När tålamodet prövas av bostadsrättsföreningen

Jag är så trött på hur vissa frågor hanteras av bostadsrättsföreningen. Det känns som att vi medlemmar ses som obetydliga och körs över, utan att våra behov eller åsikter tas på allvar. Nu har det hänt igen – ännu en situation som får mig att känna mig totalt maktlös och ignorerad.

För 1,5 år sedan bestämde jag mig för att installera ett digitalt lås på min dörr. Tanken var att underlätta vardagen och öka säkerheten. Som ansvarsfull medlem skickade jag ett mejl till föreningen för att fråga om det var okej. Jag fick klartecken och betalade över 10 000 kronor för att installera låset. Men nu planerar föreningen att byta ut dörrarna i trapphuset, och hela processen har börjat om från noll.

Jag ville veta vad som skulle hända med mitt lås, så jag kontaktade företaget som föreningen anlitat. Svaret dröjde. Det tog hela åtta veckor innan jag fick besked, och när mejlet väl kom stod det att de inte tänker fixa låset. Istället kommer de ersätta det med ett vanligt lås – utan att ens fråga mig först. Jag blev helt ställd. Är det ens okej att fatta ett sånt beslut utan att involvera mig som kund? Jag köpte det digitala låset av en anledning – det ger mig både trygghet och bekvämlighet. Att plötsligt få höra att det ska ersättas med något jag aldrig valt känns inte bara respektlöst utan som ett direkt övertramp.

Nu står jag här, med ett lås jag inte valt och som jag inte vill ha. Om jag vill ha tillbaka mitt digitala lås måste jag anlita en låssmed och betala ur egen ficka – 6 000 kronor. Hur blev det här mitt ansvar att lösa något som aldrig borde ha gått fel från början? Det här handlar inte bara om ett lås. Det handlar om respekt, om att bli lyssnad på och behandlad som en vuxen människa med rättigheter. Just nu känns det som att vi medlemmar inte betyder något för föreningen – som om vi bara är en siffra i deras budget.

Ska det verkligen vara så svårt att kommunicera med oss innan de fattar så drastiska beslut som påverkar vår vardag? Att inte ens få veta när dörrarna ska bytas ut i trapphuset förstärker bara känslan av kaos och brist på respekt. Jag vet inte hur jag ska gå vidare. Men jag vet att jag inte är ensam om att känna mig frustrerad och överkörd. Har du varit med om något liknande? Hur hanterade du det?

För mig handlar det inte bara om ett lås. Det handlar om att stå upp för sina rättigheter och om att bli behandlad med den respekt som alla förtjänar.

Från januaris mörker till ljusare dagar – en helg full av värme och nya tag

 

Redan vecka 5 – januari går mot sitt slut
Januari är snart över, och jag känner hur tungheten i denna månad sakta börjar släppa. Det har varit mörkt och kallt, men helgens besök hos min kära vän blev en ljuspunkt som värmde inombords.

I lördags åkte jag upp till honom, och vi spenderade hela dagen tillsammans. Det var precis vad jag behövde – tid för att prata, skratta och bara vara. Att få stanna över natten och fortsätta umgås på söndagen gjorde helgen ännu mer speciell.

Den här typen av stunder får mig att uppskatta det enkla och viktiga i livet – vänskap, närhet och gemenskap. Trots att januari kan kännas tung och långdragen, är det möten som dessa som gör att hjärtat känns lite lättare och att man orkar framåt.

Ett steg in i vardagen med nya tag
På söndagen såg jag också till att förbereda mig för veckan. Jag fixade lunchlådor, städade, bytte sängkläder och bjöd en middagsgäst på mat. Det gav mig känslan av att börja måndagen med en ordnad start. Trots det var det ändå svårt att lämna den varma sängen när klockan ringde vid fem på morgonen. Men med lite viljestyrka tog jag mig upp.

Frukosten blev som vanligt en skål med gröt, och efter att ha gosat med Habibi, min trogna följeslagare, gav jag mig ut för att ta bussen till jobbet. Även om mörkret ännu hänger kvar tidigt på morgonen, kände jag mig nöjd över att veckan började på rätt sätt – med lite ordning och planering i ryggen.

Snön som aldrig verkar sluta falla
Måndagseftermiddagen bjöd på ösande snöfall. Att åka hem från jobbet i det vädret var mindre roligt, men det är väl ändå typiskt januari. Man får försöka se det positiva i det hela – en anledning att dra på sig mjuka kläder och tända några ljus när man väl kommer hem.

En blick framåt
Nu hoppas jag att februari bjuder på fler ljusglimtar och kanske till och med en första antydan till vår. Ljuset börjar återvända, och det känns som om dagarna sakta men säkert blir lite längre. Kanske hittar jag också fler tillfällen att skapa sådana värdefulla stunder som helgens möte med min vän. För när allt kommer omkring är det de små ljuspunkterna som gör skillnad.

Att leva som särbo – en balans mellan närhet och frihet

En dag för lugn och eftertanke

Söndagar har en speciell plats i mitt hjärta. De känns som veckans sista andetag – en chans att ladda om innan måndagen knackar på dörren. I morse vaknade jag och kände hur lugnet spred sig genom kroppen. Inget stressande alarm, ingen brådska – bara tid att vara i nuet.

Att leva som särbo passar mig perfekt. Helgerna blir så mysiga när vi får tid att umgås, samtidigt som det finns utrymme för egentid och reflektion. Alla människor är olika i hur de vill ha sin partnerrelation, och det viktigaste är att hitta en balans som fungerar för båda.

Dagen började med en frukost som satte tonen för resten av dagen. En smörgås med stekt ägg och en rykande kopp kaffe gjorde morgonen fulländad. Jag satt vid köksbordet, tittade ut genom fönstret och lät tankarna vandra. Just idag föll mina tankar på mormor och styvpappa. Januari är deras månad, och varje år känns det lite vemodigt. Om de hade levt skulle de ha fyllt år nu. Men i minnet finns de kvar – som små värmande ljus i hjärtat.

På eftermiddagen blev jag hämtad av en vän som snällt körde hem mig. Vi passade även på att veckohandla tillsammans. Det är verkligen ovärderligt att ha en vän som ställer upp när man inte har bil. Närbutikerna är så mycket dyrare än stormarknaderna, så det gör stor skillnad att kunna handla där.

Den här gången bestämde jag mig för att laga Josefins kycklingrätt som jag såg på Instagram – så enkel och ändå så god. Crème fraiche med vitlök, citron och dragon fick bli basen i såsen. Istället för att steka kycklingen klart i stekpannan satte jag in allt i ugnen och lät det puttra ihop där. Resultatet blev fantastiskt! Jag passade också på att göra klassisk spaghetti och köttfärssås till veckan, så nu känns det skönt att vara förberedd med olika lunchlådor. Att slippa tänka på matlagning under veckodagarna är verkligen en lättnad.

På eftermiddagen ska jag sätta mig och titta på YouTube och ta det lugnt innan måndag startar på nytt. Man får vänta på ledigheten – tre veckor kvar tills jag är ledig en vecka.

När dagen går mot sitt slut känner jag mig tacksam. Från stillheten vid frukostbordet till känslan av att vara redo för veckan – allt har bidragit till en dag av reflektion och lugn. Söndagar är verkligen en dag för själen, en chans att minnas, landa i nuet och ladda för veckan som kommer.

Hur ser din söndag ut? Är den lika stillsam som min, eller fyller du den med aktiviteter? Jag är nyfiken! 💛

Dexi Ville – Ett Spel för att Väcka Läslust

Har du eller någon du känner svårt att hitta glädjen i läsning? Då vill jag tipsa om ett riktigt häftigt spel som heter Dexi Ville! Det är ett spel som inte bara är roligt att spela, utan som också hjälper till att göra läsning enklare och mer spännande – något jag själv tycker är fantastiskt.

Spelet är utformat för att motivera barn och unga som tycker att läsning kan kännas som en utmaning. Med färgglada miljöer, spännande uppdrag och interaktiva berättelser blir läsandet något att se fram emot. Det bästa är att man kan träna på sin läsförmåga utan att känna press, i en miljö som känns trygg och lekfull.

Jag älskar när saker kombinerar nytta med nöje, och Dexi Ville gör verkligen det. För mig som brinner för att fler ska känna glädjen i att läsa är det här ett verktyg jag gärna lyfter fram. Kanske kan det bli en favorit hemma hos er också?

📚 Testa och låt läsäventyret börja!
Berätta gärna vad ni tycker om spelet om ni testar – jag är nyfiken på era tankar! 😊

Spelet Dexi Ville utvecklades genom ett samarbete mellan Prinsparets Stiftelse och Minecraft Education, med det kreativa teamet på Shapescape som ansvariga för spelets design och utveckling.

Source

shapescape.com

Spelet syftar till att öka barns och ungas nyfikenhet kring ord, bokstäver och läsning genom en interaktiv och engagerande spelupplevelse.

Kulturrådet

För att få en bättre inblick i spelet kan du titta på den officiella trailern för Dexi Ville:

En lördag full av små men betydelsefulla ögonblick

 

Lördagsmorgonen började som vanligt – med en kopp kaffe i handen och en lång lista över saker att ta itu med. Städningen stod högst på listan, och även om det inte är min favoritsyssla, kändes det skönt att få det gjort. Dammsugaren kämpade på (den nya robotdammsugaren fungerade för en gångs skull!), medan jag torkade av ytor och organiserade småsaker som hamnat på fel plats. Det är något nästan terapeutiskt med att skapa ordning i hemmet, även om det tar sin lilla tid. Efteråt packade jag min väska för att åka bort till min vän.

Efter städningen unnade jag mig en lugn stund för att leta efter en ny ljudbok. Det ska bli spännande att försvinna in i en ny värld – ljudböcker är verkligen min räddning när jag behöver slappna av eller fördriva tiden. Tyvärr har det inte kommit så mycket nytt på Legimus, så jag överväger att köpa en ljudbok istället.

Jag hoppas få träffa min vän i helgen, om det går att få ihop allt. Jag måste också röja hemma, fixa räkningar och väga en del viktiga beslut. Livet snurrar på, men det gäller att hinna med både måsten och det som ger energi.

På eftermiddagen träffade jag min älskade vän, och kvällen rundades av med en enkel middag och några avsnitt av en ny serie som vännen, jag och min habibi har börjat titta på. Det blev en lördag som inte var märkvärdig på något sätt, men som fyllde sitt syfte – att hitta balans och glädje i vardagens små saker.

Under min bokjakt fastnade jag också i SVT-appen och hittade något riktigt intressant. Jag såg ett program om en rättgång som visades nyligen. Det är något både fascinerande och obehagligt med att följa sådana fall. Man får en inblick i hur rättssystemet fungerar, samtidigt som det ofta belyser komplexiteten i mänskligt beteende och moraliska dilemman. Jag blev så uppslukad att jag nästan glömde tiden.

Vad gjorde ni i helgen? Har ni några bra kriminalböcker eller program att tipsa om? 😊

: Frustration med hantverkare – en helgreflektion

God morgon, kära läsare!

Äntligen helg, och jag hoppas att ni har något härligt att se fram emot. Själv har jag haft en smått frustrerande vecka, och gårdagen var inget undantag. Hantverkarna var här för att fixa lägenhetsdörren och genomföra sanering. När jag kom hem möttes jag av en tråkig syn – tjocka lager damm runt lampknappen och längs golvlisterna. Jag kände direkt en våg av irritation skölja över mig. Det här är inte mitt ansvar att städa upp. Det borde skötas av de som varit här och utfört arbetet.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur hantverkarstandarden har förändrats. Det känns som att noggrannheten många gånger lyser med sin frånvaro, samtidigt som kostnaderna skenar iväg. För att göra saken ännu värre hade de bara lagt in en lapp på onsdagseftermiddagen om att de skulle komma – hur ska man kunna planera sin tid när man inte vet exakt när de dyker upp?

Jag var hemma en stund under dagen, men eftersom det verkade lugnt, gick jag iväg. Att sedan komma hem till det här kaoset kändes allt annat än roligt. Det var helt enkelt inte okej.

Men nu är det fredag, och jag försöker fokusera på det positiva. Efter jobbet ska jag till frisören – alltid en välbehövlig stund av lyx och avkoppling. Jag har också bokat in städning, för det här tänker jag inte ta tag i själv. Tur nog hade jag kontaktuppgifterna till hantverkargruppens chef, så jag ringde och uttryckte min besvikelse. Förhoppningsvis är allt åtgärdat när jag kommer hem.

Önskar er alla en trevlig helg! Ta hand om er och unna er något som gör er glada – det tänker jag försöka göra. 😊

 

Mobilfri skola – en kluven fråga

 

Vår kommun har nyligen infört en mobilfri skola, och jag känner mig lite kluven inför beslutet. Å ena sidan tycker jag att det är bra att eleverna får fokusera mer på undervisningen och mindre på sina skärmar. Å andra sidan ställs de inför andra utmaningar, som att använda analoga klockor.

På vår skola sitter det en analog klocka i klassrummen. Många av eleverna har svårt att läsa av tiden på den och säger att de hellre föredrar digitala klockor. Jag kan verkligen förstå dem, särskilt eftersom flera av dem har matte- eller lässvårigheter som redan gör vardagen extra utmanande.

För att möta dessa utmaningar har vi nu satt upp både analoga och digitala klockor i korridorerna. Det känns som en bra kompromiss – eleverna får en chans att öva på att läsa den analoga tiden men kan också snabbt och enkelt se tiden på de digitala klockorna om det behövs. Många elever har uttryckt att de uppskattar den lösningen, och det känns fint att kunna erbjuda något som fungerar för fler.

Jag minns själv hur svårt jag tyckte att det var att lära mig klockan som barn. Jag behövde extra hjälp och träning för att få till det. För vissa elever kan det kännas som ännu en "omöjlig uppgift", särskilt om de redan brottas med matte eller dyslexi.

Vad tycker ni? Ska vi hålla fast vid de analoga klockorna av tradition, eller ska vi hitta fler lösningar som underlättar för alla? Kanske är det som med mobilförbudet – det handlar inte om att välja det ena eller det andra, utan att hitta balansen.

Jag är nyfiken på hur andra skolor hanterar det här!

"När hantverkarna testar tålamodet och minnen gör sig påminda

 

---

God morgon, alla kära läsare!

Jag hoppas att er dag har börjat på ett bättre sätt än min. Här hemma fortsätter kaoset – hantverkare som verkar sakna både empati och förståelse för oss boende. I går försökte jag förklara att de inte bör tejpa direkt på tapeten, eftersom det kan skada den. Men svaret jag fick var ungefär: "Vi måste göra det på det här sättet." Det är frustrerande när man som boende inte blir lyssnad på.

Att bo i bostadsrätt innebär att vi själva ansvarar för många tjänster och renoveringar i våra lägenheter. Det är en frihet, men också en stor utmaning. När det gäller något större, som rör eller andra viktiga installationer, känns det alltid lite extra nervöst. Det handlar inte bara om pengar utan även om tryggheten i hemmet – tänk om något går fel?

Jag önskar att hantverkare kunde visa mer förståelse för hur vi boende känner. För oss är våra hem inte bara väggar och tak. De är fyllda med minnen, värme och allt vi lagt ner för att skapa en plats där vi kan känna oss trygga.

Idag känns det extra tungt av en annan anledning. Min styvpappa skulle ha fyllt 95 år. Jag tänker på honom med värme och saknad, och hoppas att han har det gott där han är nu.

Nu måste jag samla mig och fokusera på att kicka igång dagen. Snön ligger tung där ute, och det är dags att ge sig av till jobbet.

Har ni haft liknande erfarenheter med hantverkare eller andra vardagsutmaningar? Dela gärna med er i kommentarsfältet – det är alltid skönt att veta att man inte är ensam.

Ta hand om er och ha en fortsatt bra dag!