Onsdag. Mitt i veckan, men ibland känns det som både början och slutet samtidigt. Det är den där dagen då tröttheten från måndagen fortfarande sitter kvar, medan helgens vila ännu är för långt borta för att locka. Samtidigt är det min dag för tvätt och städning – lika mycket rutin som terapi.
Jag hoppas att jag inte blir helt uppslukad av stress och frustration. Det känns som att jag redan har fått min beskärda del av krångel, och just nu vill jag bara ta det lugnt. Ibland behöver man en paus, ett andrum där allt bara får vara som det är, utan att nya problem dyker upp.
Imorgon är det möte med funktionsrättsrådet. Jag försöker förbereda mig mentalt, men samtidigt vill jag inte oroa mig i förväg. Det får bli som det blir. Det är viktigt att vara engagerad och göra sin röst hörd, men jag behöver också hitta en balans där det inte blir för mycket på en gång.
Tänk att vi redan är på väg in i mars. Vintermånaderna har på något sätt både känts långa och rusat förbi samtidigt. Men nu märks det att något är på gång – dagarna blir längre, ljuset stannar kvar lite längre på eftermiddagarna, och luften känns annorlunda, även om kylan fortfarande biter ibland.
Det är något speciellt med den här tiden på året. Som om naturen sakta vaknar till liv igen efter vinterns dvala. Snödroppar och krokusar börjar kika upp ur marken, och fåglarna kvittrar lite mer ivrigt på morgonen. Det ger hopp om ljusare tider, både bokstavligt och bildligt.
Samtidigt väcks också lusten att ta tag i saker. Små projekt hemma, kanske en rejäl vårstädning, eller bara att komma ut lite mer och njuta av frisk luft. Det känns som att energin sakta återvänder, precis som solen.
Hur känner du inför att våren närmar sig? Längtar du efter värmen, eller vill du hålla kvar vinterlugnet ett litet tag till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar