Kvällsro, Bingolotto och en serie som berör

 

Kvällsro, Bingolotto och en serie som berör

På dagen tog vi en promenad runt ett ställe som var fint pyntat. Synd bara att vi gick där i dagsljus – det hade nog varit extra mysigt på kvällen med alla ljus tända. Ändå var det skönt att komma ut och röra på sig.

Ibland blir de där enkla kvällarna de allra bästa. Vi satte oss ner, slog på Bingolotto och kände att det var fint att samtidigt kunna stötta Dyslexiförbundet genom bidraget. En lugn stund tillsammans, lite gemenskap – och så tv:n som fick fortsätta rulla vidare.

Det var då vi fastnade för serien Sanningen på TV4. Serien tog plats stillsamt, utan att ta över hela kvällen, men tillräckligt för att väcka intresse. Det visade sig snabbt vara mer än bara ännu ett kriminaldrama. Samtidigt fortsatte bingon, med sina små stunder av spänning och pauser för samtal.

Vi avslutade året med ett glas bubbel, och det blev så mysigt. En fin stund att dela tillsammans.

Det blev en sådan där kväll som inte kräver så mycket, men som ändå ger mycket tillbaka.

Ett nytt år och vardagens små steg

Nu har det nya året kommit, och med det både hopp och försiktiga förväntningar. Man vet aldrig riktigt vad som väntar, men vi hoppas på ett år som får vara lugnt och stabilt. Dagarna får gärna börja med promenader, att strosa runt utan mål och att ta hand om det lilla i vardagen.

Ett prov ska skickas till Wasa, och nu väntar vi på svar från analysen av brödet. Det är en sådan sak som kanske kan verka liten, men som ändå väcker nyfikenhet och lite spänning. Små händelser som ger vardagen innehåll och något att se fram emot.

Kanske är det just så vi vill möta det nya året – med lugn, eftertanke och tid för det som faktiskt betyder något.

Året som visade att tillgänglighet är ett ansvar – inte ett undantag

---

Nyårsinlägg – Året som gått i bloggen

När året avslutas sammanfattar bloggen ett år präglat av granskning av tillgänglighet, ansvar och strukturella brister kopplade till dyslexi och läs- och skrivsvårigheter. Årets inlägg har haft ett tydligt fokus på hur samhällets utformning påverkar möjligheten till delaktighet i skola, arbetsliv och vardag.

Tillgänglighet som utgångspunkt

Under året har bloggen visat hur samhällsinformation ofta utformas utifrån antagandet att alla kan läsa, tolka och bearbeta text utan svårigheter. Långa texter, komplexa begrepp och otydliga strukturer skapar hinder som sällan erkänns som tillgänglighetsproblem, trots att konsekvenserna är både återkommande och systematiska.

Skola, arbetsliv och strukturer

Årets texter har belyst hur stöd och anpassningar ofta sätts in sent och saknar långsiktighet. I både skola och arbetsliv råder ett starkt fokus på skriftlig prestation, omfattande dokumentation och självständigt informationsinhämtande. När ansvaret för anpassning läggs på individen riskerar delaktigheten att minska istället för att stärkas.

Digitaliseringens roll

Digitalisering har under året framträtt som både möjlighet och risk. Bloggen har visat hur digitala tjänster, appar och tekniska produkter ofta saknar språklig och kognitiv tillgänglighet. När begriplighet inte prioriteras skapas nya hinder – även i lösningar som är tänkta att förenkla vardagen.

Exempel från vardagen

Genom konkreta exempel har bloggen synliggjort hur tillgänglighetsbrister ser ut i praktiken. Information och digitala lösningar hos aktörer som Västtrafik, samt instruktioner och appar kopplade till produkter från Neato, har använts för att visa hur språk och utformning påverkar användbarheten i vardagen.

Språk och ansvar

Ett genomgående tema under året har varit språkets roll som norm. När språket inte är tillgängligt skapas ett utanförskap. Årets inlägg har tydliggjort att ansvaret för begriplighet måste ligga hos den som producerar informationen – inte hos mottagaren.

Kort sammanfattning

Årets texter visar att dyslexi inte är ett individuellt problem, utan blir ett hinder när samhället saknar tillgängliga strukturer. Tillgänglighet är en förutsättning för jämlikhet och delaktighet.

Blick framåt

Inför det nya året fortsätter bloggen att bevaka frågor om tillgänglighet, språk och ansvar. Fokus ligger även framöver på att synliggöra strukturella hinder och påminna om att inkluderande utformning inte är ett undantag – utan ett grundkrav.

Avslutande rad:
Det nya året börjar där det förra slutade – med krav på ett mer tillgängligt samhälle.

---

Veckan innan det nya året 🌱

---

Veckan innan det nya året

Nu är vi på årets sista dag, med bara en dag kvar till nyår. Den senaste tiden har fått mig att stanna upp och tänka efter.

Jag har levt lite i en bubbla – en bra bubbla. Jag har varit glad över att få uttrycka mig med mina ord, genom sms och genom svar från mina vänner. Det betyder mer än man tror.
Den hjälp jag har fått för att kunna uttrycka mig, med AI som stöd, har betytt mycket för mig. Det har gjort att jag vågar skriva mer och dela mina tankar.

Jag har också varit med på kongressen för Dyslexiförbundet. För första gången lämnade jag in en motion. Det var både nervöst och väldigt roligt. Responsen jag fick gav mig mod att fortsätta säga vad jag tycker och känner.

Den här veckan, precis innan ett nytt år tar sin början, känner jag stor tacksamhet. För människorna runt mig, för möjligheten att bli hörd – och för att jag vågar ta plats mer än förut.

Jag har också haft fina stunder med vänner. Vi tog oss till ett köpcentrum, strosade runt och satte oss på ett café (30 kronor för kaffe!). Vi gick i butiker och kikade på smink, och jag fastnade lite extra för KICKS och märket Nilens Jord. Jag funderar på om deras Silky Skin Full Coverage Concealer och Second Skin Serum Foundation kan fungera för rosacea – de har känts lugna och snälla mot huden.

Nu blir det att fixa inför nyår, äta gott, umgås med vänner och bara ha trevligt.

Tacksam. 🌱

Söndagar och längtan efter äkthet

 Söndagar och längtan efter äkthet

Det är något särskilt med söndagar. Tempot saktar ner, ljuden dämpas och tankarna får mer utrymme. Kanske är det just därför söndagar får mig att längta efter mer äkthet och mindre oväsen. När veckan har varit fylld av intryck, åsikter och ständiga uppdateringar känns behovet av stillhet starkare än någonsin.

Söndagen blir som en spegel. Den visar vad som verkligen betyder något när allt annat skalas bort. En kopp kaffe som får ta sin tid, en promenad utan mål, eller bara tystnaden i ett rum. Det är i de stunderna jag inser hur trött jag kan bli på allt som känns påklistrat eller högljutt – sådant som tar mer energi än det ger.

När jag delade de här tankarna möttes jag av kommentarer som träffade rakt i känslan. Ord om längtan efter mer äkthet, om behovet av lugn och om att vilja bort från oväsen och brus. Det var något fint i att inse att den här känslan delas av fler. Att vi är många som på söndagar – och kanske oftare än så – vill stänga av lite av världen för att höra oss själva bättre.

Äkthet behöver inte vara stort eller perfekt. Den finns ofta i det enkla och ärliga. I samtal som inte måste imponera, i tankar som får vara ofiltrerade och i pauser där inget behöver produceras. Söndagar påminner mig om att det är okej att kliva åt sidan, att inte delta i allt och att välja lugn framför brus.

När en ny vecka närmar sig försöker jag ta med mig just den känslan. Mindre oväsen, mer närvaro. Mindre krav, mer äkthet. Om söndagen kan få vara en påminnelse om det, då har den gjort sitt jobb.

Hur brukar du känna på söndagar? 🌿

När är julfridens slut? Det blir inte som en vanlig jul i år

 När är julfridens slut? Det blir inte som en vanlig jul i år

---

När är julfridens slut? Det blir inte som en vanlig jul i år

Jag undrar ibland när julfriden egentligen tar slut. För mig känns det som att den i år aldrig riktigt infann sig. Den här julen blir inte som vanligt, och kanske är det just de små sakerna som gör att känslan saknas.

Ett exempel är Wasa julknäcke. Jag har pratat med flera personer runtomkring mig som har ätit det i flera år. I år är vi många som reagerat på samma sak: smaken. Det smakar mest vetemjöl, och den där tydliga julkryddan som brukar ge känslan av jul finns inte där alls.

Det kan låta som en liten sak, men traditioner sitter ofta i smaker och dofter. När de förändras försvinner också en del av tryggheten och igenkänningen. Kanske är det därför julen i år känns annorlunda – inte sämre nödvändigtvis, men inte som den brukar.

Kanske är det också en påminnelse om att tider förändras, och att julfrid inte alltid kommer färdigförpackad. Ibland får man skapa den själv, även om knäcket inte smakar som förr.

---

Mellan juldag och annandag

---

Mellan juldag och annandag

Juldag och annandag ligger tätt intill varandra i kalendern, men skiljer sig tydligt i tempo och känsla. Juldagen bär ofta på en stillhet som märks både i rörelser och ljud, medan annandagen försiktigt signalerar en återgång mot vardagens rytm.

På juldagen gick promenaden till köpcentrumet. De flesta verksamheter höll stängt, med undantag för mataffären som hade öppet. Tidigare var denna dag helt fri från handel. Det gav platsen en ovanlig karaktär. Lokaler som annars präglas av aktivitet och kommers stod tysta, och de offentliga ytorna fungerade mer som passager än som mål. Tempot var lågt, intrycken få och rörelsen dämpad, vilket skapade en lugn och avskalad upplevelse av rummet.

Promenaden blev sammanlagt fem kilometer och upplevdes som avkopplande. Under dagen sågs den svenska kriminalserien Sanningen. Serien kretsar kring arbetet med kalla fall, där Iris Broman leder en nybildad grupp i Malmö. Berättelsen är lågmäld och metodisk, med fokus på utredningsprocessen och på hur brott fortsätter att påverka människor långt efter att de formellt avslutats.

Annandagen fortsätter denna förskjutning. För vissa innebär den fortfarande vila, för andra är det en vanlig arbetsdag. Samhällets rytm är ojämn, och kontrasten mellan paus och vardag blir tydligare just under dessa mellandagar. Skillnader i livsvillkor och möjligheten till återhämtning framträder mer tydligt när tempot varierar så markant.

Även annandagen tillbringas delvis på köpcentrumet. Då har annandagsrean inletts och fler verksamheter har öppnat igen. Ljudnivån är högre, rörelsen mer intensiv och tempot påtagligt snabbare än dagen innan. Platsen har återgått till sin vanliga funktion, med konsumtion och flöde i centrum.

Måltiden denna dag består av fläskfilé och klyftpotatis – enkel och vardagsnära mat som ytterligare markerar övergången från helg till normalitet.

Helgdagarna runt jul synliggör hur starka strukturer styr rörelse, tillgänglighet och förväntningar i samhället. När tempot sänks skapas både utrymme och tomrum. Annandagen blir därmed inte enbart en fortsättning på julen, utan också en tydlig påminnelse om behovet av balans mellan aktivitet och återhämtning.

---

Kommentarerna som blev ett kvitto

Kommentarerna som blev ett kvitto

Antalet kommentarer överstiger 15 000. De är inte alltid knutna till ett specifikt inlägg, men sammantaget utgör de ett omfattande material som går att analysera över tid.

Vid en genomgång av kommentarer från inlägg publicerade under flera år framträder ett återkommande mönster. Oavsett ämne, infallsvinkel eller samhällsfråga finns ett konsekvent gensvar från läsarna. Kommentarerna visar att innehållet väcker igenkänning och att många upplever ett behov av att dela egna erfarenheter.

I detta sammanhang fungerar kommentarerna som en form av återkoppling. De visar att frågor om läs- och skrivsvårigheter, tillgänglighet och skolans strukturella brister inte är enskilda företeelser. De återkommer i olika sammanhang och bekräftas av personer med varierande bakgrund.

Tonen i kommentarerna är genomgående konstruktiv. Många beskriver hinder inom utbildning och arbetsliv, andra pekar på bristande förståelse eller otillräckliga stödinsatser. Samtidigt uttrycks ett tydligt värde i att dessa frågor synliggörs och ges utrymme för diskussion.

Sett som helhet bildar kommentarerna ett parallellt innehåll till blogginläggen. De kompletterar texterna genom att synliggöra bredden av erfarenheter och visa hur strukturella problem påverkar fler än den som skriver. Kommentarerna speglar ett samhälle där tillgänglighet fortfarande är ojämnt fördelad, men där behovet av förändring är tydligt.

Av detta framgår att blogginläggen inte fungerar isolerat. De är en del av ett pågående samtal som utvecklas över tid och som upprätthålls genom återkommande respons från läsare.

I denna helhet blir kommentarerna ett tydligt kvitto på bloggens relevans.

Det finns fortfarande ljus i tunneln. När någon tar sig tid att önska god jul påminns man om att det också finns omtanke och respekt. Det är värdefullt, liksom att det finns bloggar som fortsätter att skriva och lyfta viktiga frågor i det offentliga samtalet.

---

Julaftonen – när traditioner förändras men minnen består

risgröt

julmorgon hemgjord julköttbullar och rödbetssallader

---

Julaftonen

Det är julaftons morgon. Dagen börjar stillsamt och tankarna vandrar bakåt i tiden. Minnen från barndomen träder fram, sådana som dröjer sig kvar även när åren har gått. Jag minns mamma och styvpappa, och den djupa tallriken med motiv av jultomtar som äter gröt. Den togs fram varje jul. I tallriken låg godiset, och ofta även julkläder som hörde julafton till. Det var en återkommande tradition, något välbekant och förutsägbart.

Julen firades tillsammans med mormor och morfar. Samma plats, samma ordning, samma känsla år efter år. Traditionerna skapade trygghet och struktur, och julafton såg likadan ut varje gång. Eftersom jag hade namnsdag på julafton fick jag enligt tradition en särskild jultallrik. Det gav dagen en extra betydelse och band samman högtiden med något personligt, men samtidigt självklart.

Nu är det annorlunda. Tiden har förändrat mycket, och julen ser inte längre ut som den gjorde då. I år firas den tillsammans med en vän. Det är enklare, stillsammare och utan de gamla traditionerna. Det blir inte som förr. Men minnena finns kvar, och julafton bär fortfarande sin egen betydelse, även när formen har förändrats.

I år finns en enkel pysselkruka som föreställer en gris. Krukan köptes på en loppis i somras och väcker ett varmt minne av morfar, som brukade köpa sådant till jul. Blomman är en gåva från min inneboende, och krukan har nu kommit till användning. Adventsljusstakar och en liten julgran finns i rummet. Det är en enkel jul, men den betyder ändå mycket.

---