Den här veckan har verkligen testat mitt tålamod. Det känns som om allt som kunde gå fel, faktiskt gick fel. Jag har känt mig ur balans och överväldigad av allt tekniskt strul som radat upp sig.
Att få in WiFi och koder har varit en ständig utmaning – det tar aldrig slut. Att dessutom behöva skriva och fylla i saker är extra krångligt med dyslexi i bagaget. Det känns som om allting tar dubbelt så lång tid och att det aldrig riktigt blir rätt på första försöket.
Sedan kom nästa smäll – min robotdammsugare har slutat fungera. Dessutom har jag haft problem med att koppla upp den mot WiFi, vilket bara gjort allting ännu mer frustrerande. Det känns som ett moment 22 där ingenting riktigt går att lösa. Att dessutom behöva hantera trasiga saker när jag redan har fullt upp med annat gör mig både trött och irriterad.
Och som om det inte vore nog, gick mitt Yale-lås i baklås. Jag kunde inte ens ta mig in i min egen lägenhet. Den känslan av maktlöshet – att stå där utanför sitt hem utan att kunna göra något – var riktigt jobbig. Det blev en dyr och frustrerande historia som jag verkligen hade kunnat vara utan.
Men det värsta av allt var nog bredbandet. De har stängt av det igen, trots att det är ett gruppavtal, och den här gången utan någon som helst förvarning. Jag orkar helt enkelt inte med fler problem just nu. Att vara offline, inte kunna fixa saker eller ens få tag i den hjälp jag behöver gör att allt känns ännu tyngre.
Jag hoppas verkligen att nästa vecka blir bättre. Just nu vill jag bara få ordning på allt igen och kunna slappna av utan att behöva oroa mig för nästa tekniska katastrof. Ibland känns det som om vissa veckor bara är en lång prövning, men jag får försöka se framåt och ta en sak i taget.
Hoppas att turen vänder snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar