måndag, januari 05, 2026

När ord och blickar sårar – om att bli dömd bakom en skärm




Image

När ord och blickar sårar – om att bli dömd bakom en skärm

Det gör mig sorgsen att se hur människor bakom en skärm dömer andra, utan att veta vilken kamp som ligger bakom – särskilt när det gäller personer som lever med dyslexi eller rosacea (ROH) och ändå vågar försöka uttrycka sig.

Jag har haft dessa svårigheter sedan jag var ung. Jag blev retad, rodnade i ansiktet och vågade knappt gå ut utan smink. Det påverkade mitt självförtroende djupt. Skammen satte sig både i huden och i tankarna, och trots att det inte var mitt fel började jag tvivla på mig själv.

Tack vare ökad kunskap och förståelse, bland annat kring rosacea, har jag med tiden lärt mig mer om mig själv och kunnat hantera situationen bättre. Men vägen dit har varit lång, och omgivningens blickar och kommentarer har inte alltid varit lätta att bära.

Att inte kunna läsa ordentligt, eller ens svara på ett sms utan att känna rädsla för att bli skrattad åt, är djupt sårande. Varje ord man skriver kan kännas som en risk. Varje försök som ett möjligt misslyckande. I stället för att mötas av förståelse möts man ibland av hån, blickar eller ett tyst förlöjligande.

Med tiden börjar man dra sig undan. Man slutar skriva. Slutar fråga. Slutar ta plats – inte för att man inte har något att säga, utan för att rädslan för att bli dömd tar över. Det gör ont att vilja bli förstådd men ständigt känna att man måste försvara sina svårigheter.

Alla människor har olika förutsättningar, olika hinder och olika sätt att uttrycka sig på. Ingen väljer att ha dyslexi, rosacea eller andra osynliga svårigheter. Därför förtjänar ingen att bli förlöjligad, ifrågasatt eller nedvärderad för något de inte rår för.

Det minsta vi kan ge varandra är respekt.
Tålamod.
Medmänsklighet.


Vad är rosacea?

Rosacea innebär att huden är extra känslig och lätt reagerar. Det är ett kroniskt hudtillstånd som ofta påverkar ansiktet och kan variera i perioder.

Vanliga symtom är:

  • Rodnad i ansiktet, särskilt på kinder, näsa, panna och haka

  • Att man lätt blir röd eller ”flammar”

  • Synliga blodkärl

  • Ibland knottror eller utslag som kan likna akne

  • En brännande eller stickande känsla i huden

Rosacea smittar inte och har inget med dålig hygien att göra, men det kan ändå påverka både självkänsla och vardag – särskilt när omgivningen saknar kunskap och förståelse.

ImageImage

16 kommentarer:

Anonym sa...

Tur man inte har det. Skulle aldrig våga visa mig ute. Min lärare hade det såg otäckt ut ibland.

Gullans svårigheter med Dyslexi sa...

Kommentarer om hur människor ser ut är just det som gör livet svårare för dem som redan kämpar. Ingen väljer rosacea, och alla förtjänar respekt.

Anonym sa...

Du kan ju börja med att bemöta andra med vänlighet så kanske du får samma respons tillbaka. Ibland sitter inte hur vi blir bemött i vare sig hud eller diagnoser utan hur vi är mot andra. Kanske du ska bära hem matkasse åt någon? Städa hos någon? Skjutsa någon och vara allmänt schysst som person.

Anonym sa...

Dömma folk för utseende hudsjukdomar, hudfärg, val av smink är väldigt intelligens befriande 2026.

Gullans svårigheter med Dyslexi sa...

Att döma människor utifrån utseende, hudsjukdomar eller diagnoser hör inte hemma 2026. Respekt och medmänsklighet ska inte vara villkorade.

Anonym sa...

Bra skrivet anonym. Ingen ska bli dömd och det gäller inte bara dom med problemhy utan det gäller även kläder, hudfärg, hårfärg, stil, ingen har rätt att prata nedlåtande om någon pga av hur man ser ut.

Anonym sa...

Hur dömer du själv? Dömer du andra över deras utseende blir du garanterat dömd för dina defekter. Karma kallas det. Man kan inte kräva respekt från andra och bete sig respektlöst själv ett tips!

Anonym sa...

Usch, ser verkligen inte fräscht ut. Kan man ta bort sånt med laser?

Anonym sa...

