Samhället som aldrig slutar ringa
När tystnaden blir en lyxvara måste vi börja värna den.
Efter fyradagars välbehövlig ledighet närmar sig vardagen återigen. Tiden har gått fort, nästan som om pausen bara hann börja innan den tog slut. Samtidigt påminner ledigheten om värdet av stillhet, gemenskap och kravlöshet – att få finnas utan prestation, att bara vara.
Sex veckor återstår till jullovet för eleverna. Hösten rusar fram, och november har gjort sitt intåg med sin stilla gråhet. I dag är det dags att återvända till lägenheten, till rutinerna och till skrivandet. Mitt i den lugna rytmen under ledigheten fick jag ett tips om Nix – en tjänst där man kan registrera sitt telefonnummer för att slippa samtal från telefonförsäljare. Det lät först som en praktisk detalj, men ju mer jag tänkte på det, desto tydligare blev symboliken.
Varje gång telefonen ringer och någon vill sälja något, bryts något i mig. Koncentrationen spricker som en tunn hinna, och tystnaden förlorar sin kraft. Samtidigt väcks en irritation över hur många människor fortfarande blir vilseledda av aggressiv telefonförsäljning – ofta äldre personer eller de som inte har orken att säga nej. Enligt Konsumentverket är oönskade säljsamtal ett av de vanligaste klagomålen från svenska hushåll. Många berättar om abonnemang de aldrig trodde att de tackat ja till.
Det är just därför Nix finns – som ett sätt att skydda både tiden och tryggheten i hemmet. Genom att registrera sitt nummer på tjänstens officiella webbplats, www.nixtelefon.org, kan man enkelt minska mängden oönskade samtal. Det är en liten handling, men den rymmer en större mening: att själv få bestämma när man vill vara tillgänglig.
För i grunden handlar det inte bara om telefonförsäljning. Det handlar om ett samhälle där tillgänglighet har blivit ett ideal och uppmärksamhet en handelsvara. Vi ska alltid svara, alltid vara redo, alltid lyssna – men sällan på oss själva. Att säga nej till det ständiga ringandet är därför inte att stänga ute världen, utan att värna sitt eget utrymme i den.
Att skydda sin tystnad är att ta ansvar för sitt fokus. Det är att sätta en gräns mot en kultur som belönar avbrott, snabbhet och ständig uppkoppling. För i tystnaden växer något annat – koncentration, eftertanke och språklig rytm.
Kanske är det just där – i stillheten, i motståndet mot det ständigt ringande – som skrivvågen verkligen tar form. Där orden inte bara blir text, utan ett sätt att stå emot ett samhälle som sällan lämnar plats för tystnad, men alltid kräver svar.
Och kanske börjar det där motståndet i något så enkelt som ett klick.
Att registrera sig på www.nixtelefon.org är inte bara ett sätt att slippa säljsamtal – det är ett sätt att återta sin rätt till lugn, att säga nej till onödiga avbrott och ja till sin egen tid. En påminnelse om att stillhet inte är en brist, utan en styrka.
7 kommentarer:
Äh behövs inga appar för sånt. Svara inte på nummer man inte känner igen. Eller lägg på. Hur svårt kan det vara?
Du verkar ju besatt i allt vad appar heter. Sjukt hur samhället blivit.
Du sitter väl hela dagarna med mobil och data och är uppkopplad mot allt. En försäljare kan väl inte va så farligt. Bara att lägga på. Lätt som en plätt.
Fyra dagars ledighet. Du har det bra du.
Gnäller nu på telefonförsäljare och att det inte är nog tyst i omgivningen.
Tack för era kommentarer 🌿
Ja, jag använder både mobil och dator – precis som de flesta idag. Det går knappast att leva helt utan teknik längre, och det är inte heller poängen. Skillnaden ligger i att försöka vara medveten om hur mycket den tar av vår tid och vårt fokus.
Det handlar inte om att vara emot utvecklingen, utan om att kunna sätta gränser. Att vara uppkopplad betyder inte att man vill vara tillgänglig för vem som helst, när som helst.
När allt ringer och pockar på uppmärksamhet förlorar vi lätt vår egen rytm. Då är det inte bara att ”lägga på”, utan att välja när man vill bli nådd och när man behöver stillhet.
Det är just det jag vill lyfta i texten – att säga nej ibland inte är ett avståndstagande, utan ett sätt att värna sitt lugn, sitt fokus och sin mänsklighet.
Hur orkar du leta problem i precis allt. Du gör en hel AI novell om något ingen i din blogg verkar bry sig om. Och säkert inte någon annan heller. Bitter på allt.
Skicka en kommentar