Mås eller mobbing ¿

Nu, på morgonen, när jag åkte bussen och gick till jobbet, så tänkte jag ”Usch”, när jag såg måsar som bråkade med varandra. Det var två stycken som drog i varandras fjädrar. Det kändes som det var mobbning på gång. Det kändes lite konstigt, ärligt talat. Hur människor och djur kan mobba varandra och så – det var lite kusligt. Det kändes inte all right. 

Det är full fart och jag förstår inte hur jag ska få ihop min tid och hur jag ska jobba. Jag känner mig lite frustrerad hur jag ska hinna med, hur jag ska göra, hur jag ska jobba. Jag får mer och mer att göra, och mindre tid jobbar jag och ont har jag. Jag vet inte om jag ska säga till mig själv att jag ska ta det lugnt och inte stressa upp mig eller om jag ska kasta in handduken på jobbet också, för att jag har så himla ont. Alla jagar mig och så. Jag får försöka och så.

Idag ska jag faktiskt gå till frissan – varför kommer det så tidigt i åldern att man får gråa hår? Jag tycker inte det är kul! Jag känner att jag måste göra om mig och göra mig fin till helgen. Fast jag känner att jag egentligen inte har ekonomi till det, för sjukkassan dröjer med 30 dagars handläggning. Jag fattar inte att de ska ha så lång tid på sig, men det är så det är. 

Ni får ha det så gott, så hörs vi!

orklös eller

Lördag morgon – jag går upp och kokar lite havregrynsgröt och tar lingonsylt och lite kaffe till det. Sen sätter sig jag och min sambo äntligen och gjorde upp en budget för hur mycket vi ska betala på vårt gemensamma konto som vi har. Så vi gjorde en budget och sen gjorde jag en budget. Han hjälpte mig att göra i ordning ett excelblad för vad jag ska betala per månad. Så att nu vet jag precis. Jag trodde jag hade överskridit, men jag hade inte det. Jag var jätteglad och jag känner mig nöjd.

Idag blir det pizza till middag istället för köttgryta. Det hann jag inte göra i ordning, för vi har suttit och pillat. Och sen har jag varit och fryst mitt träningskort, för det är ju stopp på det ett tag  också. Jag har ingen motivation till nånting just nu. Men jag ska göra 

baklängs är det

God morgon alla bloggare. Idag är jag lite deprimerad, allting går baklänges med min handled. Jag har fått inflammation i min handled. Har fått cortisonspruta och nu är det bara och vila. Jag kan inte köra bil eller något nu. Måste åka buss och det är inget roligt och åka buss tycker jag. Det tar 5 minuter för mig att köra bil till jobbet och med buss tar det 20 minuter. Det känns inget roligt och jag känner mig inte motiverad efter det här bakslaget jag fick nu igår.

Men min väninna följde med mig igår och körde mig och det var ju tur det att inte jag tog bilen ner. Hur skulle jag ha fått hem den ifrån Göteborg? Vi gick in på ett fik i Göteborg. Det ligger i Gårda. Det såg inte mycket ut för världen, som en kiosk bara, men det var så mysigt där inne, enkelt men...  hon tog en cappucino och jag tog en kaffe och en biskvi. Det var världens största biskvi jag har sett i mitt liv.

Nu känns det att det är helg. Jag får inte heller gå upp i tid, utan jag måste vara 25 % sjukskriven hela denna månaden ut. Jag hoppas dom får rätsida på det.

Nu ska vi se, jag hade tänkt mig att göra massor i helgen hemma. Nästa helg ska vi ju åka bort. Jag får se om jag kan få mutat någon och komma upp och hjälpa mig. Får se om det går

Nu står jag och väntar här på bussen och är på väg till jobbet.

 Vi får se vad som händer idag. Ni får ha en trevlig regnig dag! 

Fredag eftermiddag så åkte jag hem och så - min snälla och underbara sambo och jag; vi gick till Singbar och fick en jättegod biff med grönsaker och ris. Det var mumsigt. Och så var det mjukglass till efterrätt. Det var väldigt gott. 
Så åkte vi hem och såg på Maria Waern-filmen. Så han var så omtänksam att jag inte skulle göra så mycket med mat. Men jag orkade inte sitta uppe så länge, så jag gick och la mig tidigt faktiskt. Kände att jag var lite sleten. Det värker fortfarande i min handled och jag får försöka och göra så lite som möjligt i helgen. Det känns inte så kul.

hitta en bra låt om mobbining

Lasse Mattila - Djupt ner i hjärtat det svider

Hej kära bloggare. Jag har inte haft ork och göra detta, och blogga just nu. Jag har haft fruktansvärd värk i min handled. Så har jag mått illa av värken. Sen har jag gått på arbetsterapin och tränat nu 9 gånger, för att förstärka min handled med olika grejor och tränat och sådär.

Det har varit väldigt trevliga personer och det har vart en gruppträning och ja, det har vart motiverande. Fast jag hade handledsskador och de andra hade reumatisk värk och hade såna här paraffingrejorsamtidigt. Jag fattar inte hur de sätter ihop folk. Men det har gått och jag har gjort mina övningar och grejat och donat. Sen har jag vart och prövat vattengympa men det blev ju som i början, innan operation också. Då blev det som en ballong. Och jag har testat spinning, men då höll jag inte i styret och då höll jag ju på och ramla av med spinningskorna på, men det får gå. Jag är motiverad för att få upp flåset igen.

Kan ni tänka er – jag ska på John Cleese i Karlstad nästa fredag! 
Jag som knappt inte har språket, engelska. Det ska bli en prövning och testa. Men många säger att jag kommer och klara av detta. Jag kommer och förstå honom ändå. Han är väldigt bra på kroppsspråk, berättade hon faktiskt för mig.

Nu har äntligen Västtrafik här i Västra Götaland fixat en app som heter ”Go to”, så du kan be föräldrar att lägga in, så slipper dom ha busskort. Det blir lite lättare för barnen att kunna använda. Mobilen har deju alltid med sig men busskort har de aldrig med. Bara telefonen är laddad, men det finns ju på bussen nu runt i Västra Götaland. Så det känns bra.

Och jag jobbar fortfarande halvtid och domen blir idag. Jag ska till läkaren, då får vi se vad dom säger och så.

Sen fick jag höra på en bra låt. Och jag kände såhär: Jag är tillbaka i min tid, hur jag var utstött och mobbad på min skola när jag gick, och det är ju samma idag … Det låten var kanonbra. Jag ska lägga ut den på sidan, så ska ni få höra på den. Det är en väldigt bra kille från Uddevalla som spelar in låtar. 

Nu har jag skrivit av mig lite granna här, så får ni ha det så gott och så hörs vi!

 

kanske på g igen

Hej på er kära läsare här på min sida!

 Jag har inte haft tid och ork att engagera mig över huvud taget med att blogga, för jag håller på att träna för att min handled ska bli bättre. Och sen har jag gått ner i arbetstid några veckor. Det känns att jag måste göra detta. Jag känner mig frustrerad över att jag inte kan gå och spinna, inte gå på vattenjympa eller nånting. Det är turbulens runt omkring mig helt och hållet, känns det som. Det känns inte motiverat. Jag har sett nånstans i Smålandstidningen att dom har gjort nån tävling med engelska, ett dataprogram. Jag vet inte, jag ska ta reda på lite mer om hur det går till. Nu är det snart påsk, och snart ledighet och så, det ska bli underbart att bara vara, att ta det lugnt. Ni får ha det så gott, jag kommer att fortsätta skriva min blogg, men just nu orkar jag inte så mycket

så kan många kännas sig när man läs och skriver...

så här käner jag mig se..

vad är Rosacea?

Jag är väldigt upprörd och väldigt såhär… jag har haft en rosacea, en hudsjukdom, i flera år, i tio års tid. Och jag har haft varblåsor och knotter, och alldeles röd. Jag överproducerar i talgkörteln, och det enda som hjälper är läkemedel som man ska använda, och penicillin. Men penicillinet får man betala, ungefär 500 spänn för en penicillinkur, och den går inte på högkostnadsskyddet över huvud taget. Sen ska du betala en kräm, ungefär 400 kronor. Sen ska du ha en mjukgörande creme, och då kan du inte använda vilken billig skit som helst, för då kokar det i ansiktet. Den kostar ungefär 300 kronor. Och sen det att man ser arg ut jämt och ständigt, och personer frågar varför jag är arg. Det känns inte roligt, faktiskt. Då får man gå till Kick´s, en affär, och köpa en Clinique-foundation, som går på ungefär 400 kronor. Den är för att dölja rodnaden, så man ser normal ut i huden. Det här är inte roligt, det här är inte alls skoj att ha över huvud taget. Man kan få behandling med laser, men den får jag betala själv, för det här är inte klassat som en psykisk sjukdom. Jaha, man jobbar i offentliga sektorn och är bland folk, och folk tittar på en. Jag har inte så ont av det själv, men folk frågar ju ”Vad är detta?”, ”Smittar du?” ”Är du sjuk, ska du vara hemma?” Det här känns inte alls kul att betala så mycket pengar och köpa så mycket cremer och försöka vara snygg. Och den här lasergrejen, jag vill gärna ha en sån, och jag har inte råd med det. Ska jag ta lån för det, hur tänker dom? Men ni får ha det så gott, det här var mina tankar om mig och det som jag har haft i tio år, som är jobbigt. Det är tungt, och ekonomiskt blir det väldigt stort för mig också. Sen har jag ju andra sjukdomar, och andra saker också. 

Men ni får ha det så gott! 

Finns en länk här:
rosacea

Änkling bekräftelse

Nu ska jag berätta om en sak som hände för 6 år sen. Jag var med om en fallolycka och gick dagen efter till vårdcentralen. De röntgade den och det fanns ingenting, utan det vara bara att gå hem. Sen fick jag höra det ena och det andra. Jag kände mig inte betrodd, över huvud taget, att jag hade ont och värk. Jag känner att 6 år av mitt liv har blivit helt och hållet förstört. Vid den djävligaste tiden så har jag mått illa och haft djävulsk värk, så jag, som tidigast, gått och lagt mig vid halv sju för att slippa den här jävla fantomvärken, som jag har haft. 
Nu läste jag på en site här: ”Vanligaste skadan vi fallolycka är ligamentskada.” Då behöver man vara gipsad en tid efter, för att det inte ska bli skada och så. 

Jag gjorde en artroskopi, titthålsundersökning, på armen igår, äntligen. Då fick jag se att det var ligamentskada i handen. De gjorde en titthålsoperation och nu är det konstaterat. Jag känner att en sten föll från mitt bröst – nu behöver jag inte hävda mig och tala om hur ont jag har. Nu kan jag bara tala om att jag har värk och det är ingen kärringsjuka eller nåt sånt över huvud taget. 

Det blir operation om 6 månader. Men jag ska försöka att träna med sjukgymnast innan, men först är det vila i 14 dagar. Mitt mål är att cykla Vasaloppet den 6 mars, men jag får se om jag klarar det, det har ju gjort ont när jag har tränat. Om 5 – 6 månader kan de gå in och laga det här. Det känns så gott! Det var ju så mycket trasigt där inne. 

Ja, hur behandlar folk andra – anhöriga förstår inte, de tror att man inte vill göra någonting. Men om man har så ont, så man inte kan hålla i någonting, så borde man väl förstå. Men nu har jag fått svart på vitt vad det är. 

Ni får ha det så gott, så hörs vi!

Dysseapp

En blänkare är här med en app som har kommit ut på Appstore som heter ”DysseAppen”. Det är ju kanonbra för eleverna som kan sitta och chatta med dom där och få lite tips om verktyg och det man behöver ha. Då kan man ju motivera eleverna. Och att de ser att dom inte är ensamma om detta i hela sitt liv.  Så det var ju kanonbra att FDB har gjort denna. Jag ska börja testa den här under veckan och kika på den lite mer. Så det är ett tips till alla både elever och vuxna att man kan chatta lite grann och rådfråga och sådär.

 Men ni får ha det så gott!

DysseAppen av John Hellbom

https://appsto.re/se/gJJ29.i