När tålamodet prövas av bostadsrättsföreningen

Jag är så trött på hur vissa frågor hanteras av bostadsrättsföreningen. Det känns som att vi medlemmar ses som obetydliga och körs över, utan att våra behov eller åsikter tas på allvar. Nu har det hänt igen – ännu en situation som får mig att känna mig totalt maktlös och ignorerad.

För 1,5 år sedan bestämde jag mig för att installera ett digitalt lås på min dörr. Tanken var att underlätta vardagen och öka säkerheten. Som ansvarsfull medlem skickade jag ett mejl till föreningen för att fråga om det var okej. Jag fick klartecken och betalade över 10 000 kronor för att installera låset. Men nu planerar föreningen att byta ut dörrarna i trapphuset, och hela processen har börjat om från noll.

Jag ville veta vad som skulle hända med mitt lås, så jag kontaktade företaget som föreningen anlitat. Svaret dröjde. Det tog hela åtta veckor innan jag fick besked, och när mejlet väl kom stod det att de inte tänker fixa låset. Istället kommer de ersätta det med ett vanligt lås – utan att ens fråga mig först. Jag blev helt ställd. Är det ens okej att fatta ett sånt beslut utan att involvera mig som kund? Jag köpte det digitala låset av en anledning – det ger mig både trygghet och bekvämlighet. Att plötsligt få höra att det ska ersättas med något jag aldrig valt känns inte bara respektlöst utan som ett direkt övertramp.

Nu står jag här, med ett lås jag inte valt och som jag inte vill ha. Om jag vill ha tillbaka mitt digitala lås måste jag anlita en låssmed och betala ur egen ficka – 6 000 kronor. Hur blev det här mitt ansvar att lösa något som aldrig borde ha gått fel från början? Det här handlar inte bara om ett lås. Det handlar om respekt, om att bli lyssnad på och behandlad som en vuxen människa med rättigheter. Just nu känns det som att vi medlemmar inte betyder något för föreningen – som om vi bara är en siffra i deras budget.

Ska det verkligen vara så svårt att kommunicera med oss innan de fattar så drastiska beslut som påverkar vår vardag? Att inte ens få veta när dörrarna ska bytas ut i trapphuset förstärker bara känslan av kaos och brist på respekt. Jag vet inte hur jag ska gå vidare. Men jag vet att jag inte är ensam om att känna mig frustrerad och överkörd. Har du varit med om något liknande? Hur hanterade du det?

För mig handlar det inte bara om ett lås. Det handlar om att stå upp för sina rättigheter och om att bli behandlad med den respekt som alla förtjänar.