När allt händer på en gång

Vissa dagar känns det som att allt bara hopar sig. Det är för mycket på en gång, och jag vet knappt var jag ska börja. Som om jag inte redan hade nog att tänka på, så gick en tand sönder. Och jag har tandläkarskräck.

Bara tanken på att gå dit gör att hela kroppen spänner sig. Jag vet att jag måste, men jag vet inte hur jag ska orka. Att sitta där i stolen, med det skarpa ljuset i ögonen och någon som gräver i min mun... Det känns som en mardröm.

Men vad har jag för val?

Det är så frustrerande när kroppen säger ifrån innan jag ens hunnit dit. Pulsen rusar, händerna blir svettiga, och jag får nästan panik. Men samtidigt vet jag att det måste göras. Jag försöker tänka att det blir bättre sen, att jag kommer vara lättad när det är över.

Men just nu känns det bara jobbigt.

Har du också tandläkarskräck? Hur gör du för att hantera det?

Höjd egenavgift för läkemedel – en smäll för de som redan kämpar

Det har nu kommit ett förslag om att höja högkostnadsskyddet för läkemedel, vilket innebär att den årliga egenavgiften ökar från 2 900 kronor till 3 800 kronor per person. En höjning på nästan 1 000 kronor – en rejäl summa för många, särskilt för de som redan har det tufft ekonomiskt.

För den som är frisk och endast hämtar ut något enstaka recept per år kanske denna förändring inte känns särskilt dramatisk. Men för de som lever med kroniska sjukdomar, de som redan idag balanserar sina utgifter för medicin, mat och hyra, kan detta innebära en stor påfrestning.

Slår hårt mot äldre och kroniskt sjuka

Det är oftast äldre, personer med funktionsnedsättningar och kroniskt sjuka som når upp till högkostnadsskyddet varje år. Många av dem lever redan med små marginaler och varje ekonomisk förändring kan påverka deras vardag på ett påtagligt sätt. Denna höjning riskerar att leda till att vissa människor tvingas välja mellan att hämta ut sina livsnödvändiga läkemedel eller att ha råd med andra grundläggande behov.

Konsekvenser för samhället

Det är lätt att tro att denna förändring bara påverkar individen, men i verkligheten kan det få konsekvenser för hela samhället. Om fler avstår från att hämta ut sina mediciner på grund av den ökade kostnaden kan det leda till fler sjukhusinläggningar, ökade vårdkostnader och i värsta fall försämrad folkhälsa. Ett fungerande högkostnadsskydd är en viktig del av vår välfärd och ett sätt att säkerställa att alla har tillgång till den vård och de läkemedel de behöver.

En tyst förändring?

Trots att detta förslag påverkar så många människor har det inte fått särskilt stor uppmärksamhet i media. Frågan är om vi verkligen accepterar att en så viktig trygghet sakta men säkert monteras ner?

Det är dags att vi börjar prata om vad dessa förändringar innebär för de som redan kämpar – och om vi verkligen vill ha ett samhälle där sjukdom blir en ekonomisk belastning snarare än en rättighet till vård.

Vad tycker du om den föreslagna höjningen? Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet!

Måndagsmorgonens eviga kamp

Klockan ringer. Jag tittar på mobilen och känner direkt att något är fel. Det kan väl inte vara måndag igen? Kroppen är tung, huvudet segt, och täcket känns som en oövervinnlig barriär mellan mig och verkligheten.

Men det är bara att göra det. Jag masar mig upp, fixar frukost och försöker vakna till liv. Kaffe. Gröt. En hastig blick på klockan – och så börjar den vanliga morgonstressen. Jakten på tid.

Jag rafsar ihop mina saker och kliver ut genom dörren. Benen rör sig men huvudet är knappt med. Springa till bussen, som vanligt. Den förbaskade bussen. Alltid denna brådska, alltid samma rutin. Och ändå känns det lika ovant varje måndag.

Men jag vet att när jag väl är på plats, när arbetsdagen rullar igång, så går allt av bara farten. Det är just den här första timmen, den första kampen mot klockan, som gör måndagar till vad de är.

Sen kommer kaffet nummer två, småpratet med kollegorna och vardagen som tar över. Måndagen blir till tisdag, veckan rullar på – och plötsligt är det fredag igen.

Men just nu? Just nu är det bara jag, bussen och en måndag som känns alldeles för tidig.

Söndagsmorgon, tacos och en värmande soppa🌿☕

Godmorgon, söndag!

Solen har inte riktigt hunnit upp än, men jag sitter här med mitt morgonkaffe och njuter av lugnet. Gårdagen var mysig – vi hade tacos till middag, vilket alltid är en favorit. Det är något med att plocka ihop sin egen tallrik med alla smaker som gör det extra gott.

