Är min dag¿

Å. nu är det min dag idag. Tralalala! Det ser man fram emot. Det var några på jobbet som sjöng för mig och vi hade allmänt trevligt. Men min kära hälft har inte brytt sig överhuvudtaget. Han har inte tänkt på detta. Så gick jag på vattenträningen. Trodde han hade gjort något speciellt när jag kom hem och så. Ingenting. Så jag blev väldigt djupt ledsen och sårad. Jag kröp ner i sängen när klockan var åtta. Jag vill känna att det är en speciell dag när man fyller. Jag känner mig jättebesviken. Mest för att han inte har brytt sig överhuvudtaget.
Men nu har jag tänkt om. Jag tänker inte göra någonting för någon mer. Jag tänker bara vara jag och ego. Jag tänker överhuvudtaget inte ha empati för någon längre. Jag tänker bara vara. Jag tänker göra mina saker och tänker inte fråga någon annan längre. Nu har jag bestämt mig. Men ni får ha det så gott.

Ja, det är ju såhär. Att man känner sig såhär och att man inte känner sig uppskattad och omtyckt. Det är inte roligt. Sen är det ju att hela stan är neddämpad och allting. Man kan inte vara glad. Man kan inte överhuvudtaget…..