Söndagar och längtan efter äkthet
Det är något särskilt med söndagar. Tempot saktar ner, ljuden dämpas och tankarna får mer utrymme. Kanske är det just därför söndagar får mig att längta efter mer äkthet och mindre oväsen. När veckan har varit fylld av intryck, åsikter och ständiga uppdateringar känns behovet av stillhet starkare än någonsin.
Söndagen blir som en spegel. Den visar vad som verkligen betyder något när allt annat skalas bort. En kopp kaffe som får ta sin tid, en promenad utan mål, eller bara tystnaden i ett rum. Det är i de stunderna jag inser hur trött jag kan bli på allt som känns påklistrat eller högljutt – sådant som tar mer energi än det ger.
När jag delade de här tankarna möttes jag av kommentarer som träffade rakt i känslan. Ord om längtan efter mer äkthet, om behovet av lugn och om att vilja bort från oväsen och brus. Det var något fint i att inse att den här känslan delas av fler. Att vi är många som på söndagar – och kanske oftare än så – vill stänga av lite av världen för att höra oss själva bättre.
Äkthet behöver inte vara stort eller perfekt. Den finns ofta i det enkla och ärliga. I samtal som inte måste imponera, i tankar som får vara ofiltrerade och i pauser där inget behöver produceras. Söndagar påminner mig om att det är okej att kliva åt sidan, att inte delta i allt och att välja lugn framför brus.
När en ny vecka närmar sig försöker jag ta med mig just den känslan. Mindre oväsen, mer närvaro. Mindre krav, mer äkthet. Om söndagen kan få vara en påminnelse om det, då har den gjort sitt jobb.
Hur brukar du känna på söndagar? 🌿
5 kommentarer:
Du skriver stillhet och äkthet. Du verkar inte vara en människa som gör så mycket än att sitta vid datorn hela dagarna och äkthet vet jag inte om allt du lägger ut och skriver om.
Tack för att du delar din tanke.
Äkthet kan nog se väldigt olika ut beroende på vem som betraktar den. För mig handlar den inte om hur aktiv eller synlig man är utåt, utan om att försöka sätta ord på det som faktiskt känns – även när det är stilla, motsägelsefullt eller lågmält.
Mycket av mitt liv ryms inte i det jag delar här, och skrivandet är ett sätt för mig att reflektera snarare än att visa upp ett helt liv. Men jag tar med mig det du skriver som en påminnelse om att ord alltid kan uppfattas olika, och det är också en del av det mänskliga.
Önskar dig en fortsatt fin söndag.
Håller med anonym. Känns mer ytligt och finns inget djup, AI monotont och klyschiga historier.
Det mesta är negativt så vill man starta 2026 positivt ska man nog inte läsa här iaf.
Fast du vill ju visa upp någonting annars hade du inte haft en öppen blogg. Vad du vill visa känns fortfarande oklart.
Tack för att ni delar hur ni upplever det jag skriver.
En öppen blogg innebär att man visar något, det stämmer. För mig är det inte ett färdigt budskap, en tydlig roll eller något som ska imponera, utan ett sätt att reflektera och sätta ord på tankar som ibland är stilla, ibland tunga och ibland oklara.
Det jag delar är inte hela mitt liv och inte heller tänkt att alltid upplevas som positivt, djupt eller inspirerande för alla. Skrivandet är snarare ett försök att vara ärlig i det som pågår just nu, även när det inte har en tydlig riktning eller ett färdigt svar.
Alla texter landar olika hos olika människor. Om det jag skriver inte ger något, är det helt okej att välja bort. Tack ändå för att ni tog er tid att läsa och kommentera.
Skicka en kommentar