Du gömmer dig alltid bakom dina problem . Det är ditt beteende som läsarna reagerar på som du skriver I bloggen. Alltid den enkla vägen och ger aldrig tillbaka något. Vill ha all hjälp runt sig och vill anstränga sig själv så lite som möjligt. Bekvämlighet kallas det.

Anonym sa...

Men så länge hon slår bort det med sin envishet och tro att ingen som läser hennes offentliga blogg känner eller har känt henne så kommer hon fortsätta leva så. Det är många gånger vi lär oss om oss själva genom att lyssna på andra.
Ändå skriver bloggare till och från om personer som avbryter sin vänskap med henne. En omtyckt älskad vän förlorar inte sina vänner eller umgänge.

Anonym sa...

Har du spök skrivare som kommenterar i dina inlägg så att det passar dina blogginlägg. Ser misstänkt ut

Anonym sa...

Du har det bra som kan sitta och sminka dig på tictok. Då har man inte mycket att göra utan man kan bara leva i sin egoistiska bubbla

Gullans svårigheter med Dyslexi sa...



Jag väljer att svara samlat på kommentarerna här.

Min blogg handlar om **mina upplevelser, mina känslor och min verklighet**. Den handlar inte om att vara perfekt, felfri eller att passa alla. Den handlar om att sätta ord på sådant som många lever med men sällan vågar prata om – som dyslexi, rosacea och hur det påverkar självkänslan.

Att diskutera respekt betyder inte att man själv är fri från brister. Det betyder att man **försöker möta andra med mindre dömande och mer förståelse**. Jag dömer inte människor utifrån utseende, hud, kläder eller livsval – och det är precis det jag efterfrågar tillbaka.

Kommentarer som handlar om mitt utseende, min hud eller spekulationer om laser, smink eller mitt privatliv bekräftar tyvärr exakt det jag skriver om i inlägget: hur lätt det är att avhumanisera någon bakom en skärm.

Min blogg är offentlig, ja – men det betyder inte att personangrepp, spekulationer eller nedlåtande formuleringar är rimliga eller konstruktiva. Kritik kan framföras respektfullt. Hån och påhopp säger mer om avsändaren än om mig.

Jag tar ansvar för mitt beteende, reflekterar över mig själv och utvecklas – precis som alla andra människor gör genom livet. Men jag accepterar inte att bli reducerad till mina svårigheter, mitt utseende eller andras tolkningar av vem jag är.

Den här bloggen är min plats.
Vill man läsa – gör det.
Vill man kommentera – gör det med respekt.
Annars finns det många andra platser att vara på.

---


🌱

Anonym sa...

Ingen har hånat utan ställt rimliga frågor efter det du själv skriver om. Däremot spottar du mot dina läsare och är oförskämd så fort någon kritiserar eller kommer med frågor som inte passar dig.
Städa framför din egna dörr innan du ber andra städa framför sin egen.

Anonym sa...

Ingen har hånat utan ställt rimliga frågor efter det du själv skriver om. Däremot spottar du mot dina läsare och är oförskämd så fort någon kritiserar eller kommer med frågor som inte passar dig.
Städa framför din egna dörr innan du ber andra städa framför sin egen.

Gullans svårigheter med Dyslexi sa...



Jag tar till mig saklig kritik och rimliga frågor – det har jag alltid gjort. Men det finns en tydlig skillnad mellan frågor och kritik, och kommentarer som handlar om mitt utseende, min hud, mina motiv eller spekulationer om mitt privatliv.

När jag sätter gränser eller säger ifrån betyder det inte att jag ”spottar mot mina läsare” eller är oförskämd. Det betyder att jag väljer att skydda mig själv från kommentarer som går över i personangrepp. Att säga ifrån är inte samma sak som att visa brist på respekt.

Jag har aldrig bett någon att vara felfri – bara att visa grundläggande hänsyn. Respekt går åt båda håll, och det inkluderar att kunna ta emot ett nej eller en gräns utan att det tolkas som en attack.

Min blogg är min röst och min plats att dela mina erfarenheter. Det innebär inte att allt som skrivs om mig automatiskt är rimligt eller konstruktivt. Jag reflekterar över mig själv, precis som jag förväntar mig att andra gör.

Jag väljer att avsluta diskussionen här.
Fortsatta kommentarer som går över i personangrepp kommer inte att publiceras.