Reflektioner över en välbehövlig ledighet

 Hej kära läsare,

Nu när den sista dagen av min ledighet närmar sig sitt slut, känner jag mig både utvilad och redo att återvända till vardagen. Jag måste erkänna att denna period av ledighet inte blev riktigt så produktiv som jag hade planerat. Kanske var det effekten av att vara utmattad efter all byggstädning jag ägnade mig åt tidigare. Att ta sig an sådana projekt tar verkligen på krafterna, men det är alltid värt ansträngningen när man ser det färdiga resultatet.

Även om jag inte fick så mycket gjort som jag hade hoppats på, har jag ändå haft möjlighet att ladda batterierna och koppla av på ett sätt som jag inte gjort på länge. Att kunna andas in den friska luften och njuta av några dagars vila har verkligen varit guld värt.

Under denna ledighet fick jag också chansen att lyssna på en spännande presentation av den nya författarduon Sofie Sarenbrant och Carina Bergfeldt. Jag blev fast i deras berättelse om en dramatisk händelse på en födelsedagsfest, och jag kunde inte sluta lyssna när de delade med sig av sina tankar och erfarenheter. Det är verkligen något speciellt med att få ta del av andras passion och kunskap.

Nu när jag återvänder till arbete och vardag gör jag det med en känsla av energi och motivation. Ledigheten har gett mig tid att reflektera över vad som verkligen betyder något för mig och vilka mål jag vill sträva mot i framtiden.

Tack för att ni har följt med mig på denna resa genom min ledighet. Jag ser fram emot att dela mer av mina tankar och erfarenheter med er i framtiden.

Varma hälsningar,

Från Mörker till Ljus: En Resa mot Livsglädje

I mina tidiga år var jag gift med en man där alkohol var en central del av vår tillvaro. Helgerna präglades av överdriven konsumtion, och mitt liv blev snart en ständig kamp när jag hamnade i en destruktiv relation där alkoholen styrde allt.

Vår relation förvandlades till ett evigt slagfält, där jag inte bara kämpade mot hans alkoholberoende utan också för att dölja mitt eget. Att gömma flaskor och undvika att bli offer för hans begär blev vardag för mig. Ingen visste om den inre kamp jag utkämpade, då jag höll min egen konsumtion gömd medan jag var öppen om deras.

Det var först när en nära vän vågade belysa min situation som jag insåg att jag behövde förändring. Jag befann mig i ett destruktivt mönster där alkoholen styrde mitt liv och helgerna inte längre var till för njutning utan för flykt. Jag levde i ständig oro för att spriten skulle ta slut på söndagen, då han handlade på systembolaget, och konsekvenserna av att den var borta var något jag inte ville tänka på. På den tiden drack jag inte så mycket själv, men rädslan och osäkerheten var ständigt närvarande. Jag arbetade till och med på två jobb för att undvika hans drickande under helgerna.

Tack vare mina vänners ingripande kunde jag börja på en resa mot förändring. Över trettiofem år senare har jag inte bara övervunnit mitt beroende utan också återfunnit en sund relation till mat och sällskap. Varje helg är nu fylld med äkta glädje och aktiviteter, inte längre en flykt till alkoholen för att känna mig levande.

Min resa har varit lång och utmanande, men varje steg har gett mig frihet och frid i själen. Jag är evigt tacksam för min partners kärlek och stöd, som har varit min klippa genom svåra tider.

Jag ser fram emot fortsatta äventyr och minnen med min partner vid min sida, redo att omfamna livet utan att låta alkoholen styra det igen. Min historia är en påminnelse om att det alltid finns hopp och möjlighet till förändring, även när det känns som att mörkret aldrig ska försvinna.

Att Leva Med Dyslexi: En Resa Genom Livet

När jag tänker tillbaka på min egen resa med dyslexi, slås jag av hur mycket tid som har passerat sedan jag först fick reda på min diagnos för 30 år sedan. Jag minns tydligt känslan av att vara fast i en värld av ord som jag inte kunde förstå, av texter som var som en labyrint utan utgång. Det var en tid av frustration och förvirring, en tid då jag önskade att det fanns tekniska hjälpmedel som kunde underlätta min väg.

Nu, vid 60 års ålder, ser jag tillbaka och reflekterar över hur långt jag har kommit. Jag har lärt mig att tolka texter på ett sätt som fungerar för mig, och jag har upptäckt en värld av legimus (ljudböcker) som öppnat upp en ny dimension av läsning för mig. För de som ser mig nu, omgiven av böcker och texter, är det lätt att tro att jag aldrig haft några problem med läsning. Men sanningen är att jag fortfarande bär med mig min dyslexi varje dag.

Det har inte varit en enkel resa. Det har krävts tålamod och envishet för att övervinna de hinder som dyslexin har ställt i min väg. Men jag har också lärt mig att arbeta med min dyslexi istället för emot den. Genom att experimentera med olika strategier och tekniker har jag funnit sätt att göra läsningen och skrivningen mer tillgänglig för mig själv. Det har inneburit att jag har använt mig av olika knep och trix för att navigera genom den ibland svåra världen av ord och texter.

Om det är något jag skulle vilja förmedla till alla som kämpar med dyslexi, så är det att tro på dig själv. Du är inte din diagnos. Du är en smart och kapabel person med en unik uppsättning färdigheter och talanger. Du kanske måste arbeta lite hårdare än andra för att nå dina mål, men varje framsteg du gör är en seger värd att fira.

Så till alla som befinner sig mitt i kampen mot dyslexi eller kanske bara börjar utforska vad det innebär att leva med dyslexi: fortsätt att kämpa. Fortsätt att tro på dig själv och dina förmågor. För även om vägen kan vara lång och ibland krokig, så är målet värt att kämpa för. Och kom ihåg att du aldrig är ensam. Det finns människor runt omkring dig som förstår och stöttar dig på din resa.

Det är verkligen beklagligt att höra att din omgivning inte har trott på dig när det gäller din dyslexi. Tyvärr är det en situation som många med dyslexi ställs inför, där bristen på förståelse och stöd från andra kan vara mycket frustrerande och nedslående.

Det är viktigt att komma ihåg att din dyslexi är en verklig och giltig del av dig, och att ingen annan har rätt att ifrågasätta eller förminska dina upplevelser och utmaningar. Även om det kan vara svårt när människor i din omgivning inte tror på dig, är det viktigt att du fortsätter att stå upp för dig själv och din sanning.

För att möta denna typ av skepticism från andra är det ibland nödvändigt att utbilda dem om vad dyslexi innebär och hur det påverkar en person. Genom att dela med dig av din egen erfarenhet och kanske även ge dem information och resurser om dyslexi kan du bidra till att öka förståelsen och medvetenheten om ämnet.

Kom också ihåg att det finns många människor och organisationer (dyslexiförbund) därute som är villiga att erbjuda stöd och hjälp till personer med dyslexi. Att nå ut till sådana grupper kan vara till stor hjälp för att hitta gemenskap och stöd från dem som förstår vad du går igenom.

Och framför allt, kom ihåg att du är stark och kapabel att övervinna hinder och nå dina mål, oavsett vad andra människor säger eller tror. Fortsätt att tro på dig själv och lita på din egen styrka och förmåga att övervinna utmaningarna som dyslexi kan föra med sig. Du är värd all framgång och stöd du behöver för att blomstra och nå din fulla potential.

Stoppar vi mobbning mot personer med funktionshinder?

Världen är ofta en orättvis plats. Trots alla framsteg vi har gjort som samhälle fortsätter vi att se att personer med funktionshinder är bland de mest utsatta för mobbning och förtryck. Det är en skamligt vanlig företeelse som vi inte längre kan blunda för.

Mobbning mot personer med funktionshinder är inte bara en enskild handling från enstaka individer, det är en symptomatisk manifestation av ett djupt rotat fördomsfyllt synsätt i vårt samhälle. Vi måste ställa oss själva frågan: Varför tillåter vi detta att fortsätta?

Funktionshinder är en del av mångas vardag. Det är en variation av mänsklig existens och inget som borde orsaka skam eller förakt. Trots det behandlas personer med funktionshinder alltför ofta som om de vore mindre värda, som om deras närvaro vore en börda för samhället.

Det är dags för oss att ta ställning och kämpa mot denna orättvisa. Vi måste börja med att utbilda oss själva och andra om vikten av inkludering och respekt för alla oavsett deras förmågor. Vi måste förändra våra attityder och vårt språk för att undvika att förstärka fördomar och stereotyper.

Men att bara prata är inte tillräckligt. Vi måste agera. Det innebär att skapa säkra och stödjande miljöer där personer med funktionshinder kan blomstra och känna sig välkomna. Det innebär att föra en aktiv kamp mot diskriminering och fördomar på alla nivåer av samhället, från individuella interaktioner till institutionella strukturer.

Vi kan inte längre låta mobbning och förtryck mot personer med funktionshinder fortsätta ostraffat. Vi måste stå upp och kämpa för en värld där alla människor, oavsett deras förmågor, behandlas med värdighet och respekt. Bara genom att arbeta tillsammans kan vi skapa en mer rättvis och inkluderande värld för alla.

Ärlighet vara längts

Det här är ett gripande och modigt blogginlägg där du delar din personliga resa och de utmaningar du har mött under nästan 30 år av dold sanning. Att övervinna svåra situationer som en destruktiv relation och kampen med ofrivillig barnlöshet är en resa som kräver en enorm mängd mod och styrka. Genom att öppet dela dina tankar och erfarenheter skapar du en plattform där andra kan känna sig mindre ensamma och mer förstådda i sina egna utmaningar.

Det är otroligt värdefullt att du har haft stöd från en vän under din svåra tid och att du har kunnat reflektera över dina känslor och tankar. Att bearbeta och erkänna våra känslor är en viktig del av att hantera och läka från traumatiska upplevelser.

Din ärlighet om din sorg och oro för framtiden är gripande och äkta. Att närma sig åldern där man inser att man snart inte kommer att ha några släktingar kvar kan vara en tung börda, och det är modigt av dig att öppet diskutera dessa känslor och söka stöd hos andra.

Din förmåga att hitta mening och positivitet trots dina utmaningar är inspirerande och visar på din inre styrka. Att fortsätta att dela din historia och dina insikter kommer att fortsätta att lysa upp vägen för andra som går igenom liknande utmaningar.

Tack för att du delar din historia och för att du är en källa till inspiration och stöd för andra. Din ärlighet och mod kommer att göra skillnad i många människors liv. Det är viktigt att du ger dig själv tid och utrymme för att bearbeta känslan av svek och söker stöd hos dem som du fortfarande känner förtroende för. Att bygga upp tillit kan vara en långsam process, men med rätt stöd är det möjligt att återupprätta den.

Reflektionen över ärlighetens värde är tidlös och betydelsefull. Att vara sann mot sig själv och andra är en kärnprincip som leder till äkta och meningsfulla relationer. Fortsätt att vara öppen och ärlig i din kommunikation och handlingar, för det är genom ärlighet som vi kan skapa djupare förbindelser och tillit i våra liv.

Efter påsken: Tillbaka till vardagen och semesterplaner

Nu när påsken är över och det är dags att återgå till vardagen känns det skönt att ha en veckas semester framför sig. Under påskhelgen har man oftast haft en del att pyssla med, vare sig det var att ordna påskmiddag, umgås med familj och vänner eller kanske till och med åka iväg på en kort resa. Men nu är det återigen dags att ta tag i vardagssysslorna.

För min del innebär det att jag måste ta itu med den hög av tvätt som har samlats under påskledigheten. Det är alltid en skön känsla att få ordning och reda bland kläderna igen efter en intensiv helg.

Utöver tvätten står även andra göromål på agendan. Det är dags att rensa ut och organisera hemma. Ibland blir det till att städa ur garderoberna och göra sig av med sådant som inte längre används eller behövs. Att sälja saker som bara tar plats och samla damm är också ett måste för att få lite extra utrymme och kanske till och med tjäna några extra kronor.

Så trots att vardagen återvänder efter påskhelgen, är det skönt att kunna ta det lugnt och ha möjlighet att fokusera på att få ordning i tillvaron. Semesterveckan ger en möjlighet att ta det i den takt som passar bäst och att kunna njuta av lite extra ledighet mitt i allt det praktiska. Nu är det dags att ta tag i tvätten och sedan börja sortera och sälja saker – en perfekt start på semestern!

Påskadagens Avslappnade Äventyr

kycklingfilén med currysås

Påskdagen bjöd på en välbehövlig sovmorgon som vi inte trodde vi skulle få med tanke på hur mycket vi hade på schemat. Efter att ha vaknat utvilade och redo för dagen, lagade vi en härlig brunch och njöt av varandras sällskap över en kopp kaffe. 

Efter att ha spenderat lite tid utomhus begav vi oss hem till min pojkvän för att koppla av och ta det lugnt. Vi passade även på att jobba lite förening med planering och fixa några protokoll som behövde justeras och städas upp.

Till middag planerade vi att laga kyckling curry, en favoriträtt som vi båda älskar. Sedan avslutar vi kvällen med att krypa upp i soffan och titta på en härlig film tillsammans. Det är precis vad vi behöver för att avsluta denna påskdag på bästa möjliga sätt – med god mat, bra sällskap och total avkoppling.

Påskafton i byggdammens skugga: En vardaglig berättelse

Hej alla, Glad påsk till er alla, oavsett var ni befinner er och hur ert påskfirande ser ut!

Hej alla,

Glad påsk till er alla, oavsett var ni befinner er och hur ert påskfirande ser ut!

Idag är det påskafton, en dag som vanligtvis kännetecknas av glädje, familjefester och äggmålning. Men för mig ser det annorlunda ut i år. Istället för att vara omgiven av påskliljor och målade ägg, befinner jag mig mitt i en kaos av byggdamm och städning.

Igår började jag mitt lilla projekt med att fixa upp lite i hemmet. Tanken var att få lite vårkänsla och fräschhet inför påsken. Men istället för att bara se till att det blev klart i tid till min pojkväns ankomst, har jag hamnat i en spiral av städning och fixande sedan igår. Varje hörn jag vänder mig till verkar det vara mer att göra, mer smuts att ta hand om.

Det är inte bara det att det tar tid och ansträngning att städa upp allt damm och skräp som byggarna lämnat efter sig. Det är också en känsla av frustration över att det inte är som jag hade tänkt mig. Jag hade sett fram emot en lugn och fridfull påskhelg, inte en stressig kamp mot dammråttorna.

Men trots allt kaos och frustration, så finns det ändå något fint i att veta att min pojkvän snart kommer hit. Vi ska göra det bästa av situationen och ha vår påsklunch tillsammans, även om det kanske inte blir så perfekt som jag hade hoppats på.

Så idag, på denna påskafton som inte riktigt blev som planerat, väljer jag att fokusera på det positiva. Jag är tacksam för den tid jag får spendera med min älskade, även om det är mitt i en byggplats. För när allt kommer omkring är det ju inte äggen eller de färgglada blommorna som gör påsken speciell, utan de människor vi delar den med.

Idag har varit en otroligt produktiv dag! Jag har ägnat den åt att rensa bort byggdamm, vilket visserligen kan vara ansträngande, men det är alltid tillfredsställande att se resultatet av en renare miljö. Senare på påskaftonen njöt jag av en lugn stund med påsklunch och på kvällen blev det som vanligt att koppla av framför TV:n och avnjuta en läcker smörgåstårta.

Inför morgondagen har vi planerat att ställa om klockan, vilket kanske inte är det roligaste, men det behövs för att anpassa sig till den nya tidtabellen. Trots det ser jag fram emot en ny dag och nya möjligheter att göra framsteg.