I morse vaknade jag och blev sugen på något annorlunda till frukost. Jag bestämde mig för att använda guacamole och kokt ägg – en kombination som blev riktigt god! Att testa nya smaker och variera frukosten lite gör att dagen börjar på ett extra trevligt sätt.

Men allt har inte varit lika smidigt idag... Vi har kämpat i flera timmar med laserskrivaren, bara för att få ut ett enkelt protokoll. Pappret fastnade och var inte det lättaste att få loss – så frustrerande! Sånt där kan verkligen suga energi.

Jag har länge varit sugen på soppa, så idag gjorde vi purjolöks- och potatissoppa med knaperstekt bacon. Det blev så gott! Perfekt en dag som denna när man bara vill mysa och värma sig med något riktigt gott och hemlagat.

Nu väntar en lugn söndag, kanske lite fix hemma och en stunds avkoppling framför tv:n. Vad hittar du på idag?

Önskar en fin dag! 🌿☕

helg goda maträtterna 

En ledig helg – välbehövlig vila och lite röj

Det känns som att jag sovit som en sten i natt. Helt underbart! Inga konstiga drömmar, inget uppvaknande mitt i natten – bara djup, återhämtande sömn. När jag vaknar känner jag mig utvilad och redo för dagen.

Jag startar morgonen med en skål havregrynsgröt, ett löskokt ägg och en slurk kaffe. En enkel, men stadig frukost som ger mig energi. Det finns något rogivande i de här små rutinerna, att få starta dagen i lugn och ro.

Nu ska jag ta tag i något jag skjutit på länge – att bestämma vilka glasögon jag ska ha. Det är alltid en process att välja rätt, men jag hoppas att det känns självklart när jag väl provar dem igen. Sen är det dags för ett stort röj här hemma. Jag vet inte varför, men ibland samlar jag på mig mer saker än jag behöver. Det är något befriande i att rensa ut och skapa mer utrymme, både i hemmet och i huvudet.

En ledig helg är verkligen guld värd – en chans att ladda om, ta tag i sånt som behövs och samtidigt bara vara.

Några timmar kvar till helgen

 

Morgonen började inte särskilt bra. När jag skulle iväg till jobbet blev det som vanligt lite stressigt. Typiskt nog var taggen frusen och gick inte att öppna sopprummet med. Jag fick springa till nästa sopprum, och till slut lyckades jag få upp taggen – och så passade jag på att slänga soporna också.

Det var nära att jag slängde dem i papperskorgen istället för sopkärlet. Tänk vad trött man kan vara på morgonen! 😅

När man planerar att ta bussen till jobbet känns det som att man måste gå tidigare för att slippa stressen. Att börja dagen med att springa runt för att få upp en frusen tagg är inte direkt vad jag önskar mig. Jag hoppas verkligen att våren kommer snart så vi slipper den här kylan. Det är något speciellt med de där första varma dagarna, när man kan lämna jackan hemma och solen värmer ansiktet. 🌞

Nu sitter jag på bussen, och hittills har det inte hänt några fler incidenter – tur det! Bara att hålla tummarna för att resten av dagen flyter på smidigt. Snart är det ju helg! 🎉

Idag blir det helgmys, men först ska jag iväg och göra en mammografi. Det är kanske inte den roligaste aktiviteten att starta helgen med, men så otroligt viktigt. Hälsan går alltid först! Jag försöker att påminna mig själv om att ta hand om mig på alla sätt, även om det ibland är lätt att skjuta upp sådana saker.

Mitt i allt får jag ett telefonsamtal från grannen i huset bredvid. Min post hade hamnat i hennes brevlåda – igen! Hur kan PostNord göra så många fel? Det här är inte första gången, och jag börjar verkligen tröttna på att behöva jaga rätt på min egen post. Jag har skickat ett argt brev till dem och hoppas att de tar tag i problemet. Det är ju ändå deras jobb att leverera rätt!

Senare ikväll kommer min älskling, och det ser jag verkligen fram emot. ❤️ Det blir nog en lugn och skön kväll tillsammans, kanske lite god mat och något mysigt att titta på. Det bästa med helgen är ändå att få slappna av och bara vara.

Hoppas ni också får en fin helg! ✨

Onsdag och KU-dag

Klassiskt dillkött på högrev

 

Onsdag och KU-dag

Idag är det onsdag, och vi har KU-dag på jobbet. Trots att vi började senare än vanligt vaknade jag ändå vid samma tid som jag brukar. Kroppen är väl inställd på rutiner vid det här laget!

Det kändes nästan lite lyxigt att ha en lugnare morgon. Jag kunde sitta extra länge med mitt kaffe och faktiskt hinna äta frukost i lugn och ro – en sådan sak som annars kan kännas som en kamp på stressiga vardagar.

Dagen på jobbet var annorlunda jämfört med vanliga onsdagar. KU-dagar innebär oftast att vi har tid för planering, reflektion och kanske lite fortbildning. Det är nyttigt att få den där extra tiden till att tänka långsiktigt och diskutera med kollegor utan att bli avbruten av allt som händer i skolvardagen.

Det bästa var nog ändå att vi gick ut och åt lunch tillsammans! Vi testade ett nytt ställe som heter Work Invest Centrum, och det var riktigt trevligt. Jag valde klassiskt dillkött på högrev – en riktig husmansfavorit. Det är alltid kul att prova något nytt och få en paus från den vanliga lunchen.

Nu ser jag fram emot kvällen – kanske blir det lite tv och något gott att äta. Ibland är det skönt att bara släppa allt och koppla av.

Varför tog man bort det som fungerade i skolan?

 

Jag minns skolan på 70-talet. Då hade vi fler valmöjligheter – framför allt i matematik. Vi kunde välja mellan allmän och särskild matte, vilket gjorde att undervisningen anpassades efter våra olika behov och förmågor.

Det var ett system som fungerade. De som hade lättare för ämnet kunde utmanas i särskild matte, medan de som behövde mer tid och stöd kunde läsa allmän. Alla fick utvecklas i sin egen takt, utan att känna sig varken över- eller underkvalificerade. Men 1994 togs detta bort – ett beslut som i mina ögon var ett av de dummaste som fattats. Skolan har knappast blivit bättre sedan dess.

Nu pågår en debatt om att återinföra detta system igen. Förhoppningen är att det skulle öka motivationen att plugga och ge varje individ chansen att lyckas i sin egen takt.

Alla ska passa i samma mall

Idag känns det som att skolan strävar efter att alla ska gå i samma takt, oavsett om du är bra på ett ämne eller kämpar med det. De som har potential att utvecklas inom ett ämne får inte samma möjligheter att utmanas, och de som behöver mer stöd hamnar ofta efter. Ingen vinner på det.

Varför förändrades detta? Var det för att göra skolan mer "jämlik"? I så fall – för vem? För de elever som behövde extra utmaningar blev det en försämring. För de som kämpade med matematiken blev det inte heller bättre, snarare tvärtom.

Vad hände med individens rätt att utvecklas?

Jag tror att vi behöver en skola där elever får växa efter sin egen förmåga. Där det är okej att vara riktigt duktig i ett ämne och få utmaningar, samtidigt som den som behöver mer stöd får det utan att känna sig misslyckad.

Att ta bort valmöjligheterna i skolan har gjort att många elever känner sig vilsna och uttråkade – både de som behöver mer stöd och de som behöver mer utmaning. För mig är det obegripligt varför man tog bort något som faktiskt fungerade.

Vad tycker du? Borde vi ha kvar systemet med allmän och särskild matematik?

Vecka 11 – tiden springer iväg

 

Nu går vi in i vecka 11, och tiden bara rusar fram. Det känns som om dagarna smälter ihop, och plötsligt inser man att ännu en vecka har passerat.

I morse vaknade jag med känslan av att det faktiskt börjar bli ljusare ute. En liten påminnelse om att våren närmar sig. Jag plockade fram en lasagne från frysen – så skönt att ha matlådor redo! Det underlättar verkligen i vardagen. Jag skulle gärna vilja ha fler tips på mat i långpanna som går att frysa in. Har du några favoriter?

Ibland blir jag påmind om att allt inte är så enkelt – som att läsa och förstå ett bakrecept. Det hände häromdagen när jag skulle baka och insåg att instruktionerna inte riktigt gick in som de skulle. Då blev jag också påmind om att jag hade en diskhög som väntade på mig… det är märkligt hur saker alltid har en tendens att samlas.

Idag var en speciell dag – jag fick reda på resultatet av min ögonoperation. Har min syn blivit bättre? Det återstår att se. Jag vet i alla fall att det ena ögat inte riktigt har varit med i matchen. När jag testade att ha en lapp för ögat för att se om det hjälpte, blev det ingen större skillnad. Men nu hoppas jag på det bästa!

Nu återstår det svåra – vilka glasögon ska jag välja? Jag fick med mig tre olika par hem för att testa. Vi får se vilket jag trivs bäst med.

Som tur var hade jag en vän med mig efter besöket hos optikern. Efteråt gick vi till Espresso House och tog en fika – en krämig Mocka Latte med chokladsås, toppad med vispgrädde och mer chokladsås. Till det blev det en scones-smörgås, perfekt efter en sådan dag.