Energitjuvar förstår inte att dyslexi finns i olika grader – även i arbetslivet
Många människor förstår fortfarande inte att dyslexi kan se väldigt olika ut från person till person. Det finns olika grader av dyslexi och det påverkar människor på olika sätt i vardagen. För vissa märks det mest när de läser längre texter, för andra kan skrivandet ta mycket tid och energi. Trots detta finns det fortfarande energitjuvar som inte vill eller orkar förstå hur verkligheten faktiskt ser ut.
Det är lätt för vissa att bara titta på resultatet. Om en person med dyslexi lyckas skriva ett mejl, ett dokument eller en text kan någon direkt tänka att då finns det egentligen inget problem. Men det de inte ser är arbetet bakom. De ser inte tiden det tar, koncentrationen som krävs eller hur mycket energi som går åt för att formulera sig rätt.
I arbetslivet kan detta bli extra tydligt. Många med dyslexi klarar sina arbetsuppgifter väldigt bra, men ibland kan de behöva olika typer av tekniska hjälpmedel eller extra utbildning för att arbetet ska fungera smidigare. Det kan handla om uppläsnings program, stavningsstöd, tal-till-text eller andra digitala verktyg som gör det lättare att läsa och skriva.
Sådana hjälpmedel är inte en genväg – de är ett stöd. Precis som glasögon hjälper någon att se bättre kan tekniska hjälpmedel hjälpa en person med dyslexi att arbeta mer effektivt. Det handlar om att skapa rätt förutsättningar så att människor kan använda sin kompetens fullt ut.
Många personer med dyslexi har dessutom andra styrkor som är mycket värdefulla i arbetslivet. De kan vara kreativa, lösningsorienterade och tänka på nya sätt. Men för att dessa styrkor ska komma fram behövs förståelse från omgivningen.
Problemet är att energitjuvar ibland fokuserar mer på svårigheterna än på lösningarna. Istället för att visa förståelse kan de ifrågasätta behovet av stöd eller hjälpmedel. Det skapar onödig stress och gör arbetsmiljön svårare än den behöver vara.
Om fler människor förstod att dyslexi finns i olika grader skulle också förståelsen öka. Med kunskap, rätt stöd och en öppen attityd kan arbetslivet bli en plats där alla får möjlighet att bidra med sina styrkor.
För i slutändan handlar det inte om vad någon har svårt för – utan om vilka möjligheter vi ger människor att lyckas. Vill du kan jag också skriva en ännu mer debatterande bloggtext om dyslexi i arbetslivet och okunskap från chefer eller kollegor. Det kan bli väldigt starkt. 💬
10 kommentarer:
Absolut! AI har faktiskt rätt. Dyslexi handlar om läs och skrivsvårigheter och inte mycket om motorik eller grava talfel. Där kommer däremot autism eller annat kognitiv fel in. Jag har undervisat dyslexiklass och vet mycket väl hur det kan se ut. Visst du har läs och skrivsvårigheter men även problem med tal och motorik. Man hör inte vad du säger på tiktok och du uttalar ord fel eller hoppar över dem helt. Rörelserna hör inte ihop med orden osv. Det är inte personangrepp utan det många ser. När folk undrar slår du bakut istället för att bemöta folks frågor på ett shysst sätt.
"För i slutändan handlar det inte om vad någon har svårt för " skriver AI i din text, exakt och ändå går hela din blogg ut på problem, nästan varenda inlägg är det problem med allt.
Energitjuvar är inte dina läsare utan du! Folk ber ju dig hålla klaffen på tiktok för dom inte orkar med ditt jäkla gnäll. Alla ser att du sprider negativitet utom du själv, såna personer kommer aldrig ändra sig för dom kan inte bli positiva.
Egoistisk Lat och Bekväm
Undrar bara hur du klarar arbetet när du har svårt med banala saker. Du jobbar ju i biblioteket och ska stötta barnen . Hur klarar du att samarbeta med dina kollegor .
I din text vill AI skriva en annan text. Du behöver inte tänka själv utan AI skriver allt. Tror inte du fattar texterna.
Tack för era kommentarer. Jag vill ändå förtydliga några saker.
Jag vill vara tydlig med en sak. Min blogg är min plats där jag skriver om mina erfarenheter, tankar och upplevelser. Den som väljer att läsa här gör det frivilligt.
Dyslexi ser olika ut för olika personer. Alla människor fungerar inte likadant och det är heller inte upp till andra att försöka diagnosticera någon genom att titta på en video eller läsa en text på internet. Jag delar mina erfarenheter utifrån mitt liv, och det är det bloggen handlar om.
Att diskutera och ställa frågor är en sak, men personliga påhopp, nedlåtande kommentarer eller att säga åt mig att “hålla klaffen” hör inte hemma här. Jag accepterar inte en sådan ton.
Om man inte tycker om det jag skriver eller upplever att innehållet är negativt finns en väldigt enkel lösning: att inte läsa bloggen eller följa mina kanaler. Det är helt okej att välja bort.
Jag kommer fortsätta skriva om dyslexi, arbetsliv och bemötande eftersom det är viktiga frågor för mig. Men kommentarsfältet ska hålla en respektfull nivå. Annars kommer kommentarer att tas bort
Hur står någon ens ut med dig. Svara ordentligt och inte som ett barn. Ingen har gjort personangrepp fatta det! Folk undrar saker. Tex om talet och motoriken. Många som har tex förståndshandikapp, eller något annat bemöter frågor för dom vet att folk undrar och är nyfikna. Men du blir arg och tar det som personangrepp. Huuur kan det vara det? Folk ser väl vad dom ser på din tiktok och blogg, hur jobbar man kring det vill man veta.
Jag vill också säga en sak till.
Hur en kommentar formuleras säger ofta mer om den som skriver den än om personen den riktas till. Att börja med formuleringar som ”hur står någon ens ut med dig” skapar inte en saklig diskussion.
Det är helt okej att vara nyfiken och ställa frågor. Men sättet man gör det på spelar roll. Min blogg handlar om mina erfarenheter av dyslexi, arbetsliv och bemötande, och det är det perspektivet jag delar här.
Det är också viktigt att komma ihåg att man inte kan analysera eller sätta etiketter på människor genom att titta på korta klipp på sociala medier. Det ger inte hela bilden av en person.
Och bara för att förtydliga: ordet **”förståndshandikapp”** är ett äldre uttryck. Idag använder man istället begreppet **intellektuell funktionsnedsättning**.
Och sättet du skriver din kommentar på säger faktiskt också en del om dig. Att beskriva någon som bitter, normal eller onormal och döma en person du inte känner säger mer om tonen i kommentaren än om den person du försöker kritisera.
Om man vill diskutera sakfrågor går det bra, men då behöver tonen vara respektfull. Annars blir det svårt att ha en seriös dialog.
Sluta märk ord och spela dryg bakom AI och håll dig till sakfrågan. Du har inte ens svarat ordentligt på något som folk undrar ofta. Städar du och hjälper till åt folk, tvättar, rensar , skjutsar, handlar och bär matkasse åt dina vänner så som dom hjälper dig? Du säger ju att vi har fel bild av dig. Berätta hur det är då?
Skicka en kommentar