Ibland uppstår perioder i livet då det känns som att vad man än gör så vänder det sig emot en. Det är inte särskilt lustfyllt att skriva när man upplever omgivningen som dömande, misstänksam eller orättvis. Bloggandet är tänkt att vara en plats för reflektion, erfarenhetsutbyte och eftertanke – inte en arena där man känner sig ifrågasatt eller misstänkliggjord. Samtidigt är det kanske just i dessa stunder som skrivandet fyller sin djupaste funktion. Att formulera sina tankar blir ett sätt att återta sin röst.
Jag har levt ett liv där jag uppriktigt försökt göra rätt för mig. Jag har tagit ansvar, engagerat mig i samhälleliga frågor och fullgjort mina åtaganden så gott jag kunnat. Mycket har jag fått lära mig på egen hand. Det är lätt för andra att ha synpunkter på en människas val eller misstag, men ingen ser hela sammanhanget. Ingen bär hela berättelsen om de erfarenheter, förluster och insikter som format en människa genom åren.
När jag flyttade in i min första lägenhet blev detta särskilt tydligt. Jag visste inte hur alla praktiska delar fungerade. I teorin kan det verka självklart att man själv måste anmäla sig till elbolaget, men mitt i sin första flytt – när allt är nytt och man försöker förstå hur vuxenlivet fungerar – är det lätt att förbise något. Strömmen stängdes av en fredag eftermiddag. Där stod jag utan el och utan möjlighet att nå rätt instans innan helgen. Känslan av maktlöshet i mötet med system och strukturer var påtaglig.
Det var i sig en begränsad händelse, men den illustrerar hur sårbar man kan känna sig när man är ny i något. Samma period bar jag dessutom på något betydligt mer omvälvande – jag fann min pappa när jag var nitton år. En sådan erfarenhet förändrar ens inre landskap i grunden. Det är svårt att förmedla djupet i en sådan händelse till den som inte själv upplevt något liknande. Livet rymmer både praktiska misstag och existentiella skiften, och ibland sammanfaller de.
Nu är det tisdag och livet fortsätter, som det alltid gör. I dag ska jag få medicinsk fotvård hos Rawyas Fotvård. Det är alltid lika trevligt med det lilla småpratet och den vänliga atmosfären. Två gånger per år får jag denna behandling genom landstinget, och det är en stund av omsorg som betyder mer än man först kan tro. Det är en påminnelse om att kroppen behöver uppmärksamhet, respekt och vård. Att få sätta sig ner och bli omhändertagen en stund är både underbart och läkande.
Jag har också en god väninna som betyder mycket för mig. Under sportlovet brukar vi tillsammans gå igenom mina kläder. Genom åren har jag samlat på mig en hel del, och det finns något befriande i att rensa, sortera och omvärdera. Vi ser över vad som kan säljas vidare och vad som kan få nytt liv hos någon annan. För mig är återbruk inte bara en praktisk lösning utan ett medvetet ställningstagande – ett sätt att ta ansvar, att inte slösa och att låta resurser fortsätta cirkulera.
Kanske är det just där livets kärna finns. I blandningen av misstag och lärdomar, sorg och vardag, frustration och tacksamhet. Det är lätt att fastna i känslan av att allt vänder sig emot en, men parallellt finns stunder av vänskap, omsorg och egen styrka.
Att skriva om detta är inte ett rop på medlidande. Det är ett uttryck för mognad och självinsikt. Jag är människa. Jag gör misstag. Jag lär mig. Jag fortsätter framåt. Och mitt liv är större än de enskilda händelser som andra väljer att fästa blicken vid.
10 kommentarer:
Men du är ju grunden till dålig stämning i din blogg, bla hur du besvarar läsare och hur du springer efter hjälp att trycka ner dina läsare. Och varför ska en vän utnyttjas i detta syfte, det låter som du skaffar vänner i utbyte att dom ska fixa saker, skjuts, handla, rensa åt dig. Tycker det är fult och det är min åsikt!
