Söndagsmorgon, tacos och en värmande soppa🌿☕

Godmorgon, söndag!

Solen har inte riktigt hunnit upp än, men jag sitter här med mitt morgonkaffe och njuter av lugnet. Gårdagen var mysig – vi hade tacos till middag, vilket alltid är en favorit. Det är något med att plocka ihop sin egen tallrik med alla smaker som gör det extra gott.

I morse vaknade jag och blev sugen på något annorlunda till frukost. Jag bestämde mig för att använda guacamole och kokt ägg – en kombination som blev riktigt god! Att testa nya smaker och variera frukosten lite gör att dagen börjar på ett extra trevligt sätt.

Men allt har inte varit lika smidigt idag... Vi har kämpat i flera timmar med laserskrivaren, bara för att få ut ett enkelt protokoll. Pappret fastnade och var inte det lättaste att få loss – så frustrerande! Sånt där kan verkligen suga energi.

Jag har länge varit sugen på soppa, så idag gjorde vi purjolöks- och potatissoppa med knaperstekt bacon. Det blev så gott! Perfekt en dag som denna när man bara vill mysa och värma sig med något riktigt gott och hemlagat.

Nu väntar en lugn söndag, kanske lite fix hemma och en stunds avkoppling framför tv:n. Vad hittar du på idag?

Önskar en fin dag! 🌿☕

helg goda maträtterna 

En ledig helg – välbehövlig vila och lite röj

Det känns som att jag sovit som en sten i natt. Helt underbart! Inga konstiga drömmar, inget uppvaknande mitt i natten – bara djup, återhämtande sömn. När jag vaknar känner jag mig utvilad och redo för dagen.

Jag startar morgonen med en skål havregrynsgröt, ett löskokt ägg och en slurk kaffe. En enkel, men stadig frukost som ger mig energi. Det finns något rogivande i de här små rutinerna, att få starta dagen i lugn och ro.

Nu ska jag ta tag i något jag skjutit på länge – att bestämma vilka glasögon jag ska ha. Det är alltid en process att välja rätt, men jag hoppas att det känns självklart när jag väl provar dem igen. Sen är det dags för ett stort röj här hemma. Jag vet inte varför, men ibland samlar jag på mig mer saker än jag behöver. Det är något befriande i att rensa ut och skapa mer utrymme, både i hemmet och i huvudet.

En ledig helg är verkligen guld värd – en chans att ladda om, ta tag i sånt som behövs och samtidigt bara vara.

Några timmar kvar till helgen

 

Morgonen började inte särskilt bra. När jag skulle iväg till jobbet blev det som vanligt lite stressigt. Typiskt nog var taggen frusen och gick inte att öppna sopprummet med. Jag fick springa till nästa sopprum, och till slut lyckades jag få upp taggen – och så passade jag på att slänga soporna också.

Det var nära att jag slängde dem i papperskorgen istället för sopkärlet. Tänk vad trött man kan vara på morgonen! 😅

När man planerar att ta bussen till jobbet känns det som att man måste gå tidigare för att slippa stressen. Att börja dagen med att springa runt för att få upp en frusen tagg är inte direkt vad jag önskar mig. Jag hoppas verkligen att våren kommer snart så vi slipper den här kylan. Det är något speciellt med de där första varma dagarna, när man kan lämna jackan hemma och solen värmer ansiktet. 🌞

Nu sitter jag på bussen, och hittills har det inte hänt några fler incidenter – tur det! Bara att hålla tummarna för att resten av dagen flyter på smidigt. Snart är det ju helg! 🎉

Idag blir det helgmys, men först ska jag iväg och göra en mammografi. Det är kanske inte den roligaste aktiviteten att starta helgen med, men så otroligt viktigt. Hälsan går alltid först! Jag försöker att påminna mig själv om att ta hand om mig på alla sätt, även om det ibland är lätt att skjuta upp sådana saker.

Mitt i allt får jag ett telefonsamtal från grannen i huset bredvid. Min post hade hamnat i hennes brevlåda – igen! Hur kan PostNord göra så många fel? Det här är inte första gången, och jag börjar verkligen tröttna på att behöva jaga rätt på min egen post. Jag har skickat ett argt brev till dem och hoppas att de tar tag i problemet. Det är ju ändå deras jobb att leverera rätt!

Senare ikväll kommer min älskling, och det ser jag verkligen fram emot. ❤️ Det blir nog en lugn och skön kväll tillsammans, kanske lite god mat och något mysigt att titta på. Det bästa med helgen är ändå att få slappna av och bara vara.

Hoppas ni också får en fin helg! ✨

Onsdag och KU-dag

Klassiskt dillkött på högrev

 

Onsdag och KU-dag

Idag är det onsdag, och vi har KU-dag på jobbet. Trots att vi började senare än vanligt vaknade jag ändå vid samma tid som jag brukar. Kroppen är väl inställd på rutiner vid det här laget!

Det kändes nästan lite lyxigt att ha en lugnare morgon. Jag kunde sitta extra länge med mitt kaffe och faktiskt hinna äta frukost i lugn och ro – en sådan sak som annars kan kännas som en kamp på stressiga vardagar.

Dagen på jobbet var annorlunda jämfört med vanliga onsdagar. KU-dagar innebär oftast att vi har tid för planering, reflektion och kanske lite fortbildning. Det är nyttigt att få den där extra tiden till att tänka långsiktigt och diskutera med kollegor utan att bli avbruten av allt som händer i skolvardagen.

Det bästa var nog ändå att vi gick ut och åt lunch tillsammans! Vi testade ett nytt ställe som heter Work Invest Centrum, och det var riktigt trevligt. Jag valde klassiskt dillkött på högrev – en riktig husmansfavorit. Det är alltid kul att prova något nytt och få en paus från den vanliga lunchen.

Nu ser jag fram emot kvällen – kanske blir det lite tv och något gott att äta. Ibland är det skönt att bara släppa allt och koppla av.

Varför tog man bort det som fungerade i skolan?

 

Jag minns skolan på 70-talet. Då hade vi fler valmöjligheter – framför allt i matematik. Vi kunde välja mellan allmän och särskild matte, vilket gjorde att undervisningen anpassades efter våra olika behov och förmågor.

Det var ett system som fungerade. De som hade lättare för ämnet kunde utmanas i särskild matte, medan de som behövde mer tid och stöd kunde läsa allmän. Alla fick utvecklas i sin egen takt, utan att känna sig varken över- eller underkvalificerade. Men 1994 togs detta bort – ett beslut som i mina ögon var ett av de dummaste som fattats. Skolan har knappast blivit bättre sedan dess.

Nu pågår en debatt om att återinföra detta system igen. Förhoppningen är att det skulle öka motivationen att plugga och ge varje individ chansen att lyckas i sin egen takt.

Alla ska passa i samma mall

Idag känns det som att skolan strävar efter att alla ska gå i samma takt, oavsett om du är bra på ett ämne eller kämpar med det. De som har potential att utvecklas inom ett ämne får inte samma möjligheter att utmanas, och de som behöver mer stöd hamnar ofta efter. Ingen vinner på det.

Varför förändrades detta? Var det för att göra skolan mer "jämlik"? I så fall – för vem? För de elever som behövde extra utmaningar blev det en försämring. För de som kämpade med matematiken blev det inte heller bättre, snarare tvärtom.

Vad hände med individens rätt att utvecklas?

Jag tror att vi behöver en skola där elever får växa efter sin egen förmåga. Där det är okej att vara riktigt duktig i ett ämne och få utmaningar, samtidigt som den som behöver mer stöd får det utan att känna sig misslyckad.

Att ta bort valmöjligheterna i skolan har gjort att många elever känner sig vilsna och uttråkade – både de som behöver mer stöd och de som behöver mer utmaning. För mig är det obegripligt varför man tog bort något som faktiskt fungerade.

Vad tycker du? Borde vi ha kvar systemet med allmän och särskild matematik?

Vecka 11 – tiden springer iväg

 

Nu går vi in i vecka 11, och tiden bara rusar fram. Det känns som om dagarna smälter ihop, och plötsligt inser man att ännu en vecka har passerat.

I morse vaknade jag med känslan av att det faktiskt börjar bli ljusare ute. En liten påminnelse om att våren närmar sig. Jag plockade fram en lasagne från frysen – så skönt att ha matlådor redo! Det underlättar verkligen i vardagen. Jag skulle gärna vilja ha fler tips på mat i långpanna som går att frysa in. Har du några favoriter?

Ibland blir jag påmind om att allt inte är så enkelt – som att läsa och förstå ett bakrecept. Det hände häromdagen när jag skulle baka och insåg att instruktionerna inte riktigt gick in som de skulle. Då blev jag också påmind om att jag hade en diskhög som väntade på mig… det är märkligt hur saker alltid har en tendens att samlas.

Idag var en speciell dag – jag fick reda på resultatet av min ögonoperation. Har min syn blivit bättre? Det återstår att se. Jag vet i alla fall att det ena ögat inte riktigt har varit med i matchen. När jag testade att ha en lapp för ögat för att se om det hjälpte, blev det ingen större skillnad. Men nu hoppas jag på det bästa!

Nu återstår det svåra – vilka glasögon ska jag välja? Jag fick med mig tre olika par hem för att testa. Vi får se vilket jag trivs bäst med.

Som tur var hade jag en vän med mig efter besöket hos optikern. Efteråt gick vi till Espresso House och tog en fika – en krämig Mocka Latte med chokladsås, toppad med vispgrädde och mer chokladsås. Till det blev det en scones-smörgås, perfekt efter en sådan dag.

När engagemanget sviktar – men små segrar räknas

Söndagsmorgonen – en stressig start

Söndagsmorgonen började inte alls som jag hade tänkt mig. Det kändes som om hela dagen var förstörd redan från start. Jag skulle baka en kaka till årsmötet, men på grund av min läsning blev det fel när jag följde receptet. Resultatet? En total katastrof. Kakan gick åt skogen.

För att skingra tankarna och få i oss något att äta tog jag och en vän en lunch på Sibylla innan vi skulle på årsmötet. Det var skönt med en paus innan dagens uppgifter fortsatte.

Jag hade verkligen sett fram emot att bjuda på hembakat, men istället fick vi köpa fika i sista stund. Sånt händer, men det känns ändå tråkigt när man vill göra något fint och det inte går som planerat.

När vi väl kom till årsmötet blev det tydligt att engagemanget i föreningen är svagt. Förutom styrelsen var det bara en enda medlem som kom. Det är så typiskt – alla vill att föreningen ska finnas, men få vill engagera sig. Det är alltid samma personer som drar det tunga lasset, medan resten tar det för givet.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur föreningslivet ska överleva när ingen längre vill ta ansvar. Vi behöver människor som bryr sig, som vill vara med och påverka. Men just nu känns det som om vi kämpar i motvind.

Hur gör man för att få folk att förstå vikten av gemenskap och ideellt arbete? Hur får man fler att vilja bli medlemmar och engagera sig i föreningslivet? Det är frågor jag ofta ställer mig.

Men mitt i allt fanns ändå något positivt – jag fick igenom min första motion! Det var väldigt spännande att skriva och argumentera för den. Att se sitt förslag diskuteras och tas på allvar gav en känsla av stolthet.

Tur att jag har lunchlådor i frysen – det blir veckans första. Perfekt efter en lång och intensiv dag.

---

Är service en bristvara idag?

Har servicen blivit sämre, eller har mina förväntningar förändrats?

Jag blir frustrerad över hur vissa personer kan bli anställda på serviceinriktade jobb när de uppenbarligen saknar intresse för att ge bra service. När jag var yngre kändes det som en självklarhet att man skulle vara trevlig och hjälpsam på jobbet, särskilt om man jobbade med människor.

Var det bättre förr, eller har mina förväntningar förändrats?

Jag har flera gånger råkat ut för personer som inte alls verkar vara serviceinriktade. Det kan handla om att de inte hälsar, är ointresserade av att hjälpa till eller rent av otrevliga. Det gör mig både irriterad och besviken – särskilt när man vet att de får betalt för att göra just det jobbet.

Nyligen hade jag en upplevelse med ett callcenter där jag tydligt märkte att personen i andra ändan inte hade något intresse av att hjälpa mig. Det kändes som att de bara ville bli av med samtalet så fort som möjligt, utan att faktiskt lösa problemet. Jag fick i princip lösa situationen själv efteråt, vilket kändes frustrerande och onödigt tidskrävande.

Självklart finns det många som är duktiga på sitt jobb och verkligen förtjänar sin lön. Jag har också mött fantastiska servicepersoner som verkligen gör sitt bästa för att hjälpa till. Men jag kan inte låta bli att undra hur vissa har lyckats få sin anställning. Borde inte service och bemötande vara en självklar del av yrkesrollen?

Vad tycker du? Har servicen blivit sämre, eller är det bara något vi märker mer idag?