I mina tidiga år var jag gift med en man där alkohol var en central del av vår tillvaro. Helgerna präglades av överdriven konsumtion, och mitt liv blev snart en ständig kamp när jag hamnade i en destruktiv relation där alkoholen styrde allt.
Vår relation förvandlades till ett evigt slagfält, där jag inte bara kämpade mot hans alkoholberoende utan också för att dölja mitt eget. Att gömma flaskor och undvika att bli offer för hans begär blev vardag för mig. Ingen visste om den inre kamp jag utkämpade, då jag höll min egen konsumtion gömd medan jag var öppen om deras.
Det var först när en nära vän vågade belysa min situation som jag insåg att jag behövde förändring. Jag befann mig i ett destruktivt mönster där alkoholen styrde mitt liv och helgerna inte längre var till för njutning utan för flykt. Jag levde i ständig oro för att spriten skulle ta slut på söndagen, då han handlade på systembolaget, och konsekvenserna av att den var borta var något jag inte ville tänka på. På den tiden drack jag inte så mycket själv, men rädslan och osäkerheten var ständigt närvarande. Jag arbetade till och med på två jobb för att undvika hans drickande under helgerna.
Tack vare mina vänners ingripande kunde jag börja på en resa mot förändring. Över trettiofem år senare har jag inte bara övervunnit mitt beroende utan också återfunnit en sund relation till mat och sällskap. Varje helg är nu fylld med äkta glädje och aktiviteter, inte längre en flykt till alkoholen för att känna mig levande.
Min resa har varit lång och utmanande, men varje steg har gett mig frihet och frid i själen. Jag är evigt tacksam för min partners kärlek och stöd, som har varit min klippa genom svåra tider.
Jag ser fram emot fortsatta äventyr och minnen med min partner vid min sida, redo att omfamna livet utan att låta alkoholen styra det igen. Min historia är en påminnelse om att det alltid finns hopp och möjlighet till förändring, även när det känns som att mörkret aldrig ska försvinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar