Varför ska det var så svårt med nya rutiner ?

 

Ja, nu är vi redan inne i november. Vad tiden går fort!

Men jag är lite trött på Västtrafik, för att hålla avstånd strikt för Covid 19. Det är bara att kötta på med massor med folk inne i bussen. De säger inte stopp överhuvudtaget. Eller folk sitter nära en när man är i riskgruppen. Och man är tvungen att färdas med buss och har inte råd att ta taxi. Sen har de börjat med bokstäver, zoner och konstiga grejor. Det var tur att jag inte tog den dyra zonen när jag skulle köpa nytt månadskort nu. Det var någon som sa att det heter Mini i Trollhättan.

Varför kan man inte gå ut med informationen? Det är svårt för oss som har läs- och skrivsvårigheter att förstå zonerna. Varför kan de inte skicka till oss som har i appen; Det här gäller i ditt område. Men, nej de gör de inte.
Så jag mailade till Västtrafik och sa till dem om att de får faktiskt ta chaufförerna i örat och säga till dem att de inte får vara så himla slöa på arbetsplatsen.

Tur att jag har en god väninna som tänker och gör om och möblerar om. Vi gjorde om sovrummet igår kväll. Vi flyttade en garderob och så flyttade vi sängen. Det blev mycket bättre och för första gången på länge har jag sovit en hel natt utan att vakna. Jag tror att jag hör ytterdörren från fönstret om jag ligger där nere. Ja, så är det.

Jag går ju fortfarande på svenska-kurs och idag kom läraren till mig och jag ska skriva en uppsats Lycka till – det är inte alls rolig. Det är komplicerat, men jag ska försöka. Hur det nu ska gå.

Nu sitter jag och är pirrig inför det svåraste i mitt liv, jag ska träffa en svenska-fröken. Men jag gjorde nåt stolleprov i morse. Jag skulle äta lunch idag, jag hade gjort en treveckors-sallad och skulle ha med mig kyckling. Jag hade med mig frukostpåläggen. Det var inte bra, så jag fick springa in till Sibylla som ligger precis bredvid mitt jobb och köpa en hamburgare. Det är ju inte så himla bra att äta sånt här. Har någon läst Dag Öhrlunds Domaren? Han är kriminalförfattare. Jag undrar vad ni tycker om den personen. Jag tänkte att jag ska börja läsa den när det har lugnat ner sig med alla skolarbeten. Men nu får ni ha det så gott så hörs vi!

Nu måste jag fortsätta jobba, ni får ha det så bra!

Dyster oktober månad och lite glädje till en ny månde

 

Här min HABIBI 
💓💔💓💔

God morgon! 

Jag måste berätta en sak för er. Hur jag känner mig och hur jag mår…i oktober: många har varit frånvarande och inte gett mig en glädje när jag har fyllt år. Ingen person – fysisk – har ringt mig mer än min mor, ingen annan. Men jag kan få väldigt mycket på sociala medier, det kan vara hur många som helst som grattar mig, som jag knappt känner. Men frånvarande, ingen närvarande. Det är fruktansvärt, jag tycker om att uppleva min dag, det känns som min egen dag som ingen annan kan ta ifrån mig. Men har jag personer runt omkring mig som är frånvarande så är det inte kul. Inte bryr sig med ett litet sms, eller ringa och säga ett ord. Jag tycker det är fruktansvärt. Det är jobbigt, och det känns… det går ner djupt i mina skor och jag känner mig inte tillfreds. Jag känner mig besviken, ledsen, sorgligt. Hur blir det sen när min mor är borta? Då är det ingen som kommer att bry sig om min dag. Jag kanske ska acceptera detta och skita i alltihopa. Av 365 dagar så är det ingen dag som är min längre. Så känner jag, så frustrerad. Även med Covid-19 så kan man faktiskt höra av sig. Nog prat om det. 

Jag har varit ledig några dagar från jobbet och grejat och städat. Jag har haft en god vän som har piskat mig lite grand och hjälpt till. Så jag fick lite vettigt gjort för första gången på mitt lov. Sen är det ju lite positivt, litteraturkompendiet fick jag väldigt bra betyg på, och jag känner mig nöjd, jag känner mig glad. Jag fick inte heller fira det med nån, att det gick bra med det också, det känns lite besviket. Nu sitter jag och skriver om Sofie Sarenbrants sista bok. Jag vill skriva så mycket, men det går inte. Nu fick jag tänka om med fördjupningsarbetet. Där ska jag ta Leif GW Persson. Han har ju gjort en hel del, och vad ska man plocka ut och vad ska man inte ha med? Jag vet inte, jag sitter och funderar och funderar.

bokrecensionen eller inte

 

Nu är det snart helg, jag ser fram emot ett litet trevligt uppehåll med höstlov. Men vi har ju lite grand att göra under tiden när inte eleverna är här också. 

