Det har alltid varit något speciellt med de helger då vi kan sitta tillsammans, prata om gamla minnen och fundera över sådant som betyder mycket för oss. En av de viktigaste diskussionerna handlar ofta om skamvrån – den symbol som ofta används för att beskriva den plats där vi kände oss mindre värda eller otillräckliga för att vi hade dyslexi eller andra funktionsnedsättningar. Att prata om dessa ämnen är så viktigt, för vi måste ständigt puffa för att det ska bli lättare att stå upp för våra svårigheter.
För mig handlar det om att minska skammen och öka förståelsen. För många av oss kan det vara en lång väg till att öppet prata om våra behov av stöd. Men ju fler vi är som delar våra berättelser och erfarenheter, desto lättare blir det för nästa person att göra samma sak. Att ha ett öppet samtal om våra utmaningar är inte bara stärkande för oss själva, utan också för dem vi möter på vägen.
Den här helgen har varit en riktig myshelg. Förutom alla de viktiga samtalen har vi också haft den bästa frukostbuffén – en av de där små lyxerna i livet. Det blir som en påminnelse om att vi behöver ge oss själva utrymme att njuta av de små sakerna. Dagens planer innebär att åka och fixa i lokalen och sätta upp vår nya tv. En ganska enkel aktivitet, men jag ser fram emot att få allt på plats.
Och så ska vi bjuda på en riktigt god värmländsk hackkorv! Denna rätt är något jag verkligen saknar, och jag längtar redan upp till Värmland för att kunna köpa fler av dessa fantastiska maträtter. Det är något visst med de där gamla, hederliga smakerna som påminner om barndomen och hemtrakterna.
Men som alltid, med helgerna kommer också slutet, och imorgon är sista dagen på ledigheten. Det är dags att kavla upp ärmarna och återgå till jobbet. Men det känns också bra att vara redo för en ny vecka, fylld med nya möjligheter.