⸻
Tack för din åsikt. Jag vill bara förtydliga att min vän och jag inte träffas särskilt ofta. När vi ses är det för att umgås, dricka kaffe och ha trevligt tillsammans. Hon har dessutom stor kunskap om värdesaker och kan hjälpa mig att avgöra vad som kan slängas och vad som går att sälja vidare. Det är något vi gör tillsammans, och hon tycker själv att det är roligt – det handlar inte om att utnyttja någon, utan om att ge saker nytt liv och kanske få in en liten slant på ett sätt som är positivt för oss båda.
Jag skriver här om mitt liv och mina erfarenheter, och det är aldrig min avsikt att trycka ner någon annan.
⸻
Varför skickar du in folk då? Tycker iaf synd om din vän. Du kan ju kolla upp värdet på saker själv men andra ska alltid göra jobb åt dig. Det är vad jag hört och intrycket man får att du utnyttjar folk.
Du har skrivit tidigare att hon hjälp dig med städning och plockat iordning i ditt hem något som du borde göra själv men du är för bekväm och utnyttjar andra för fysiskt arbete
Jag vill förtydliga att min vän inte städar hos mig. Hon hjälper mig inte med fysiskt arbete, utan ger råd kring värdering av saker – vad som kan säljas, vad som kan skänkas och vad som kan slängas. Hon har kunskap om detta och tycker det är roligt att hjälpa till med just den delen.
Vi träffas främst för att umgås, dricka kaffe och prata. Det handlar om vänskap, inte om att utnyttja någon.
Det vad inte vad du skrev i inlägget. Du nämnde inget om att fika." Under sportlovet brukar vi tillsammans gå igenom mina kläder". Sen vinklar du det när du blir ifrågasatt.
Stackars kvinna, varför ska hon behöva lägga tid på sånt. Du kan ju kolla upp sånt själv, hur enkelt som helst. Hade aldrig låtit mina vänner göra nått sånt när man kan göra det själv.
Skjuts, handla, bära upp matkassar, bära upp kattmat, städhjälp mm. Gör du någonting själv? Eller låter du andra alltid dra det tunga lasset så du kan prioritera lata dagar.
Jag vill göra ett gemensamt förtydligande till er som kommenterat.
Min blogg handlar om mitt liv, mina erfarenheter och mina reflektioner. Den ger inte en fullständig bild av min vardag eller allt jag gör själv. Som alla andra människor ber jag ibland om råd eller tar emot hjälp – och jag ställer också upp för andra när jag kan. För mig är det en naturlig del av vänskap och ömsesidighet, inte utnyttjande.
När jag skriver att jag och en vän går igenom kläder tillsammans handlar det om att umgås, prata och ibland få råd från någon som har kunskap och intresse. Hon väljer själv att vara där, precis som jag väljer att finnas där för henne i andra sammanhang. Relationer bygger på frivillighet och respekt, inte krav.
Jag accepterar att alla inte tycker om mig eller tolkar mina texter på samma sätt. Det är okej. Men jag accepterar inte att bli beskriven som lat, manipulativ eller som någon som utnyttjar sina vänner. Det stämmer inte och bidrar inte till ett respektfullt samtal.
Här inne försöker jag skriva ärligt om livet – både det svåra och det vardagliga. Man får gärna tycka annorlunda och diskutera, men jag önskar att det görs med respekt.
Kanske en bild många fått som känt sig utnyttjad av dig.Handla, städa, skjutsa runt dig mm. Har du ingen nytta av folk så kan man inte vara vän.
Och att du skickar in folk för att säga åt dina läsare vet vi ju alla. Istället för att bara ta att folk inte delar dina åsikter.
Bara det att du måste kontrollera dina kommentarer säger ganska mycket om vad folk fått för bild.
Skicka en kommentar