Nu har jag sträcklyssnat på Mytomanen av Sofie Sarenbrant, och det blev faktiskt lite spännande inslag och lite kultur och lite diskriminering av invandrare. Var det mytomanen det, eller inte, invandrarpojken från förorten? Man vet inte, boken var bitvis obehaglig och ryslig och äcklig, men ändå en spännande bok att läsa. Men jag är lite steget före med skolan och detta, det här ska inte vara inne förrän i slutet av nästa månad. Så jag sitter och skriver och kommer på – det pluppar upp vad jag vill göra. Men nu sitter jag fast var jag ska klistra in det som jag har hittat som jag vill ha in mer. Men jag kanske ska vara nöjd med det jag har gjort, annars kanske det blir katastrofala konstigheter i läsandet, och jag kanske inte får godkänt. Hon är ju en lite petig paragrafryttare, min lärare. Och jag vet ju inte hur mycket jag ska ha med i bokrecensionen. Jag har skrivit lite grand om henne, och jag vet inte. Jag sitter med Stava Rex och jag sitter med Appwriter och försöker lyssna om och lyssna om, men var kan jag sätta in det här sista? Jag vill ha med Emmas syster Josefin som driver ett företag med brommatanterna, och jag vet inte var jag ska sätta in det. Jag är lite kluven, jag vet inte. Jag har skrivit och grejat här. Vi får se vad det blir av helgen och vad man ska göra. Det var ju så trevligt förra helgen att vara uppe i Värmland och hälsa på min mamma. Man blir lite piggare och lite rikare. Men under natten som var här så var det nån jäkel som förde väsen. Jag hade precis sovit en timme när jag blev väckt av någon.

 Jag är lite trött nu, så jag tror att jag går snart hem från jobbet och vilar mig en stund. Men jag måste tvätta och städa, och så krånglar min robotdammsugare. Men jag får väl lämna in den. I mars var en rörmokare hemma hos mig, och nu kommer räkningen! Så många månader efter, jag fattar inte vad dom gör. Eller är det Corona som spökar, så dom har svårt att skicka ut faktura? 

Men ni får ha det så gott så hörs vi!

återblickar Rasistdåd

 

God morgon allihopa! 

Det är den 22 oktober, och jag blickar fem år tillbaka. Vad gjorde jag då? Jag var på väg till en dysleximässa i Göteborg. Jag fick ledigt från jobbet för att gå på kompetensutbildningen, det var helt underbart! Det var roligt, och jag skulle bo med min väninna, och det skulle vara så underbart att komma iväg och ha lite roligt med mina dyslexikompisar och alltihopa.

 Sen hör jag på radion att det är en händelse i en skola. Och jag sitter på tåget ner till Göteborg. Så tänker jag ”Jag hoppas det inte är min skola. Vem är det, vilka är det, är det mina arbetskamrater?” Till sist får man veta att det är Kronans skola som har blivit attackerad av ett rasistdåd. ”Vilka personer är borta, vilka är det?” Någon kände jag ju då, som var borta. Det var mycket spekulationer på radion. Det var lite svårt att fokusera på vad man skulle göra på kursen, det var svårt att tänka och sjunka in det hemska dådet som hände för fem år sen. Man fattar inte vad som har hänt, varför, men det finns människor som inte tycker om invandrare, tycker inte om svenskar. Ett sånt här dåd, oskyldiga människor fråntas sitt liv, många chockade, många som inte kan gå kvar på skolan. Man är rädd för att vara på en utbildning, det är viktigt att få en utbildning och komma vidare i arbetslivet och alltihopa. Jag blev lite berörd när jag hörde på P4 Väst i morse. Då fick jag upp det, ”Oj, det var fem år sedan jag åkte iväg på kurs.” Nu är det ju pandemin, så nu blir det ingen dysleximässa, ingenting. Det är tråkigt. Men ni får ha det så gott, så hörs vi!

Äntligen får man Träffa nära och kära

 

Det var en trevlig helg, men jag kände att jag var trött när jag åkte hem från jobbet på fredagen. Jag hade en god vän och vi pratade en stund, men jag kände att jag inte orkade packa ner för Värmlandsresan som vi skulle göra. Så jag gick och la mig tidigt, så jag kunde komma upp tidigt på morgonen och börja packa och det gjorde jag.

Jag gick upp görtidigt på lördagsmorgon. Man vill ju helt sova på helgen, men jag gick upp och började packa, fixa Habibis kattlåda och gjorde nytt där och hon förstod väl att jag skulle resa bort. Jag tog veckoresväskan, men jag kunde tagit den lilla väskan och packa ner i, men det gjorde jag inte utan jag tog den stora. Jag tänkte att då får jag plats med brôte och grejer.
Jag åt gröt på morgonen och tog det allmänt lite lugnt. Sen kom han och hämtade mig vid 9-tiden och vi började resan upp till Värmland. Vi hade bestämt att vi skulle gå in på Erikshjälpen i Säffle – det är väldigt trevligt. Jag kom ut med likörglas, det var ju väldigt billigt – 8 kr/st. Det var ju väldigt bra.

Efter 10 månader fick jag träffa min mor och det var så skönt och gott att äntligen få träffas! Jag hade köpt angoragarn till henne, med mönster. Det kosta mig 300 kr och jag vet att det är dyrt, men nu fick hon det från mig. Vi drack kaffe och hade det allmänt trevligt. Sen var vi hos en bekant, som har ett hus som släkting till min särbo haft. Det var en kopia på hur det såg ut på hans farfars tid. Det var ju kul att titta på det.

Sen tar vi in på hotell och går sen ner och äter. Då var det schnitzel med stekt potatis och bearnaisesås – det var riktigt smarrigt!
Efter det åkte vi till hans släkting och pratade. Det var faktiskt väldigt trevligt. Vi var inte ute och for så mycket den dagen, för jag var lite trött och så. Men vi kom inte i säng förrän kl var 1 på natten.

Vi gick upp på morgonen och åt hotellfrukost. Där fick man stekt potatis, äggröra, prinskorv och köttbullar. Men det var ju konstigt, det gick inte att plocka allt där.

Vi åkte in till Bergvik och jag köpte mig Iduns puder på apoteket. Men då fick man inte titta på färgerna, så nu hoppas jag att det blev bra med den jag köpte nu – tredje gången gillt. Det kostar ju en del och jag har lagt ut snart 600 kr för min jävla rosacea. Jag kan ju inte se sjuk ut med puder på mig – det är ju helt fel.

Sen for vi hem till min mor och blev bjudna på kalops och potatis från landet – det var ju gott! Jag fick lite saker av henne också.

Det har varit en allmänt ljuvlig och trevlig helg och träffa nära och kära! Det var längesen man fick göra det. Nu ska jag gå och lägga mig och gå upp och jobba med ett leende. Nu är det snart höstlov och ledigt.

Ni får ha det så bra, så hörs vi!

slut på dyslexiveckan

Nu är den över, Dyslexiveckan, och en konstig vecka när jag inte kunde träffa folk. Men det var kul ändå. Vi hade Johanna Kristiansson här som föreläste digitalt. Det är lite konstigt, men det fick ju gå. Sen på fredan kom min älskling till mig, och vi tittade på Estonia-filmerna på Dplay. Mycket bra och intressant att höra på. Jag hade gjort omelett med sparris, och vi satt och pratade. Det var väldigt mysigt att sitta och se på tv. Sen på lördan åkte jag ut och handlade lite grand, köpte lite grejer. Sen for jag upp till honom med äppelkaka. Men jag gjorde ju fel med den förbaskade äppelkakan. Det skulle vara kokos i, och jag tog fanimej kokosmjöl, det ska man inte göra. Så det var ju katastrof. Jag var inne på Receptfavoriter: mjuk kokoskaka hette den. Gör man efter receptet tror jag att den blir bra. Men jag hade lite vispgrädde bredvid. Vi hade lite tacomys, jag hade gjort guacamole. Vi hade lite trevligt. Jag stannade kvar, och sen på söndag kom en god vän till mig och hälsade på. Så det var en trevlig helg, och mysig, och lugn.

 Men nu äntligen, efter tio månader ska jag få träffa min mamma till helgen. Nu får vi hålla tummarna för att jag håller mig frisk och kan få träffa henne. Jag längtar så efter henne, min kära mor. 

ord som finns inte men finns för oss

 

Bokstäver som man ska forma ihop – som b och d – kan bli väldigt tokigt. Och det här med ändelser och grammatik och förstavelser, stj-ljudet som i stjärna, skära, skjorta, eller detta: ung eller ugn. Detta är krångligt för oss som är dyslektiker. Det är jättesvårt, man vill uttrycka sig och skriva rätt uttal. Det här med ordförråd och intresse för språk, det har aldrig varit mig till fördel, det har varit till nackdel för mig. Inte förrän jag började läsa böcker på Legimus, men då var jag för gammal, gammal käring, jag var trettio år när jag började läsa min första bok. Hade jag börjat i min ungdom när man kunde snappa upp ett ordförråd så hade det blivit bättre. Jag tänker på många barn som sitter så här och försöker med jämnåriga, det är inte lätt idag. Det är många svåra ord och mycket textmassa som vi ska ta oss igenom, och svara på frågor, och kraven från Skolverket. Det är inte roligt för barnen idag. Och jag har också svårt nu när jag läser min svenska. Det här är svårt för dyslektiker, det är inte roligt.

                                                                 Ha det så gott så hörs vi!

Europeiska dyslexivecka

 Denna veckan är det europeiska dyslexiveckan.

Jag sitter många elever och studerar. Många kommer inte klara sina mål och kunskapskrav. Om inte de får rättigheter ha verktygen till att kunna läsa. Många ämnen är ganska svåra men det är mycket text massa. Titta på denna bilden hur ska jag en elevs men svår dyslexi klara en sådan text. Detta är redan i årskurs fem.

.