Tisdag – fullt ös på jobbet
Det har verkligen varit en intensiv arbetsdag. I vanliga fall börjar jag morgonen i lugn och ro med min analoga almanacka. Den har blivit som en trygg rutin, ett sätt att landa innan arbetsdagen drar igång på allvar. Men idag hann jag inte med det. I stället var det skrivtolkens påminnelse från Taltjänst som plötsligt dök upp och talade om för mig att det var dags att sätta fart. Det blev en lite ovanlig start – nästan som att börja dagen i språng – men ibland är det bara att följa med i tempot.
Just nu lägger jag mycket tid på att förbereda mig inför ett kommande möte, där vi ska ta upp frågan om problematisk frånvaro hos elever. Det är ett område som berör många och som kräver både fakta, förståelse och en hel del analys. Jag vill känna att jag gjort allt jag kan för att bidra med ett tydligt och genomarbetat underlag.
Snart ska jag in i ett möte där alla föreningar som ingår i Funktionsrättsrådet deltar, och vi förväntar oss att äntligen få ett svar från tjänstepersonerna på den skrivelse vi skickade in. Det märkliga är att flera år har gått utan någon återkoppling, trots att frågan inte har blivit mindre aktuell – snarare tvärtom. Det känns viktigt att få klarhet i varför processen dragit ut på tiden. Nästa vecka har vi dessutom ett rådsmöte, och jag är verkligen spänd på att höra vad kommunen kommer att svara.
Formuleringsförslag till fråga:
"Vi undrar varför det dröjer att få ett svar från tjänstepersonerna, särskilt eftersom skrivelsen skickades in för flera år sedan och frågan fortfarande är mycket aktuell. Vi ser fram emot att få en uppdatering kring hur ärendet har hanterats."
När jag tänker på mitt arbete inser jag hur mycket det betyder för mig. Jag har arbetat i kommunen i nästan 30 år, och under den tiden har jag hunnit vara med om det mesta. Som man brukar säga är jag lite av en allt-i-allo – jag hoppar in där det behövs, tar tag i det som dyker upp och gör mitt bästa för att allt ska flyta på. Det är just variationen som gör att jag trivs så bra. Ingen dag är den andra lik. Ibland är det full fart, ibland mer eftertänksamt, och ofta får jag möta människor i helt olika situationer. Det gör arbetet både meningsfullt och levande.
Att trivas på sitt jobb efter så många år är inget jag tar för givet. Det är en kombination av kollegor, arbetsuppgifter och den känsla av sammanhang som byggts upp genom åren. Det är en plats där jag känner mig hemma, där jag får bidra och där jag vet att mitt engagemang gör skillnad.
Efter 8,5 timmars arbete, som varit både trevligt och varierat med flera olika möten, var det skönt att ta en härlig promenad hem – särskilt eftersom jag inte har bil. Nu ska det bli riktigt skönt att komma hem, varva ner och fixa lunchlådan till imorgon.
