Jag minns skolan på 70-talet. Då hade vi fler valmöjligheter – framför allt i matematik. Vi kunde välja mellan allmän och särskild matte, vilket gjorde att undervisningen anpassades efter våra olika behov och förmågor.
Det var ett system som fungerade. De som hade lättare för ämnet kunde utmanas i särskild matte, medan de som behövde mer tid och stöd kunde läsa allmän. Alla fick utvecklas i sin egen takt, utan att känna sig varken över- eller underkvalificerade. Men 1994 togs detta bort – ett beslut som i mina ögon var ett av de dummaste som fattats. Skolan har knappast blivit bättre sedan dess.
Nu pågår en debatt om att återinföra detta system igen. Förhoppningen är att det skulle öka motivationen att plugga och ge varje individ chansen att lyckas i sin egen takt.
Alla ska passa i samma mall
Idag känns det som att skolan strävar efter att alla ska gå i samma takt, oavsett om du är bra på ett ämne eller kämpar med det. De som har potential att utvecklas inom ett ämne får inte samma möjligheter att utmanas, och de som behöver mer stöd hamnar ofta efter. Ingen vinner på det.
Varför förändrades detta? Var det för att göra skolan mer "jämlik"? I så fall – för vem? För de elever som behövde extra utmaningar blev det en försämring. För de som kämpade med matematiken blev det inte heller bättre, snarare tvärtom.
Vad hände med individens rätt att utvecklas?
Jag tror att vi behöver en skola där elever får växa efter sin egen förmåga. Där det är okej att vara riktigt duktig i ett ämne och få utmaningar, samtidigt som den som behöver mer stöd får det utan att känna sig misslyckad.
Att ta bort valmöjligheterna i skolan har gjort att många elever känner sig vilsna och uttråkade – både de som behöver mer stöd och de som behöver mer utmaning. För mig är det obegripligt varför man tog bort något som faktiskt fungerade.
Vad tycker du? Borde vi ha kvar systemet med allmän och särskild matematik?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar