lite från dysleximässan 2015

Film från dysleximässan 2015 Göteborg.

Upp ned helg

I fredags träffade jag en god vän och vi åt på Thai Sing Bar och hade allmänt trevligt. Sen var jag hemma hos kontrollanten och åt pizza med henne och det var allmänt trevlig. Gubben var ute och åkte – som vanligt. 

Lördags morgon, vi grejade hemma och gjorde massor med saker. Han fixa upp en spegel och det blev kanonbra att få gjort det. 
Han balla ur med dansen och jag känner mig jävligt besviken, ledsen och frustrerad och alltihopa. Jag hade sett fram emot att höra på ”Date” och ”Fagerströms dansband”, men det blev inget med det. Så jag kröp ner tidigt i sängen och la mig.

På söndagen började jag riva och dona i klädkammaren. Och sen var vi och handlade, vilket jag var tvungen att göra. Senare när jag skulle iväg, så när jag gick ut så var fanskapet min bil borta. Jag trodde jag skulle explodera! Jag fick ringa till min sambo ”Var fan är min bil?! Var är den?” Då hade pojken tagit den och tagit för givet att jag inte behöver den. Jag tycker att det är en jävligt stor skam! 

Jag gick i alla fall på spinningen och spinna och jag tänkte att någon kunde säkert hjälpa mig att ta mig hem. Men jag fick gå hem. Det var inte alls kul att promenera hem efter ett spinningpass! 

När jag kom hem slängde jag ihop en Silviakaka och när den var färdig och klar till fredagsfikat på jobbet. Sen tittade jag på ”Veckans brott”. 

Ingen rolig helg överhuvudtaget. Bara grinigt och gnälligt och det är jobbigt. 

Ni får ha det så gott, så hörs vi!

Besvikelse urk

Jag känner sorg och besvikelse. Ingen brydde sig om mig när jag fyllde år. Jag fick bara på Facebook över hundra stycken som grattade mig där. Det känns inte så roligt att inte nära och kära bryr sig. Det känns annorlunda, jag kände mig väldigt ensam och övergiven, jag kände besvikelse över hur folk behandlar andra. Då vet man att den personen vill inte ha uppvaktning på sin födelsedag. Det kommer att bli samma mynt emot och så. Jag vet inte hur jag kommer att berätta detta, att jag känner så här, och att vara ledsen, är det acceptabelt här nu… Fanskapet tvättmaskinen har ju gått sönder, jag vet inte var all jävla tvätt kommer ifrån. Så nu har jag tvättat sex maskiner här på morgonen. Jag är trött, jag känner mig sliten, jag känner mig allmänt ”äääh”, säger jag bara. Men i morgon ska jag träffa en god vän som bryr sig fast hon inte har tid. Det känns att hon förstod att jag var nere. Och jag tror att mina små liv är likadana här, och känner av att jag är inte jag längre och så här. Det känns som jag har fått en planka i ansiktet. Igår gick jag inte på spinningen, men jag ska gå på vattenjympan idag och försöka gå och träna. Ni får ha det så gott!

Är min dag¿

Å. nu är det min dag idag. Tralalala! Det ser man fram emot. Det var några på jobbet som sjöng för mig och vi hade allmänt trevligt. Men min kära hälft har inte brytt sig överhuvudtaget. Han har inte tänkt på detta. Så gick jag på vattenträningen. Trodde han hade gjort något speciellt när jag kom hem och så. Ingenting. Så jag blev väldigt djupt ledsen och sårad. Jag kröp ner i sängen när klockan var åtta. Jag vill känna att det är en speciell dag när man fyller. Jag känner mig jättebesviken. Mest för att han inte har brytt sig överhuvudtaget.
Men nu har jag tänkt om. Jag tänker inte göra någonting för någon mer. Jag tänker bara vara jag och ego. Jag tänker överhuvudtaget inte ha empati för någon längre. Jag tänker bara vara. Jag tänker göra mina saker och tänker inte fråga någon annan längre. Nu har jag bestämt mig. Men ni får ha det så gott.

Ja, det är ju såhär. Att man känner sig såhär och att man inte känner sig uppskattad och omtyckt. Det är inte roligt. Sen är det ju att hela stan är neddämpad och allting. Man kan inte vara glad. Man kan inte överhuvudtaget…..

E man tokig ta på morgonen¿

Söndag morgon. Ställt om klockan och, ställt tillbaka den. Det var så skönt och sova i sin egen säng. Och komma hem till mina små liv och min kära underbare sambo. Men typiskt så har ju våran förbaskade tvättmaskin gått sönder. Så vi var tvungna att sätta upp en tvättid. Och det fanns bara en tid mellan 6.30-11.30. På en söndag morgon! Jag tyckte inte om det, jag som bara längtade efter att få sova ut i en riktigt god säng. Men vi gick ner vid 8-tiden och vi hann faktiskt med att köra 6 maskiner innan den tiden var färdig. Ja, det var skönt. Det var tur att han var stönig. Jag hade inte tänkt så, utan vi kunde väl skjuta snöbollen lite längre fram och så..

Sen åkte vi till IKEA för att byta skåpsluckan och lämna tillbaka lådor. Och jag kom ut med en sak till därifrån förresten. En spegel som dom hade sänkt priset på. Som man kunde öppna och hänga på krokar bakom. Så vi åt lunch där och gick änna och hade lite trevligt och såhär. Sen letade han efter nån firma och då gick vi in och jag såg att det var 50 % på träningskläder. Så jag lyckades och köpa ett linne och ett par cykelbyxor för bara 250 kr. Jag känner mig helnöjd.

Vi kom hem och gjorde månadens vanliga; göra i ordning räkningar. Pilla ihop det och fixa. Sen fick jag prata med en kompis. Då var hennes mamma dålig. Sen ringde min mamma och hade fått ryggskott. Ja, det var så mycket igår. Det var en trevlig dag och umgås med min sambo. Jag hoppade min träning. Det får ju vara, umgås är viktigare än att träna faktiskt. Vi får se hur det kan bli. Ni får ha det så gott så hörs vi.

Dysleximässan sista dag

Nu är det lördag morgon och vi ska gå ner och äta frukost på hotellet. Sen ska vi gå till Järntorget och Folkets Hus. Där är det dysleximässa och jag ska hjälpa till i kongressalen. Jag har bokat taltjänst till ”Stödmaterial till utredning för läs- och skrivsvårigheter, SPSM presenterar sitt stödmaterial för ökad

likvärdighet och kvalité vid pedagogiska utredningar

av läs- och skrivsvårigheter”. Det ska jag lyssna på.

Sedan var jag ju och hade lite uppdrag med att hålla ordning på Kongressalen med tre andra personer. Väldigt trevliga och jätteroliga. Det var roligt att träffa dem.

Sen var det några ungdomar som pratade om sin ”dyss-dag”. Det kändes så härligt när dom sa det. En dyssdag! Det fungerar inte dagen, hjärnan kopplar inte till vad man gör. Jag tror jag ska till mig det, att ”det är en dyss-dag för mig idag”. Orkar inte ta till mig nånting. Jag tror jag ska börja använda det ordet. Jag tyckte det var himla bra. Det köpte jag med en gång.
Sen var det någon som hade om ”Hinder och möjligheter vid högskolestudier”. Ja, det kommer mycket.

Sen var det om logopedisk hjälp. En logopedbyrå där. Jag vet inte, jag förstår inte, men jag ska ta och forska lite granna om det där.

Sen var det ju ett syfte med den här föreläsningen och så. Jag förstår inte ”Min väg till arbete”. Jag tycker man kan visa - Hur använder jag ett tekniskt hjälpmedel? Vad gör det företaget för att jag kan få de här hjälpmedlen  till att fungera i arbetslivet. Ja, jag fattar inte och det var någon mer som inte heller gjorde. Jag tänkte jag skulle ta och skriva till förbundet och fråga vad det var för något egentligen.

Sen promenerade vi tillbaka då till hotellet och packa ihop. Jag trodde inte jag skulle få i mina grejor men det gick ju. Vi satte oss och tog en öl i foajen innan vi åkte hem. Det kändes som en givande dag. Och det känns roligt att de frågade mig om jag kunde hjälpa till. Det kändes gott och jätteroligt faktiskt. Men ni får ha en trevlig dag.

Dyslexi

Gud vad jag känner mig stolt för att mitt lokalsinne funkade. Det är väl inte mitt bästa. Det tog oss från hotellet till dysleximässan. Idag hade jag bokat Taltjänst till de föreläsningar jag ville lyssna på.  Bl.a. hörde jag Ulrika Wolf. Hon forskar om tidiga pedagogiska insatser för barn med läs-och skrivsvårigheter. Sen hörde om ett materiel om att lära sig engelska. Det heter Help.  En god lunch med kyckling, potatis och ett fint salladsbord. Mums. Det är en nyttig o upplevelserik mässa. Det är också spännande att träffa folket gamla kamrater igen.  Man måste se möjligheter i framtiden och inte se bakåt i backspegel.  

Så senare på kvällen hade föreningen fixat buffé med plockmat och underhållning, blues.

Må väl

Ska man?

Torsdag – nu ska man åka på dysleximässa och så får man bara upp i flashen från Expressen och Aftonbladet och överallt. Att det har hänt en fruktansvärd tragedi i en skola. Hur kan det hända såna saker för barn som går i grundskolan och vill lära sig? Jag fattar inte. Vi får tänka på anhöriga och nära och kära.