Tisdagstankar – när orden får för mycket makt
Kommentarsfälten har under två decennier gått från att vara öppna arenor för dialog till att bli rum präglade av kontroll, misstänksamhet och ibland hat.
Utvecklingen säger något om vår tid – inte bara om tekniken, utan om tilliten mellan människor.
Var i världen finns det längre någon vänlighet?
Den frågan återkommer ofta i mina samtal med vänner. Vi konstaterar att tonen på nätet hårdnat, att samtalen blivit kortare och att lyssnandet nästan försvunnit.
Jag tvekar ibland inför tanken på ett öppet kommentarsfält.
Det som en gång var en plats för meningsutbyte har i många fall förvandlats till en arena för makt och missbruk av språket.
Kommentaren – en gång en gest av delaktighet – har för vissa blivit ett vapen.
I stället för att bidra till dialog används orden för att skapa avstånd, positionera sig och utöva kontroll.
Denna förändring handlar inte enbart om teknik, utan om något djupt mänskligt: hur vi förstår samtalets värde.
Ett öppet kommentarsfält kräver tillit, ömsesidighet och respekt – tre element som allt oftare saknas i den digitala offentligheten.
När jag ser tillbaka på de första åren av mitt bloggande minns jag en annan ton.
Då fylldes kommentarsfälten av värme, nyfikenhet och genuina samtal.
Det fanns en tro på att ord kunde föra människor närmare varandra.
I dag tycks den tron delvis ha ersatts av försvar, misstänksamhet och rädsla för missförstånd.
Att hålla kommentarsfältet öppet i dag är därför inte ett tecken på naivitet, utan ett medvetet val – ett försök att värna samtalets mänskliga dimension.
Det handlar inte om att släppa in alla röster, utan om att skapa utrymme för dem som fortfarande vill förstå, snarare än vinna.
Kanske är det just i denna balans mellan öppenhet och skydd som framtidens digitala samtal måste hitta sin form.
Vi behöver forum där människor kan uttrycka sig utan rädsla, men också utan att skada.
Ett samtal som bygger på ansvar, inte på dominans.
Vänlighet är inte ett svaghetstecken.
Det är en form av motstånd – mot hatet, mot tystnaden och mot språkets förstelning.
Reflektionsfråga:
Hur kan vi skapa digitala rum där samtalets mänskliga värde får finnas kvar?
Det här inlägget är en del av tisdagstankarna på Gullans svårigheter med Dyslexi, där jag reflekterar över språk, tillgänglighet och det mänskliga i den digitala tiden.
4 kommentarer:
Herregud människa nu får du ge dig. Folk måste få ha andra åsikter än dig. AI är omdiskuterat och många ser det som ett hot mot väldigt mycket. Men håller med, hade nog ägnat tid åt annat om jag min blogg gått så dåligt som din där man inte har sina läsare med sig. Det är viktigt för att vilja fortsätta. Mycket beror ju på också vilket klimat bloggaren själv skapar.
Du kan inte stå och skylla enbart på dina läsare för att din blogg går dåligt. Det är trots allt du som styr innehållet. Och många håller väl inte med dig.
Många reagerar på dina AI noveller
De är opersonliga eftersom AI skriver hela texten utan personlig inblandning. Svaren som AI ger tillbaka blir ännu mera konstiga. Om man har en blogg och tar bort och granskar kommentarerna i förväg bör man fundera över sin blogg. Det verkar som du bara vill synas lite överallt.
Du gör alltid den lätta vägen för dig utan att behöva lägga någon fysisk kraft i allt du gör.
Din bekvämlighet gör att AI får skriva texterna och svaren.
Skicka en kommentar