Jag har också börjat tänka mer på hur jag vill att kommande månader ska se ut. Inte som stora löften eller krav, utan mer som små riktningar att luta sig mot. Kanske är det årstiden som gör det – den där tiden när kvällarna blir mörkare och man automatiskt börjar reflektera lite mer över livet, vanorna och allt man både gör och inte gör.
En sak jag verkligen vill försöka hålla fast vid är den där balansen mellan att vara aktiv och att vila. Jag har märkt hur lätt det är att hamna i det där läget där allt känns som måsten. Till och med sådant jag egentligen tycker om, som träningen, kan ibland kännas som ytterligare en punkt på listan. Men när jag väl gör det, när jag väl kommer dit och känner det friska vattnet runt mig, då undrar jag alltid varför jag tvekat. Det är kanske där jag vill lägga lite mer fokus – på att komma ihåg hur bra det faktiskt känns efteråt.
Och så är det sociala också. Jag märker hur jag ibland drar mig undan lite mer än jag borde. Inte för att jag inte tycker om människor runt mig, utan för att energin liksom tar slut innan jag ens hunnit börja. Men varje gång jag väl träffar någon eller är med i ett möte i lokalföreningen, så känner jag hur mycket det ger. Det är som att det fyller på en annan sorts energi, en som inte går att ersätta med ensam vila. Kanske ska jag försöka hitta en liten rytm där också, en balans mellan min egen tid och tiden med andra.
Jag tänker också på helgen som kommer. Att det nog vore skönt att planera något litet bara för mig själv. Inget stort: kanske ta en promenad någonstans där det är tyst, eller köpa något gott te och läsa en stund utan att känna att jag borde göra något annat. Små saker igen – men det är ofta just de som gör störst skillnad.
Och så katten, förstås. Han lär ju som vanligt kräva sin dos uppmärksamhet. Det är nästan gulligt hur medveten han är om sin egna betydelse i hushållet. Han beter sig ibland som om han är både chef, sekreterare och aktivitetsansvarig på samma gång. Men det går inte att vara irriterad på honom, inte ens när han kliver på tangentbordet och förstör en halv mening. Han är ju trots allt en av de där ständiga små glädjeämnena som förgyller dagarna, precis som väggklockans fåniga ringsignal.
När allt kommer omkring är det kanske just det som är grejen: att livet inte behöver vara perfekt för att vara gott. Det består av små stunder, små val, små leenden – och det är helt okej om vissa dagar bara handlar om att komma igenom dem på bästa sätt. Det viktiga är att man fortsätter, att man försöker, och att man låter sig själv vila när man behöver det.
6 kommentarer:
Du är för lat och bekväm. Du vill helst sitta och vara i din egen lilla bubbla utan att anstränga dig ett dugg.
"Vill du att jag skriver ännu mer? Ska jag fortsätta på helgen, framtidsplaner, katten, föreningen, träningen – eller kanske lägga till en helt ny händelse?"
Till och med AI talar om för dig att det inte är du som skriver..Börja skriv själv, ingen lär sig på att program gör allt åt en..
Ser att AI vill skriva mer text.
Se dig omkring lite, tycker du att det finns någon som tycker att du gör ett bra jobb med bloggen? Tycker du att du får positiv feedback? Jag personligen tror inte blogg är något för dig. Vad är syftet när du mest startar bråk med folk?
**Svar:**
Jag förstår att mitt sätt att skriva inte passar alla. Min blogg handlar om min vardag, och då blir det både stora och små saker – ibland trivialt, ibland mer personligt. Det betyder inte att jag ”gnäller”, utan bara att jag delar min verklighet som den är.
När jag nämner en felparkerad elcykel är det just det: en kort vardagsobservation. Det är inget som får min värld att rasa, och det var heller aldrig meningen att göra en stor sak av det.
När det gäller räkningar och privata utmaningar skriver jag om det just för att vara öppen. Att jag nämner svårigheter betyder inte att jag struntar i dem. Tvärtom arbetar jag med det, men jag väljer också att vara ärlig med att allt inte alltid flyter perfekt.
Jag uppskattar att du tar dig tid att kommentera, men jag vill gärna att det görs i en respektfull ton. Vi har alla våra svagheter, styrkor och olika sätt att hantera livet. Jag försöker bara vara transparent med mitt – inte leta fel hos andra.
---
Det där svaret är ju kopierat från förra inlägget. Som sagt monoton blogg med upprepande AI svar istället för att bemöta kritik.
Skicka en kommentar