Januari. Mörkret håller fortfarande sitt grepp om dagarna, och kylan biter i kinderna. Energin känns som att den går på sparlåga, men ändå finns där en gnista som vägrar slockna. Den påminner mig om att varje dag är en ny möjlighet – även om det kräver extra kraft att ta sig upp på morgonen.
Men vissa dagar är som en lång berg-och-dal-bana där balansen är svår att hitta. Som i tisdags. Det var en sådan dag när allt tycktes gå fel, och jag kände att jag behövde en hel veckas återhämtning – men verkligheten väntar, jobbet kallar och inkomsten måste in.
Dagen började med ett försök att reda ut bostadsrättsföreningens juridiska snårskog. HSB-juristen använde termer som fick mig att känna mig som ett skolbarn inför en svårläst lärobok. Är det verkligen nödvändigt att göra allt så komplicerat? Jag ville ha ett enkelt svar, men istället fick jag tusen nya frågor och en hjärna som snurrade som en tvättmaskin på högvarv.
Samtidigt kändes det skönt att få bekräftat att det faktiskt är föreningens ansvar att återställa det digitala låset. Vi får se vad de säger, men jag kan i alla fall hänvisa till juristens svar. Det är dock frustrerande att behöva krångla med tre olika parter samtidigt.
Jag hade sett fram emot att få låset installerat i den nya dörren – tänk så bekvämt att kunna låsa upp med ett knapptryck istället för att rota efter nycklar! Men istället för att förenkla vardagen har det bara blivit ett stort frågetecken. Installationen blev aldrig av, och nu väntar jag på att föreningen ska lösa det. Det känns frustrerande att lägga så mycket energi på något som borde ha varit enkelt.
Som grädde på moset dök energitjuvarna upp. De där personerna som bara genom sin närvaro suger musten ur en. Deras negativitet är som en osynlig dimma – omöjlig att undvika. Jag försöker hålla avstånd, men vissa dagar är det extra svårt att inte låta sig påverkas.
Efter en sådan dag blir det viktigare än någonsin att hitta små saker som lyfter sinnet. För mig handlar det om stunder av värme och glädje, mitt i vardagens kaos. En varm kopp kaffe, en bra bok eller ett samtal med en vän som får mig att skratta – det är de små sakerna som gör den stora skillnaden.
På jobbet försöker jag också sprida lite ljus. Ett leende, en komplimang eller att fråga någon hur de mår kan göra mer än man tror. Det är som att ge sig själv en dos positiv energi samtidigt som man ger det till någon annan.
Men allt är förstås inte solsken. Vissa dagar är tyngre än andra, och det är svårt att hålla modet uppe. Jag har lärt mig att även de tuffaste dagarna har något att lära mig. De påminner mig om att jag är starkare än jag tror och kan ta mig igenom mer än jag kanske vågar tro.
Jag försöker bli bättre på att prioritera mig själv och säga nej när det behövs. Det är inte alltid lätt, men varje litet steg i rätt riktning gör skillnad.
Nu när vi går mot ljusare tider vill jag fråga dig: Vad gör du för att hålla energin uppe under vintermörkret? Har du något som hjälper dig att hitta glädjen i vardagen, oavsett hur tungt det känns ibland?
Vi behöver påminna oss om att små framsteg är värda att fira. Det är okej att känna sig trött och omotiverad ibland – vi är bara människor. Men vi kan välja att fokusera på det positiva och skapa stunder av ljus, även när mörkret känns som tyngst.
Så idag tänker jag ta en stund för mig själv, tända några ljus och bara vara. För ibland är det precis vad man behöver för att hitta balansen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar