag har lyft fram sådant som inte fungerar har vissa delar faktiskt blivit hörda och åtgärdade. Andra delar har man tyvärr valt att ignorera. Men även det säger något. Det har ändå haft effekt – det har gett mig ännu mer motivation att fortsätta skriva och filma.
Jag tänker särskilt på alla som har svårt att röra sig eller som av olika anledningar inte har samma möjligheter som andra. Vi måste bli bättre på att stötta varandra. Det handlar inte om att peka ut, utan om att ta ansvar. Jag vill inte höra påståenden om vem jag är eller vad andra tror att jag vill. Mitt fokus ligger på det som faktiskt drabbar människor i vardagen.
Vi har alla en skyldighet att reagera när något blir fel. När det blir galet. Och jag kommer att fortsätta uppmärksamma orättvisor – särskilt när de drabbar dem som redan har det tufft. Tystnad förändrar ingenting, men ord kan göra skillnad.
Vi hörs nästa vecka 🤍
9 kommentarer:
Gnäll kärring.
Du säger. Vem äger vägen som inte är plogad. Vilken korkad fråga. Ring kungen vägverket eller kommunen
Det är tråkigt att tonen blir nedlåtande istället för saklig. Att påpeka brister i plogning och tillgänglighet är inte gnäll – det handlar om säkerhet och om att alla ska kunna ta sig fram, oavsett förutsättningar.
Frågan om vem som ansvarar för en oplogad väg är inte korkad. Ansvaret kan ligga hos olika aktörer beroende på om det är statlig väg, kommunal väg eller enskild väg. Det är just därför frågan behöver ställas, så att rätt instans kan ta sitt ansvar.
Att avfärda problem istället för att diskutera dem leder ingenstans. Jag kommer fortsätta lyfta sådant som påverkar människors vardag, även när det verkar obekvämt för vissa.
---
Gå ut i det fina vädret och pulsa I snön eller på med skidorna.
Du skriver
De som har svårt att röra sig ute I snön
Det gäller väl inte dig för du är bara lat och bekväm
Syftet du har med din blogg verkar inte gå bra. Ingen håller med och alla har bättre alternativ än dig. Kanske för att dom lever med vidgade ögon och inte i en liten box som du. Till och med min 7 åring har bättre lösningar än dig.
Det är heller ingen kamp du tar utan ett kontant ältande där allt är problematiskt i ditt liv. Vem orkar leva så. Folk säger att du borde ta en promenad, njut av naturen men du verkar ha kört fast i en negativ spiral och bara sprider negativitet omkring dig. Usch.
Visste du att bor man i en Brf är man skyldig att skotta och sanda framför huset. Det ska göras av de som bir i huset.
Jag väljer att bemöta detta samlat.
Att säga åt människor att ”pulsa i snön” eller kalla någon lat visar just varför den här diskussionen behövs. Alla kan inte röra sig fritt i snö och halka – av många olika skäl. Det handlar inte alltid om vilja, utan om förutsättningar.
Min blogg är inte till för att alla ska hålla med mig. Den finns för att lyfta frågor som berör tillgänglighet, ansvar och vardagliga hinder som många möter men som ofta förminskas. Att avfärda det som ”ältande” förändrar ingenting.
När det gäller BRF: ja, i vissa fall ansvarar boende eller fastighetsägare för skottning och sandning. I andra fall är det kommunen eller annan väghållare. Det är just därför frågan är relevant.
Det handlar också om säkerheten runt vägar och övergångsställen, så att man inte riskerar att bli överkörd av en bil.
Jag sprider inte negativitet. Jag vägrar bara låtsas att problem inte finns. Man kan njuta av naturen och samtidigt kräva ett samhälle som fungerar för fler än de som inte har några hinder.
Den som inte uppskattar innehållet behöver inte läsa. Men jag kommer fortsätta skriva om sådant som påverkar människors vardag.
---
Skicka en kommentar