 |
| de gör mig rik på ord. |
Nu är det dags att kicka igång dagen. Jag vill börja med att skapa en lugn och tydlig start, där jag får struktur på det som behöver göras utan att stressa upp mig i onödan. För mig handlar en bra morgon om balans – att både ta ansvar för dagens uppgifter och samtidigt lyssna in kroppen och energinivån.
Idag känner jag också att jag fått en liten belöning i vardagen: jag fick möjlighet att ta det lugnt och återhämta mig. Det är något jag verkligen behöver ibland, eftersom det tar mycket på krafterna att ha fullt upp under helgerna.
När söndagen kommer handlar det ofta om att komma ikapp med det praktiska. Jag behöver tvätta, diska och ta tag i sysslorna hemma. Jag brukar även planera veckans lunchlådor utifrån det som redan finns i frysen, samt se vad jag behöver komplettera med.
Under min ungdom läste jag inte särskilt mycket och fick heller inte det stöd jag hade behövt. Jag var omkring 30 år gammal första gången jag faktiskt började läsa en talbok. Därefter gick jag på olika Komvux-kurser. Under Komvux-tiden hamnade jag i en miljö där många deltagare bar på ett starkt utanförskap och där flera hade svårt att hitta sin plats i samhället. Jag kände mig därför ganska utanför, och samtidigt upplevde jag att jag hamnade i ett sammanhang som inte riktigt mötte mina behov.
Det jag behövde hjälp med var mina läs- och skrivsvårigheter, men undervisningen blev ofta mer inriktad på att stötta andra med deras vardagsutmaningar och deras grundläggande svenska. Jag gick dit eftersom jag blev tillsagd att det var där jag skulle vara, men sanningen är att jag inte lärde mig särskilt mycket. Jag förstod ofta inte upplägget, och jag upplevde att jag inte fick den pedagogiska hjälp jag faktiskt behövde för att utvecklas.
Samtidigt vill jag förtydliga en viktig sak. Under min undersköterskeutbildning genomförde jag min första dyslexiutredning. Den gjordes av professionella aktörer, bland annat läkare, logoped, psykolog och specialpedagog. Utredningen resulterade i diagnosen dyslexi – och inget annat. Därför vill jag vara tydlig med att sådant som ibland påstås om mig, men som inte stämmer överens med det som faktiskt är medicinskt utrett, inte är korrekt.
Det jag har är läs- och skrivsvårigheter kopplade till dyslexi. Jag vill också lyfta något som många missförstår: dyslexi kan ibland innebära att man får svårare att hitta orden i stunden, särskilt om man är stressad, trött eller har mycket att tänka på. Det betyder dock inte att man har en språkstörning.
Jag vill även säga att en viktig del i detta är att jag inte fick rätt stöd i början. När man har dyslexi kan det bli extra svårt, inte bara att läsa och skriva, utan också att känna sig säker på hur ord ska uttalas. Det kan göra att man tvekar, stannar upp eller behöver mer tid – och det är helt okej.
För min del handlar det inte om någon språkstörning alls, utan om att jag ibland behöver lite extra tid för att formulera mig och få fram orden på rätt sätt – något som många med dyslexi kan känna igen sig i.
Jag har alltid varit nyfiken på skolvärlden och haft en stark vilja att förstå mig själv bättre och få rätt stöd. Det är därför det känns extra tungt när människor ”hoppar på” och uttalar sig utan att känna till min bakgrund.
Här på kanalen vill jag kunna prata öppet om mina utmaningar, men också dela med mig av tips och strategier som kan fungera i vardagen.
Så idag kör vi – rte, en sak i taget, med ett lugnt tempo och ett tydligt mål. Nu kickar vi igång dagen!
Ha det så gott nu.
⸻
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar