Redan vecka 5 – januari går mot sitt slut
Januari är snart över, och jag känner hur tungheten i denna månad sakta börjar släppa. Det har varit mörkt och kallt, men helgens besök hos min kära vän blev en ljuspunkt som värmde inombords.
I lördags åkte jag upp till honom, och vi spenderade hela dagen tillsammans. Det var precis vad jag behövde – tid för att prata, skratta och bara vara. Att få stanna över natten och fortsätta umgås på söndagen gjorde helgen ännu mer speciell.
Den här typen av stunder får mig att uppskatta det enkla och viktiga i livet – vänskap, närhet och gemenskap. Trots att januari kan kännas tung och långdragen, är det möten som dessa som gör att hjärtat känns lite lättare och att man orkar framåt.
Ett steg in i vardagen med nya tag
På söndagen såg jag också till att förbereda mig för veckan. Jag fixade lunchlådor, städade, bytte sängkläder och bjöd en middagsgäst på mat. Det gav mig känslan av att börja måndagen med en ordnad start. Trots det var det ändå svårt att lämna den varma sängen när klockan ringde vid fem på morgonen. Men med lite viljestyrka tog jag mig upp.
Frukosten blev som vanligt en skål med gröt, och efter att ha gosat med Habibi, min trogna följeslagare, gav jag mig ut för att ta bussen till jobbet. Även om mörkret ännu hänger kvar tidigt på morgonen, kände jag mig nöjd över att veckan började på rätt sätt – med lite ordning och planering i ryggen.
Snön som aldrig verkar sluta falla
Måndagseftermiddagen bjöd på ösande snöfall. Att åka hem från jobbet i det vädret var mindre roligt, men det är väl ändå typiskt januari. Man får försöka se det positiva i det hela – en anledning att dra på sig mjuka kläder och tända några ljus när man väl kommer hem.
En blick framåt
Nu hoppas jag att februari bjuder på fler ljusglimtar och kanske till och med en första antydan till vår. Ljuset börjar återvända, och det känns som om dagarna sakta men säkert blir lite längre. Kanske hittar jag också fler tillfällen att skapa sådana värdefulla stunder som helgens möte med min vän. För när allt kommer omkring är det de små ljuspunkterna som gör skillnad.
Januari är snart över, och jag känner hur tungheten i denna månad sakta börjar släppa. Det har varit mörkt och kallt, men helgens besök hos min kära vän blev en ljuspunkt som värmde inombords.
På söndagen såg jag också till att förbereda mig för veckan. Jag fixade lunchlådor, städade, bytte sängkläder och bjöd en middagsgäst på mat. Det gav mig känslan av att börja måndagen med en ordnad start. Trots det var det ändå svårt att lämna den varma sängen när klockan ringde vid fem på morgonen. Men med lite viljestyrka tog jag mig upp.
Måndagseftermiddagen bjöd på ösande snöfall. Att åka hem från jobbet i det vädret var mindre roligt, men det är väl ändå typiskt januari. Man får försöka se det positiva i det hela – en anledning att dra på sig mjuka kläder och tända några ljus när man väl kommer hem.
Nu hoppas jag att februari bjuder på fler ljusglimtar och kanske till och med en första antydan till vår. Ljuset börjar återvända, och det känns som om dagarna sakta men säkert blir lite längre. Kanske hittar jag också fler tillfällen att skapa sådana värdefulla stunder som helgens möte med min vän. För när allt kommer omkring är det de små ljuspunkterna som gör skillnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar