När jag tänker tillbaka på min egen resa med dyslexi, slås jag av hur mycket tid som har passerat sedan jag först fick reda på min diagnos för 30 år sedan. Jag minns tydligt känslan av att vara fast i en värld av ord som jag inte kunde förstå, av texter som var som en labyrint utan utgång. Det var en tid av frustration och förvirring, en tid då jag önskade att det fanns tekniska hjälpmedel som kunde underlätta min väg.
Nu, vid 60 års ålder, ser jag tillbaka och reflekterar över hur långt jag har kommit. Jag har lärt mig att tolka texter på ett sätt som fungerar för mig, och jag har upptäckt en värld av legimus (ljudböcker) som öppnat upp en ny dimension av läsning för mig. För de som ser mig nu, omgiven av böcker och texter, är det lätt att tro att jag aldrig haft några problem med läsning. Men sanningen är att jag fortfarande bär med mig min dyslexi varje dag.
Det har inte varit en enkel resa. Det har krävts tålamod och envishet för att övervinna de hinder som dyslexin har ställt i min väg. Men jag har också lärt mig att arbeta med min dyslexi istället för emot den. Genom att experimentera med olika strategier och tekniker har jag funnit sätt att göra läsningen och skrivningen mer tillgänglig för mig själv. Det har inneburit att jag har använt mig av olika knep och trix för att navigera genom den ibland svåra världen av ord och texter.
Om det är något jag skulle vilja förmedla till alla som kämpar med dyslexi, så är det att tro på dig själv. Du är inte din diagnos. Du är en smart och kapabel person med en unik uppsättning färdigheter och talanger. Du kanske måste arbeta lite hårdare än andra för att nå dina mål, men varje framsteg du gör är en seger värd att fira.
Så till alla som befinner sig mitt i kampen mot dyslexi eller kanske bara börjar utforska vad det innebär att leva med dyslexi: fortsätt att kämpa. Fortsätt att tro på dig själv och dina förmågor. För även om vägen kan vara lång och ibland krokig, så är målet värt att kämpa för. Och kom ihåg att du aldrig är ensam. Det finns människor runt omkring dig som förstår och stöttar dig på din resa.
Det är verkligen beklagligt att höra att din omgivning inte har trott på dig när det gäller din dyslexi. Tyvärr är det en situation som många med dyslexi ställs inför, där bristen på förståelse och stöd från andra kan vara mycket frustrerande och nedslående.
Det är viktigt att komma ihåg att din dyslexi är en verklig och giltig del av dig, och att ingen annan har rätt att ifrågasätta eller förminska dina upplevelser och utmaningar. Även om det kan vara svårt när människor i din omgivning inte tror på dig, är det viktigt att du fortsätter att stå upp för dig själv och din sanning.
För att möta denna typ av skepticism från andra är det ibland nödvändigt att utbilda dem om vad dyslexi innebär och hur det påverkar en person. Genom att dela med dig av din egen erfarenhet och kanske även ge dem information och resurser om dyslexi kan du bidra till att öka förståelsen och medvetenheten om ämnet.
Kom också ihåg att det finns många människor och organisationer (dyslexiförbund) därute som är villiga att erbjuda stöd och hjälp till personer med dyslexi. Att nå ut till sådana grupper kan vara till stor hjälp för att hitta gemenskap och stöd från dem som förstår vad du går igenom.
Och framför allt, kom ihåg att du är stark och kapabel att övervinna hinder och nå dina mål, oavsett vad andra människor säger eller tror. Fortsätt att tro på dig själv och lita på din egen styrka och förmåga att övervinna utmaningarna som dyslexi kan föra med sig. Du är värd all framgång och stöd du behöver för att blomstra och nå din fulla potential.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar