Jakten på Kärlekens algoritm

---

Jag har i flera månader letat efter ljudboken Kärlekens algoritm av Mons Kallentoft på Legimus, men ännu en gång har jag fastnat utan att hitta den. Idag blev suget för stort, och jag vill verkligen börja läsa den! Det verkar inte vara det lättaste att få tag på boken, men skam den som ger sig. När jag väl hittar den ska jag plöja igenom alla tre böckerna i serien. Det är något speciellt med att fastna i en bokserie, att få dyka in i en berättelse och verkligen lära känna karaktärerna. Jag hoppas att den är lika spännande som jag föreställer mig.

Att läsa böcker är så viktigt, inte bara för att det är underhållande utan också för att det hjälper oss att utveckla vårt ordförråd och vår förståelse. När vi läser får vi nya ord och uttryck, och om vi stöter på något vi inte förstår kan vi skriva upp det och fråga en vän eller slå upp det. Att lära sig nya ord gör att vi kan uttrycka oss bättre och kommunicera mer nyanserat. Läsning tränar också hjärnan, förbättrar koncentrationen och stärker minnet. När vi följer en berättelse måste vi hålla reda på detaljer, personer och händelser, vilket är en bra övning både i vardagen och arbetslivet.

För mig, som har dyslexi, tog det ända tills jag var 29 år innan jag började läsa en ljudbok. Läsning har ibland varit en utmaning, men jag vet att varje bok jag tar mig igenom ger mig något värdefullt tillbaka. Ljudböcker är ett fantastiskt hjälpmedel, och det är skönt att kunna ta till sig en berättelse på ett sätt som fungerar för mig. Därför ger jag inte upp jakten på Kärlekens algoritm – jag ser fram emot att få uppleva historien och låta mig dras med i handlingen.

Har du läst eller lyssnat på boken? Vad tyckte du?

 

När bostadsrätt känns mer som bostadsfel!

Jag trodde att det skulle vara en trygghet att bo i en bostadsrätt. Att man skulle ha viss kontroll över sitt boende. Men nej! Här sitter jag, frustrerad och förbannad över hur saker och ting hanteras.

Det började med att de skulle byta dörrarna i föreningen. Fine, det kan jag förstå. Men när de satte upp den nya dörren tog de bort mitt digitala lås. VARFÖR? Jag hade själv fixat det, betalat extra för att få det bekvämt och säkert. Men nej, någon annan bestämde att det inte skulle vara kvar. Idioti!

Och vad händer sen? Jo, istället för att jag ska få tillbaka det som var mitt måste jag anlita en annan firma och betala TVÅ gånger för att fixa tillbaka det som redan var där från början! Hur är det ens rimligt? Jag har bråkat, mejlat och försökt få någon ansvarig att förstå, men allt jag får är ursäkter och byråkratiskt trams.

Procenten av problem när man bor i en bostadsrätt är inte rätt – och definitivt inte lätt! Man tror att man har inflytande, men i slutändan får man bara acceptera dumma beslut som kostar både tid och pengar.

Så nu står jag här. Med en ny dörr jag inte bad om, ett lås jag fått betala extra för – TVÅ gånger – och en förening som rycker på axlarna. Tack för den, bostadsrätten!

Nu hoppas jag att det inte blir mer strul. Det har varit kämpigt nog, och att dessutom behöva ta reda på all fakta när jag har ett läshinder gör det ännu svårare.

Läsning är makt – men alla får inte samma chans

Att läsa är inte heller bara en teknisk färdighet, utan ett sätt att vidga sina vyer och förstå andra människor. Genom böcker får vi insikt i andra världar, andras känslor och livserfarenheter. Läsning utvecklar inte bara vårt språk, utan också vår förmåga att tänka kritiskt, känna empati och uttrycka oss själva.

Skolans ansvar – men också samhällets

Skolan har en avgörande roll i att ge elever en god start i läsningen. Det räcker inte att lära ut bokstäver och ord – vi måste väcka intresset för läsning och visa att det är en nyckel till kunskap och självständighet. Här spelar skolbibliotek och engagerade lärare en stor roll. Den nya lagen som garanterar alla elever tillgång till ett bemannat skolbibliotek är ett viktigt steg i rätt riktning, men det behövs mer.

För att verkligen göra skillnad krävs investeringar i läsfrämjande arbete. Lärare måste få mer tid och resurser för att arbeta med läsning på ett kreativt sätt. Bibliotekarier behöver ges möjlighet att inspirera och vägleda elever till rätt böcker. Föräldrar behöver också stöd för att kunna uppmuntra sina barn att läsa hemma.

Alla barn förtjänar samma möjlighet

I ett land som Sverige borde det vara en självklarhet att alla barn, oavsett bakgrund, får den hjälp de behöver för att bli goda läsare. Men i dag ser verkligheten annorlunda ut. För vissa elever är läsning en naturlig del av vardagen, medan andra kämpar utan att få det stöd de behöver.

Att kunna läsa är en makt. Det är nyckeln till självständighet, tillgång till information och möjligheten att forma sitt eget liv. Därför måste vi kämpa för att alla barn i Sverige får den möjligheten – för ingen ska behöva känna sig chanslös på grund av bristande läsförmåga.

Hoppas på mindre krångel – och mer fokus på dyskalkyli

 

Ny vecka – hoppas slippa fortsatt krångel

Ny vecka, nya möjligheter – eller? Jag hoppas verkligen att den här veckan inte fortsätter med det krångel jag haft med Kasa. Det känns som om tekniken ibland bara vill jävlas, men jag kom upp tidigt och fick ordning på det viktigaste i alla fall.

Den här veckan är också Dyskalkyliveckan – en tid för att uppmärksamma svårigheter med siffror och matematik. Precis som med dyslexi handlar det inte om lathet eller att man inte försöker, utan om hur hjärnan bearbetar information.

Jag tycker att det är viktigt att vi pratar mer om dyskalkyli och hur det kan påverka vardagen. Att räkna ut pengar, hålla koll på tid eller förstå tabeller kan vara en stor utmaning för många, och ändå är det ett område som ofta glöms bort.

Jag ser fram emot att följa vad som händer under veckan – kanske blir det något inspirerande att dela med sig av!

Hur ser din vecka ut?

Söndagsmorgon med planer, teknikstrul och en nypa tålamod

---

Godmorgon söndag

Nya möjligheter, ny dag – och en hel del att fixa. Idag ska jag gå igenom tekniken inför vårt årsmöte nästa vecka och se till att allt fungerar som det ska. Det är ju inget jag kan strula med, det måste bara fungera. Samtidigt ska jag fixa lite fika till mötet – för vad är ett möte utan något gott att tugga på?

Under veckan ska de byta ytterdörrarna här hemma, vilket betyder att jag får ta ledigt från jobbet. Lite stressande, men skönt att få det gjort. Just nu känns det dock mest som att jag vill stoppa huvudet i sanden och inte komma upp förrän allt är klart. Det är så mycket på gång, och ibland önskar jag att saker bara kunde lösa sig av sig själva.

Men nu ska jag ta tag i dagen. Min kära vän har fixat frukost, och det doftar riktigt gott. Vi får nog också passa på att punkta upp allt vi behöver göra innan jag åker hem idag. Struktur och planering – det är enda sättet att hålla huvudet över ytan.

Jag fick världens godaste pannbiff med potatis, stuvade morötter – tur att man har en god vän som fixar en härlig middag.

Hoppas ni får en fin söndag!

---

Att skjuta upp till imorgon

Att skjuta upp saker till morgondagen är en vana många av oss delar. Vissa saker kan vänta, men ibland tvingas vi hantera problem direkt – särskilt när de påverkar vår vardag.

Nyligen försökte jag kontakta Telenors kundtjänst på grund av ett problem med mitt abonnemang. Efter att ha väntat i telefonkön i över 60 minuter utan svar blev jag frustrerad. Jag försökte igen flera gånger under arbetsdagen men möttes återigen av långa väntetider. När jag väl kom fram blev samtalet abrupt avslutat innan mitt ärende var löst, vilket lämnade mig ännu mer frustrerad och ledsen.

Efter flera försök fick jag till slut hjälp av en medarbetare som faktiskt löste problemet – men det tog tid och energi som jag egentligen hade velat lägga på något annat.

Jag är inte ensam om denna upplevelse. Andra kunder har också rapporterat om långa väntetider och svårigheter att nå Telenors kundtjänst. Visst kan företag ha perioder av hög belastning, men det borde inte betyda att kunder ska behöva kämpa för att få grundläggande service. Effektiv och empatisk kundservice är avgörande för att behålla kundernas förtroende och lojalitet.

Förhoppningsvis kommer Telenor att vidta åtgärder för att förbättra sin kundtjänst och minska väntetiderna, så att kunder slipper känna sig ignorerade eller oviktiga.

Lördag och en paus från bekymmer

Nu är det i alla fall lördag, och jag orkar inte ta tag i så mycket hemma – det får vänta till imorgon. Istället tog vi en sväng till gatuköket och köpte kebab med mos. Efter det gick jag in på caféet och köpte varsin semla.

Jag fick också hjälp med att skriva en motion som jag tycker är viktig. Det känns skönt att kunna göra något konstruktivt, även om vissa saker tar längre tid än planerat.

Jag hoppas att telebolaget skärper sig och börjar visa mer lojalitet gentemot sina kunder. Ingen ska behöva slösa bort sin tid på att jaga en kundtjänst som borde finnas där för att hjälpa.

Men just nu tänker jag inte grubbla mer över det – idag är en dag för att ta det lugnt och skjuta upp resten till imorgon.

Lite lägesrapport

Lite lägesrapport

Jag har pratat med bostadsföreningens vicevärd om att Telenor inte får blockera min Wi-Fi.

Kom hem efter jobbet. Klockan är 17:00, och för fjärde gången ringer jag Telenor. De tidigare gångerna har de antingen stängt av eller inte kunnat sätta på min Wi-Fi. Till slut fick jag prata med den snällaste personen, och i sista minuten kunde hen lösa det. Men det tog hela fyra timmar innan jag fick tillbaka mitt bredband.

Jag vaknade klockan ett i natt och försökte igen – och hade tur! Det fungerade.

Man blir både uppgiven och frustrerad över hur företag kan behandla sina kunder, särskilt när vi i bostadsföreningen har skrivit på ett gruppavtal som ska garantera oss både tv och bredband. Vi betalar ju för det via bostadsföreningen!

Hoppas jag kan sova bättre nästa natt. Man ligger ju och funderar… vad är det egentligen som händer?

Veckans Utmaningar – När Allt Går Fel

 

Den här veckan har verkligen testat mitt tålamod. Det känns som om allt som kunde gå fel, faktiskt gick fel. Jag har känt mig ur balans och överväldigad av allt tekniskt strul som radat upp sig.

Att få in WiFi och koder har varit en ständig utmaning – det tar aldrig slut. Att dessutom behöva skriva och fylla i saker är extra krångligt med dyslexi i bagaget. Det känns som om allting tar dubbelt så lång tid och att det aldrig riktigt blir rätt på första försöket.

Sedan kom nästa smäll – min robotdammsugare har slutat fungera. Dessutom har jag haft problem med att koppla upp den mot WiFi, vilket bara gjort allting ännu mer frustrerande. Det känns som ett moment 22 där ingenting riktigt går att lösa. Att dessutom behöva hantera trasiga saker när jag redan har fullt upp med annat gör mig både trött och irriterad.

Och som om det inte vore nog, gick mitt Yale-lås i baklås. Jag kunde inte ens ta mig in i min egen lägenhet. Den känslan av maktlöshet – att stå där utanför sitt hem utan att kunna göra något – var riktigt jobbig. Det blev en dyr och frustrerande historia som jag verkligen hade kunnat vara utan.

Men det värsta av allt var nog bredbandet. De har stängt av det igen, trots att det är ett gruppavtal, och den här gången utan någon som helst förvarning. Jag orkar helt enkelt inte med fler problem just nu. Att vara offline, inte kunna fixa saker eller ens få tag i den hjälp jag behöver gör att allt känns ännu tyngre.

Jag hoppas verkligen att nästa vecka blir bättre. Just nu vill jag bara få ordning på allt igen och kunna slappna av utan att behöva oroa mig för nästa tekniska katastrof. Ibland känns det som om vissa veckor bara är en lång prövning, men jag får försöka se framåt och ta en sak i taget.

Hoppas att turen vänder snart!