Ett fint avslut på veckan
Idag blev det ett riktigt fint avslut på veckan. Såna där dagar som påminner en om varför man älskar sitt jobb lite extra. Eleverna spred glädje, vi skrattade mycket – och det kändes som en bra uppladdning inför helgen.
### Äntligen fredag!
Så skönt att helgen äntligen är här. Igår hade jag dessutom så otroligt snälla elever som hjälpte mig med att forma bokstäver – det var verkligen gulligt av dem! Vi gjorde det för att uppmärksamma **Världsdyslexidagen**, och eleverna gick verkligen in för uppgiften.
Varför gjorde vi detta? Jo, det var för **#formadinbokstav** – en fin kampanj som uppmärksammar dyslexi på nätet. En av eleverna hjälpte mig dessutom att lägga upp något digitalt om det. Så fint engagemang!
De tog mina läromedelsböcker och byggde upp ordet *dyslexi* med böckerna. Helt deras idé – så smart och kreativt! Vi pratade också lite om varför det är så viktigt att lyfta fram dyslexi. Att det inte handlar om att vara dålig på att läsa eller skriva, utan om att man tänker på ett annat sätt. Det blev faktiskt en riktigt fin och meningsfull stund där i uppehållsrummet, fylld av både skratt och eftertanke.
Den här helgen tänker jag försöka hitta tillbaka till motivationen att börja träna igen. Det har inte blivit så mycket av det på sistone – livet har liksom haft fullt upp med annat.
Och ja, sen är det förstås dags för det där mindre roliga... lunchlådorna inför nästa vecka. Men jag får trösta mig med att det bara blir fyra dagar, för jag har faktiskt tagit ledigt på fredagen! En långhelg väntar alltså runt hörnet – och det känns riktigt bra.
Jag funderar också på att laga min **folkrockgryta** i helgen – den jag alltid brukade göra på *Folk och Rock* i Segmon. Jag saknar verkligen den tiden. Det var något speciellt med musiken, maten och gemenskapen där. Nu är det så tomt när det inte finns längre.
Men på måndag är det dags igen – upp tidigt, ta bussen till jobbet och träffa alla underbara elever och kollegor. Det är ändå något fint med vardagen också.
Vad ska ni hitta på i helgen? 🌿
---
Att vara med i **#formadinbokstav** kändes viktigt. Det handlar inte bara om en dag, utan om att visa att vi som har dyslexi finns – varje dag. Att vi lär oss, arbetar och tänker på vårt eget sätt. Och det är faktiskt något att vara stolt över.
2 kommentarer:
Du är nog för bekväm för att hålla på med träning.
Tiden finns faktiskt inte alltid till träning, hur mycket man än vill. Det är lätt för andra att säga ”du borde träna mer”, men de ser inte allt annat man gör. Jag har fullt upp med föreningsaktiviteter och annat engagemang – saker som betyder mycket och som faktiskt stärker både mig och andra.
Ibland handlar livet inte om att springa på gymmet, utan om att orka hålla ihop allt det viktiga runt omkring. 💪
Skicka en kommentar