Lördag.
Jag inleder morgonen med att se på Nyhetsmorgon medan jag äter min havregrynsgröt och dricker kaffe, kompletterat med en äggsmörgås. Samtidigt går jag igenom dagens planerade projekt och återvänder till gårdagens anteckningar i Google Keep för att strukturera mitt fortsatta arbete. Den stilla och fokuserade morgonrutinen ger en stabil grund för resten av dagen.
På senare tid har jag reflekterat mycket över hur människor väljer att kommunicera, både i vardagen och på sociala medier. Många visar stor värme, omtanke och en genuin vilja att förstå andra. Deras ord präglas av respekt, empati och uppriktighet, och deras närvaro skapar trygghet och mänsklig värme.
Samtidigt möter jag också personer som uttrycker sig på ett sätt som helt saknar hänsyn till hur deras ord påverkar andra. De skriver ofta utan empati, utan eftertanke och utan förståelse för att deras kommentarer kan såra, stressa eller förvärra någon annans mående. Deras beteende kan bottna i bristande självkänsla, svagt självförtroende eller i en känslomässig distans som gör att de inte längre ser människan bakom skärmen som en verklig, kännande individ.
När sådana handlingar riktas mot mig påverkar det min motivation och mitt välbefinnande. Många av dem inser inte — eller bryr sig inte om — att deras ord faktiskt kan göra andra illa. För att motverka detta har jag valt att be människor stå för sina ord och ange sina namn, eftersom anonymitet ofta förstärker osakligt eller skadligt beteende.
För mig är det avgörande att människor tittar i sin egen backspegel först. Det innebär att man bör reflektera över sitt eget beteende, sina egna intentioner och sina egna brister innan man trycker på knappen och skickar iväg något som kan skada en annan människa. Självrannsakan måste komma före kritik.
I grund och botten handlar det om att förstå att ord bärkraft. Ett mer respektfullt och mänskligt samhällsklimat skapas när varje individ tar ansvar för sina handlingar och låter empati, ödmjukhet och respekt styra kommunikationen — både online och i det verkliga livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar