God morgon allihopa!
Det är den 22 oktober, och jag blickar fem år tillbaka. Vad gjorde jag då? Jag var på väg till en dysleximässa i Göteborg. Jag fick ledigt från jobbet för att gå på kompetensutbildningen, det var helt underbart! Det var roligt, och jag skulle bo med min väninna, och det skulle vara så underbart att komma iväg och ha lite roligt med mina dyslexikompisar och alltihopa.
Sen hör jag på radion att det är en händelse i
en skola. Och jag sitter på tåget ner till Göteborg. Så tänker jag ”Jag hoppas
det inte är min skola. Vem är det, vilka är det, är det mina arbetskamrater?”
Till sist får man veta att det är Kronans skola som har blivit attackerad av
ett rasistdåd. ”Vilka personer är borta, vilka är det?” Någon kände jag ju då,
som var borta. Det var mycket spekulationer på radion. Det var lite svårt att
fokusera på vad man skulle göra på kursen, det var svårt att tänka och sjunka
in det hemska dådet som hände för fem år sen. Man fattar inte vad som har hänt,
varför, men det finns människor som inte tycker om invandrare, tycker inte om
svenskar. Ett sånt här dåd, oskyldiga människor fråntas sitt liv, många
chockade, många som inte kan gå kvar på skolan. Man är rädd för att vara på en
utbildning, det är viktigt att få en utbildning och komma vidare i arbetslivet
och alltihopa. Jag blev lite berörd när jag hörde på P4 Väst i morse. Då fick
jag upp det, ”Oj, det var fem år sedan jag åkte iväg på kurs.” Nu är det ju
pandemin, så nu blir det ingen dysleximässa, ingenting. Det är tråkigt. Men ni
får ha det så gott, så hörs vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar