Godmorgon torsdag – en dag till innan helgen igen!
Jag ser och hör att det minskar – det där med att läsa böcker. Ungdomar läser mindre, och kanske inte bara ungdomar heller. Vi dras alla in i skärmens värld med korta klipp, snabba intryck och ständiga notiser.
Vem orkar då sitta still med en bok i handen och låta orden sakta växa fram? Men det är just där magin finns – i det långsamma, i tystnaden mellan raderna.
När jag var yngre kunde jag känna att böcker var något svårt, något som tog energi istället för att ge. Jag kämpade med orden, hoppade över rader och tappade tråden. Och ändå – när jag hittade rätt bok, rätt berättelse – då var det som om hela världen öppnade sig. Jag var över tjugo, närmare trettio, innan jag fick hjälpen att börja läsa talböcker. Min första bok var av Per Anders Fogelström – då var det kassettband man lyssnade på.
Idag tänker jag att vi behöver hitta tillbaka till det där. Inte för att skärmen är ond, utan för att läsningen ger något annat – djup, förståelse och ro. Att läsa är som att stanna upp mitt i bruset och andas.
Och dessutom: när vi läser får vi fler ord, större ordförråd och lättare att prata med andra. Orden blir som små nycklar som öppnar samtal, relationer och förståelse.
Så kanske borde vi börja där – en sida i taget. Inte för betyg, inte för någon annan, utan för vår egen skull. För oss som har läs- och skrivsvårigheter finns det dessutom hjälp. Vi har rätt att läsa via Legimus, där böcker finns som talböcker. Och föräldrar kan köpa till exempel Nextory eller Storytel med ljudböcker, så att barnen också får tillgång till berättelser – på sitt sätt.
Hur är det med dig – när läste du senast en bok som verkligen berörde dig?