Söndag kväll – en stilla reflektion
Det har varit skönt att få en dag utan stress. Ingen resa som tagit all energi, bara tid att andas ut och samla nya krafter. Samtidigt hoppas jag att Västtrafik kan förbättra sig, för oron de skapar hänger kvar längre än den borde. I fredags stod jag på en ny plats, med dåligt ljud och en monitor som inte fungerade. Det blev likadant på vägen hem, och för mig är sådant extra utmanande.
Då känns det tryggt att veta att det finns vänner som stöttar, ibland bara genom ett telefonsamtal. Det betyder mer än de kanske förstår. Alla bär vi på våra egna svårigheter, och det är inte alltid synligt varför vissa saker blir så stora. Därför hoppas jag på lite förståelse för det jag skriver om och hur jag uttrycker mig.
Nästa vecka väntar full fart igen. Våra elever ska ut med luciatåget, besöka företag och vården och sprida ljus, precis som de har gjort i flera år. Det brukar värma många – även oss som följer med vid sidan.
Tack till dig som läser och tar dig tid att möta texten med vänlighet.
Önskar en riktigt mjuk och fin söndagskväll.
8 kommentarer:
Gå längst bak i luciatåget så du kommer rätt och hittar fram till rätt plats.
Stöttar dina vänner när bussen krånglar? Ok om man är sjuk eller har det tufft, men det är en buss. Förstår att vänner säger upp kontakten, skulle aldrig orka med nån som stör mig för att gnälla om en jäkla buss. Sjukt faktiskt.
Tant Gnäll. Någon fick ringa dig och lotsa dig hem. Du har ju varit i biblioteket flera år så några bokstäver och siffror borde du kunna men du kräver att andra ska fixa allt till dig.
Håller med förra inlägget. Egoistisk och tänker bara på sig själv
Typiskt dej att någon ska stötta dig med ett telefonsamtal när du inte kan själv. Egoistisk och bekväm. Tänker bara på dig själv. Alla runtomkring ska fixa allt som du borde kunna själv
Du propagerar ofta till skoleleverna att kämpa på och vara duktiga i skolan och göra sitt bästa. Samtidigt lever du själv i en annan värld. Dina uttalanden talar emot dig.
Tack för era kommentarer.
Den här bloggen handlar om tillgänglighet, vardagsutmaningar och hur bristande information kan påverka personer med läs- och skrivsvårigheter. Synpunkter som rör sakfrågan är välkomna och bidrar till en relevant diskussion.
Personliga omdömen och kommentarer som inte för diskussionen framåt kommer jag inte att bemöta vidare. Fokus här är att belysa strukturer, inte enskilda personer.
Tack till er som läser och håller samtalet respektfullt.
Finns ju inget vettigt att diskutera, din bitterhet och gnäll spiller över hela bloggen och tiktok.
Skicka en kommentar